Analys av föräldraansvaret

Det framkommer i vårt resultat att enheten utreder vuxna och inte barn, vilket enligt vår tolkning kan vara en bidragande faktor till att barn inte är så delaktiga i utredningar om långsiktigt boende. Det är därmed intressant att analysera hur ett barnperspektiv beaktas när socialsekreterarna gång på gång betonar föräldraansvaret. Intervjupersonerna diskuterar kring detta och betonar att det i första hand är föräldrarnas ansvar att se till att deras barn har ett tryggt hem och att socialtjänsten ska komma i andra hand. Detta beskriver även

Socialstyrelsen (2017) som betonar att socialtjänsten inte har någon skyldighet i att bistå med bostäder som kan anses vara vårdnadshavarens ansvar. Utifrån intervjuerna går det att uttyda att föräldrarnas ansvar för att lösa bostadsfrågan anses sträcka sig långt och utifrån vår tolkning menar vi att några av intervjupersonerna anser att det vore bättre att i vissa ärenden kombinera ett vuxenperspektiv och ett barnperspektiv, för att inte missa att se till barnet och dess behov. Paquette och Bassuk (2009) menar att föräldrar som är bostadslösa ofta är i behov av stöd och hjälp samt har någon form av problematik som gör att de har svårt att lösa sin boendesituation. Detta är något som vi till viss del kan uttyda i vårt resultat, då intervjupersonerna lyfter att familjer som ansöker om långsiktigt boende kan påvisa några svårigheter men inte alla som krävs för att bli beviljad boende. Detta resonemang går att koppla ihop med det vi tidigare nämnde om att det ibland kan vara fördelaktigt att både ta hänsyn till förälderns förmåga men också till ett barnperspektiv. Barnens situation skulle kunna vara ytterligare ett skäl till att få hjälp, men som vi nämnt tidigare är barnperspektivet inte det som avgör det slutgiltiga beslutet. Paquette och Bassuk beskriver att föräldrar har i uppgift att skydda sina barn men menar på att föräldrar som lever i hemlöshet kan ha svårt att uppfylla det kravet, då hemlöshet är en stressfull situation. Dels för att de ska ge sina barn en god omvårdnad och dels för att de samtidigt ska söka bostad eftersom det ofta är ett krav från socialtjänsten. Utifrån intervjuerna tolkar vi att det är relativt tuffa krav för att få hjälp med bostad och att det i sin tur kan leda till att föräldern utsätts för en stressig situation. Det framkommer dock att en av intervjupersonerna upplever att föräldrar inte alltid har gjort allt de själva kan, utan att de söker sig till enheten innan de har uttömt sina egna resurser. Utifrån vår tolkning är det förståeligt om föräldrar upplever att det är en svår situation att hantera eftersom de dels ska vara en bra förälder och dels göra allt den kan för att ordna ett boende åt familjen.

Intervjupersonerna beskriver att deras målgrupp är vuxna men att de möter barn och unga när familjer ansöker om boende. Tilbury m.fl. (2016) beskriver att en socialtjänst som arbetar med hemlöshet, arbetar med “vuxen problem”, vilket även går att uttyda i vårt resultat. Det betyder att det går att säga, utifrån det Tilbury m.fl. menar, att bostadssociala enheten arbetar med “vuxen problem”. Tilbury m.fl. menar dock att verksamheter som arbetar med vuxna och dess svårigheter ofta berör barn ändå och att vuxnas problem har inflytande över barnen. Detta är också något som framkommer i vårt resultat och intervjupersonerna nämner att de ofta kan känna med barnen. Några av intervjupersonerna beskriver att de ibland önskar att de kunde göra mer för barnen än vad de faktiskt kan, eftersom det inte är barnens fel att de hamnat i en sådan situation, men att det trots det även påverkar barnen. Detta stärks utifrån Paquette och Bassuk (2009) och Tilbury m.fl. som menar att barn som lever i en hemlöshetssituation kan påverkas negativt både på kort och lång sikt.

Som ovan nämnts beskrivs hemlöshet som ett vuxenproblem. Vi menar dock att barn inte bör bortses i bostadsfrågor eftersom tidigare forskning visar på att barn drabbas negativt av hemlöshet. Tilbury m.fl. (2016) menar på att barns röster och barns upplevelser bör lyftas och beaktas i bostadsfrågor trots att det är ett “vuxenproblem”. Detta framkommer även i Rädda barnen (2017) där det beskrivs att barns röster borde få mer plats både inom

bostadspolitiken och bostadsfrågor mer generellt. Utifrån vårt resultat kan vi till viss del se att intervjupersonerna också anser att barn och barnperspektivet borde få mer plats i

framkommer i vårt resultat att några av intervjupersonerna anser att de lyfter frågan kring barnperspektivet väldigt ofta men att de upplever att de inte får några klara besked kring hur de ska beakta barnperspektivet och arbeta utifrån det. En tolkning av detta är att

barnperspektivet är en väldigt komplex och utmanande fråga. Bergnehr (2019) menar att barnperspektivet är ett begrepp som kan tolkas och uppfattas olika och som vi tidigare diskuterat verkar det finnas olikheter mellan intervjupersonerna både vad gäller hur man tolkar barnperspektivet och vilka möjligheter man upplever att det finns för att kunna beakta det. En annan möjlig förklaring kan vara precis som McCaffery (2017) beskriver, att det är en utmaning att implementera barns röster i beslutsprocesser och att enheten utreder vuxna och inte barn, det bidrar till att frågan kring barnperspektivet är komplext. En annan förklaring är att det hänger samman med att riktlinjerna har stramats åt och som det framkommer i vårt resultat upplever intervjupersonerna att de kunde ta större hänsyn till barnperspektivet tidigare.

En avslutande analys av resultatet är att barn inte är så delaktiga i utredningar och att socialsekreterarna upplever begränsningar i att beakta barnperspektivet samt att de trodde att införandet av barnkonventionen som lag skulle påverka deras arbete mer än vad det hittills har gjort. Utifrån vårt resultat tolkar vi det som att det råder dubbla åsikter kring de förändrade riktlinjerna. Vissa aspekter av riktlinjerna upplevs vara bra men det har samtidigt bidragit till svårigheter att beakta barnperspektivet. Utifrån vår tolkning är barnperspektivet en komplex fråga och vi förstår att det kan vara svårt att beakta det inom bostadsfrågor eftersom det betonas att det i första hand är föräldrarnas ansvar att ordna ett tryggt boende åt sina barn.

6 DISKUSSION