I denna studie har intervjuer genomförts på en enhet som var bekant för en av författarna, då hon har genomfört sin verksamhetsförlagda utbildning där. Vi var medvetna om att det är mindre bra att intervjua en person som är bekant och att detta därför bör undvikas. Detta för att intervjuaren inte ska påverka intervjupersonens svar eller bidra till att intervjupersonen inte känner sig bekväm med att svara på vissa frågor (Bryman, 2011). För att minska risken att detta skulle påverka intervjupersonen negativt bestämde vi att den av oss som inte var bekant med intervjupersonerna höll i alla intervjuer. Den andra författaren var med som observatör på samtliga intervjuer, vilket intervjupersonerna fick ge samtycke till. Vi upplevde inte att intervjupersonernas svar eller interaktion med den som ledde intervjun påverkades negativt av detta. Vi reflekterade över ifall resultatet skulle blivit annorlunda om endast den författare som inte var bekant med intervjupersonerna hade deltagit vid intervjutillfället, men vi såg ett värde med att den andra författaren deltog som observatör. Vi gjorde
bedömningen att fördelen med detta översteg eventuell negativ effekt detta skulle kunna ha. Det går dock inte att helt utesluta att närvaron av observatören kan ha påverkat
intervjupersonernas svar. Då intervjuerna genomfördes i Zoom och på telefon bedömde vi det som särskilt viktigt att en av oss deltog i rollen som observatör då intervjuerna inte skedde i ett fysiskt möte och att detta sätt att genomföra intervjuer på var en ny situation för oss. Att intervjuerna genomfördes på Zoom och telefon upplevde vi som till viss del svårt eftersom möjligheten att fånga upp kroppsspråk och andra intryck, som kan haft en betydelse för att tolka det intervjupersonen säger, försämras (Bryman, 2011). Detta kan till viss del ha påverkat kvalitén på intervjuerna jämfört med om intervjuerna hade genomförts i ett
personligt möte. I och med situationen med Covid-19 var det dock inte möjligt att genomföra intervjuerna på det sättet och vi bedömer att vi trots denna svårighet fick god kontakt med våra intervjupersoner och på så sätt kunde överbrygga vissa av de svårigheter som finns med intervjuer på distans.
Författaren som är bekant med enheten hade en viss förförståelse innan studien påbörjades och det var något hon försökte lägga åt sidan, men det var svårt att göra det fullt ut. Vi resonerade kring att utformningen av intervjuguiden och frågorna kan ha påverkats av förförståelsen, eftersom vi hade en viss kunskap kring verksamheten. Vi strävade dock efter att vår förförståelse inte skulle spegla frågorna för mycket och valde därför att ställa frågor
som vi egentligen hade svar på för att gå in med ett objektivt tankesätt. Under intervjuerna framkom det ny kunskap som ingen av oss författare hade vetskap om innan. På grund av ny kunskap förändrades och fördjupades vår förståelse för området. I inledningen av vårt arbete hade vi båda en förförståelse att införandet av barnkonventionen i svensk lagstiftning skulle ha påverkat enhetens arbetssätt och riktlinjer. Efter intervjuerna framkom det att vår förförståelse inte stämde överens med hur verksamheten hade implementerat
barnkonventionen. Detta bidrog till att vår förförståelse reviderades och vi har fått en annan syn på vilka svårigheter som kan finnas vid implementering av barnkonventionen i praktiken i socialtjänstens verksamheter.
Att vi i studien använt oss av en kvalitativ metodansats i form av semistrukturerade
intervjuer har både styrkor och svagheter. En styrka med att vi använde oss av denna metod var att det gav ett relativt stort utrymme för intervjupersonerna att själva berätta om sina upplevelser. I och med att frågorna var öppna gav det möjlighet för intervjupersonerna att svara utifrån sina egna erfarenheter och det gav intervjuaren möjlighet att ställa relevant följdfrågor utifrån svaren. Trots att vi strävade efter att lyssna aktivt och ställa adekvata följdfrågor upptäckte vi vid transkriberingen av intervjuerna att vi vid vissa tillfällen under intervjuerna ibland ändå missat att fånga upp intervjupersonens svar med följdfrågor. En lärdom vi drar från detta är att om intervjuaren är allt för inställd på att ställa frågor utifrån intervjuguiden kan det leda till att intressanta tankegångar hos intervjupersonerna kan missas. I de allra flesta fallen bedömer vi dock att vi följde upp nya spår hos
intervjupersonerna med relevanta följdfrågor.
För att uppnå trovärdighet och pålitlighet som enligt Bryman (2011) kan ersätta validitet och reliabilitet har vi strävat efter transparens dels genom att beskriva olika steg av
forskningsprocessen utförligt i metodavsnittet, dels genom att i resultatavsnittet illustrera våra tolkningar med direktcitat från intervjuerna. Syftet med detta är att stärka pålitligheten i studien genom att ge läsaren en bild av hur processen har gått till samt visa på vad vi grunder våra tolkningar och vår analys på. Vid några tillfällen under studiens gång stötte vi på
dilemman kring hur vi skulle tolka det som intervjupersonerna sagt. Svårigheten var att göra tolkningar som stämde överens med det intervjupersonen menade och att inte dra egna slutsatser som vi inte hade någon grund för. Validering av våra tolkningar har vi försökt uppnå genom att problematisera och diskutera våra tolkningar av intervjuerna med varandra. En tanke utifrån ett hermeneutiskt perspektiv är att våra tolkningar av den insamlande data kan ha formats av vår förförståelse och att det kan ha bidragit till att vi har tolkat intervjuerna på ett visst sätt. Om vi inte haft den förförståelsen som vi besatt hade kanske våra tolkningar gjorts annorlunda. Vi reflekterade över att det hade kunnat varit bra om vi under processens gång hade fört en dialog med intervjupersonerna och att de i ett tidigare skede skulle fått ta del av vår studie. Detta är något vi kommer ta med oss i framtida studier då det ger intervjupersonerna en möjlighet att uttrycka sig om innehållet.
Eftersom resultatet endast kommer från en kommun och är baserat på fem socialsekreterares upplevelser går det inte att generalisera resultatet eller säga att detta gäller för alla
socialsekreterare som arbetar med boendefrågor. Däremot kan socialsekreterare i andra kontexter och verksamheter känna igen sig i det som framkommer i resultatet, exempelvis att strikta riktlinjerna begränsar handlingsutrymmet samt att stramare riktlinjer uppkommer
som ett svar på besparingar och begränsade ekonomiska resurser i kommuner. Resultatet skulle kunna överföras till andra liknande verksamheter och det kan i sin tur skapa ny
kunskap och förståelse. Överförbarheten i studien bör trots detta tolkas med försiktighet med tanke på studiens begränsning. Om vi hade haft möjlighet hade vi velat inkluderat
intervjupersoner från fler liknande verksamheter så resultatet hade kunnat spegla erfarenheter hos en större grupp.
Inom forskning är det viktigt att förhålla sig etiskt i relation till forskningspersonerna. All forskning bör väga skada mot nytta. Under studiens gång strävade vi efter att följa etiska riktlinjer och vi upplever att intervjupersonerna inte tagit skada på grund av vår studie. Under arbetets gång upplevde vi att vi inte har stött på några etiska svårigheter utöver de som redan nämnts, som kan ha påverkat studien eller intervjupersonerna.
7 SLUTSATSER
Deltagarna i denna studie beskriver upplevelser av handlingsutrymmet vad gäller
möjligheterna att beakta ett barnperspektiv i utredningar om bostad som begränsade. Våra intervjupersoner lyfter fram hur nya riktlinjer för vilka som ska prioriteras vid tilldelning av bostäder som något som möjliggjort en större likriktning av beslut och en bättre samsyn. Detta kan upplevas som bra på ett sätt, men har också bidragit till att enskilda bedömningar är svårare att göra och få gehör för, samt att det skapar ytterligare begränsningar i att kunna beakta ett barnperspektiv. Att enheten har en bättre samsyn kan upplevas bra utifrån ett byråkratiideal men vad som då kan tänkas bli konsekvenserna för barn och barnfamiljer kan diskuteras. Man kan fråga sig vart de familjer som får avslagsbeslut och som tidigare fått hjälp av enheten tar vägen nu, vem får de hjälp av när de själva inte kan lösa sin situation och socialtjänsten inte kan bistå dem med en bostad?
Genom denna studie kan vi se att det finns förbättringsområden utifrån ett barnperspektiv, något som också lyfts av intervjupersonerna som ser denna fråga som viktig. Utifrån tidigare forskning framkommer det att barn inte är särskilt delaktiga i boendeutredningar och att tolka utifrån intervjupersonerna skulle riktlinjerna behöva förändras för att kunna göra barn mer delaktiga. Vi anser att det är viktigt att fortsätta lyfta frågan om hur barnperspektivet kan lyftas fram mer inom bostadsfrågor då barns hälsa och välbefinnande påverkas negativt av att leva i ovisshet eller hemlöshet.
Vi hoppas på att resultatet av vår studie kan bidra till att diskussionen kring vikten av
barnperspektivet fortsätter att lyftas och att socialsekreterarnas reflektioner och diskussioner förhoppningsvis kan leda till att nya tankesätt skapas kring hur barnkonventionen kan implementeras och hur villkoren för barn som lever i bostadslöshet kan förbättras. Vi är medvetna om att det finns utmaningar i att beakta barnperspektivet i verksamheter som rör utredningar om boende och som intervjupersonerna nämnde vill de inte gå tillbaka till hur riktlinjerna såg ut förut eftersom de då kunde vara för godtyckliga. Det är en utmaning och
en komplex fråga att göra barn delaktiga i frågor som rör boende och det är viktigt att hitta en balans mellan föräldraansvar och ett barnperspektiv. Vi anser att det är viktigt att alla
inkluderas i frågan och att barn ska ha en trygg plats att kalla hem. Det skulle vara intressant att fortsätta studera denna fråga vidare och forska om barns delaktighet i bostadsfrågor i svensk kontext. Det skulle också vara intressant att undersöka om det finns andra kommuner i Sverige som hittat arbetssätt för att lyfta fram barns röster i utredningar för boende.
REFERENSLISTA
Andersson, G., & Swärd, H, (2007). Barn utan hem - Olika perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Archard, D., & Skivenes, M. (2009). Balancing a Child’s Best Interests and a Child’s Views. The International Journal of Children’s Rights, 17(1), 1–21.
Barnombudsmannen. (u.a). Barnkonventionen. Stockholm: Barnombudsmannen. Hämtad den 2 november 2020 från
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/barnkonventionen/ Bergnehr, D. (2019). Barnperspektiv, barns perspektiv och barns aktörskap – en
begreppsdiskussion. Nordisk tidsskrift for pedagogikk & kritikk, 5, 49-61.
Berg Wikander, B. (2005). Exempel på forskning ur ett multidimensionellt perspektiv. I S. Larsson, J. Lilja & K. Mannheimer (Red.), Forskningsmetoder i socialt arbete. (s.335 - 346). Lund: Studentlitteratur.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.
Dunk-West, P. (2016). Att bli socialarbetare: en reflekterande vägledning för studenter (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Hjörne, E., Juhila, K., & van Nijnatten, C. (2010). Negotiating dilemmas in the practices of street-level welfare work. International Journal of Social Welfare, 19(3), 303–309. Kvale, S., & Brinkmann, S, (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun.
Lund:
Studentlitteratur.
Larsson, S. (2005). Kvalitativ metod. I S. Larsson, J. Lilja & K. Mannheimer (Red.), Forskningsmetoder i socialt arbete. (s. 91-128). Lund: Studentlitteratur.
Marttila, J., Johansson, E., Whitehead, M., & Boström, B. (2012). Dilemmas in providing resilience-enhancing social services to long-term social assistance clients. A qualitative study of Swedish social workers. BMC Public Health, 12(1), 517–517. McCafferty, P. (2017). Implementing Article 12 of the United Nations Convention on the
Rights of the Child in Child Protection Decision-Making: a Critical Analysis of the Challenges and Opportunities for Social Work. Child Care in Practice : Northern Ireland Journal of Multi-Disciplinary Child Care Practice, 23(4), 327–341.
Paquette, K., & Bassuk, K. (2009). Parenting and Homelessness: Overview and Introduction to the Special Section. American Journal of Orthopsychiatry, 79(3), 292–298. Rädda barnen. (2017). En plats att kalla hem - barnfamiljer i bostadskrisens skugga.
Stockholm: Rädda barnen.
https://www.raddabarnen.se/globalassets/dokument/rad--kunskap/arbetar-for- barn/barnfattigdomsrapporter/barnfattigdomsrapport_enplatsattkallahemma_2017 _radda_barnen.pdf
Socialstyrelsen. (2012). Dokumentation av barnets bästa inom socialtjänsten.
https://www.hopplosthoppfull.se/wp-content/uploads/2012/08/Dokumentation-
Socialstyrelsen. (2010). En fast punkt- vägledning om boendelösningar för hemlösa personer. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/vagledning/2010-1-20.pdf
Socialstyrelsen. (2017). Hemlöshet 2017- omfattning och karaktär. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/ovrigt/2017-11-15.pdf
Svenska FN förbundet. (2008). Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. https://fn.se/wp-
content/uploads/2016/07/Allmanforklaringomdemanskligarattigheterna.pdf Svensson, K., Johnsson, E., & Laanemets, L, (2008). Handlingsutrymme: utmaningar i
socialt arbete. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.
Tilbury, C., Walsh, P., & Osmond, J. (2016). Child Aware Practice in Adult Social Services: A Scoping Review. Australian Social Work, 69(3), 260–272.
UNICEF Sverige. (2018). Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. https://unicef.se/rapporter-och-publikationer/barnkonventionen
van Bijleveld, G., Dedding, C., & Bunders-Aelen, J. (2015). Children’s and young people’s participation within child welfare and child protection services: a state-of-the-art review. Child & Family Social Work, 20(2), 129–138.
Wörlén, M. (2010). Att prioritera i socialtjänsten- Om kommunalt handlingsutrymme och beslutsfattande. Socialvetenskaplig tidskrift, 17(1) 28-45.
BILAGA A MISSIVBREV
Hej!Vi är två studenter som studerar på Mälardalens högskola termin sex på
socionomprogrammet. I vårt examensarbete vill vi undersöka hur barnperspektivet beaktas i utredningar för barnfamiljer som ansöker om långsiktigt boende, och vi undrar om Du i egenskap av att arbeta med bostadssociala frågor skulle vilja medverka i vår intervjustudie? Syftet med är att ta reda på om och hur barnperspektivet beaktas vid utredningar och beslut som rör bostad, och vilket handlingsutrymme Du som socialsekreterare upplever att Du har vid handläggning och utredning av barnfamiljers behov av bostad.
Vi vill att Du som intervjuperson ska känna dig trygg och därför kommer Du att få
möjligheten att välja var intervjun genomföras, i ett fysiskt möte eller via ett digitalt forum (exempelvis zoom eller skype) eller per telefon. Intervjun beräknas ta cirka 40 minuter. Om Du bestämmer Dig för att Du vill delta så kommer vi tillsammans överens om tid och
plats/forum. Om det skulle passa Dig så är det önskvärt att intervjun kan genomföras under v.47 eller i början på v.48.
Vi följer forskningsetiska principer, vilket innebär att det är frivilligt att medverka i studien och ditt namn/arbetsplats kommer inte att skrivas ut i studien, samt att de uppgifter som Du lämnar kommer hanteras konfidentiellt. Du kan välja i vilken utsträckning Du vill delta och Du kan avbryta din medverkan när som helst under processens gång. Det färdiga
examensarbetet kommer publiceras i en portal som heter diva. Skulle Du vara intresserad av att ta del av det slutliga arbetet kan Du höra av Dig till någon av oss.
Vi hoppas Du blivit intresserad av att medverka i studien, hör i så fall av Dig så bokar in en tid för intervju! Om Du undrar över något vad gäller studien eller har några andra frågor kan Du kontakta oss eller vår handledare för ytterligare information.
KONTAKTUPPGIFTER TILL OSS: Malin- 07x-xxxxxxx och mail: xx Mikaela – 07x-xxxxxxx och mail: xx Handledare: Kitty Lassinantti Mail: xx
02x-xxxxxx
MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR Mikaela Söderqvist & Malin Maaranen
BILAGA B INTERVJUGUIDE
BAKGRUNDSFRÅGOR:
- Skulle Du vilja Berätta lite om Dig själv? - Hur gammal är Du?
- Hur många år har Du i yrket? - Vad har Du för utbildning?
- Kan Du berätta lite om bostadssociala enheten? - Hur länge har Du arbetat på bostadssociala enheten? - Har du tidigare erfarenheter kring utredningsarbete? - Vad har ni för målgrupper som söker sig till er?
BARNPERSPEKTIV/ BARNKONVENTION - Vad betyder barnperspektivet för Dig?
- Vad har ni på bostadssociala enheten för riktlinjer att förhålla er till när det gäller utredningar?
- Om en person som ansöker har barn, finns det särskilda riktlinjer att förhålla sig till då? - Upplever Du att Du har möjlighet att beakta barnperspektivet i ditt arbete? Kan du
förklara på vilket sätt?
- Upplever Du som socialsekreterare att utredningar för barnfamiljer som ansöker om långsiktigt boende har förändrats efter att barnkonventionen blivit lag?
- Vad är din tolkning på delaktighet?
- Vad finns det för möjligheter för barnen att själva vara delaktiga i utredningen? - Vad upplever Du att det finns för möjligheter när Du beaktar barnperspektivet i
utredningsprocessen?
- När kan du stöta på hinder i ditt arbete kopplat till barnperspektivet?
- Upplever Du som socialsekreterare att det kan uppstå dilemman kring handläggningen, kopplat till barnperspektivet?
- Hur ser Du på föräldraansvaret när det kommer en barnfamilj som inte har en stabil plats att bo på?
- Kan Du beskriva hur processen ser ut när en barnfamilj blir beviljad boende?
HANDLINGSUTRYMME
- I vilken utsträckning har Du som socialsekreterare möjlighet till att hjälpa barnfamiljer med boende?
- Hur påverkar enhetens riktlinjer Ditt utredningsarbete, med hänsyn till barnperspektivet?
- Hur upplever Du enhetens riktlinjer? - Vem har delegation på att fatta beslut?
- Har Du möjligheter till att gå utanför riktlinjerna och göra individuella behovs anpassningar?
- Upplever Du begränsningar i ditt handlingsutrymme när det kommer till beslut som rör barnfamiljer?