Analys

I detta kapitel analyseras empirin och teorin. Analysen utgår ifrån de fem stegen i köpprocessen samt våra huvudfrågor.

5.1. Inledande frågor

Vi tolkar vårt resultat som att när det gäller svenskars köp av fastighet i utlandet är de flesta över 50 år gamla och köpet görs ihop med en fru eller man. En anledning till att åldern är så pass hög tror vi beror på att det tar ett tag för en vanlig Svensson att bygga upp en förmögenhet som kan finansiera en utlandsfastighet – vilket vi anser räknas som en lyxvara. Vi tror också att det lättare för en äldre person att ta sig tiden att åka iväg med tanke på att eventuella barn nu är i vuxen ålder. De flesta av respondenterna har sina fastigheter som säsongsboende dvs. de bor utomlands i perioder. En del bodde i sin fastighet på våren och hösten för att förlänga

sommaren och vissa för att slippa den svenska vinterkylan. Att svenskar gör på detta vis tror vi är för att gemene man vill komma åt värmen som inte finns i Sverige, men samtidigt inte flytta från Sverige permanent.

Respondenterna från samtliga tre länder var överlag dåligt insatta i vilka lagar och regler som gäller vid fastighetsköp. Det som de faktiskt visste om var det mest grundläggande, som exempelvis vilka dokument som skulle finnas. Denna

information hade samtliga fått från förmedlaren. Anledningen till att de ej sökt efter informationen själva tror vi dels beror på svårigheten i att hitta väsentlig information och dels för att kunden antar att förmedlaren besitter den kunskapen och således hellre frågar förmedlaren än letar själv. Endast en av respondenterna hade

kompletterat förmedlarens information med egna sökningar via internet. Detta tror vi kommer bli allt vanligare då nästa generation svenskar överlag är mer it-kunniga. Samtliga respondenter som använt sig av en förmedlare ansåg att denne skulle vara svensktalande. En köpare vill helt enkelt göra förstådd och inte riskera att bli misstolkad. Vi tror inte heller att en köpare vill eller har tid till att översätta stora och komplicerade dokument och känner därför en större trygghet med att någon annan gör detta åt dem. Respondenterna hade delade meningar om vikten av licens på förmedlaren. Så länge förmedlaren gjorde sitt jobb korrekt hade inte licensen någon betydelse.

41

5.2. Behovsidentifikation

Som Engel et al. (1995) nämner inleds en köpprocess med ett behov, detta behov är i undersökning att flytta till varmare breddgrader. Detta är ett slags

problemundanröjande. Att våra respondenter valt att köpa och inte hyra tror vi är för att hålla nere kostnader, vilket Dahlén & Lange (2003) kallar för problemundvikande. En anledning som nämndes om varför det valt att köpa var för att de tänkt spendera mycket tid i landet och då kände att ett eget boende var enklare.

Endast en respondent fick nöja sig med ett billigare alternativ än önskat. Detta fenomen benämner Dahlén & Lange (2003) som en form av blandade känslor, vilket handlar om att köparen får överge några specifika krav för att nöja sig med ett något sämre alternativ.

Idén om utlandsköp varierar kraftigt mellan respondenterna. Gällande Spanien hade två av tre respondenter arbetat i landet tidigare och ville skaffa något eget. Den tredje respondenten köpte av den orsaken som vi tror är vanligast; att komma närmare värmen. Detta var också anledningen för de flesta av köparna i Thailand. Respondenterna hade varit på besök i länderna tidigare och därmed redan fattat tycke för dem. Att det blev just dessa länder berodde också på flera orsaker, som exempelvis att köparen kände till och tyckte om landet sedan tidigare. Det förekommer även andra anledningar som t.ex. ”medicinska” skäl, vilket var en anledning till flytt för respondent C1 eller köp i rent spekulationssyfte, som för B2. En fastighetsaffär är också en investering och tänkt som ett mer stadigvarande boende när pensionen närmar sig. Detta var exempelvis B3s grundtanke.

5.3. Informationssökning

De flesta av respondenterna fick upp ögonen för sin fastighet genom förmedlarnas annonsering. I köpteorin nämns att komplexa och högt engagerade köp leder till att informationssökningen sker externt och att konsumenten vill ta del av så mycket information som möjligt (Engel et al. 1995). I vår undersökning har köparna letat på internet och annonser, vilket inte skiljer sig från ett bostadsköp i Sverige.

Förmedlarna gav en stor mängd information till köparna, vilket gjorde att de inte behövde söka denna externa information på egen hand. Det har visat sig att några respondenter enbart använt sig av intern sökning. Dessa har dock köpt bostad tidigare i utlandet och känner till landet bra. De anser sig klara av ett köp på egen hand och sticker därmed ut från mängden. Detta tolkar vi som att den externa informationssökningen är viktigare och mer vanligt bland förstagångsköpare. Kontakt med svenskar som köpt fastighet i utlandet tidigare anser respondenterna som något bra och de ansåg att de tack vare denna kontakt med tidigare köpare kände sig mer säkra kring affären. Detta tror vi kan avgöra vilken förmedlare som

väljs; precis som vid svenska bostadsaffärer är förmedlarens goda rykte en grund till fortsatta affärer.

5.4. Alternativutvärdering

Det har visat sig att de flesta av respondenterna kollat på flera objekt innan de köpte sin fastighet. Detta gjordes på plats via visningsresa, besök på egen hand och/eller via bilder på internet. Detta tolkar vi som en försäkran om att en köpare inte vill gå miste om bättre alternativ.

Kopplat till teorin så gäller inte riktigt de generella kriterier vid fastighetsköp som vid ”vanliga” köp. Vid vanliga köp är pris och varumärke två viktiga kriterier (Hoyer 1984). Detta anser vi inte gälla vid köp av fastighet i utlandet i samma utsträckning då de respondenter vi intervjuat överlag har haft en stark ekonomiskt situation och finansierat köpet utan lån. Gällande priset är det endast en respondent som faktiskt tar upp prisfrågan och nämner att han inte hade plånbok stor nog till den önskvärda fastigheten. Vi tolkar detta som en indikation på att de som köper en fastighet i utlandet har en god ekonomisk situation och således faller priskriteriet bort i den bemärkelsen att priset inte spelar någon roll.

Varumärkeskriteriet finns inte heller i dessa sammanhang då vi anser att förmedlarna får ses som okända och inte alls kan liknas med exempelvis Fastighetsbyrån, Skandia Mäklarna eller Svensk Fastighetsförmedling och deras attraktionskraft här i Sverige. Den allmänna uppfattningen i fastighetsbranschen är att det stora kriteriet vid fastighetsköp är läget. Vid utlandsköp anser vi att detta kriterium är mer preciserat som närhet till havet, då samtliga respondenter nämner att närheten till havet är av yttersta vikt. Endast en person nämner närheten till centrum och restauranger som viktigt. Vi tolkar det som att köpare av fastigheter i varma länder vill inte bo i bergen utan vill bo nära vatten. Detta bekräftas alltså av våra respondenters svar om närhet till havet.

Eftersom inte vem som helst har råd att köpa fastighet i utlandet anser vi att det bör räknas som en lyxvara. Därför tror vi standarden ett viktigt kriterium, på grund av att köparna generellt har en högre livsstandard. Alla respondenter nämner att fastigheten skall ha en viss standard.

5.5. Köpet

När det kommer till själva köpet var det ingen respondent som direkt hade förberett sig utan förväntade sig istället att förmedlaren ordnade detta, vilket vi är av

43

uppfattningen stämmer överens med den svenska marknaden. Undantaget här är respondent A3, men eftersom han bott i landet så pass länge och även gjort många bostadsaffärer i sitt liv, är det naturligt att han skiljer sig från de övriga.

Det är svårt att få in begreppet impulsköp vid köp av fastighet. Vi tycker dock att ett köp som genomförs utan att fastigheten inspekteras på plats, måste vara besläktad med termen impulsköp. Vi anser att ett köp utan inspektion på plats, inte känns så genomtänkt. I detta sammanhang bör det dock påpekas att två av tre respondenter som inte var på visningsresa köpte en nybyggd fastighet. Det kan hända att

fastigheten inte var färdigställd när köpet genomfördes och således har köparen enligt oss en acceptabel ursäkt att inte besöka fastigheten innan köp.

Komplexa köp bygger på extern eller intern informationsinsamling (Peter & Olson 2005). Gemene man vid fastighetsköp besitter inte den kunskap som behövs för att kunna göra en bra undersökning av fastigheten och kan inte förlita sig på sin interna information (Kos Kolic & Vida 2006). Köparen vänder sig därför till extern hjälp. En annan faktor som bör tas med i analysen är att det kan vara annorlunda

byggnormer i de undersökta länderna jämfört med Sverige. Detta gör att köparens interna information blir svårare att använda. Något som en svensk upplever som felaktigt, kan vara normalt och regelrätt i exempelvis Thailand.

I köpteorin nämns också avbrutna köp. Ingen av respondenterna valde att avbryta sitt köp, dock förekommer två av de fyra typerna av avbrutna köp hos två

respondenter. I ena fallet var det ändrade förutsättningar som var orsaken till att

respondenten valde bort den fastigheten. I detta fall blev köpet för dyrt och han fick istället gå ner en prisklass. I det andra fallet förutsåg respondenten att ny bebyggelse skulle förstöra utsikten och därför var denna fastighet inte längre önskad, med andra ord var inte den önskade varan längre ett alternativ, vilket är en orsak till att ett köp

avbryts (Engel et al. 1995).

Ingen av respondenterna har varit med i någon budgivning och detta verkar vara ytterst ovanligt vid köp i dessa tre länder. Den utländska marknaden är baserad på ”först till kvarn” medan vi i Sverige är vana vid budgivning. Vi tror detta är till nackdel för svenskar ur två perspektiv. Det första är att svensken är van vid att ha längre betänketid då en budgivning brukar dra ut på tiden. Detta kan leda till att intressenten missar det objekt han först ville ha. För det andra kan intressenten stressa fram ett beslut i tron om att någon annan skall hinna före och gör kanske då ett köp som denne kanske kommer ångra vid ett senare tillfälle.

Respondenterna har svårt att se skillnader i kontrakten jämfört med de svenska kontrakt de varit i kontakt med. Detta anser vi vara anmärkningsvärt. Vi tycker att de har förvånansvärt lite koll med tanke på att de gjort ett stort, komplext köp och ändå inte riktigt vet vad de skriver under. Till respondenternas försvar bör vi dock påpeka att vi själva inte vet ifall ländernas kontrakt skiljer sig från Sverige, vi anser det dock osannolikt att de är utformade på samma sätt.

5.6. Utvärdering efter köpet

Anledningen till köpet verkar vara att komma till ett varmare klimat. Om detta behov uppfylls verkar köparen bortse från smärre småfel i fastigheten. Detta baserar vi på att alla respondenter upplever sitt boende som mycket bra, men samtidigt hittat fel i sina fastigheter. Vi tror också att en köpare av en tremiljonersvilla i skärgården i Sverige har högre krav på fastighetens skick och standard än en motsvarande på exempelvis den spanska solkusten. Detta anser vi bero på att köparen befinner sig på en ny marknad och därmed inte vet vad denne får för samma summa pengar. Med andra ord tror vi köparna saknar referenser och därför har svårt att veta vad de skall få ut av köpet.

Enligt teorin sker utvärderingen av köpet när köparen konsumerar eller har

konsumerat varan (Dahlén & Lange 2003). Ett bostadsköp får anses vara en sakral konsumtion eftersom konsumenten känner högt engagemang. Samtidigt som ett bostadsköp kräver högt engagemang har vi noterat att köparna inte är så aktiva inne i köpprocessen gällande granskaning av kontrakt exempelvis. Detta tror vi som sagt inte beror på engagemanget utan snarare att de inte har kunskapen och därmed förlitar sig helt på förmedlaren.

Respondenterna är som nämnt nöjda med sina affärer och skulle därför inte agerat annorlunda i köpprocessen om en ny affär skulle ske idag. En respondent påpekade dock att han lärt sig så pass mycket nu att han nästa gång skulle hoppa över att anlita en förmedlare.

Vidare berättade respondenterna att de litade fullt ut på att förmedlarens arbete genomfördes korrekt. Detta tar oss tillbaka till punkten om en främmande marknad där köparna känner att de inte klarar av en affär på egen hand och inte vet hur en korrekt affär går till. Denne respondent menar alltså att han nu lärt sig den främmande marknaden och kommer vid nästa köp prova att göra affären själv. En annan faktor till att köparna litar på förmedlarens arbete är att det inte uppstod några problem. Hade problem uppkommit under affären hade antagligen köparnas syn på förmedlaren förändrats. För att dra en parallell med Sverige får mäklare ofta kritik för saker som de egentligen inte skall ha kritik för tack vare att köparen inte vet sina skyldigheter. Nu har vi dock inte forskat närmare kring detta, men det kan vara så att förmedlarna i dessa länder inte har någon upplysningsplikt

överhuvudtaget.

Gällande bostadsägandet så upplever samtliga tillfrågade att de äger bostaden på samma sätt som i Sverige och kan göra lite som de vill med exempelvis

ombyggnationer. Skillnaden menar respondenternas svar gäller allt runt omkring bostaden; I Thailand är markägandet det stora frågetecknet och i Turkiet och Spanien är det mycket byråkrati med mängder av pappersarbete.

45

Gällande osäkerheten kring affären på en främmande marknad svarar

respondenterna att de inte känner någon osäkerhet mer än de språkliga skillnaderna och att antalet dokument kan skrämma. I Spanien och Turkiet verkar köpet vara likt den svenska motsvarigheten vilket har gjort att osäkerheten vid affärer som

respondenterna i dessa länder gjort är låg. Den thailändska processen genererar en lite större osäkerhet med tanke på att en utlänning inte kan äga mark. Osäkerheten i Thailand anser vi dock inte vara så hög som den borde vara. Den är låg eftersom förmedlaren upplyser köparen om hur detta skall lösas, men vi har hittat en viktig detalj som kan komma att bli väldigt allvarlig. När vi genomfört våra intervjuer verkar det som de thailändska köparna tror att de är garanterade en leasingstid på 90 år där den enda haken är att avtalet måste förnyas efter varje 30-årsperiod. Köparna är av uppfattningen att denna tid gäller oavsett vad markägaren säger. Denna

information har köparna fått av sina förmedlare och samma information har även vi fått från Wiphanai. Efter en intervju med Scandic Property, som får anses vara en mer trovärdig källa, framkommer det att köparen inte alls är garanterad 90 års leasing. Scandic Property berättar istället att det bara gäller i 30 år. Det går att skriva in en klausul i kontraktet om att förlängning kan ske, men detta är sedan inget krav för markägaren. Detta är ingenting som våra respondenter känner till utan de har helt enkelt förlitat sig på sina respektive förmedlare och tror att de är garanterade en längre leasingsperiod än vad som faktiskt är fallet.

En annan viktig detalj som är värd att påpeka är svenskens rätt att ärva mark vid leasing. Wiphanai skriver in i sina köpekontrakt att det går att ärva marken. Scandic Property säger istället att markleasing inte är arvsberättigad överhuvudtaget. Som om inte detta

vore nog finns även ytterligare en allvarlig, och förbisedd detalj, vid leasing. Om markägaren dör förfaller leasingavtalet omedelbart även om markägarens arvtagare går med på fortsatt leasing. Detta anser vi vara mycket allvarligt eftersom många förmedlare verkar ha felaktig information i sina kontrakt och detta gäller inte bara en förmedlare utan flera. Scandic Property har fått sin information från ambassaden i Thailand, vilket vi tycker verifierar att informationen är korrekt.

Här ser vi baksidan av att länderna inte har krav på licens gällande förmedlarna. Vem som helst kan förmedla fastigheter. Finns inte kunskapen vid så pass

5.7. Köpprocesserna – en jämförelse

Figur 4: Köpprocessen – en jämförelse. Egen modell

Vid en direkt jämförelse mellan Sverige och de undersökta länderna ser vi att den utländska köpprocessen är uppdelade i fler steg. Skillnaden är att de utländska köpprocesserna har fler procedurer som måste ordnas för att köpet skall gå i lås enligt respektive lands lag. Exempelvis måste en köpare anlita en advokat i Spanien och i Turkiet måste en tolk anlitas.

Budgivning finns inte i utlandet och ersätts med reservationsavgiften som innebär att köparen direkt bokar fastigheten. I övrigt är det ungefär likadant. Gällande Thailand så finns inte besiktningssteget med eftersom vi hänsyn har tagits till att vi endast intervjuat förmedlare av nybyggnation. Vid köp av begagnad fastighet tror vi ”Byggnation/påverka inredning” ersätts av besiktningen.

47

5.8. Bortfallsanalys

I våra två undersökningar har vi fått få respondenter. Vi har hört av oss till 15 olika fastighetsförmedlare i de tre länderna och sex har varit med i vår undersökning, vilket blir en svarsfrekvens på 40 %.

I vår undersökning för köparna skickade vi ut förfrågningar om att få intervjua 77 köpare. Av dessa svarade och medverkade sju personer i vår undersökning, vilket blir en svarsfrekvens om 9 %.

Att bortfallet är stort tror vi beror på att köparna av utlandsfastigheter nu befinner sig i respektive land och då inte kollar sin e-post så ofta. Därför kan det hända att de inte sett vårt mail än. Vi tror också att många inte vill delta i en

uppsatsundersökning, något som indikeras av att vi fått ett tiotal nej.

5.9. Metodkritik

Vi har i uppsatsen delat upp respondenterna i 2 grupper; mäklare och köpare, som har tre undergrupper; länderna Spanien, Thailand och Turkiet. Vid ett så litet intervjuunderlag som vi har blir det ganska få intervjuer per grupp. Det dubbla antalet hade varit bättre, då vi kunde i så fall hade haft lättare att se om likheter och skillnader inte bara är tillfälligheter, utan att det faktiskt fungerar på detta sätt vid köp i utlandet.

Frågorna har under arbetets gång varit felplacerade. Vi skulle läst metodteorin om detta innan vår frågeställning gjordes. Vi har nu i efterhand flyttat vissa frågor så det blivit rätt. Vi har skickat ut förfrågningar om att få intervjua köpare och mäklare och svarsfrekvensen har varit dålig. Något vi kunde kollat upp innan uppsatsen var det faktum att mäklare inte är tillåtna att ge ut information om sina kunder enligt personuppgiftslagen. Detta satte ett hinder för oss att hitta köpare. Tack vare detta har vi fått ganska få respondenter, vilket gör att validiteten i vårt resultat kan ifrågasättas mer än om vi haft fler respondenter.