inte i lika hög grad som studenter med högt institutionsförtroende.
Denna hypotes kan delas upp i två påstående. I hypotesprövningens första del presenteras analys av stapeldiagram relevanta för hypotesens första påstående: Studenter med högt socialt kapital förändrar sitt beteende under Corona-krisen i linje med Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Sedan genomförs regressionsanalys för att studera båda hypotesens två påståenden.
Analysen använder 3 beroende variabler; rest utanför regionen, träffat äldre och deltagit vid social tillställning, som sedan ämnar förklaras av ett antal oberoende variabler. Oberoende variabler är socialt kapital uppdelat i generell tillit och partikulär tillit. I regressionsanalysen kommer även institutionsförtroende tillföras i form av förtroende för regeringen för att kontrollera sambandet mellan socialt kapital och beteendemönster.
4.4.1. Analys av stapeldiagram
Samvariationen mellan socialt kapital och studenters utsträckning av att resa utanför regionen
Enligt stapeldiagram 4.12 och 4.13 i bilagan finns det en samvariation mellan grad av socialt kapital och hur många studenter rest utanför regionen under Corona-krisen. Samvariationen är dock svagt och det handlar endast om ett par procentenheters skillnad mellan institutionernas hög- och låglitare.
Samvariationen mellan socialt kapital och studenters utsträckning av att träffa äldre
Vid analys av stapeldiagram 4.14 och 4.15 visar sig att en samvariation endast finns när partikulär tillit används som mått på socialt kapital. Det handlar dock även här om en svag samvariation och oavsett partikulär tillit har över 80 procent i båda tillitsgrupperna träffat äldre i lägre utsträckning än vanligt under Corona-krisen. Resultatet är nästintill identiskt mellan de med hög och låg generell tillit därav ingen samvariation i tabell 4.15.
Samvariationen mellan socialt kapital och studenters utsträckning av att delta vid sociala tillställningar
I analys av stapeldiagram 4.16 nedan och 4.17 i bilagan återfinns samvariation i båda
tabellerna. Samvariationen mellan generell tillit och att delta vid sociala tillställningar är dock svagt då det endast handlar om några få procentenheters skillnad mellan de olika
tillitsnivåerna. När det kommer till den partikulära tilliten däremot, finns en stark samvariation. Desto högre partikulär tillit studenterna har desto mer har de ändrat sitt deltagande vid sociala tillställningar i linje med Folkhälsomyndighetens riktlinjer.
Stapeldiagram 4.16: Samvariation mellan partikulär tillit och att delta vid sociala tillställningar
4.4.2. Regressionsanalys
För att pröva hypotesens första påstående mer grundligt krävs en regressionsanalys. I denna regressionsanalys studeras samvariationen mellan partikulär tillit och att delta vid sociala tillställningar då den samvariationen visar sig i stapeldiagrammen som tydligast och starkast. Partikulär tillit får alltså i denna analys fungera som mått på socialt kapital och beteendet att delta vid sociala tillställningar får fungera som mått på studenters beteendemönster under Corona-krisen. Om signifikant samband visar sig i den enkla regressionsanalysen genomförs även en multipel regressionsanalys där institutionsförtroende tillförs som kontrollvariabel. Vid signifikanstestet i tabell 4.8 i bilagan visar det sig att det inte finns något signifikant samband mellan partikulär tillit och att delta vid sociala tillställningar. Av denna anledning utförs ingen multipel regressionsanalys då det inte finnes rimligt att försöka isolera ett samband som inte finns.
4.4.4. Sammanfattning
Hypotesen som testats i denna hypotesprövning är: Studenter med högt socialt kapital förändrar sitt beteende under Corona-krisen i linje med Folkhälsomyndighetens riktlinjer, men inte i lika hög grad som studenter med högt institutionsförtroende. Precis som i prövningen av hypotes 2 så skiljer sig resultatet av analysen åt, dels beroende på vilken analysmetod som används men även beroende på vilket mått på socialt kapital som används.
I analys av stapeldiagrammen återfinns det allra tydligaste samvariationen mellan partikulär tillit och att delta vid sociala tillställningar. Vid regressionsanalys visar det sig dock att detta samband ej är signifikant nog. Sammanfattningsvis finns det inte stöd för hypotesens första påstående även om tendenser i stapeldiagrammen visar på det.
Gällande hypotesens andra påstående, att sambandet är mindre mellan socialt kapital och beteendemönster än det är mellan institutionsförtroende och beteendemönster, behövs en tillbakablick i regressionsanalysen av hypotes 2. Vid denna tillbakablick i
regressionstabellerna visar det sig att sambanden mellan institutionsförtroende och beteendemönster i det stora hela visar på fler signifikanta samband än det samband som analyserats gällande hypotes 3. Av detta ges stöd för hypotesens andra påstående: sambandet mellan institutionsförtroende och beteende är större än det mellan socialt kapital och beteende just eftersom det senare inte ens är tillräckligt signifikant för att anses vara av betydelse. Institutionsförtroende visar sig dock endast mer signifikant då regeringsförtroende och att resa utanför regionen används som mått på institutionsförtroende och beteendemönster.
5. Slutsatser
Detta kapitel ämnar besvara uppsatsens syfte och de hypoteser som ställts. Detta görs genom att hypoteserna antingen bekräftas eller förkastas samt att återkoppling till tidigare forskning och teori om socialt kapital genomförs. Förslag till framtida forskning ges löpande i texten. 5.1. Hypotes 1: Studenters institutionella förtroende samvarierar med studenters mellanmänskliga tillit under Corona-krisen
Det första syftet med denna uppsats är att utveckla kunskapen om studenters sociala kapital, även benämnt mellanmänsklig tillit, under Corona-krisen för att skapa en förståelse för socialt kapital under kristider. Denna del av syftet studeras med hjälp av hypotes 1: ”Studenters
institutionella förtroende samvarierar med studenters mellanmänskliga tillit under Corona-krisen”.
I enkätstudien och analysen ges starkt stöd för hypotes 1. Den slutsats som dras gällande hypotes 1 är alltså att mellanmänsklig tillit hos studenterna i enkätstudien och deras institutionsförtroende samvarierar under Corona-krisen. Analysen visar dock att när sambandet mellan dessa två variabler utsätts för prövning försvagas det något av att föreningsaktivitet tillförs i förklaringen. Det visar sig att det finns ett samband mellan föreningsaktivitet och socialt kapital som visar att studenter som är aktiva i förening har högt socialt kapital oavsett institutionsförtroende. Av detta dras slutsatsen att hypotes 1 förblir bekräftad men försvagad. Denna insikt om föreningsaktivitetens roll, ger en fördjupad förståelse för studenters sociala kapital som inte bör gå obemärkt förbi.
Hur kan denna slutsats knytas an till forskning om socialt kapital? Enligt Rothstein (2001) uppstår socialt kapital genom institutionsförtroende (Rothstein 2001). Att det finns en samvariation mellan dessa två variabler ger analys av hypotes 1 stöd för. I den trivariata analysen av hypotes 1 blev dock en slutsats att föreningsaktivitet påverkar socialt kapital. De studenters som var aktiva i föreningar eller organisationer uppvisade ett generellt större socialt kapital oavsett institutionsförtroende. Denna slutsats går alltså väl i linje med Robert Putnams (2011) teori om att föreningsaktivitet är avgörande för socialt kapital i ett samhälle (Putnam 2011). Analysen av hypotes 1 finnes alltså kopplingar både för Rothsteins och Putnams teori. Värt att åter poängtera är att syftet med denna studie ej varit att finna det kausala sambandet mellan exempelvis socialt kapital och institutionsförtroende. Av denna anledningen finnes ingen anledning att ge sig på ett försök att vare sig bekräfta eller förkasta Putnams eller Rothsteins teorier om socialt kapital. Däremot kan studien bidra med kunskap om hur socialt
kapital samvarierar med både institutionsförtroende och föreningsaktivitet under pågående Corona-kris. Förmodligen är studenter en samhällsgrupp med stor mångfald. Vad som då påverkar hur de beter sig under en kris skiljer sig med stor sannolikhet från student till student, vilket görs tydligt då det i studien ej gått att isolera ett ensamt samband. Att både institutionsförtroende och föreningsaktivitet spelar roll i hur studenter litar på sina medmänniskor i kris-tider är intressant. Detta fenomen är ett gott förslag på område där ytterligare forskning kan göras i framtiden.
5.2. Hypotes 2: Studenter med högt institutionsförtroende förändrar sitt beteende