6. Socialpsykologisk analys och tolkning
6.2 Analys av det insamlade materialet
Makt och frivillighet/ofrivillighet
Ekholm och Fransson (1987) menar att ofta när elever tillfrågas om maktfördelning i skolan så brukar de svara att det råder en hierarki där rektorer och lärare har en högre position än vad eleverna har. Detta gör att skolpersonalen kan utöva en viss makt mot eleverna då de står högre i skolhierarkin. Utifrån vårt insamlade material framkom det att det rådde skilda meningar kring huruvida respondenterna trodde att skolmedling sker frivilligt eller inte. Grundtanken bakom skolmedling är att det ska vara helt frivilligt att delta för båda parter. Trots detta ansåg främst eleverna att det kanske inte var helt frivilligt att delta utan de trodde snarare att det förekom någon form av övertalning från skolpersonalens sida. Ord som figurerade var bland annat ”tjat” och ”uppmaningar”. Även skolvärden höll till viss del med om detta och medgav att han själv använder sig av viss övertalning för att eleverna ska förstå att det är för deras eget bästa att lösa konflikten. Samordnaren menade att det absolut ska vara frivilligt med en skolmedling, dock ansåg han att det möjligtvis kan uppfattas som tvingande för eleverna när de erbjuds en medling.
Samordnaren ansåg att lärare liksom föräldrar innehar en form av auktoritet gentemot barn/ungdomar och att de ständigt påverkas av vuxenrelationer runt omkring dem. Man ser här tecken på generationell maktutövning, där vuxna vet med sig att de har en förmåga att kunna styra och påverka barnen/ungdomarna utifrån den maktstruktur som finns i samhället. De elever vi intervjuade uppfattade att vuxna har en auktoritär ställning gentemot barn/ungdomar och att de flesta elever därför väljer att lyssna/lyda dem. Perssons begrepp trög maktrelation (2003) lämpar sig bra för att beskriva hur skolvärden använder sig av en viss makt för att få eleverna att gå med på en skolmedling. Relationen mellan skolvärden och eleverna är tydligt ojämlik, även fast den upplevs som kamratlig enligt dem båda, då skolvärden kan ta till vissa sanktioner för att få dem att lyssna på honom. Eleverna får ett val vid en konflikt, att antingen lyssna och därmed ”lyda” skolpersonalen eller välja att ignorera det och då också få någon form av ”straff”, exempelvis att skolpersonalen kontaktar föräldrarna. Det kan vara så att skolpersonalen, därmed vuxna individer, och elever, barn och ungdomar, ser på situationen på olika sätt. De vuxna kan uppleva att de använder sig av ”positiv påtryckning” då de ”övertalar” eleverna till en skolmedling, medan eleverna kan uppfatta övertalningen som en ”negativ påtryckning”. Eleverna kan gå med på en skolmedling endast för att inte bestraffas, därmed ser dem inte att medlingen kan gynna dem. Gränsen
mellan ett erbjudande och en övertalning kan ibland vara hårfin och i slutändan är det upp till varje individ att bestämma själv huruvida han/hon vill delta i en medling eller inte.
Eleonore Lind (2004) förespråkar elevmedling, vilket bland annat även samordnaren var positiv till. Vid en medling ska det inte råda någon maktobalans parterna emellan. Vid en elevmedling kan det istället finnas en flyktig maktrelation då eleverna ofta är på samma ”hierarkiska” nivå och Persson menar att det i en sådan relation råder jämlikhet (2003). Eleverna vi samtalade med var inte särskilt positiva till elevmedling då de trodde att det lätt kunde bli en oseriös och partisk medling. Vi tolkade elevernas skepsis mot elevmedling till att de ändå ville att en vuxen person skulle vara skolmedlare då han/hon innehar en viss ”vuxenmakt” och kan därmed hålla medlingen på en seriös och respektingivande nivå. Eleverna menade att en vuxen som skolmedlare hade känts tryggare och risken för att andra skulle få reda på att medlingen ägt rum hade varit betydligt mindre om en vuxen person håller i medlingen.
Nordahl m.fl. (2007) beskriver empowerment i termer om brukare och professionsutövare, vilket vi har valt att koppla till skolan – närmare bestämt lärare (professionsutövare) och elever (brukare). Genom att lärare bidrar till ökad kunskap om vad skolmedling innebär och hur man använder sig av konflikthanteringsmetoden så lär sig eleverna att själva ”äga” sina konflikter. Detta har vi kopplat till Askheims (2007) benämning vertikal empowerment. Detta innebär att lärare vill hjälpa elever att få mer makt uppåt sett i förhållande till den överordnade makten som finns, i det här fallet ses skolan och skolpersonalen som den överordnade makten. Makten som eleverna fått, som vi ser det, är då en makt som kan fungera som ett verktyg i deras skolmiljö och som kan hjälpa dem att hantera eventuella konfliktfyllda situationer – både för tillfället och senare i livet. Eleverna har då fått lära sig ett fredligt sätt att hantera konflikter på och kan förhoppningsvis även, likt eleverna i Marklunds studie (2006), utveckla ett större självförtroende och ökad självkänsla. Vi själva tror att det kan gynna eleverna i ett större perspektiv att de själva har lärt sig att hantera sina egna konflikter på ett grundligt sätt. Om eleverna lär sig att hantera skolmedling och det fungerar bra, kan det leda till att de lär andra elever konflikthanteringsmetoden – då uppkommer det som Askheim benämner som horisontell empowerment (2007). Detta skulle Eleonore Lind kalla för elevmedling.
Sociala band, distans – närhet och medlarens neutralitet
Norman (1999) menar att det är av stor vikt att medlaren är en respekterad person av båda parterna. De vuxna respondenterna ansåg även dem att det var viktigt med en skolmedlare som är respekterad och att det är en person som eleverna har förtroende för. Flertalet av de vuxna respondenterna ansåg att relationen mellan medlare och elev bör präglas av närhet då detta skapar trygghet för eleverna. Samordnaren ansåg istället att medlaren bör ha mer distans än närhet till eleverna och att det är strukturen som är det viktiga när det gäller skolmedling samt hur man presenterar det för eleverna. Om skolmedling i framtiden kommer samordnas mellan skolor tror vi själva att det istället kommer att präglas av mer distans än närhet i medlare/elevrelationen då skolorna troligen kommer att samverka och använda sig av varandras skolmedlare. Eleverna ansåg att relationen bör präglas av närhet och att medlaren bör vara någon de känner då de trodde att det kan kännas tryggare och mer avslappnat i medlingssituationen. Eleverna trodde att skolvärden var en bra medlare, då han är respekterad av eleverna och känner till dem och deras egenskaper väl. Scheff (1994) menar att det i en optimal differentiering råder balans mellan distans och närhet, vilket också är idealet i en medlingssituation. Först då kan det ske ett samspel mellan parterna på ett jämbördigt sätt och utbytet av tankar och emotioner kan då bidra till en gemensam lösning av konflikten.
Vissa av ungdomarna ansåg även att man borde få välja själv vem man vill ha som medlare. Därför tror vi att det hade varit bra om man utbildar fler skolmedlare på de skolor som tillämpar skolmedling och att eleverna sedan får möjlighet att kunna välja mellan flera skolmedlare och då också kunna välja den som de har mest förtroende för. En elev menade att det kan uppfattas som ojämlikt om endast den ena parten känner medlaren. Detta kopplar vi till begreppet överdifferentiering då eleven som inte känner medlaren kan känna sig isolerad och distanserad i medlarrelationen. Det kan också uppstå underdifferentiering i en medlingssituation som kan leda till att någon av eleverna går med på medling och eventuellt också de lösningar på konflikten endast för att den vill göra ”rätt” och väljer att vara konform då han/hon inte vill avvika från ”gruppen” – i det här fallet medlingsgruppen och dess ”normer”. Vi tror inte att det centrala nödvändigtvis behöver vara relationen mellan medlare och elev, även om den är en viktig del, utan att samtliga parter har förtroende för skolmedling som metod. Därmed behöver information om skolmedling och dess innebörd nå ut till elever för att de sedan ska kunna känna förtroende för metoden.
En annan viktig del i medlarrollen är att bevara sin neutralitet för att båda parter ska känna sig lika behandlade. Samordnaren ansåg att man som medlare ibland måste inse att man inte alltid kan var neutral och att man då bör avsäga sin roll till en annan medlare. Eleverna ansåg att det bästa sättet att visa sin neutralitet som medlare var att lyssna på båda parter. Skolvärden menade att man kan vara partisk som medlare men att det viktiga var att absolut inte visa det i själva medlingssituationen. För att vara en så viktig del inom medling som neutralitet faktiskt är, så kan det vara en av de svåraste uppgifterna att uppfylla. Det är upp till varje individ i en medlingssituation att avgöra om medlaren uppfattas som neutral eller inte. Om man inte litar på medlaren så kan det vara svårt att öppna upp sig och lösa konflikten. Några kriterier som en skolmedlare bör uppfylla, enligt oss, är att inte vara fördömande mot eleverna, att inte heller visa sig partisk samt att vara en god lyssnare. För att medlaren ska kunna behandla eleverna lika bör även strukturen för en skolmedling se likadan ut varje gång. Detta såg vi tydligt exempel på, på skolan vi besökte då de alltid följde en mall vid varje skolmedling så att medlingen utförs likadant vid varje tillfälle.
Skam
Vi hade en hypotes om att man som elev skulle kunna känna skam över att ha varit med om en skolmedling då man kan uppleva att man sätter sig i en utsatt position. Det kan till exempel innebära att man tycker det känns jobbigt att erkänna sin skuld i konflikten eller att man är rädd för att andra på skolan ska få reda på att man varit med om en skolmedling. Elevrespondenterna höll dock inte med, de trodde istället att man kunde känna skam över den/ de handlingar som har bidragit till konflikten och inte över själva medlingssituationen. Kuratorn trodde inte heller att det kunde kännas skamfyllt och utpekande för någon av eleverna att delta i en skolmedling då de ska vara på samma nivå och då båda ofta har bidragit till konflikten. En viktig del i en skolmedling är att kunna erkänna för varandra att man agerat på ett sätt som kan uppfattas som felaktigt och att man känner skam över hur utgången av konflikten blev. Här vill vi se att det sker en återintegrerande skambeläggning. Tanken med detta är att eleverna ska se att det är handlingen i sig som varit felaktig så att de inte skambelägger själva eleven. Om en återintegrerande skambeläggning sker kan eleverna acceptera varandra och lova varandra att handlingen bakom konflikten inte kommer att upprepas. De kan sedan accepteras in i den vanliga skolmiljön igen. Om en återintegrerande skambeläggning däremot inte sker riskerar eleverna att istället bli stämplade utefter sina
handlingar och kan därmed bli utfrysta i skolmiljön och i värsta fall även bli identifierade som mobbare eller mobbad.
Scheff och Retzingers (2000) begrepp normal skam innebär att eleven förstår att den har agerat fel, så att han/hon sedan kan vända sin skam till något positivt. Om eleven däremot inte förstår att den har agerat på ett felaktigt sätt kan han/hon istället uppleva en patologisk skam som innebär att eleven är i ett förnekelsestadium och skammen kan då yttra sig på ett destruktivt sätt. Vi tror att det är lättare att bli förlåten om man själv inser att man har gjort något fel, både för sin egen och för den andres del. Även Lewis begrepp bekräftad skam har ett liknande syfte som Scheff och Retzingers begrepp normal skam. I ett skolmedlingssammanhang är det viktigt att båda eleverna kan erkänna sin skam och skuld över det som skett både för sig själv och för varandra. Därefter kan eleverna få insikt om att de båda handlat fel och därmed kan de nå förlåtelse och även en överenskommelse. Detta blir en form av symbolisk reparation. Man försöker då se konflikten ur den andra elevens synvinkel i skolmedlingen och kan genom det känna ånger över sin handling. Detta blir en form av reparation av den ”skada” som har skett.
Kön och ålder
Våra elevrespondenter trodde att tjejer antagligen kunde ha lättare för att genomgå en skolmedling då tjejer, enligt dem, oftare pratar om sina problem. Eleverna ansåg även att killar tenderar att lösa sina konflikter själva utan att blanda in andra, utomstående personer. Även de vuxna respondenterna ansåg att könsrollerna om att tjejer agerar verbalt och att killar agerar fysiskt i en konflikt stämmer med deras egna erfarenheter av konflikter i skolan. Skolvärden berättade att i de skolmedlingar som de har haft på skolan kan man tydligt se att de flesta konflikter sker mellan elever av samma kön och att de ofta uttrycker sig enligt de könsnormer som råder (jfr Messerschmidt 2004). Han berättade dock att det i vissa undantagsfall har hänt att tjejer har agerat fysiskt mot varandra i en konflikt. När elever erbjuds skolmedling kunde skolvärden se en viss skillnad mellan killar och tjejer då det gäller medverkan i en skolmedling, han ansåg av erfarenhet att det var lättare att få till en skolmedling mellan tjejer än mellan killar. Vi själva upplever att tjejer generellt sätt kan vara mer verbala än killar i konflikter och vi tror att detta gör att det kan vara lättare att få till stånd en skolmedling mellan tjejer. Däremot tror vi inte att skolmedling som metod passar bättre för ”tjejkonflikter”. Vi tror dock att församtalen är väldigt viktiga då dessa kan vara avgörande
för om en skolmedling kommer till stånd eller ej. Församtalen syftar bland annat till att förbereda eleverna inför själva skolmedlingen, men också för att avdramatisera konflikten inför medlingssamtalet.
När det gällde vilka åldrar som skolmedling passar bäst till rådde det delade meningar hos våra respondenter. Samtliga vuxna respondenter ansåg att skolmedling passar i alla åldrar, detta tror vi kan bero på att de har så pass mycket kunskap om det och vet grunderna om hur en skolmedling/medling går till men även från erfarenheter de själva har samlat på sig om skolmedling. Elevrespondenterna trodde dock olika. Vissa ansåg att skolmedling bör ske i yngre åldrar medan andra ansåg att det istället bör ske i äldre åldrar. Anledningen till att det rådde så olika meningar om åldern hos ungdomarna, tror vi, kan bero på att de själva inte har varit med om en skolmedling och därför inte kunde applicera tanken om skolmedling på sig själva utan ansåg istället att det passade bättre för elever som antingen var äldre eller yngre än dem själva. Vi själva anser att skolmedling är en bra metod att använda sig av i skolan för elever då den kan hjälpa till att lösa konflikter på ett grundligt och långsiktigt vis. Idag tror vi istället att skolpersonal många gånger löser konflikterna snabbt och enkelt, vilket vi även fick medhåll av från våra vuxna respondenter. Men vi anser även att skolmedling är en givande metod som man kan ha hjälp av utanför skolan, då man lär sig att hantera och uttrycka både konflikter och sina egna känslor på ett konstruktivt sätt.
Kritik/Hinder
Med tanke på att skolmedling ännu inte är en speciellt utbredd konflikthanteringsmetod i Sverige anser vi att det är intressant att ta reda på vad det kan bero på samt vad som kan tänkas stå i vägen för metoden. Många av de vuxna respondenterna ansåg att anledningen till att skolmedling inte är så utbrett kan vara på grund av okunskap hos skolorna, att de inte riktigt vet vad det innebär och därför håller de sig till mer traditionella metoder. Samordnaren ansåg också att en av anledningarna kunde vara att skolorna inte anser sig ha tillräckligt stora problem eller konflikter som inte går att lösa med de metoder de redan använder sig av. Vi själva anser att det kan bero på brist på information inom och till skolorna och även att det inte finns särskilt mycket statistik över effekterna av skolmedling i Sverige. Därmed tror vi att många skolor kan känna sig osäkra på att tillämpa en sådan metod. Skolvärden ansåg, likt oss, att informationen om skolmedling är bristfällig idag och han menade även att hans skola inte hade informerat elever och skolpersonal i den utsträckning som det kunde önskas. Detta
märkte vi när vi besökte skolan. Eleverna vi intervjuade visste inte så mycket om ämnet, men vi ansåg ändå att deras åsikter och tankar kring skolmedling även det var värdefull information.
Våra respondenter ansåg att skolmedling (vuxenmedling) verkade vara ett mycket bra verktyg för konflikthantering och de hade alla svårt att tala negativt om det. Detta tror vi kan bero på att elevrespondenterna inte fått tillräckligt med information om metoden och dess effekter. De vuxna respondenternas positiva inställning till skolmedling kan bero på att de endast varit med om lyckade fall av medling på skolan. Skolvärden sa dock om han skulle tänka sig något som skulle kunna vara negativt med en skolmedling så var det bland annat att den i värsta fall kunde bli ojämlik, då det ibland kan vara svårt att avgöra huruvida konflikten passar för en skolmedling eller inte. Det kan också vara så att eleverna går med på en medling endast för att de känner sig tvingade och då får medlingen troligen ingen effekt. Respondenterna menade även att medlaren ibland kanske inte alltid är så neutral som han/hon borde vara och då är det svårt att upprätthålla en förtroendefylld medling. Det kan innebära att någon av eleverna i medlingen kan känna sig kränkt eller skambelagd av medlaren. Vi själva är, likt våra respondenter, positiva till metoden och anser att det är viktigt att lägga ner mycket tid på att försöka förstå och lösa de olika konflikterna. Även församtalen är viktiga för att kunna avgöra huruvida en skolmedling passar konflikten eller inte. Är man noggrann från början så tror vi att det blir en positiv utgång i de flesta fall.
Vi upplevde att eleverna verkade tycka att skolmedling är en abstrakt metod då de inte hade fått speciellt mycket information om det på skolan. Däremot var samtliga elever positiva till metoden och hade gärna velat testa på en skolmedling för att se hur den går till.
Scheff och Retzinger (2000) anser att det hade varit bra om eleverna själva hade fått testa på en medlingssituation i skolan, genom till exempel rollspel och där få prova att spela rollen som ”offer”, som ”gärningsman” och att få spela medlaren. På det här sättet kan eleverna få nyanserade synsätt på en konflikt och se hur man kan lösa den. Vi tror att om alla elever hade fått testa på en skolmedling och fått inblick i hur metoden fungerar så kan det bidra till ökad kunskap och information och därmed en ökad tillämpning av metoden i skolan. Vi tror också att detta hade kunnat minska otryggheten som kan finnas om skolmedling genom att man får mer kunskap om metoden.