Här nedan presenteras det material från intervjuerna som handlade om skolmedling. Eftersom grundskolan i fråga endast tillämpar vuxenmedling som skolmedling, ligger fokus på detta i materialavsnittet. Dock nämns även elevmedling. Resultaten har delats in under olika rubriker som har varit grundläggande för studien.
5.2 Frivillighet/Ofrivillighet
Skolmedling ska grunda sig på frivillighet från båda parters håll. Vi ville därför veta hur respondenterna såg på temat frivillighet. Samordnaren menade att det inte ska kännas tvingande, överhuvudtaget, för då har medlaren inte lärt sig något av skolmedlingsutbildningen. Däremot trodde han att eleverna kanske kan uppleva det som tvingande när de erbjuds/uppmanas att delta i en skolmedling - särskilt i låga åldrar då man antagligen lyssnar mer på vuxna än i exempelvis gymnasiet då man vet att man har fria val. Han poängterade här att man gör en skolmedling för sin egen skull och inte för någon annans skull. Skolvärden ansåg att det var svårt att få igång skolmedling på skolan. Församtal hålls med de inblandade eleverna men det är inte säkert att en skolmedling sker. Då medlingen bygger på frivillighet kan det hända att eleverna inte känner sig trygga i situationen eller att de helt enkelt känner sig nöjda med församtalen och konflikten löser sig ändå. Skolvärden upplevde att skolmedling är frivilligt att delta i, men han sa samtidigt att han ibland, till viss del, försöker att övertala eleverna att ha en medling eftersom han vill att de ska lösa sin konflikt grundligt. Han berättade att han vid församtalen är noga med att tala om att det trots allt är för elevernas eget bästa att lösa konflikten och att han anser att skolmedling är en bra metod för detta.
”Ja, ja herre gud, jag gör ju allt jag kan för att få dem att medla, jag kan till och med ibland hota och säga: löser vi inte den här konflikten så måste vi gå vidare med det, då måste vi blanda in rektorer och vi måste blanda in era föräldrar. […] det är inget hot egentligen, det är ett löfte…”
De flesta eleverna menade att de inte trodde att skolmedling är helt frivilligt utan att det sker någon form av övertalning. Vissa sa att de trodde att lärarna på skolan kunde ”tjata” på eleverna att vara med, medan andra mer trodde att lärarna uppmanade dem till att vara med på en skolmedling – sammantaget så ansåg samtliga att det troligen fanns någon form av övertalning från medlare och annan skolpersonal. De menade att alla elever, mer eller mindre lyssnar på vad skolpersonal har att säga om skolmedling. ”Jag tror inte att de flesta vill gå med på det, utan om det är någon som uppmanar så kanske de går med på det. Men inte så mycket annars…” Här syftar eleven (tjej) på att någon i skolpersonalen uppmanar en elev till att gå med på en skolmedling.
5.3 Makt
Vi frågade om den ”hierarki” som råder i skolan (dvs. att lärare och rektorer är överordnade eleverna) kan påverka elevernas val av att vara med i en skolmedling. Skolvärden ansåg att man som skolpersonal bör se till att eleverna klarar av att vistas i samma skolmiljö och att man därför kan försöka påverka dem genom sin ”lärarmakt” att vara delta i en medling. Samordnaren ansåg att lärare liksom föräldrar innehar en viss auktoritet gentemot elever/barn som kan vara positiv då de kan lyssna mer på de vuxnas uppmaningar gällande exempelvis skolmedling:
”[…] jag tror att oavsett vad du tar avstamp i så mår barn bra av att ha en tydlighet – en vuxentydlighet. Att egentligen är det ju det man säger: ”Vi som vuxna tolererar inte att ni bråkar. Vi vuxna tolererar inte att ni kränker varandra, vi tolererar inte att ni har konflikter. När ni väl får konflikter så är vi, så vill vi gärna hjälpa er antingen vi som vuxna eller med hjälp av elever”, det är ju det man säger på något sätt.”
Han ansåg även att skolpersonalen bör erbjuda skolmedling då det finns behov av det men i de fall då en konflikt gått så långt att en polisanmälan blir aktuell kan man inte erbjuda skolmedling som ett substitut. Däremot kan man ha en skolmedling parallellt med en polisanmälan för att de ska kunna vistas i samma skolmiljö efteråt, menade samordnaren.
Samtliga elever uppfattade det som att lärare har en påverkan och därmed en viss auktoritär ställning i skolan gentemot eleverna, vilket kan göra att eleverna lyssnar mer på vad lärarna har att säga.
5.4 Medlarens neutralitet
En annan viktig aspekt inom skolmedling är att medlaren ska vara neutral och inte ta någon av elevernas parti. Samordnaren höll med om att det var viktigt att vara neutral som medlare och att man ibland får erkänna att man som medlare kanske har svårt för någon elev och då lämna över skolmedlingen till en annan skolmedlare, för att medlingen ska bli så neutral som möjligt. Skolvärden ansåg sig vara bra på att vara neutral som skolmedlare men sa samtidigt att: ”[…] man ska vara neutral men innerst inne behöver jag inte vara neutral. Jag kan ju tycka att ”fy fasen vad dum du var som gjorde det”, men jag får ju inte visa det”. Han menade att båda parter har rätt att berätta sin version av konflikten och man får heller inte vara fördömande eller ta
ställning för någon av eleverna som medlare. Därför har de på hans skola en skriven mall med frågor så att man som medlare lättare kan leda samtalet. Detta gör att båda parter får samma chans att berätta sin version av konflikten. Skolvärden sa också att om en elev har gjort något fel så bör den få reda på det och få konsekvenser för sina handlingar. De två lärarna vi intervjuade ansåg att det bästa sättet att visa sin neutralitet som skolmedlare är att lyssna på eleverna men även att strukturen är densamma vid varje medlingstillfälle.
När vi frågade eleverna hur man som medlare ska visa att man är neutral, svarade grupperna enhälligt att man ska lyssna lika mycket på båda parter och inte ta någon elevs parti.
5.5 Distans – Närhet
Vi frågade våra respondenter hur de ansåg att relationen mellan elever och skolmedlare bör se ut. Samordnaren sa att: ”Ett förtroende för medlaren eller medling som metod måste finnas, tror att en viss distans alltid är att föredra för att slippa några förutfattade meningar mellan berörda”. Han menade också att man i ett optimalt scenario ska kunna använda sig av andra skolors medlare, i de fall skolans egna medlare är otillräckliga eller om de anser sig vara partiska. Detta utbyte skulle innebära att de flesta elever inte har någon speciell relation till skolmedlarna. Det viktiga, enligt samordnaren, är att presentera skolmedling på ”rätt” sätt. Skolvärden ansåg att det var bra att vara skolvärd och samtidigt ha rollen som medlare, han sa: ”Jag har ju en bra relation till de flesta eleverna här. Det kan väl vara skönt för då känner de ju liksom en trygghet i att de känner mig och vet vem jag är osv.” Men samtidigt menade han också att en skolmedling ska kunna fungera med en ”okänd” medlare, då skolmedlarens roll snarare är att se till så att medlingen går rätt till. En av de två lärarrespondenterna ansåg att medlaren bör vara en person som eleverna känner, då de troligen känner sig mer trygga i situationen och har lättare för att öppna upp sig. Om eleverna upplever mer närhet än distans till skolmedlaren kan de känna att medlaren lyssnar på dem och att de får respons på det eleverna säger, menade läraren.
Utmärkande för samtliga grupper med elever var också att de trodde att det är bättre att ha en person som man känner närhet till som medlare, då det kan kännas tryggare och mer avslappnat. En elev (kille) ansåg att man borde kunna få välja om man vill ha en medlare som man känner eller som är utomstående, då vissa saker kan vara känsliga och svåra att prata om med folk man känner/inte känner. Vissa elever berättade också att de trodde att en medling kan kännas ojämlik om den ena eleven känner medlaren medan den andre inte gör det.
”Det beror på, för om man typ är två som bråkar och om jag nu är medlare och så känner jag typ den ena då kanske det känns som om jag är på dennes sida när jag försöker lösa det.” – sagt av en elev (kille).
Kuratorn tog upp Eleonore Lind och hennes skolmedlingsutbildning där ungdomar själva kan läras upp till att medla andra barn/ungdomar. Men kuratorn ansåg att det då krävs oerhört mycket arbete från skolpersonalens sida och det kan innebära en svår roll för ungdomar att ta på sig. Hon tog som exempel skolans kompisstödjare, vars uppdrag är att agera ”konfliktspanare” på skolan kan vara tillräckligt knepigt som det är. Om de även skulle utbilda sig inom skolmedling skulle de få allt för stort ansvar att bära på.
Samtliga elever ansåg att det var bättre att ha vuxna skolmedlare och inte elever då de trodde att skolmedlingen inte skulle tas på allvar om elever själva höll i den. De ansåg att den bakomliggande konflikten ibland kan vara så pass allvarlig att elever inte bör ha ansvar för en skolmedling av sådana slag. En elev (tjej) sa: ”[…]om det är något allvarligt som hänt så tror jag
inte elever kan hantera det”. En annan av eleverna (kille) var inne på samma spår och sa: ”Nej, inte att eleverna ska ha det då blir det inte opartiskt”. De flesta av elevrespondenterna trodde att det skulle kunna kännas oseriöst och att de istället ville ha en vuxen som medlare, då vuxna innehar en annan respekt.
5.6 Skam
Vi övergick sedan till temat skam och frågade respondenterna ifall de trodde att man kunde känna någon form av skam över att ha varit med om en skolmedling. Samordnaren sa att han trodde att om en skolmedling inte har presenterats eller skett på rätt sätt kan det kännas skamfyllt för dem som har varit med om det. Men då det har presenterats och skett på rätt sätt bör ingen av de inblandade parterna känna någon skam. Han ansåg att om något i konfliktsituationen kan kännas skamfyllt så skulle det i så fall vara när lärare kortsiktigt löser konflikter i skolmiljön utan att ta hänsyn till elevernas integritet genom att säga till dem på skarpen inför andra elever. ”Jag tror att det i så fall är mer utpekande att alltid höra: Pelle, lägg av!” Skolvärden sa att han inte har känt av att eleverna skulle ha upplevt skolmedling som någonting skamfullt, i sådana fall trodde han att de skulle ha tackat nej vid erbjudandet om medling. Kuratorn trodde att man inte kunde känna någon form av skam av att ha varit med
om en skolmedling. Hon menade att om eleverna är jämlika (som grundtanken är i en skolmedlingssituation) så bör ingen av dem känna skam då båda oftast har gjort något för att skapa en konflikt med varandra.
När vi frågade eleverna om de trodde att skolmedling kunde uppfattas som skamfullt så svarade de flesta att de inte trodde att själva medlingen i sig var speciellt skamfylld, utan snarare att elever som deltar i en skolmedling i så fall kan känna skam för det de har gjort eller det de har blivit utsatta för. En del av eleverna trodde att ”gärningspersonen” kunde känna mest skam i medlingssituationen. En elev (kille) sa: ”Jag tror att han skäms lite mer för att han har gjort fel och så…” Andra elever trodde dock att den ”utsatta” eleven kunde komma att känna skam på grund av att den blir påmind om den upplevda orättvisan (i konflikten) i samband med medlingen.
”Jag tror att det är den som har blivit utsatt för någonting. För då liksom vet många mer om det än vad man vill ska veta. För man vill kanske inte alltid att folk ska veta att man blivit utsatt för något.” Sagt av en elev (tjej).
5.7 Kön och ålder
Vi frågade våra respondenter ifall de trodde att skolmedling skilde sig åt mellan tjejer och killar. Samordnaren svarade att han trodde att skolmedling skiljer sig åt utifrån de könsroller som finns, att killar är mer våldsbenägna och tjejer är mer verbala i sina konflikter. Skolvärden berättade att han av egen erfarenhet uppfattade att det kan vara lättare att få till stånd en skolmedling mellan tjejer än mellan killar, då han upplever att tjejer har mer verbala intriger med varandra och att killar är mer utåtagerande och slåss. Han berättade dock att det i vissa undantagsfall har hänt att tjejer har agerat fysiskt mot varandra i en konflikt, men att detta inte sker speciellt ofta.
En majoritet av eleverna, både killar och tjejer, trodde att tjejer har lättare för att delta i en skolmedling än killar då de ansåg att tjejer har lättare för att prata och säga vad de tycker, medan killar är mer tuffa och vill lösa sina konflikter själva, utan att blanda in fler personer. En elev (kille) sa:
”Jag tror nog att det är tjejer som går med på det oftare […] för att dem flesta tjejer kanske har lite lättare för att säga vad dem tycker och så, de kanske inte är inblandade i sådana här, ja, gäng eller vad man ska kalla dem direkt, alltså sådär att man måste visa sig på styva linan och så.”
Det fanns också en liten skara elever som ansåg att det inte spelade någon roll vilket kön man hade när det gäller valet av att delta i en skolmedling, utan de menade att det berodde på hur den berörda eleven var som person.
Vi frågade även våra respondenter om de trodde att skolmedling fungerar bättre i vissa åldrar. Samordnaren ansåg att medling lämpar sig för alla mellan 0-100 år, men att det samtidigt är bättre ju tidigare man börjar med det och på det sättet får in det i skolstrukturen. Skolvärden ansåg även han att skolmedling fungerar i de flesta åldrarna, framförallt trodde han att skolmedling lämpar sig bäst för grundskolan. Båda lärarna vi intervjuade var inne på samma spår som samordnaren och ansåg att medling fungerar bra i alla åldrar men att man i tidig ålder bör träna eleverna i hur man löser konflikter på ett fredligt sätt.
Hos eleverna fick vi däremot väldigt uppdelade svar när det gällde åldersfrågan. En del trodde att det fungerar bättre på yngre elever då dessa lyssnar mer på vuxna och har lättare för att bli vänner med varandra igen. Medan andra elever trodde att det fungerar bättre på äldre elever som mer förstår vad medlingen går ut på. En elev (kille) ansåg att medling lämpar sig bäst för både yngre elever och äldre elever, han trodde att det är lättare att övertyga yngre barn att delta i en skolmedling och att det även passar äldre ungdomar som är mognare och kan ta medlingen på större allvar. Däremot trodde han inte att det passade för ungdomar i högstadiet. Han sa: ”Det är just i den åldern som vi är nu som det kanske är som svårast på grund av hormoner och allt sådant”.
5.8 Kritik/Hinder
Skolmedling har funnits en tid i Sverige men tillhör inte en av de vanligaste
konflikthanteringsmetoderna som skolor använder sig av. Därför undrade vi vad det skulle kunna bero på och om våra respondenter ansåg att det kunde finnas något negativt med metoden. De två lärarna vi intervjuade ansåg att en anledning till varför inte så många skolor använder sig av skolmedling kan bero på okunskap och en av dem sa: ”Det kommer så mycket nytt hela tiden så därför väljer kanske skolor inte den metoden i första hand eftersom de inte riktigt vet
vad den innebär.” Även samordnaren menade att skolmedling endast är en av flera metoder för konfliktlösningsarbete i skolorna, och att han trodde att bristen på intresse för skolmedling kunde bero på att skolor inte alltid anser sig ha tillräckligt stora konflikter som inte går att lösas med de konflikthanteringsmetoder de redan har. Därmed ser de inget behov av att ha ännu en metod som till exempel skolmedling på ”sin” skola. Skolvärden ansåg att det som kan vara ett hinder för skolmedlingen var att det inte informeras särskilt mycket om det. Han menade även att medlaren har ett stort ansvar i medlingssituationen när det gäller att föra samtalet framåt och tyckte att man som medlare bör träna på att ”[…] hitta dem där magiska orden och meningarna som gör att eleverna kanske driver samtalet själva lite mer…”
Det som skulle kunna vara negativt med en skolmedling, menade samordnaren, är att den inte blir väl genomförd – det vill säga att situationen inte är jämlik eller att medlaren inte är så neutral som han/hon bör vara. Detta skulle kunna leda till att någon av parterna kan känna sig kränkt. Skolvärden menade att en negativ aspekt av skolmedling kunde vara ”Att den ena personen bara säger det han eller hon troratt vi vill höra och sen fortsätter ändå med konflikten. Han eller hon får bensin på elden efter att ha pratat med den man har varit elak mot.” En annan negativ sida kunde vara att medlaren inte uppfattas som neutral och eleven/eleverna kan därmed tappa förtroendet för medlaren, ansåg skolvärden.