Analys av lyckade investeringar

I dokument Faktorer som påverkar beslutsfattande hos svenska riskkapitalbolag (sidor 55-58)

Nedan presenteras författarnas visuella analys och den bild författarna erhöll från intervjuerna om riskkapitalbolagens lyckade investeringar.

Teori /Organisation Alpha Beta Gamma Delta Epsilon Zeta Eta Theta

Institutionella faktorer Tvingande isomorfismer Mimetiska isomorfismer Normativa isomorfismer Kognitiva bias Tillgänglighetsheuristik Övermod Spelarens felaktighet Moderna portföljteorin Risk Diversifiering Förväntad avkastning

Grad av igenkänning: Ingen Svag Medel Stark Färgkod

Tabell 4. Analys av lyckade investeringar

5.2.1 Analys av institutionella faktorer för lyckade investeringar

Efter analysen av de institutionella faktorerna kan vi inte se någon direkt koppling vad gäller tvingande isomorfism och lyckade investeringar. En anledning till att både Alpha och Delta kännetecknas av stark är att de både tillhör CVC och därför har extern press från koncernen att investera i respektive bolag. Dhochak & Sharma (2016) påpekade också i sin studie hur starkt influenser från regulatoriska och institutionella faktorer påverkade riskkapitalisters investeringsbeslut. Utfallet blev med facit i hand också lyckat vilket medförde båda strategisk nytta och finansiell avkastning för båda bolagen.

Den mimetiska isomorfismen har identifierats starkt hos Gamma, Delta och Theta. Samtliga berör fall där de följde efter en branschkollega som hade goda kunskaper inom området vilket i slutändan påverkade deras beslut om att investera. Vår analys grundas på att företagen med stor sannolikhet inte följer råd eller efterliknar ett bolag med dåliga empiriska resultat eller personer som har låg kunskapsnivå inom området. Samma förfarande kan kopplas ihop med tillgänglighetsheuristiken som vi redogör för mer ingående i nästa avsnitt. Därmed syns kopplingen till den mimetiska isomorfismen som igenkänns av att de efterliknar ett annat företag på grund av dess empiriska framgång eller mönster som eftersträvas att följas enligt Dimaggio & Powell (1983). Annars är det tre bolag som inte har någon grad av igenkänning alls vilket kan ha att göra med att bolagen valt att inte nämna det i intervjun eller att just det fallet inte präglades av det. Men det är troligen också att många investeringar som görs i praktiken faktiskt innebär att riskkapitalbolagen följer efter kunniga individer eller företag.

Vad gäller den normativa isomorfismen börjar vi kunna se ett starkare mönster när de kommer till de lyckade investeringarna. Alla bolagen använder sig av någon form av screeningprocess där de utvärderar bolagen efter särskilda kriterier som är individuella för alla riskkapitalbolag. Denna observation förknippar vi och Dimaggio & Powell (1983) med en branschnorm där riskkapitalbolagen har liknande beteenden med andra aktörer i branschen. Det bolag som stack ut ur mängden i det lyckade fallet var bolaget Epsilon, bolaget hade vid investeringen inte utfört någon utförlig screeningprocess då intervjupersonen nämner att det inte fanns någon tid för det. I många av fallen är det fortfarande vissa osäkerheter som riskkapitalbolagen väljer att försöka motverka aktivt eftersom att de såg stor potential i bolagen. Alla bolag identifierade någon slags risk med sina investeringar men bidrog med kompetens för att motverka de iakttagna osäkerheterna beroende på sin expertis.

I flera av fallen arbetade riskkapitalbolagen med serieentreprenörer som hade varit med och gjort resan förut vilket enligt många av dem inger en större trygghet i investeringen. Detta gällde i synnerhet Alpha, Beta och Delta. Den underliggande anledningen till varför dessa bolag gärna samarbetar med en serieentreprenör tror vi dels beror på att strategiska investerare inte har samma direkta engagemang i bolaget. De har inte samma slutgiltiga finansiella avkastningsmål som krävs för existensberättigande till skillnad från renodlade riskkapitalbolag. Det låga engagemangen i bolagen hos de strategiska investerare kan dock vara en bakomliggande anledning till följd av mer begränsade resurser i form av till exempel personal. En annan potentiell anledning till varför CVC väljer att samarbeta med många serieentreprenörer kan också vara på grund av deras egna organisations hierarkiska uppbyggnad. För att motivera eller försvara investeringar till högre instanser internt i bolaget kan en trygghet vara att de är just serieentreprenörer.

5.2.2 Analys av kognitiva bias för lyckade investeringar

De kognitiva biasen har relativt starka mönster för riskkapitalbolagen vid deras lyckade investeringar. Tillgänglighetsheuristiken härrör sig till huruvida bolagen har tidigare erfarenheter i åtanke vid nya investeringar. Det innebär att de tidigare erfarenheter har haft en påverkan vid framtida beslut. I Betas fall hade de arbetat med samma entreprenör tidigare och gjort en lyckad resa tidigare vilket hade givit Beta stor respekt och stort förtroende för dem. Beta har också arbetat mycket inom samma sektor och visste efter många års erfarenhet var fallgroparna fanns. Gamma hade vid tidpunkten för sin investering hjälp av en annan investerare som de haft goda

samarbeten med tidigare. Denna investerare hade också en spetskompetens på området som Gamma inte besatt. Tidigare erfarenheter med investeraren var det som fick Gamma att initialt investera i bolaget även fast investeringssituationen kan benämnas som unik. Båda dessa investeringsfallen från Beta och Gamma stämmer väl överens med Zacharias & Sheperd (2001) studie om kognitiva bias och tillgänglighetsheuristik kopplat till riskkapitalbolag. Resonemangen kan även tolkas som normativ eller mimetiska isomorfismer men med bakgrund av att detta gällde lyckade investeringar som är unika har vi valt att tolka det som kognitiva bias.

Övermod innebär att beslutsfattare gör mer extrema sannolikhetsbedömningar med hänsyn till nuvarande kunskapsnivå. Zacharias & Shepherd (2001) illustrerade ett starkt samband i sin studie där samtliga beslutsfattare hos riskkapitalbolag hade en övertro på sin beslutsförmåga. Riskkapitalbolagsbranschen är präglad av risk där de flesta bolagen är benägna att ta risker. Delta beskriver branschen som att inget är riskfritt men att det positiva måste överväga det negativa i slutändan. Inget mönster kan dock identifieras när vi analyserar övermodet vid de lyckade investeringarna. Beta och Epsilon har vi kategoriserat som starka inslag av övermod med bakgrund av att båda tydligt fattade beslut om investering som låg bortom deras faktiska kunskapsnivå vid investeringstillfället. Epsilon tydliggör detta genom att investera i ett bolag och en bransch som de inte har någon erfarenhet eller kunskap inom vilket också stämmer överens med Zacharias & Shepherds (2001) studie. Den verkställande direktören för Epsilon förklarar även att det inte var fokus på de finansiella risker med investeringen utan endast bolagets framtida potential.

Beta har istället förlitat sig starkt på både entreprenörerna samtidigt som de förtydligar att de har en stark kunskap inom branschen. Investeringschefen nämner däremot i intervju att riskkapitalbolaget aldrig stött på tidigare bolag eller teknik förut vilket kan kategoriseras som en unik situation. Med en stark tilltro på entreprenörer, en låg kunskap inom bolagets verksamhet och en tidigare bra erfarenhet med entreprenören ses bolaget ha en stark nivå av övermod. Vänder vi hypotetiskt på situationen och tänker att bolaget istället hade detta fall som en misslyckad investering blir scenariot tydligare. Alpha sticker ut i mängden på kategorin övermod på grund av att de inte hade någon förväntning på att bolaget skulle generera finansiell avkastning. Vi fann inga tendenser till att Alpha fattade sitt investeringsbeslut utanför sin befintliga kunskapsnivå eller att de övervärderade potentialen i fallet.

5.2.3 Analys av moderna portföljteorin för lyckade investeringar

Den moderna portföljteorin beskrivs kortfattat genom att bolag kan få högre förväntad avkastning genom att diversifiera och därmed minskar totala riskerna. Vi har i de lyckade investeringarna inte funnit något starkare samband gällande diversifiering eller förväntad avkastning. Det går att se tydliga mönster på huruvida bolagen diskuterar risk i kontext med avkastning, desto högre risk de tar desto högre avkastning förväntar sig bolaget. De bolagen som kännetecknades av att diskutera risk i en högre grad talade även om avkastning i samma grad. Dessa antaganden stämmer väl överens med Elton & Grubers (1997) tillämpning av moderna portföljteorin i sin forskning. Theta har som grundprincip ett avkastningskrav på att de ska få en viss avkastning. Ordförande förklarar detta genom att jämföra med att köpa en indexfond, de vill alltså göra en högre avkastning än att köpa en indexfond och därför måste de ta högre risk. Det går att generalisera påståendet och tillämpa det på samtliga riskkapitalbolag med finansiella mål. Detta på grund av att investeraren av fonden förväntar sig en högre avkastning.

I dokument Faktorer som påverkar beslutsfattande hos svenska riskkapitalbolag (sidor 55-58)