5. Resultat
5.3 Analys: Mango Film
Mango Film, skriven av Malin Fahlborg, ingår i en pågående serie läroböcker i svenska för år
6-9, Mango.57 På förlagets hemsida står följande:
Mango-serien tränar främst basfärdigheter. Många elever kämpar med att nå godkänt och att just de ska lyckas tänker vi särskilt på när vi arbetar fram böckerna. Utmaningen att nå ännu längre måste också finnas där, så vi brukar säga att Mango motsvarar ”godkänt och ett snäpp till”. På så sätt kan hela klassen arbeta med Mango.58
1. Hur ser läroboken ut, dvs. på vilket sätt – och i vilken omfattning – behandlas film och rörlig bild?
Samtliga av bokens 64 sidor ägnas åt film och rörlig bild, och delas in i följande kapitel: ”Det var en gång…”, ”Pratar du filmiska?”, ”Filmpåverkan”, ”Med filmglasögonen på” och slutligen ”Hollywood nästa!”. Det första kapitlet berättar om filmens historia, och om den rörliga bildens principer. Det andra kapitlet beskriver filmspråk, tekniska begrepp och filmiska termer, ljud och ljus. Dessutom diskuteras filmens funktion att påverka, och boken tar upp medier och makt, reklam och värderingar. Följande kapitel, ”Med filmglasögonen på”, tittar närmare på filmens berättarkomponenter, genrer, karaktärer och dramaturgi. Det sista kapitlet är främst inriktat på att ge teoretisk bakgrund till det praktiska perspektivet, och tar upp filmskaparnas olika arbetsfördelning, arbetsgång, redigering och genrer med utgångs- punkt i ett skapande stadium.
Genom hela boken finns också återkommande uppgifter som är kopplade till respektive kapitel och innehåll. Det förekommer också löpande film- och länktips och allmänna tips och rekommendationer genom hela boken. Till boken finns också extramaterial att tillgå på förlagets hemsida59, bland annat läromedelsstöd med underlag för olika moment, som
exempelvis bildmanus, elevfilm, aktuell information och länktips. På så sätt förefaller läro- boken att vara tillgänglig för konstant uppdatering, om än på Internet.
2. Hur förhåller sig läroboken till det vidgade textbegreppet och mediebegreppets tre K?
Mango Film uttrycker ett tydligt förhållande till styrdokumenten. I förordet, ”Förord – därför
film i skolan!”, står bland annat följande: ”I och med de nya kursplanerna i skolan, har eleverna rätt att ta del av film och uttrycka sig med rörliga bilder. Film har fått en fram-
57 I serien ingår även Mango Grammatik, Mango Noveller 1, 2, 3 och 4, Mango Språk Faktabok och Mango
Språk Arbetsbok 1-4.
58 www.gleerups.se (13.4.2007)
trädande roll och jämställs med skönlitteratur och teater.”60 Detta visar tydligt hur bokens
ambition ligger i relation till rådande styrdokument. Tidigare i samma förord kan man läsa följande:
Det finns inget annat media som är så effektivt som film. Rörliga bilder engagerar, inspirerar och påverkar. Film kan användas för att komma ”sanningen” så nära som möjligt, men är också ett effektivt redskap för att sprida ut lögner eller oönskade värderingar. Därför är det viktigt att barn och ungdomar förhåller sig kritiska till filmmediet. Genom att själva få skapa rörliga bilder, berätta med filmens språk, titta på film och sen diskutera och analysera det de ser, får eleverna en förståelse för vad som ligger bakom de bilder de möter.61
Denna ambition hos författarna går att koppla direkt till Viklund och Blom när de i Film för
lust och lärande benämner elevernas eget filmskapande som en demokratisk rättighet. Här
kan man alltså direkt se hur Mango Film särskiljer sig från de andra läroböckerna i sitt sätt att tolka styrdokumenten, då ”elevkulturen” betraktas som en rättighet i klassrummet. Därmed är det också lätt att fastslå att lärobokens bakomliggande ambitioner är att ge filmens egenvärde ett generöst utrymme i svenskämnet. Förordet understryker filmens och den rörliga bildens möjligheter att nå en läsare, och därmed också hur viktigt det är att förhålla sig kritisk till vad som berättas. Det är, enligt bokens förord, i det kreativa, det egna filmskapandet, som alla dessa aspekter kan mötas.
Bokens första kapitel inleds med ett avsnitt om rörlig bild, som berättar om dess historia, och förutom för film redogörs också för satellit, kabel, bio, video och TV- och dataspel, där samtliga utgör olika delar av den rörliga bilden. I kapitlet ingår också ett kort återgivande av filmens födelse, såväl ur internationellt perspektiv som svenskt. Där finns också ett avsnitt som visar praktiska och enkla sätt att skapa rörliga bilder i form av flipperbilder, bildsnurra och trolltrumma. Dessa går alla ut på att visa hur man kan lura ögat till att tro att det är rörliga bilder som man ser, när det i själva verket handlar om upprepade stillbilder. Här möter läsaren ett kulturellt perspektiv på hur filmen från sin linda har utvecklats i takt med rådande tekniska och sociala möjligheter. Ett kreativt perspektiv tillgodoses genom de olika typerna av enkel bildberättelse med hjälp av pappersfigurer. Detta är mycket grundläggande och syftar till att eleven ska få en insikt om principerna bakom ett praktiskt filmberättande.
I kapitlet ”Pratar du filmiska?” beskrivs hur filmen har sitt eget språk, och hur detta språk talas av de flesta barn och ungdomar utan att de kanske är medvetna om det, dvs. att de innehar en mediekompetens som inte har definierats. Boken skiljer också filmens språk från litteraturens, vilket därmed tillskriver filmens text som sin egen, något som i sin tur vidare
60 Fahlborg (2003), s. 3. 61 Fahlborg (2003), s. 3.
relaterar till det vidgade textbegreppet. Vidare beskrivs det filmiska språket som svårare att lära sig praktiskt, men genom att också lära sig det teoretiskt förenklas det praktiska utövandet avsevärt. Här synliggörs bokens tydliga kreativa ambitioner, precis som utlovat i förordet.62 Det kritiska förhållningssättet tillgodoses och bokens författare intar samma
hållning som Cary Bazalgette om att eleven är medietränad redan innan grundskolan. Perspektivet är för den del inte ”vaccinerande”, som Andersson uttrycker det, då boken fokuserar på elevernas möjligheter med mediespråket, inte enbart på farorna.
Avsnittet följs av grundläggande praktisk information, om videoutrustningens hantering, som zoom, mikrofon, bländare, skärpa och vitbalans. Därefter följer en genomgång av klippning, dels tekniskt, men dels också betydelserna av klippningen. Som exempel nämns tidsförkortande, tidsförlängande klipp och parallellklipp. Med tydliga bildexempel visas därefter olika bildstorlekar: översiktsbild, helbild, halvbild, närbild och extrem närbild tillsammans med beskrivningar om vad man vill och kan uppnå genom att använda de olika. Även kameraperspektiven ägnas ett uppslag: fågelperspektiv, normalperspektiv och grod- perspektiv. Den objektiva och den subjektiva bilden ges utrymme, liksom kamerarörelsernas effekter och funktioner. Panorering beskrivs med hänvisning till filmexempel, och också tiltning, åkning och rörelseriktning. Dessa begrepp är viktiga i förhållande till den kritiska kompetensen då de kan kopplas till det som Bazalgette kallar för ”filmens grammatik”. Här handlar det om den rörliga bildens språk där innehåll och form binds samman som en helhet där de inte kunnat existera utan varandra. Dessutom ges den rörliga bilden existens- berättigande som ett unikt system som uttrycker vad andra framställningsformer inte kan.
Boken använder begreppen ”plantering” och ”skörd” för att beskriva hur något till synes obetydligt senare spelar en stor roll i filmens handling. Man låter här läsaren förstå hur komplex filmen är, att ingenting är lämnat åt slumpen, hur allting är av betydelse. Även ljusets funktion får plats i kapitlet, liksom ljudets motsvarighet, som också utvecklas till att ta upp dialog, miljöljud, effektljud och musik. Här kan man ännu en gång referera tillbaka till Bazalgette som talar om att filmen ofta ses som en avbildning av verkligheten, men att det bakom varje bild har tagits ett – i olika grad – medvetet beslut, av en regissör, producent, kameraarbetare etc. Något som exempelvis kan kopplas till diskussionen om såpoperans skenbara verklighet.
Kapitlet avslutas med ett avsnitt som diskuterar filmpåverkan. Författarna framhåller film och andra mediers styrka i att kunna förflytta åskådaren till andra tider och andra världar, men understryker samtidigt också hur just denna styrka lätt kan omvandlas till missbruk. Här ägnas
utrymme åt propaganda, reklam, värderingar och filmvåld. Kapitlets sista avsnitt tar upp trickfilmning, med flera filmhänvisningar och därtill övningar. Här får eleven möjlighet att använda sig av den kritiska kompetensen som han/hon tillgodogjort sig i tidigare avsnitt om filmspråk, och ännu en gång: både möjligheter och faror redovisas. Även den kulturella kompetensen ges utrymme här på så sätt att man som elev får insikt i hur historiska företeelser runt om i världen har påverkats av bland annat propaganda.
Kapitlet ”Med filmglasögonen på” vill visa hur man kan se film på olika sätt, hur man tolkar och förstår, granskar och genomskådar filmens olika delar för att så småningom få en annan syn på filmen i sin helhet. Därefter en genomgång av genrens komplexitet och hur berättarkomponenter avslöjar vad publiken ser, hur de ser och vad de hör. Efter detta följer ett avsnitt om karaktärer i dramatiska filmer: huvudkaraktären, motkraften och hjälparen, deras olika funktioner och kännetecken. Detta fortsätter i nästa avsnitt, ”Den dramatiska berättelsen”. Där redovisas den dramatiska berättarmodellen med dess komponenter anslag, presentation, fördjupning, konfliktupptrappning, konfliktlösning, och avtoning. Här finns, till skillnad från Arena Faktaboken, ingen grafisk modell som illustrerar, men på liknande sätt finns till varje rubrik exempel för att förtydliga, i detta fall den för många läsare kända berättelsen Rödluvan och vargen. Här ges innehållskomponenterna plats ur ett dramateoretiskt perspektiv för att eleven ska få verktyg för ett kritiskt/kulturellt förhållningssätt till hur dramaturgi kan byggas upp. Precis som i Arena Faktaboken är det den aristoteliska och därmed västerländska modellen som tillgodoses.
I det avslutande kapitlet ”Hollywood nästa!” koncentreras fokus till det praktiska filmskapandet, som också tar hänsyn till tidigare kapitel. Här redogörs för samtliga yrken som är inblandade vid filmskapande, dels som inspiration inför kommande praktiska övningar, och dels för att ge en bild av det omfattande arbete det innebär att skapa film, och hur det förutsätter gemensamma mål och samarbete.
I avsnittet ”Från idé till manus” visas en arbetsplan där de olika stadierna i förarbetet presenteras: idé, syfte, budskap, målgrupp, synopsis och manus. Det är tydligt hur det kreativa perspektivet genomsyrar, och man kan även notera att tilltalet ”ni” och ”er” stimulerar ett gemensamt arbetsklimat.
Därefter följer ett avsnitt som diskuterar genrer, och som redogör för skillnader och likheter mellan drama, fiction, spelfilm, dokumentärfilm, reklamfilm, såpa, dokusåpa och animerad film. Här väljer boken att sammanföra drama/fiction/spelfilm till en gemensam genre, som hänvisar till tidigare genomgång av den dramatiska berättelsen i kapitlet ”Med filmglasögonen på”, och understryker hur ingenting i filmen behöver vara sant, men hur
känslorna måste vara sanna, och hur publiken måste kunna känna igen problemet för att kunna leva sig in i berättelsen. Det är intressant att se hur läroboken tydliggör detta faktum att film är fiktion och inte ett medium som återger en verklighet. Även om det inte uttrycks explicit, så hänvisar boken här till ett medvetande om filmens konstruktion som kan härledas till den kulturella och kritiska kompetensen. Samma medvetenhet efterfrågas vid följande genomgång av dokumentärfilmen, som boken beskriver på följande sätt:
Den [dokumentärfilmen] försöker dokumentera, det vill säga skildra hur någonting verkligen är, och berätta sanningen om en historia. Att berätta något så sant och sakligt som möjligt och inte vinkla innehållet på något vis, är inte helt enkelt eller självklart. Verkligheten låter sig inte avbildas helt neutralt, utan påverkas av den som står bakom filmen. Dessutom ser vi alla det vi vill se.63
I efterföljande genomgång av reklamfilm exponeras en lista över reklamens olika ”knep” för att locka konsumenten. Syftet är inte enbart att grunda ett kritiskt förhållningssätt hos läsaren, utan även en kreativ medvetenhet som gör det ”lättare att göra egen reklam”.64 Även
dokusåpan granskas kritiskt, och med en förutsättning att bokens målgrupp har en förkunskap och tillika relation till dokusåpaexplosion som har ”blivit en del av vår vardag”.65 I avsnittet
om animerad film läggs fokus på den kreativa aspekten, dvs. hur man går tillväga när man skapar animerad film, med tydliga instruktioner och arbetsfördelningar i tillhörande uppgift.
Lärobokens sista avsnitt går igenom olika sätt att redigera film, och boken avslutas med
Premiär, med tips om hur man på skolan efter slutförda filmproduktioner tillsammans kan
arrangera och genomföra en gala.
I flera avsnitt tilltalar boken ett ”du”, en elev, med information hur och varför man tillämpar dessa tekniker. Denna kreativa ambition förekommer även i samband med varje nytt genomgånget moment i form av en lista med uppgifter för eleven att göra, just för att praktisera den nyss intagna teoridelen. I många av de anslutande uppgifterna förekommer också en uppmaning till samarbete, exempelvis följande som är hämtat från avsnittet ”Från idé till manus”:
Låt alla komma med idéer och enas om vad er film kan handla om. Kom fram till varför ni ska göra filmen och vad ni vill att er film ska ge för budskap till er tänkta publik. Skriv en synopsis som ni låter någon ge respons på. Gör eventuella justeringar innan ni gör manus.66
63 Fahlborg (2003), s. 51. 64 Fahlborg (2003), s. 53. 65 Fahlborg (2003), s. 56. 66 Fahlborg (2003), s. 49.
Man kan här direkt reflektera över vad som står att läsa i Läroplanen för grundskolan (Lpo
94) under rubriken ”Mål och riktlinjer”: ”Skolan skall sträva efter att varje elev känner
trygghet och lär sig att ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra.”67 Och vidare:
Skolan skall sträva efter att varje elev lär sig att lyssna, diskutera, argumentera och använda sina kunskaper som redskap för att - formulera och pröva antaganden och lösa problem, - reflektera över erfarenheter och - kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden.”68
Fråga 3: Var hamnar läroboken i förhållande till svenska som ett färdighetsämne (formaliserande) eller ett innehålls/erfarenhetsämne (funktionaliserande) i samband med film och rörlig bild?
Genom att själva få skapa rörliga bilder, berätta med filmens språk, titta på film och sen diskutera och analysera det de ser, får eleverna en förståelse för vad som ligger bakom de bilder de möter.69
Genom detta uttalande i bokens inledning förespråkar författarna filmarbete i skolan enligt en funktionaliserad modell. Här kombinerar man det egna skapandet, eller den färdiga filmen med de formella drag som styr bildberättandet. Bildspråket är inte skilt från dess innehåll utan de är beroende av varandra för en helhet. Man negligerar inte språkets formsida utan uppmuntrar eleverna att använda sig av bildterminologi i faktiska situationer. Detta görs exempelvis i avsnittet ”Hollywood nästa!”, till vilket det krävs samarbete för att reda ut ett problem eller komplettera varandras idéer. Man kan på så sätt applicera det som Malmgren kallar för en utvecklingspsykologisk ambition hos författarna, att eleverna utvecklas i en sorts gemensam problemlösning.70