Jag kommer här att jämföra mina resultat från intervjun med likabehandlingsplaner, inledning samt tidigare forskning. Här tas fakta upp som antingen säger emot eller backar upp varandra.
5.1 Likheter
Lek, grupp: Sara poängterar hur viktigt det är med samarbetslekar. Lamer (1991) råder att inte använda tävlingslekar och Lisa förklarar att när barnen leker med pinnar kan leken bli aggressiv. Den började lugnt men kan senare bli hotande mot någon. Författaren berättar om bestämda lekgrupper, för att föra ihop barn som inte brukar leka med varandra. Lisa nämner bestämda platser i klassrummet så ingen blir ensam. Olweus (1991) skriver även att
grupparbete är bra. Om den utsatte får redovisa och arbeta ihop med någon i klassen som anses av de andra eleverna som populär, kan den utsatte bli mer populär. Sammanför de vänliga, starka, trygga eleverna med den eleven som är utanför. Denne ska vara bland personer som inte accepterar att själva bli mobbade.
Verbal kommunikation: Både Fors (1994) och Sharp m.fl. (1996) har visat hur viktig och påverkbar pedagogens tal är. Den ena eller båda har beskrivit sarkasmer, tonfall och hot i samband till det verbala uttrycket. Olweus (1991) har berättat om vikten av att pedagogen säger ifrån. Sharp m.fl. (1996) skriver fraser och samtliga intervjuer utom ett påpekar vad som ska sägas. Pedagogen kan bekämpa mobbning via verbalt uttryck, men det är viktigt att reflektera över vad som sägs.
Föräldrar: Pedagogen ska använda föräldrarna som en resurs anser Fors (1994) och samtliga deltagare i mina intervjuer. Ett praktiskt exempel är den lärare som skickar ut lapp till
eleverna med frågor om hur de mår i skolan som ska diskuteras i hemmet.
Meddela klassföreståndaren: Rastvakter bör förmedla till klassläraren vad de upptäckt, om de ser någon tendens till mobbning (Olweus, 1991). Eftersom klasslärare endast gäller skola har skolornas likabehandlingsplaner endast granskats i denna fråga. Den ena planen är väldigt tydlig i detta (Bilaga 3). Den andra likabehandlingsplanen är mindre tydlig men för att
ansvarig lärare ska göra åtgärderna måste denne informeras (Bilaga 2).
Åtgärder i ordning: Elever och pedagoger tycker att det är skönt om det finns åtgärder de känner till. GBm och Sharp m.fl. anser att i samtalet ska åtgärder skrivas ner (Sharp m.fl., 1996). Lisa berättar att hon kan ge mobbaren ett ultimatum. Förbättras inte situationen blir det en påföljd och hon säger även vilken påföljden blir. Hon säger att det är viktigt att vara tydlig med nästkommande steg.
5.2 Skillnader
Förflyttning: Är det flera som mobbar och är aggressiva bör de inte flyttas så de hamnar i samma klass, gärna heller inte samma skola. Ta upp förflyttning som åtgärd kan även leda till att mobbaren/na slutar med mobbningen för att få vara kvar. Mobboffret kan få en förflyttning om detta ses som ett bra alternativ (Olweus, 1991). Eva tycker som Olweus. Lisa är emot att offret flyttas.
26
Pedagogen går in i situationen: Rastvakterna måste ingripa bestämt och fort. Det är bättre att ingripa för många gånger än för få. Säga ifrån är bra utifrån två aspekter, pedagogen tar den svages parti samt visar att elakheter är oacceptabelt. Låta bli att ingripa ger budskapet att mobbarnas beteende är okej (Olweus, 1991). En undersökning Lamer (1991) berättar om, visade att alla pedagoger inte skulle tänka sig gå in och avbryta. Samtliga i min undersökning skulle prata med dem berörda eller hela gruppen/klassen.
Föräldrarna: Fors (1994) skriver att pedagogen inte ska använda föräldrar i form av hot, utan värna om den goda familjerelationen. Lisa säger däremot att hon kan säga följande till
mobbaren: ”händer det inget nu så det blir bättre, då får vi ta hit era mammor och pappor”.
Däremot berättar hon att hon även/eller säger ” att nu får du gå och berätta detta hemma. Så kommer jag ringa hem och prata med mamma och pappa ikväll, och höra om du har pratat om det här”. Den sista frasen hör till Farstametoden (Skolverket, 2009). Lisa förklarar med att det kan vara tuffare, att gå hem och berätta. När de gör det växer de lite grand och läraren har bättre läge att prata med föräldrarna.
I inledningen då läsaren kan ta del av olika metoder, skiljer de sig från när kontakten ska tas med föräldrar (Skolverket, 2003,2009). Lisa anser att pedagogen inte ska dröja för länge med kontakten. Ser läraren att det händer saker så är det bättre att prata med föräldrarna och fråga om de märkt något. Även Helena talar om detta. Hon berättar att hon redan vid hämtning och lämning informera att de ser ett barn som mår dåligt. Då säger hon att föräldrarna bör ha uppsyn över detta.
5.3 Likabehandlingsplaner
Bilaga 2 och 3 är skolornas likabehandlingsplaner. Bilaga/plan 4 och 5 hör till förskolorna. En av förskolorna hade en likabehandlingsplan för hela verksamhetsområdet som jag kallar 5.a, och en för bara den förskolan som jag döpt 5.b. Skolornas likabehandlingsplaner är skrivna i punktlista men väldigt detaljerat och beskrivande. Två av förskolornas (4, 5.a) är också skrivna i punktlista men väldigt översiktligt och inte alls djupgående. Det syns tydligt vad som ska göras, beskrivet mellan ett ord till en mening långt. Planen för den ena förskolan (5.b) är mer som kartläggning och förebyggande. Den har alltså ett annat utlägg. 5.b tolkar inte jag som en åtgärdsöversikt och därför kommer denna inte diskuteras nedan.
Innehållsmässigt har skolan med elevhälsoteam vilket inte existerar på förskola (oftast) och skolornas planer tar med rektor i bredare omfattning än förskolan. Rektor är kanske mer omtalad i skolornas eftersom den ingår i elevhälsoteamet. Skolorna fokuserar på läraren medan förskolan skriver om personalen som ansvarig, alltså singular respektive plural. Det beror troligtvis på att läraren är ensam om en klass, medan förskolegruppen har flera pedagoger samtidigt.
En sammanslagning av förskolornas likabehandlingsplaner 4 och 5.a blir åtgärderna i följande ordning, där pedagogerna har ansvaret om alla punkter; 1. Omedelbart handlande. 2. Samtal i ring eller med involverande barn. 3. Informera föräldrar. 4. Dokumentera. 5. Informera rektor.
6. Uppföljning samt återkoppling till föräldrar.
27
En sammanslagning av skolornas likabehandlingsplaner (Bilaga 2 och 3) gav resultatet att läraren ska lösa konflikten och kontakta klassföreståndaren. Den vuxne som ser eller hör kan även vända sig direkt till klassföreståndaren som löser konflikten. Sedan kontaktas föräldrar eller så kontaktas föräldrar i en annan tidspunkt, eftersom ena likabehandlingsplanen anser att skolan ska ingripa beroende på varje enskild falls behov. Tredje steget är att läraren kontaktar elevhälsoteamet eller avgör själv om denne är kapabel till att lösa problematiken själv med åtgärder. Elevhälsoteamet planerar, tar fram åtgärder och genomför. Ena skolan lyfter fram åtgärdsprogrammet och hänvisar samt tar upp kort om den samtalsmetod de har. Den andra skolan tar upp behovet av att i samråd med rektor anmäla fallet till sociala myndigheter eller polis.
28