Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60
Information@kau.se www.kau.se Estetisk-filosofiska fakulteten
Jenny Erhardsson
Mobbning
Hur bekämpar pedagogen mobbning?
Bullying
How does the educationalist combat bullying?
Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet
Datum: 2009-11-20
Handledare: Anders Hedin
ABSTRACT
This essay is about bullying. The aim is to find out what the educationalist should do when they have detected harassment. I’ve chosen to define it to harassment between
children/students. Even though the focus is on the educationalist, the essay also considers the children and their parents, since they are important parties in this context.
Bullying is appearing at all ages and destroys the working process in school. What adults talk about and how they say it influence children’s and students' behaviors. Group projects, group activities and playgroups can be used by the teachers in order to create good cohesion and community in the class or the group.
The choice of method in this essay is four interviews. Two with teachers in class 1-3, one with a preschool educationalist and one group-interview with three educationalists that work within the preschool. One result is that teachers work variously depending on if it’s verbal, physical, or quiet bullying, while preschool educationalists gets the trite contact with parents.
The work of the essay is evaluated by the writer in the method discussion.
Keywords: Bully, victim, educationalist, teachers’ efforts.
SAMMANFATTNING
Detta arbete handlar om mobbning. Syftet är att ta reda på vad pedagogen ska göra då den upptäckt mobbning. Jag har valt att avgränsa till mobbning mellan barn/elever. Även om fokus riktar sig mot pedagogen tas även målsman och elever upp, eftersom de är viktiga parter i detta sammanhang.
Mobbning finns i alla åldrar och försämrar skolprestationer. Vad och hur vuxna talar påverkar barn och elevers beteenden. Grupparbeten, gruppaktiviteter och lekgrupper kan pedagogen använda sig av för att skapa bra sammanhållning och gemenskap i klassen eller gruppen.
Val av metod i detta arbete är fyra intervjuer. Två med lärare i årskurs 1-3, en förskolepedagog och en gruppintervju på tre pedagoger som arbetar inom förskolan.
Resultatet blev bland annat att lärarna arbetar olika beroende på om det är verbal-, fysisk- eller tyst mobbning, medan förskolepedagogerna får den vardagliga kontakten med föräldrar.
Arbetet utvärderas av skribenten i metoddiskussionen.
Nyckelord: Mobbare, offer, pedagog, lärarens åtgärder.
FÖRORD
Först och främst vill jag tacka de personer som ställt upp under mina intervjuer och delgett mig av deras kunskaper samt deras likabehandlingsplaner.
Anders Hedin, för att han har i sin roll som handledare gett svar på frågor och funderingar.
Han har varit engagerad och kommit med egna förslag.
Mina föräldrar som hjälpt till på små men viktiga uppgifter, speciellt min mor. Fyra nära vänner som läst en liten del var i arbetet.
Linda Wickström och Marie Andersson samt andra kursdeltagande studenter som jag har bollat funderingar och idéer med.
Som slutperson nämner jag personen som granskat och studerat resultatet av denna uppsats, opponenten Anna-Karin Samuelsson.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1
1.1 Innehåll och upplägg ... 1
1.2 Bakgrund ... 1
1.3 Nya lagar ... 2
1.4 Likabehandlingsplaner ... 3
1.5 Lpfö 98 och Lpo94 ... 3
1.6 Metoder i förskola och skola. ... 3
1.7 Metoder i skola. ... 4
1.8 Vad pedagogen inte ska göra ... 5
1.9 Syfte ... 5
2. TIDIGARE FORSKNING ... 6
2.1 Centrala begrepp ... 6
2.2 Allmänt ... 6
2.3 Om förskolan ... 7
2.3.1 Förebilder och sammanhållning ... 7
2.3.2 Lekgrupper ... 7
2.4 Om skolan ... 8
2.4.1 Åtgärdsprogram ... 8
2.4.2 Åtgärder ... 8
2.4.3 Skolnivå ... 9
2.4.4 I klassen ... 10
2.4.5 Individnivå ... 12
2.4.6 Preciserad frågeställning: ... 13
3. METOD ... 14
3.1 Metodologiska val ... 14
3.1.1 Argument för val av metod ... 14
3.1.2 Val av frågor ... 15
3.1.3 Urval intervjupersoner ... 15
3.2 Presentation av intervjupersonerna ... 15
3.3 Praktiskt genomförande ... 15
3.3.1 Förberedelser ... 15
3.3.2 Genomförande ... 16
3.3.3 Bearbetning och resultat ... 16
3.3.4 Etiska principer ... 16
4. RESULTAT ... 18
5. ANALYS ... 25
5.1 Likheter ... 25
5.2 Skillnader ... 25
5.3 Likabehandlingsplaner ... 26
6. DISKUSSION ... 28
6.1 Resultatdiskussion ... 28
6.2 Metoddiskussion ... 32
6.3 Förslag till fortsatt forskning ... 33
KÄLLFÖRTECKNING
Bilaga 1. Kursplan.
Bilaga 2. Likabehandlingsplan, skola 2.
Bilaga 3. Likabehandlingsplan, skola 3.
Bilaga 4.a. Likabehandlingsplan, förskola 4.
Bilaga 5.b. Likabehandlingsplan, förskola 5.a.
Bilaga 5.b. Likabehandlingsplan, förskola 5.b.
Bilaga 6. Intervjufrågor.
Bilaga 7. Informationsbrev.
1
1. INLEDNING
I detta kapitel får läsaren ta del av skribentens ämnesval och avgränsning. Först finns examensarbetets upplägg och innehåll. Läsaren får i detta kapitel reda på centrala ords betydelse, styrdokument, viktig kunskap som inte har någon vetenskaplig grund och skribentens syfte.
1.1 Innehåll och upplägg
Förskoleklassen vävs in i skolans miljö, inte förskolan. Eftersom förskoleklassen oftast har sin verksamhet på skolans byggnad. Där av blir rastvaktssystemet och skolgården lika för dem som eleverna i årskurs 1-3. Då de går på samma skola har de även matsal och fritidshem efter skoltid.
Referat med flera källor i samma parentes menas inte att de styrker varandra utan att jag har parallellt skrivit samman dem. När två författare stärker varandra har jag skrivit det i texten.
I ”Tidigare forskning” presenteras fakta som är vetenskaplig och allra först får läsaren ta del av begrepp som existerar i arbetet. Fakta handlar om vad förskolan/skolan och pedagogen kan göra för att komma åt problematiken, t.ex. åtgärdsprogram, beröm, sanktioner,
gruppaktiviteter.
I metodkapitlet berättar jag hur jag gått tillväga i min undersökning. Svaren och frågorna som ställs i min undersökning presenteras i resultatdelen. I analysen jämför jag inledning,
likabehandlingsplaner, resultatet och tidigare forskning. Diskussionen är indelad i två delar. I resultatdiskussion reflekterar jag och kommer fram till svaret på min frågeställning, samt andra tankar som jag vill ta upp. I metoddiskussionen uttrycker jag mig om min egen insats i detta examensarbete.
1.2 Bakgrund
Jag har valt en problematik som finns på förskola, förskoleklass, fritidshem, särskola och årskurs 1-5: ”Vanligen betraktas mobbning som ett skolfenomen och litteratur och kunskap handlar ofta om det som sker mellan barn och ungdomar i skolan. Mobbning existerar emellertid i de flesta miljöer och bland alla åldersgrupper.”(Fors, 1994, s. Förord).
Problematiken är även ett hinder som stör möjligheten för lärande: ”Flera undersökningar visar att socialt isolerade eller avvisade elever oftare uppvisar (eller kommer att få) psykiska problem. Det tycks också finnas ett klart samband mellan elevernas sociala status i klassen och deras skolprestationer.” (Evenshaug, Hallen, 2001, s. 257).
”Förutom psykologiska men, avslöjades också nedgång i skolprestationer som följd av mobbning.” (Skolverket, 2009, s. 176).
Ämnet jag har valt att forska inom är mobbning. Ett väldigt viktigt område, tycker jag. Veta vad pedagoger gör när de tacklar problematiken. För att se om detta ämne kan gällas utifrån min inriktning så har jag tittat på inriktningens kursplan. Kursplanen har följande mål med kursen som berör ämnet:
2
- visa förståelse för elevers olika förutsättningar i relation till den omgivande miljön - visa förtrogenhet med olika skolformers organisation, mål och styrdokument - visa förmåga att skapa förutsättningar för interaktion och delaktighet mellan elever i läranderummet
- utvecklat förmåga att bedöma elevers kunskapsutveckling och utifrån det upprätta och utvärdera åtgärdsprogram
- skapa lärandesituationer/förutsättningar för elevers lärande
- planera och reflektera kring komplicerade undervisningssituationer. (Bilaga 1)
Jag vill forska om hur pedagogen ska göra då mobbning upptäcks och hur pedagogen går vidare med att bekämpa mobbningen. Detta för att smalna av området så att det inte blir för stort och brett. Alltså är arbetet inte riktat mot att förebygga mobbning. Däremot kommer läsaren i arbetet stöta på förbyggande åtgärder, detta beror på att förebyggande metoder ibland är samma som vid arbete med att bekämpa den pågående mobbningen. Jag valde att titta på vad pedagogen gör, då den upptäckt mobbning och inte titta på förebyggande arbete för att jag känner att det är en allvarligare situation. Övningar och dylikt till att förbygga mobbning kan jag och läsaren hitta lätt på egen hand. Det jag har valt är inte lika mycket forskat kring, tror jag.
Under huvudrubriken ”Om skolan” refererar jag mycket till Olweus (1991) som blandar i sin litteratur om åtgärder att stoppa mobbning samt verktyg för ett förebyggande arbete. Jag har inriktat mig på de ting som kan användas för att stoppa mobbningen, en del kan även
användas som förebyggande.
Fokus kommer att ligga på pedagogens roll. Dock kommer även barnens och föräldrarnas synvinkel förekomma. Detta eftersom jag inriktar mig på mobbning mellan elever och deras roller: mobbare, medlöpare samt offer. Barnen är inte myndiga och föräldrarna har stor påverkan, därför tas de upp i arbetet.
1.3 Nya lagar
Det kom två lagar den 1 januari i år (2009), som blev ny diskrimineringslag. Tidigare har kränkningar tillhört barn- och elevskyddslagen, vilket nu kommer att landa på skollagens bord. Detta gör att skola nu kommer att behöva göra två planer varje år, dels
likabehandlingsplan pga. diskrimineringslagen och en årlig plan pga. skollagen. Eftersom lagstiftningen är förändrad kommer Skolverket ge ut förändrade allmänna råd. I dem kommer det ligga fokus på fördelarna med ett förbyggande arbete för alla elevers lika värde samt de mänskliga rättigheterna i skolan.” Likabehandlingsplanen måste användas som ett redskap hela tiden.” (Ström, 2009 s. 1)
Om ett barn i förskola eller förskoleklass diskrimineras ska det tas till
Diskrimineringsombudsmannen som håller i ärendet. Känner barnet sig diskriminerad och ärendet går inte att pricka in i något av kriterierna tas detta till barn- och elevombudet.
Ärendet går då under benämningen annan kränkande behandling, via det nya kapitlet 14a i Skollagen (Lumholdt, 2009).
3
1.4 Likabehandlingsplaner
”Alla skolor ska också ha en likabehandlingsplan som ska följas upp och utvärderas varje år.”
(Norman, 2008). ”Att göra en likabehandlingsplan är inget förskolan kan välja bort.”
(Lumholdt, 2008).
Jag har utdrag ur fem olika förskolor och skolors likabehandlingsplaner. I dessa har jag tagit bort namn för att säkerställa anonymitet. De är från de förskolor och skolor jag gjort min undersökning. Jag döpte dem till siffror efter bilagans nummer. Skolornas
likabehandlingsplaner är 2 och 3 vilket motsvarar bilaga 2, 3. Likabehandlingsplan 4 som är bilaga 4, är förskola. En förskola har två, planen för verksamhetsområdet är 5.a och 5.b gäller enbart den förskolan. Planen för hela verksamhetsområdet 5.a är inte riktigt gällande, för under den perioden jag hade intervjun var i samma tid som de skapade en ny.
1.5 Lpfö 98 och Lpo94
Läroplanerna för förskola och skola berör mobbning på olika sätt:
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar • förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situationer samt vilja att hjälpa andra, • förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder och • respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö (Skolverket, 2006b, s. 7-8).
Skolan ska sträva efter att varje elev • respekterar andra människors egenvärde, • tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling, samt medverkar till att bistå andra människor, • kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögon och, • visar respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv (Skolverket, 2006a, s. 8).
1.6 Metoder i förskola och skola.
I Farstametoden har pedagogen enskilda samtal med mobbarna. Skolan har ett
behandlingsteam som ska förinta, upptäcka och göra åtgärder. Metoden bör användas en eller två gånger, blir det ingen förbättring skall rektor involveras och polisanmälan är inte långt ifrån.
Friends kompisstödjare utser ett antimobbningsteam som ska ha kontakt med två elever ur varje klass. Dessa blir kompisstödjare som hjälper de utsatta eleverna och ger de vuxna information om gruppbildningar. Friends har som Farstametoden enskilda samtal vid specifika fall.
StegVis är baserat på forskning. Programmets mål är att barnen ska få förbättrad emotionell känsla samt minska aggressivt handlande. De ska bli duktiga problemfixare genom att använda sig av god social kunskap, vilket lärare med hjälp av detta program ska lära dem.
Grupperna/klasserna diskuterar olika händelser utifrån planscher. Eleverna får komma på bra lösningar och diskutera (Skolverket, 2003, 2009).
4
1.7 Metoder i skola.
Gemensamt bekymmer metoden (GBm). Första momentet är att samtalsledaren talar med mobbarna en i sänder, ledaren först. Andra momentet är gruppdiskussion, där de kommer fram till hur de kan hjälpa den mobbade, då skrivs åtgärderna ner. I sista momentet ska offret vara med i mötet. Momenten ska inte ske med mer än två veckors mellanrum. Om offret varit provocerande ska pedagogen hjälpa den ändra beteendet, om den inte upplevts provocerande ska den vuxne stötta offret.
Ingens fel metoden har fokus på elevernas känslor samt status. Först talar pedagogen med offret om hur den känner. Sedan hålls en träff med alla mobbare och medlöpare, då berättar pedagogen hur offret känner. Eleverna ska komma på lösningar. Sen ska uppföljningsmöte ske (Sharp, Smith, 1996).
Olweus-metoden riktar åtgärder mot tre grupper: individ, klass och skola. (Se rubrik ”Om skolan”.) Därför finns det i handledningen olika metoder/övningar, t.ex. rollspel, klass- och föräldramöten, klassregler samt rastvaktsystem. Läraren samtalar både med mobbaren och med den mobbade, enskilt. Både mobbarens och den mobbades vårdnadshavare kontaktas.
Efter det ska ett möte mellan alla parter ske, det är vid detta tillfälle som åtgärdsplanen skapas. Framöver sker uppföljningsmöten. I vissa fall kan byte till annan klass eller annan skola vara lämpligt för offret eller mobbaren.
Komet är ett program som används då elever har svårt för kamratkontakt eller inlärning i samband med lektionstillfällen. Materialet är en manual där läsaren tar del av metoderna ingående. Motivation växer då det handlar om belöningar som ges vid bra resultat. Förändra en elevs dåliga beteende kan även ske via motsatt handling. Antingen ges ogillande
kroppsspråksignaler pga. elevens uppförande. Eller så tas förstärkningen bort, antingen uppmärksamheten eller fysiska ting. Utsläckning sägs ha ett bättre resultat på långsikt och det betyder att pedagogen ignorerar eleven då denne beter sig illa. Ingen konsekvens av beteendet äger rum. Det fungerar eftersom alla vill synas, höras och få respons.
SET = Social och emotionell träning. Programmet ska hjälpa individen och hela klassen att förbättra deras miljö. För att eleverna ska utveckla bättre social och emotionell kompetens görs specifika övningar. Innehållet delas upp i två kategorier, förhållningssätt och metod.
Exempel på vad som kan göras för att förbättra förhållningssättet är t.ex. att informerar föräldrar i brevform om dagssituationen, läraren och eleverna tillsammans skriver dagbok, lära ut strategier för konfliktlösning, visa pålitlighet till elever, tydliga rutiner samt
instruktioner, berömma positiva handlingar, planera tid till elevinflytande, ha positiv
inställning. Metodövningarna ska förstärka de sociala samt emotionella kompetenserna. Olika årskurser har olika teman. (Skolverket, 2003, 2009).
När kontakten till vårdnadshavare ska tas skiljer sig metoderna Olweus, Friends och Farsta åt.
Olweus anser att läraren ska ta kontakt efter de enskilda samtalen med mobbare och offer.
Friends anser att skolan ska vänta tills uppföljningsmötet varit, både för offer och mobbare (Skolverket, 2009). Farstametoden anser att pedagogen ska kontakta offrets men inte mobbarens föräldrar efter de enskilda samtalen. Mobbarens målsmän får reda på detta efter
5
uppföljningsmötet, vilket går emot Lpo94 samt Skolverkets allmänna råd. Anledningen till att vänta med kontakten är för att mobbarna genomgår en förändringsprocess och föräldrar kan störa processen. Om läraren vill kontakta mobbarnas föräldrar kan den göra det och ändå använda Farstametoden. Pedagogen ska då uppmana att barnet själv berättar hemma, innan pedagogen samtalar med föräldrarna (Skolverket, 2003).
1.8 Vad pedagogen inte ska göra
Det finns några punkter som författaren Höistad (2001) tar upp som pedagogen inte ska göra, då den upptäckt att mobbning förekommer:
Sätt inte offer och mobbare i centrum inför klassen.
Konfrontera inte de två parterna i ett pågående skeende.
Tvinga aldrig någon att bli kompis med en annan elev.
Mobbaren ska inte förklara sig inför klassen.
Visa aldrig ogillande mot den utsatte. Prata inte med klassen om den pågående processen.
Coloroso (2004) talar om andra ting pedagogen inte ska göra som ofta till och med förvärrar det hela. Fysiskt bestraffa den som mobbar är fel, att stänga av personen lika så. Även att gå in och rädda den utsatte hjälper endast tillfälligt. Mobbaren tar inte åt sig om läraren straffar fysiskt, isolerar, skuldbelägger eller förödmjukar. Detta för att mobbaren lär sig inte hur den istället ska bete sig och dessutom känner den sig som ett offer pga. straffet.
Flyttas den utsatte till en annan skola eller en annan klass ser författaren två negativa påföljder av detta. Den ena är att mobbningen ifrån den klass som offret lämnat forsätter att ha
mobbningsproblem. Det andra är att offret kan utsättas för mobbning i den nya miljön och kommer då bli skadad ytterligare. Eleven blir då svagare som person. Coloroso (2004) skriver att flyttning kan i vissa fall bli en befrielse och vara den bästa lösningen. Frågan som väckts hos mig efter att ha läst denna text är: vad ska pedagogen göra?
1.9 Syfte
Syftet med detta examensarbete är att bidra med kunskap om hur olika pedagoger arbetar för att bekämpa mobbning. Jag vill forska om vad pedagoger gör och bör göra då mobbning uppstått. Jag kommer belysa olika arbetssätt hos pedagoger som jobbar i förskola respektive lärare som undervisar i årskurs 1-3.
6
2. TIDIGARE FORSKNING
I detta kapitel presenterar jag vetenskaplig fakta.
2.1 Centrala begrepp
Frånberg har följande svensk definition på mobbning:
Mobbning är utfrysning och andra fysiska och/eller psykiska negativa handlingar som syftar till att bryta ned offret psykiskt eller på annat sätt försätta honom eller henne i en situation av underlägsenhet eller vanmakt (Frånberg, 2003, s. 82).
Det finns tre olika typer av mobbning. Fysisk mobbning är mobbning i form av fysiska slag och handlingar som skadar den drabbade. Den fysiska mobbningen är den som är lättast att se eftersom den syns via sparkar, slag, märken. Verbal mobbning sker via ord/tal. Det kan vara att personen säger det rakt ut, som att håna den drabbade. Det kan även vara att prata bakom ryggen på någon. Vid tyst mobbning kan den drabbade bli utfryst, ignorerad, få otäcka blickar samt/eller obehagliga suckar. Denna är förutom den vanligaste även den svåraste att upptäcka av de tre olika mobbningskategorierna (Höistad, 2001).
Medlöpare förklarar Coloroso med att det är den som ”…tittar på, tittar bort, deltar i mobbningen eller aktivt tar den mobbades parti” (Coloroso, 2004, s. 16). Mobbare och den mobbade/offer förklarar hon på följande vis:
Det enda alla mobbade barn har gemensamt är att en mobbare (eller en grupp mobbare) har utsett dem till sitt mål. Var och en av dem har valts ut för att bli föremål för hån och förakt och får därför ta emot verbala, fysiska eller sociala aggressioner,[…] Mobbare behöver offer som de kan vräka ut sina aggressioner över, och de olikheter de anser räcker för att rättfärdiga angrepp är inget annat än usla förevändningar (Coloroso, 2004, s. 69).
Förkortningar som är bra att känna till som jag skriver i arbetet är SET som betyder Social och emotionell träning (Skolverket, 2009). Bohet är Barn- och elevhälsoteam. BVC är förkortning av Barnavårdscentralen och BUP förkortning av Barn- och ungdomspsykiatrin.
I samband med de etiska råden har jag skrivit konfidentialitet, vilket betyder följande:
”Konfidentialitet i forskning betyder att privat data som identifierar undersökningspersonerna inte kommer att redovisas.” Ska texten publiceras då risk finns att räkna ut vem
intervjupersonen är måste forskaren ha dennes godkännande (Kvale, 2007, s. 109).
2.2 Allmänt
Behåll alltid lugnet. Brusa upp visar att det är tillåtet med aggressivitet. Barnen tar efter hur vuxna beter sig. Upplever pedagogen en mobbningssituation en bit bort ska pedagogen inte springa dit. Gå med bestämda steg, då hinner eleverna reflektera över att någonting kommer att hända. I stundens hetta reda upp något är inte att rekommendera. Vänta ut eleverna, med ca två minuter. När de lugnat sig kan alla prata om vad som hänt.
Genom att lyssna aktivt och låta alla komma till tals, drar pedagogen inga förhastade slutsatser. Pedagogen vinner även elevernas respekt eftersom den ses som en rättvis person.
De som försöker dölja något brukar byta ämne, led tillbaka till samtalsämnet. Hejda de som
7
talar emot, skriker, avbryter eller tala i munnen på någon. Hejda och leda dem gör att alla får berätta allt, plus att pedagogen får en bättre bild av vad som hänt.
Pedagogen ska inte bara säga vad som gick fel, vilken handling som var oacceptabel. Den ska även komma med en lösning. Elever och pedagoger tycker att det är skönt om det finns åtgärder de känner till. Skriv upp dem på en lista med bestämd ordningsföljd. Det blir tydligare för eleven att förstå att det som den gör inte är okej (Sharp m.fl., 1996).
Vuxna ska visa barnen hur de kan förhindra mobbningen. Barnen och vuxna ska upptäcka att mobbaren kan vara aktiv även då offret och mobbaren är i samverkan. Föräldrarna och personalen ska hjälpa mobbaren att förbättra dennes handlande (Fors, 1994).
Olweus (1991) och Sharp m.fl. (1996) skriver att när någon missköter sig ska pedagogen poängtera att det är beteendet och inte personen det är fel på. Sharp m.fl. (1996) förklarar detta med att barn har en förmåga att göra det som förväntas av dem. Hör de att de är t.ex.
bråkiga så kommer de bråka, för det är vad som förväntas av dem. Som vuxen ska man tänka på att inte använda sarkasmer eftersom detta kan göra att eleverna tar efter det beteende. Det i sin tur kan leda till verbal mobbning. Sarkasmer kan även såra eleverna.
2.3 Om förskolan
2.3.1 Förebilder och sammanhållning
De mindre barnen på förskolan kommer att göra som de äldre barnen, de äldre blir viktiga förebilder. Pedagogerna kan ta hjälp av sexåringarna men den ömsesidiga hjälpen finns inte där av sig själv, utan växer fram om personalen medvetet påverkar. Något som framkallar lärandet av att jobba i grupp är att göra uppgifter som att duka, städa, baka, laga mat m.m.
Dessa typer av uppgifter finns ofta på förskolor. Om sammanhållningen inte är den bästa är gemensamma arbetsuppgifter bra. Gruppaktiviteter stimulerar god gruppkänsla samt
tillhörighet. Personalen kan sammanföra barn som inte brukar leka med varandra i samma uppgift. Detta har visat är bra för relationer och barnen får öva på att samarbeta. Se upp med gruppaktiviteter som kan skapa konkurens, t.ex. tävlingslekar kan splittra en grupp. Ett barns svaga sida kan synas tydligt i en sådan form av lek och där av blir utanför (Lamer, 1991).
2.3.2 Lekgrupper
Barnen placeras i grupper beroende på kunskaper de kan delge varandra. Inomhus: är ytan uppdelad i zoner där en vuxen har ansvar för sin zon. Grupperna går till varje zon. Zonerna kunde ha lugn miljö för koncentration, men även lekfullmiljö. Utomhus: där delades barnen upp i ytterligare mindre grupper där de själva fick bestämma lekar och lekregler. Dessa minigrupper skulle vara i en eller två månader. Fördelarna med denna konstellation:
1. Barnen kan lära känna varandra mer på djupet.
2. De kan engagera sig mer om den/de andre/andra kamraten/erna.
3. De kan skapa en vänskapsrelation mellan varandra.
4. Lösa konflikter, talet förbättras, ingen blir ensam pga. lekgrupperna.
5. Ett blygt barn behöver inte ta initiativet att fråga om det får vara med.
6. Barnen lär varandra t.ex. lektekniker.
8
7. Personalen kan styra bland annat genom att rikta vilka som blir modeller för vilka.
8. Variation för barnen, både i relationer och innehåll.
Från en intervju svarade ett barn att den inte fick hjälp av förskolepedagogen och pedagogen kallade barnet för ”skvallerbyta”, när barnet sagt till förskolepedagogen att den inte fick vara med och leka. En undersökning där intervjupersonerna lade upp två olika scenarier av
mobbningssekvenser så svarade förskolepedagogerna olika om de skulle ingripa eller inte. De som sa att de ville ingripa gav motiven för att detta skulle hjälpa/rädda den utsatte, plus att det skulle visa barnen att detta inte är ett okej handlande. De som inte skulle gå in i konflikten hade följande argument. Om barnen får fixa det på egen hand lär de sig bättre hur de ska acceptera varandra. Vi vuxna kommer inte alltid finnas tillhands och därför måste barnen lära sig att lösa problem på egen hand. Det är situationer som människor ofta stöter på och därför normalt. Avvakta och se om offret kan hantera det själv, offret kan inte alltid bli räddad i alla lägen (Lamer, 1991).
2.4 Om skolan
2.4.1 Åtgärdsprogram
Skolan har skyldighet att skapa ett åtgärdsprogram om den som blir mobbad behöver stödåtgärder. Grundskoleförordningen har gjort lagen för de elever som är i behov av professionellt samtalsstöd som kurator, psykolog. Det spelar ingen roll om det är eleven, målsman eller skolpersonalen som anser det. Målsman och elev får delta vid framställningen av planen. Åtgärdsprogrammet ska beskriva hur de konkret ska gå tillväga (Skolverket, 2003).
2.4.2 Åtgärder
Genom att inte fokusera på att mobbarna ska förändras är en björntjänst för offret och mobbarna. Mobbarna kanske mår dåligt och behöver hjälp. Jobbet att ta fram åtgärder är förgäves om den/de endast ser på den utsatte och inte på vad mobbarna ska sluta göra, förändra samt förbättra. Då barn och vuxna fick frågor kring orsaker till varför den utsatte blev mobbad, blev svaren att det fanns något hos offret. I sin tur blir det att åtgärder till mobbningen landar på förändringar hos offret, eftersom att synsättet styr framtagningen av åtgärder. Åtgärder hos offret kunde vara bantning, träffa psykolog, förbättra hygien eller att byta skola (Fors, 1994). Olweus skriver att offret kan vara provocerande och i så fall är det föräldrarnas och lärarnas uppgift att hjälpa barnet med beteendemönstret. Tona ner det som irriterar omgivningen (Olweus, 1991).
Då mobbarna talade om det de gjort, fanns där inget ansvar. Som barn kan de inte ta ansvar av sitt beteende förrän de själva ser effekten av sitt handlande. Innan barnet kan se att det den gör har effekt måste barnet först förstå sin egen handling (Fors, 1994).
När man förbereder sig för olika åtgärder mot mobbningen är det nödvändigt att fundera över vilken förmåga barn har att ta ansvar. Alla barn är inte
utvecklingsmässigt på den nivå där de kan ta ansvar för egna handlingar. (Fors, 1994, s. 122)
9 2.4.3 Skolnivå
Rast: Rastvakterna måste ingripa bestämt och fort. Säger eleverna att de skämtar så kan pedagogen inte lita på det. Det är bättre att ingripa för många gånger än för få. Säga ifrån är bra utifrån två aspekter, pedagogen tar den svages parti samt visar att elakheter är
oacceptabelt. Låta bli att ingripa ger budskapet att mobbarnas beteende är okej. Rastvakter bör förmedla till klassläraren vad de upptäckt, om de ser någon tendens till mobbning. Då kan klassläraren stoppa mobbningen i ett tidigare skede. En del mobbar pga. rastlöshet. För att öka förutsättningar till mindre mobbning kan lärare se till att eleverna är mer aktiva på raster (Olweus, 1991). Enligt forskningen ska en dålig skolgård ha starkt band till mobbning. Barn som inte är begåvade i sporter löper stor risk för att bli mobbade pga. detta. Utemiljön borde anpassas för att fylla allas behov. Alla tycker inte om att leka, därför ska det finnas andra möjligheter t.ex. lagsporter. Även tvärtom, alla gillar inte sporter utan fri lek. Vissa utemiljöer är svåra att övervaka. En tråkig, trist och grå skolgård är inget som lärare, elever eller
föräldrar kan känna stolthet i. Har eleven låg självkänsla och möts av en sådan miljö är det lätt att oönskade handlingar sker. Material behöver inte kosta mycket för att skapa möjligheter.
Exempel på billig och bra mattrial är bollar, hopprep, ringar, volleybollnät, gatukritor. Det är många fördelar med trivsam och lockande skolgård för att stoppa mobbning. Fritiden i skolan blir roligare, de sociala och motoriska kompetenserna kommer förbättras, elevernas
popularitet och självkänsla höjs, fler fantasilekar kommer uppstå, mindre ilska och bråk (Sharp m.fl., 1996).
Förbättra offrets självförtroende:Låt de som blivit/blir mobbade ingå i en grupp som gör övningar för att bygga upp självkänslan. Det ska vara en trygg miljö och de ska få bland annat lära sig att hävda sin rätt, försvar sig och att säga ifrån. Övningarna kan göras individuellt eller i grupp. Eleverna får lära sig i en specifik ordning, jagstärkande tekniker och strategier att tillämpa i sociala sammanhang. De får även individuella planer. Dessa uppskattas och ger kontroll samt lättnad. De känner att ilska och desperation rinner av dem. Dela in dem så att deras bakgrund överensstämmer i smågrupperna, då kan de lättare tolka och hjälpa varandra.
Om elevernas versioner är helt olika kan de bli frustrerade, eftersom det kan bli svårt att gå på djupet med kartläggningen. Träffarna bör vara kortare än 45 minuter och ske ofta. Perioden för dessa träffar bör vara sex till åtta veckor. Eleverna vill hellre ha träffarna på fritiden eller frukostrasten, för att undvika stämpeln. Pedagogen kallar grupperna för hobbygrupper, för att minska risken för stämpling. Två vuxna håller i gruppen, men räcker att en är pedagog. Två är bra ifall en blir sjuk kan den andre ha träffen. Med två vuxna finns även mer tid till
individanpassning (Sharp m.fl., 1996). Detta ska eleverna lära sig under mötena:
• hävda sina rättigheter,
• motstå manipulation och hot,
• reagera på öknamn och liknande,
• kunna lämna en aggressiv situation,
• få andra elever att ge sitt stöd,
• stärka sitt självförtroende,
• behålla sitt lugn i en upprörd eller stressande situation. (Sharp m.fl., 1996, s. 110- 11)
10
En övning för att hantera påhopp går till att alla sitter i ring. I tur och ordning ska eleverna mobba den vuxne, som försvarar sig. Sedan blir varje elev mobbad, då ger den vuxne råd om hur eleven ska tackla påhoppen. Nästa moment är att eleverna hamnar i situationer som de varit med om. Många elever behöver öva på att säga ifrån. Säger eleven ifrån på ett trivsamt sätt visar det på gott självförtroende. Är eleven tyst eller drar sig undan, visar det svaghet. De vuxna lär dem att ha mod och säga: (Sharp m.fl., 1996) ”Jag tycker inte om att du gör på det viset. Jag vill att du slutar med det.”(Sharp m.fl., 1996, s. 116). Den vuxne fortsätter sedan att sätta in exempel från andra vardagstillfällen, t.ex. affären, sportförening. I dessa grupper som tränas på att bygga upp självförtroende knyts ofta vänskapsband som gör att de även träffas på fritiden för att umgås, detta ska uppmuntras.
Förutom att lära eleverna säga ifrån ska de även lära sig kompromissa. Flickor som har normen av att vara lydiga har svårare än pojkar att säga nej. Hot och manipulation är vanliga verktyg som används då eleven inte vill göra som resterande kompis/ar. Hot som: du är feg, jag vill inte vara din vän längre, efter skolan blir det värre. Hoten kan vara svåra att stå emot, då finns en teknik som kallas ”Hack i skivan”. Vid lärandet av ”Hack i skivan” ska de vuxna också lära barnet när det bör lämna situationen. Metoden går ut på att eleven upprepar samma
mening, tills de/den andra tröttnat. T. ex: A: - Vilken ful mössa du har.
B: - Jag tycker den är fin, min mormor har stickat den. A: - Ser ju jättedumt ut.
B: - Jag tycker den är fin, min mormor har stickat den. A: - Den är ju lort grå!
B: - Jag tycker den är fin, min mormor har stickat den. A: - Äsch, det är ju ingen idé.
När den utsatte svarar upp för sig bör dennes kroppshållning vara rak och stolt samt få ögonkontakt. Avslappnade armar och händer. Neutralt ansikte, ett leende kan de ge men då ska denne ha god kännedom när det är användbart. Det som tolkas som defensiva singaler är om personen skruvar på sig, sätter armarna i kors över bröstet eller/och har handen för munnen. Aggressiva singaler via kroppsspråket är om personen sätter händerna på höfterna och/eller pekar med ett finger (Sharp m.fl., 1996).
2.4.4 I klassen
Beröm: Undersökningar visar att pedagoger speciellt svenskar sällan ger beröm. Får en elev beröm och kärlek har den lättare att ändra elaka beteenden och att ta kritik. Det är viktigt att ge beröm till aggressiva elever som lätt hänger på andra, ge beröm när de tar avstånd till en sådan situation. Beröm kan ges individuellt eller gruppvis. Exempel när eleverna handlat bra:
1. Bjuda in en ensam person till deras lek.
2. Sätta stopp för den/de elever som tänkt reta en annan elev.
3. Starta en aktivitet då alla deltar.
4. Hjälpsamt och vänligt beteende (Olweus, 1991).
Påföljder: För bästa resultat att ändra oacceptabelt beteende är att blanda beröm med ”straff”, enligt forskning. Pedagogen får reflektera över valet av påföljd, för en del påföljder känns hemska för vissa men inte betungande för andra (Olweus, 1991). De ska heller inte vara för hårda. Det kan leda till motsatt effekt och om pedagogen ger strängt ”straff” finns det inget
11
hårdare att ta till senare, om eleven skulle bryta första sanktionen. Börja med en lindrigare sanktion och öka påföljden till snäppet värre om eleven missköt sig igen (Sharp m.fl., 1996).
Tänk på hur det sägs. Både Fors (1994) och Sharp m.fl. (1996) anser att pedagogen inte ska ge ut påföljder i from av hot. Eftersom mobbaren kanske hotar offret och vill pedagogen att eleven ska sluta hota och pedagogen hotar själv blir det dubbelmoral.
Pedagogen måste veta att sanktionen kan fullföljas. Risken finns annars att barnen slutar lyssna på tillsägelser, eftersom det bara är tomma hot. Hot ska inte vara riktade av att kollegier hjälper till. Har pedagogen låg status kommer den minska ännu mer, eftersom det visar att den är svag (Sharp m.fl., 1996). Tänkbara straffåtgärder:
1. Eleven ska vara en eller flera timmar i en annan klass, gärna lägre klass.
2. Eleven får sitta utanför rektorsexpeditionen under vissa raster.
3. Eleven får samtal med rektor.
4. Eleven tas ifrån ett eller flera privilegium.
5. Ha enskilt allvarligt samtal med klassläraren.
6. Eleven ska vara i närheten av rastvakten eller annan vuxen under rasterna.
Dessa åtgärder bör målsmän informeras om. Följder av dåligt beteende mot mobbning kan vara bra för mobbaren själv. Mobbaren kan komma från dålig barndom utan regler. Vid dåligt uppförande har inget hänt och då föräldern tillslut inte orkat så har knytnävarna använts istället. Elever som inte kan kontrollera sin ilska har större risk för att få stora problem med samhällets regler i framtiden. Forskaren anser att straffläxor är ett dåligt val av påföljd (Olweus, 1991).
Grupparbete: Två till sex personer i varje grupp. Pedagogen ska lyfta fram att det är gruppens arbete och resultat som bedöms, inte individuell prestation. Alla måste vara lika delaktiga, kunna svara på frågor samt redovisa det gemensamma arbetet. Därför är det av stor betydelse att alla i gruppen hjälper, undervisar och förklarar för varandra. Pedagogen kan vinkla gruppuppgiften så alla i gruppen behövs. Det blir extra kryddat om läraren ger dem ”en morot”. T.ex. grupperna tävlar mot varandra, vilken grupp klarar flest glosor? Vilken grupp klarar mattetalen? Dessa deltävlingar kan ge poäng och pris kan exempelvis var extra fritid eller tillträde till något som klassen tycker om att göra/använda. Belöningen kan ges när en bestämd poängsumma uppnåtts eller när alla uppgifter är klara. Forskning visar att
grupparbeten är bra för inlärning och lär oss acceptera varandra. Eleverna…
…blir mer accepterande och positiva mot varandra, att de är mer hjälpsamma och stödjande och att de får mindre fördomar mot gruppmedlemmar av annan ras eller nationalitet. (Olweus, 1991, s. 68-69)
Med tanke på prestationsförmåga och mobbningstendenser i klassen är det lämpligt att pedagogen bestämmer grupperna. I början ska pedagogen inte länka ihop mobbaren och offret, eller medlöpare med mobbare. Sammanför de vänliga, starka, trygga eleverna med den eleven som är utanför. Denne ska vara bland personer som inte accepterar att själva bli mobbade. Om pedagogen kan hålla ett öga på eleverna, kan offret och mobbaren i senare
12
konstellationer vara i samma grupp. Det förutsätter att mobbaren ändrat sitt beteende och/eller att den utsatte har med sig starka vänner som vågar säga ifrån, ifall eventuella påhopp skulle inträffa (Olweus, 1991).
Lekar: Pedagogerna ska inte vara lekledare, utan uppmuntra till lekar med samspel. Det finns många fördelar med lekar utan styrning från vuxna. Däremot kan pedagogen ägna några lektioner åt att ge förslag på lekar som de kan använda på rasterna. Eleverna kan själva få möjligheten på en lektion att hitta på lekar. De kan sitta fyra-fem personer i varje grupp och komma på egna lekar eller spel. Grupperna delger sedan resten av klassen (Sharp m.fl., 1996).
2.4.5 Individnivå
Samtal med mobbaren: Målet är att ge budskapet att beteendet inte är acceptabelt och måste stoppas. Tala med mobbarna var för sig. Samtalet ska ske direkt när pedagogen hört/sett det.
Många elever är duktiga att ta sig ur besvärliga situationer, så försök att vara så konkret och saklig som möjligt. Pedagogen får se upp så den inte blir lurad pga. charmen de använder sig av (Olweus, 1991). Pedagogen ska inte säga versioner av mobbningen som hänt, detta ger signal till mobbaren att pedagogen saknar tillit till mobbaren. Låt mobbaren få berätta sin version först (Fors, 1994).
Beröm: Vuxna ska inte stirra sig blinda på att se efter illa beteenden. Får barnen också höra att de gör bra saker kommer skolpersonalen upplevas som rättvisa människor. Några av barnen kan bete sig illa för att de vill ha respons från vuxna. Ges feedback på positiva och negativa handlingar kommer barnet veta vad som accepteras och behöver inte göra dåliga saker för att bli sedda. Kommer ett barn och berättar för pedagogen att x är illa ute, ska detta belönas i lika hög grad som goda prestationer i skoluppgifter. All skolpersonal bör ha samma form av belöning om en elev skulle komma och varna för någon annans säkerhet. Det är bra om eleverna ibland får möjligheten att reflektera över hur de betett sig på rasten eller under annan kort tid.
Forskning om belöning har fått fram att verbal belöning är väldigt effektiv. Är den vuxne respekterad och populär hos eleverna räcker det att denne ger positiva signaler i
kroppsspråket. Ge beröm till ett barn så andra hör är bra. Dels för att de ser vikten av att vara bra kamrat, plus att de även ser att lärarna värdesätter det goda. Vuxna inte är orättvisa personer som bara är ute efter att hitta något som barnen gör fel, som leder till sanktioner (Sharp m.fl., 1996).
Samtal med offret:Mobboffret ska få så stor trygghet som möjligt under pågående arbete mot mobbningen och detta ska framgå i samtalet. Då ökar sannolikheten att offret vågar berätta. Pedagogen ska också lyfta fram i samtalet att barnet/eleven kan lita på de vuxna och att de vuxna gör allt de kan. Ibland måste läraren ta upp problemet i klassen även fast de vuxna inte har offrets tillåtelse, offret är emot pga. påföljder. Då läraren väl tagit upp det och det gått en kortare tid är offret lättat. Ibland kan det hända att det slår bakut och blir värre, då måste läraren vara kvick med att agera och ta in kompetenta personer (Olweus, 1991).
13
Samtal med föräldrar: Då mobbning försiggår ska föräldrarna till offret och mobbaren få reda på detta. Vissa föräldrar vill ha stöd och råd från pedagogen, denne kan även hänvisa vidare till någon professionell person. Ett möte mellan målsmän och elever kan i många fall vara bra. Syftet med mötet kan vara att diskutera om vänskap och göra en plan för
problematiken. Samarbete mellan elevernas föräldrar är mycket bra, detta kan smitta av sig på barnen. Har offrets föremål förstörts kan mobbaren betala med sina fickpengar. Ett
sammankallande möte kan leda till att pedagogen och föräldrarna lättare vill och kommer ta (mer) kontakt sinsemellan. Överrenskommelser efter mötet måste bli genomförda.
Uppföljningsmöten ska ske så att alla får se hur det gått. Spänning mellan familjerna kan vara stark, då är det bättre att först träffa familjerna själv. Är det spänt kan det vara bra att ha med t.ex. skolpsykolog (Olweus, 1991).
Föräldrarna till mobbaren: Skolan bär det tyngsta lasset att fixa problematiken men
föräldrarna har stor påverkan. Ger föräldrarna och skolan budskapet att mobbning inte är okej, ökar chans till ändrat beteende (Olweus, 1991). Pedagogen ska se föräldrar som en resurs inte som en sanktion mot eleven. T.ex. att säga att kontakt till föräldrar tas om inte mobbning upphör blir som en manipulation i elevens viktigaste relation, relationen till föräldrarna. Nej, istället ska pedagogen ta nytta av denna starka relation och låta elev tillsammans med förälder komma till rätta med problematiken (Fors, 1994).
Minska mobbning via andra elever: Om den utsatte får redovisa och arbeta ihop med någon i klassen som anses av de andra eleverna som populär, kan den utsatte bli mer populär. Med hjälp av andra elever i klassen kan de hjälpa den utsatte. Antingen hjälper eleverna till genom att skydda den mobbade och försvara den eller dämpa de som mobbar (Olweus, 1991).
Förflyttning: Trots alla försök och alla åtgärder så finns fortfarande mobbningen kvar. Då kan det vara läge att börja fundera på en förflyttning. Är det flera som mobbar och är aggressiva bör de inte förflyttas så de hamnar i samma klass, gärna heller inte samma skola.
Genom att ta upp förflyttning som åtgärd, kan det leda till att mobbaren/na slutar med mobbningen för att få vara kvar. Mobboffret kan få en förflyttning om detta ses som ett bra alternativ (Olweus, 1991). Syftet får inte vara ur bestraffnings synvinkel, utan för att skolan anser att eleven får bättre möjligheter (Skolverket, 2003).
2.4.6 Preciserad frågeställning:
Vad gör förskolepedagogen och pedagogen som undervisar årskurs 1-3 för att bekämpa mobbning?
14
3. METOD
Jag berättar i detta kapitel om hur och vad jag gjort och valt för intervjumetod.
3.1 Metodologiska val
3.1.1 Argument för val av metod
Jag valde att göra intervjuer. Mitt behov är att få tillgång till hur pedagogen i praktiken gör.
Det blir mest lämpligt att de talar om detta. Fördelar med intervju som metod är att den ger mer detaljer. Om undersökaren vill ta del av en annan persons perspektiv är samtal den bästa metoden (Bjorndal, 2005). Intervjuaren får reda på intervjupersonens erfarenheter. I
kvalitativa forskningsintervjun byggs kunskap upp samt utvecklas via dialog. Kvalitativa forskningsintervjun är både öppen och strukturerad, den ger detaljrika beskrivningar och specifika handlingsförlopp (Kvale, 2007). Detta tyckte jag lät väldigt bra eftersom jag vill ha erfarenheter av hur de handlar. Jag vill ha öppna frågor så jag får öppna svar och bestämda frågor så jag kan jämföra svaren mot varandra.
Kvale (2007) berättar att intervjuer ser olika ut, dock ger han mig inga kategorier på dessa men förklarar att strukturen skiljer. De kan vara allt från välorganiserande till en intervju som tar upp teman. Intervjuer är även olika beroende på hur öppen intervjuaren är om dess syfte till arbetet. Räckvidden av skillnader är mellan att intervjuaren ger indirekta frågor och säger syftet efter intervjun. Till att den berättar syftet först och ger intervjupersonen sedan direkta frågor. Intervjun kan ge svar på en hypotes forskaren har eller så framkommer något nytt som forskaren inte reflekterat kring. Den som blir intervjuad kan få i uppdrag att beskriva eller tolka. Sista två motparter Kvale tar upp är att intervjun kan vara analytiskt influerad, då personen klargör uppfattningar. Eller så är den empatisk och där av känslomässig.
Jag valde dels ”Samtal med hjälp av intervjuguide” för den har frågor eller teman som ska behandlas i intervjun (Bjorndal, 2005). Kvalitativintervju genomförs med hjälp av
intervjuguide med specifika teman, dock kan intervjuaren omformulera och byta plats på frågorna (Kvale, 2007). Det är bra då grupp och individ, samt frågorna till förskolepedagog respektive lärare årskurs 1-3 skiljer sig lite. Jag valde dels ”Standardiserad intervju med öppna frågor och svar” för den har bestämda frågor lagda i bestämd ordningsfölj, vilket gör att det blir enkelt att jämföra svaren mellan intervjupersonerna. Den har även frågor där intervjupersonen väljer bland olika svar. Vilket jag delvis har på intervjufrågorna fem och sex, där jag har olika personer som intervjupersonerna kan ge som svar (Bjorndal, 2005). Jag anser att jag har blandning av samtal med intervjuguide och standardiserad med öppna svar.
Intervjuguiden har jag lagt som bilaga 6 i detta arbete. När jag läst boken Examensarbetet i lärarutbildningen stärker den min uppfattning av att jag vill ha en blandning av
intervjuformerna strukturerad intervju och kvalitativ intervju. Strukturerad har fasta frågor och både öppna samt fasta svar. Kvalitativ intervju använder sig av bandspelare. Förutom dessa två former tar författaren även upp enkät och vardagligt samtal som metoder. I vardagligt samtal bestämmer både den som frågar och den som blir intervjuad om vilka samtalsämnen som förekommer (Johansson, Svedner, 2001).
15 3.1.2 Val av frågor
(Intervjufrågorna ligger som bilaga 6). Innan intervjuerna hade jag gjort intervjuguide och rådfrågat min handledare. Sedan harjag provintervjuat med en person inför de riktiga
intervjuerna för att se om intervjufrågorna uppfattas på rätt vis. Kvale (2007) skriver även att det är bra att öva sig på att intervjua innan själva intervjutillfället. Jag har undvikit varför- frågor då författaren skriver att dessa kan ge intervjupersonen känslan av ett förhör. Frågorna jag gjort är skapta så lika varandra som möjligt mellan de fyra olika intervjuerna, för att kunna jämföra på bästa möjliga sätt. Jag har tre av Kvales åtta kategorifrågor: 1. Sonderande.
Forskaren frågar om personen kan berätta mer om vad den pratar om. 2. Direkta. Forskaren introducerar ämnen och demissioner direkt. T.ex. psykolog, menar du skolpsykolog då?
3. Strukturerade. Intervjuaren bestämmer ordningen och ger signal när ämnet är slut. Det är tillåtet att avbryta ett utdraget svar. Intervjuaren är ansvarig för händelseförloppet. Vissa av dessa tre kategorier står med i intervjuguiden, andra uppkommer i intervjutillfället. Som Bjorndal (2005) skriver så behövs fler uppföljningsfrågor om en intervju är mindre
strukturerad, vilket jag känner att så är inte fallet för mig. Alla har i slutet av mina intervjuer fått möjlighet att komma med tillägg.
3.1.3 Urval intervjupersoner
I urvalet personer började jag fundera på antalet. Kvale (2007) svarar att forskare tar så många som behövs och det beror på forskarens syfte. Jag vill lyfta fram förskola och pedagogen som jobbar i årskurs 1-3 ur detta ämne. Därför vill jag ha ett jämnt antal. Två stycken intervjuer tycker jag blir för få då det kan finnas olika varianter i förskolan och skolan. Sex stycken skulle bli för omfattande då jag valt att ha öppna svar. Därför blev det fyra stycken. Däremot blev det en gruppintervju som från början inte var bestämt. Gruppintervjun gav mig mycket eftersom en bidrog med mycket kunskap om ett fall, en bidrog med kunskap om
likabehandlingsplan och den tredje om det vardagliga arbetet.
3.2 Presentation av intervjupersonerna
Sara är i 30- årsåldern med erfarenhet från friförskola, förskola samt pedagogisk utbildning.
Alla tre i gruppintervjun jobbar inom förskoleverksamhet. Victoria är specialpedagog som deltar i framställning av likabehandlingsplan. Maria jobbar som förskolepedagog och har kunskap om ett verkligt fall. Helena jobbar som förskolepedagog.
Eva är medelålderskvinna som har jobbat i 15 år i olika kommuner samt olika åldrar, även på högstadienivå. För tillfället är hon klasslärare åt en årskurs trea. Lisa är också
medelålderskvinna som har många års erfarenheter av att jobba i skolverksamheten, både som tidigare vikarie och som nu klasslärare åt en årskurs tvåa.
3.3 Praktiskt genomförande
3.3.1 Förberedelser
Sara och Lisa kontaktade jag via telefon. Gällande gruppintervjun gick jag till en av
personerna. Denne tipsade om kollegier som var lämpliga för intervjun, som hon kontaktade.
16
Eva fick jag tips om från en bekant till mig som hänvisade till denna lärare pga. Evas arbete med SET. Jag gick till hennes arbetsplats för att presentera mig.
3.3.2 Genomförande
För att få exakta svar och ge mitt resultat en större trovärdighet så inskaffade jag mig diktafon som jag har använt mig av vid intervjuerna, för att banda svaren. Det gör att jag fått
intervjupersonernas exakta ordval. Dock hade jag med anteckningsblock och penna som en backup ifall den inte skulle fungera. Jag hade även med intervjuguide, extra band och
batterier. Intervjuerna har antingen skett på arbetsplats eller i intervjupersonens hem. I ett rum där vi fått sitta ostört kring ett bord. Oftast har jag suttit mittemot personen/erna men även snett bredvid. Intervjuerna har tidsmässigt tagit från 25 minuter upp till en timme.
3.3.3 Bearbetning och resultat
Efter intervjuerna har jag snarast lyssnat på bandet och skrivit över svaren på datorn. Svaren i resultatdelen är inte exakta som vid intervjun. Jag har ändrat meningsbyggnad så att det ska bli lättläst, men så lite som möjligt för jag vill ge läsaren en snarlik version. Ändring till skriftspråk har jag även gjort, undantag kan läsaren se när jag använt tecknen ” ” då jag lyft fram kommentarer. Jag har ändrat dialekt tal och ord som inte är riktiga ord. Detta för att dels hålla mer anonymitet och dels för att underlätta för läsaren. Jag har förkortat och grupperat dem i förskola respektive skola. Med tanke på att jag gjort om texten finns risken för att läsaren kan få en annan tolkning. Läsaren får även begränsad information mot vad jag har.
Dessutom har jag tagit bort den öppnande frågan eftersom den inte känns relevant till min frågeställning och var mer som en uppvärmning för personen. Bjorndal (2005) anser att intervjuaren ska börja med enlättare fråga, det gör intervjupersonen lugnare och intervjun kommer lättare igång. Jag tog även bort frågan om hur Eva jobbar med SET och hänvisar läsaren till inledningen (1.7). Den togs bort pga. samma anledning som den första frågan och för att den kan inte jämföras med andra intervjupersonerna, plus att presentationen ger information.
Tecknen [ ] visar att det är jag som frågar, kommenterar eller säger något. Som en påminnelse av Victoria, Maria och Helena står de för de olika personerna som varat under gruppintervjun.
Victoria är specialpedagog, Maria förskolepedagog med erfarenhet från ett mobbningsfall och Helena förskolepedagog.
Resultatet kommer att användas till både analysen och diskussionen. I analysen jämförs resultatet med personens likabehandlingsplan mot vad inledning och tidigare forskning informerar om. I diskussionen tar jag upp egna tankar, funderingar och resultatet kommer att användas för att kunna besvara min frågeställning.
3.3.4 Etiska principer
Till samtliga har jag informerat samt presenterade mig. De har alla fått tillgång till kontaktuppgifter efter informeringstillfället. Jag berättade vem jag är och vad mitt arbete handlar om. Pga. konfidentialitetskravet har jag döpt om de intervjuade personerna.
17
Kommuner, platser och andra dylika fakta som kan förtälja vem intervjupersonen är har jag inte skrivit ut namnet på (Kvale, 2007). Anonymiteten berättade jag om vid kontakttillfället.
Förutom konfidentialitetskravet finns tre krav till som är från etiska rådets kriterier, som jag följande presenterar kort. Nyttjandekravet som innebär att insamlat material från
intervjupersonerna får endast användas i forskningssyfte. Samtyckandekravet ger undersökningspersonerna rätten att själva bestämma över medverkan. Enligt
informationskravet ska forskaren berätta om forskningens syfte (Vetenskapsrådet, 2009).
Dessa krav berättades om två gånger i samband med lektion. Vid andra presentationen missförstod jag föreläsaren och trodde att vi studenter skulle delge intervjupersonerna dessa.
Därför skapade jag ett informationsbrev till de deltagande och tackade dem samtidigt. Dock hade inte alla intervjuer ägt rum så resterande fick brevet i samband med intervjun. Brevet ligger som bilaga 7.
18
4. RESULTAT
Här presenteras intervjupersonernas svar på mina frågor. Resultatet presenteras med hänvisning till kapitel 3.3.3.
Verbal mobbning.
Förskola: Sara pratar med barnen om känslor, hur man är en bra kompis och vad som är okej att säga. Hon kommer in på det förebyggande arbetet som t.ex. kompissol, sång, teater, böcker, rollspel. Helena anser att pedagogen är delaktig, de ser och hör. Mobbning ska tas på allvar och pedagogen kan ta upp det i hela verksamheten. Samarbetesövningar kan läggas in i samlingar och i verksamheten. Det gäller att får ihop en grupp. Maria anser att pedagogen pratar och ger exempel runt om, vinklar det på olika sätt. ”Hur skulle du tycka och känna om det skulle bli si eller så?”
Skola: Vid verbal mobbning berättar Eva att de diskuterar språkbruket, vad som är okej. Det kommer upp lite i SET. ”Sårar jag dig om jag säger så?”. Lisa berättar att vuxna ska reagera varje gång de hör någonting. ”Du, det där var inte snällt sagt. Så säger man inte till sin kompis. Så skulle väl inte du vilja att någon sade till dig?”. Beroende på tonfall, kan samma ord vara eller inte vara mobbning. Prata med barnen om dem här sakerna. Hur man uttrycker sig, vad man säger, hur man tycker att det känns när någon säger något elakt. Det är inte alla gånger pedagogen hört. Därför gäller det att ha dialoger ganska ofta, etiska samtal. De här bitarna kommer igen lite när de har religion.
Fysisk mobbning.
Förskola: Sara går till barnet och frågar ”hur känns det när någon slår på dig?”
Skola: Både Lisa och Eva tror att fysisk mobbning sker på de platser som inte finns under uppsyn från vuxna och båda reflekterar över vilka dessa platser är. Lisa svarade att det är vikigt i denna fråga att jobba kollegiealt, medan Eva lyfter fram klimatet i klassen som betydande del. Lisa berättar om att lekar kan bli mobbningslekar om läraren inte är
uppmärksam. T.ex. lek med pinne, helt plötsligt kan det bli aggressivt. Hon reflekterar även över att fysisk mobbning är lättare att prata om för där förstår barnen lättare att någon blir ledsen. Få ett slag gör ont, har någon sagt något elakt gör det ont på insidan. ”Du får inte vara med nu, det ska bara vara vi två som ska leka”. I ettan, tvåan och förskoleklassen tycker hon att det är lite mera den sorten.
Tyst mobbning.
Förskola: Sara anser att det är lätt att dela upp barnen när de är så små. Hon tror det blir värre när de blir äldre, då behövs det mycket mer vuxna i skolan. [Jag frågade i gruppintervjun: ”Ni gör inte så mycket olika om det är ord eller utfrysning eller fysiskt? Utan det är mera att gå in, prata och förklara?”] Helena svarade ”ja”.
19
Skola: Lärarna tycker att tyst mobbning är svår att komma åt och den värsta. Dock har inte Lisa upplevt den bland årskurs 1-3. Hon anser att pedagogen ska reflektera kring frågor om hur klassen ser ut, om pedagogen hinner se alla under en dag och om någon är ensam. Eva är inne lite på samma spår. Hon reflekterar nämligen kring vilka i klassen som är dominanta respektive försiktiga. Eva säger även att det är viktigt att bygga på gemenskap och lära känna sin klass.
Lisa tror att läraren medvetet måste motverka lite, att hjälpa dem med placering. Exempelvis får de själva inte bestämma vilka de ska gå eller sitta tillsammans med. Det blir ju alltid någon som blir vald sist då.
Sammanfattning: Samtliga påpekar att det är viktigt att prata med barnen och skapa gemenskap. Förskolepedagogen Sara lyfter fram praktiska åtgärder att ta till t.ex. massage, sång, lek. Gruppintervjun påpekar vikten av att jobba med sig själv som verktyg och vara delaktig. Lärarna pratar om vikten med uppsyn över raster. Eva ser vilka som är dominanta respektive försiktiga och Lisa lyfter fram vikten av att läraren måste hålla koll på
kompisgrupperingar.
Det första pedagogen gör då den upptäckt mobbning.
Förskola: Alla tre förskolepedagoger ingriper och pratar med barnen. Helena tilläger att hon inte väntar ut dem, för de fixar inte problemlösning själva. Sara kan ta en samling och prata med allihop, så att alla får säga sitt. Hjälper inte det så får man förändra.
Skola: Eva pratar med de berörda. Först utreder hon med den som blivit utsatt om vad det är som hänt. Hon försöker gå till den som eventuellt är mobbare så denne får berätta. Sen sammanställs de här och så försöker man lösa konflikt, eller vad det är som har hänt. Först och främst pratar hon med alla inblandande och hör allas versioner.
Det allra första som Lisa gör är att prata med hela klassen. Hon tar upp problematiken. Många gånger vill läraren kanske inte hänga ut de här personerna. Läraren kan dock prata om det som en företeelse som är viktig.
Sammanfattning: Samtliga pratar med de berörda. Sara och Lisa kan i vissa tillfällen ta det med hela gruppen.
Hur går sedan pedagogen vidare för att stoppa mobbningen
Förskola: Förskolepedagogen kontaktar föräldrar och blir det inte bättre så blir det kanske ett möte med barn och föräldrar tillsammans, som det hände för Maria. Det var tre femåringar och den ene blev utanför. Personalen tog kontakt med Victoria (specialpedagog) det första, tog fram likabehandlingsplanen och gick igenom den. De hade samtal med föräldrarna, först var och en för sig. Sedan satt de i ett möte tillsammans; alla tre barnen, alla föräldrarna och några i personalen. Föräldrarna hade synpunkter och personalen berättade om vad de sett. De kom överens om lite grejer som skulle hjälpa barnen, t.ex. när mobbarna blev hämtade tillsammans och skulle hem och leka så blev det värre. Då gick den tredje kvar på förskolan och mådde jättedåligt. Pedagogerna frågade om de kunde sköta det hemifrån. Alla tre skulle
20
även ha någonting tillsammans på fritiden, t.ex. sport. Alla på mötet skrev på pappret. Sedan fortsatte de med mer enskilda samtal med föräldrarna. Victoria sade: ”Så fick vi tillåtelse att prata med förskoleklassen”. Maria berättade att det skulle bli en förskoleklass, men delas upp i tre grupper. Förskoleklasspedagogen valde att sätta dem i var sin grupp. Ingen kan
bestämma att ”ni tre ska vara bästa vänner och leka”. Respekten för varandra och att inte behandlar varandra illa, det måste barnen ha förståelse för.
Skola: Eva och Lisa kontaktar föräldrarna tidigt och tar diskussion med dem. Eva kopplar in elevhälsoteamet/ Bohet då den/de upptäck att det är mobbning. De har åtgärder som ska sättas in och vad de gör och hur de tänker finns skrivet i likabehandlingsplanen. Lisa kopplar in rektor samt elevhälsoteam om det skulle bli riktigt illa.
Eva hade ett fall. Hon hade otur och blev sjukskriven. Kurator och skolsköterska var inkopplade på enskilda samtal med dem i gruppen som frös ut. Det var föräldramöten och enskilda föräldrakontakter. Kuratorn hade jobbat med hela klassen och den lilla gruppen.
Personen som upplevt sig mobbad hade fått enskilt samtal. Det vände och det blev bra. Den utsatte fortsatte att gå till kurator och den kände sig välkommen. ”Det kräver oerhörda arbetsinsatser. Det beror på individerna och vad man har för grupp.”
Lisa tar eleverna enskilt. Pratar med den som blir mobbad och får höra dennes bild. Är det flera mobbare så tar hon dem alltid en i taget. Då är de inte starka och tycker att de har rätten på sin sida. Läraren får även allas version och de är då benägna att berätta om varandra. Sedan kan hon säga ”händer det inget nu så det blir bättre, då får vi ta hit era mammor och pappor”.
Och/ eller ”nu får du gå och berätta detta hemma. Så kommer jag ringa hem och prata med mamma och pappa ikväll, och höra om du har pratat om det här”. Det kan vara ännu tuffare, att först gå hem och berätta. Då växer dem trots allt lite grand och läraren har bättre läge att prata med föräldrarna sedan. Koppla in föräldrarna ska läraren inte dröja för länge med. Ser läraren att det händer saker så är det bättre att prata med föräldrarna. Fråga om de har märkt någonting och berätta att vi har lite tråkigheter som vi behöver prata om. Hon tycker inte om att flytta på mobbningsoffret, att denne ska byta skola eller klass. Ska någon byta klass då är det mobbarna som ska flyttas på. Men hon vet att det görs väldigt olika.
Sammanfattning: Sara talar med föräldrar och tar ibland ett gemensamt möte. Personen i gruppintervjun kontaktade specialpedagog och föräldrar enskilt, samt gick igenom
likabehandlingsplanen. Sedan hölls ett gemensamt möte där åtgärdsplan godkändes.
Sjuksköterska och kurator hjälpte Evas klass med föräldrakontakt, samtal med involverade och samtal med hela klassen. Lisa samtalar med mobbare enskilt, kontaktar föräldrar och senare kopplar in rektor samt elevvårdsteam.
Samtliga intervjupersoner har likabehandlingsplanen Hur de upplever likabehandlingsplanen, förskola: Sara tycker den är bra.
Gruppintervjupersonerna tycker den är omfattande och Victoria berättar att pedagogen måste ha mycket kunskap om jämställdhet och kön. ”Har du ingen kunskap om jämställdhet och kön och du ska kartlägga, så ser du inte vad du ska se. Du kan förstärka istället för att motverka det.”
21
Hur de upplever likabehandlingsplanen, skola: Evas har tagits i klassråd, varit i elevråd, på remiss, elevhälsoteamet har tyckt och tänkt. Hon anser att den är väl genomarbetad.
Båda lärarna kommenterar att det är viktigt att det blir ett dokument som är levande och inte blir hyllvärmare. Lisa utrycker det att hon har den aktivt med sig, hon har den aktivt i huvudet men kanske inte jobbar aktivt med den.
Lisa känner sig främmande för den vilket hon tycker är bra, för det betyder att hon inte behövt använda den. Dock kan hon den i stora drag, anser hon. Individuell trivselenkät bland
skoleleverna minst en gång per år ska skolkuratorn göra, det görs inte. Lisa brukar ha det ibland vid utvecklingssamtal. Eleverna får trivselenkät med hem. Ibland kommer det fram saker bättre hemma än i skolan och det blir aktivt arbete hemifrån. Det är väldigt bra för föräldrarna att få frågeställningar och diskutera, många gånger känner hon att de sitter sällan hemma och pratar om hur det är i skolan. Hon tycker den här likabehandlingsplanen är bra.
Lisa tilläger i hennes intervju att det finns bra arbetsmaterial att ta till. Det är
värderingsövningar som läraren kan jobba med. Både som förebyggande och om det har hänt en sådan där situation. Även om man har likabehandlingsplan så tycker hon att det finns jättebra arbetsmodeller hon kan ta.
Skapare, förskola: I Saras fall har personalen gjort likabehandlingsplanen. I gruppintervjun berättade Victoria att skolledningen gör en överskådlig och förskolan sin egen specifika.
Varje rektor måste i lagen ha kunskap om lagen. Då är det bättre att de gör en samordnad insatts, så att de rektorer och dem som är utvecklingsledare i förskolan samt specialpedagoger får studera det tillsammans.
Skapare, skola: Evas plan har elevhälsoteamet gjort och skolan upprättat den. Den är förankrad på alla plan, i samverkans-, elev- och klassråd. Lisa berättar att kuratorn har ansvaret men även skolledningen har lagt in åsikter. Hon tilläger att det är väldigt viktigt att pedagogen skriver ner alla saker den gör. Ingen kan då säga ”varför gjorde ni ingenting”. Det handlar även om givande och tagande, läraren når ingenstans om den inte får hjälp utav den som blir mobbad.
Vilka följer den, förskola: Sara svarade: ”det gör vi”. Victoria berättar att de har fått uppdrag från förskolans ledningsgrupp att omarbeta den här övergripande likabehandlingsplanen som ska gälla all förskoleverksamhet i kommunen, mellan kommunen och förskolor. Kartlägga det främjande arbetet ska vara i vardagen för alla alltid.
Vilka följer den, skola: Lärarna svarade att alla som jobbar med skolans barn, ungdomar och vuxna ska följa planen. Så även från kökspersonal och städpersonal till rektor. Sedan gills det även åt andra hållet, eleverna ska bete sig med respekt mot dessa yrkesgrupper.
