4 Resultat och analys
4.2 Analys observation
4.2.1 Analys observationer idrottslärare
Det vi såg i jämförandet av observationerna av idrottslärare 1 var att vissa mönster återkom. Det första mönstret var en väldigt strikt ledarstil. Här ser vi, i enlighet med Redelius, en stark koppling till idrottsrörelsen.109
Att denna koppling återfinns inom praktiken tävling och rangordning finner vi ganska säker då denna ledarstil sätts i samband med följande återkommande mönster. Idrottsläraren pekar med hela handen då någon elev ska adresseras, när uppmärksamhet ska påkallas används busvisslingar samt det ständiga användandet av uttrycket ”gubbar”. Just uttrycket ”gubbar” och specifikt uttrycket ”Kom igen gubbar!” är bland de vanligaste inom manliga
108 Redelius 2002 s.200
109
29
fotbollssammanhang.110 Övriga tecken på tävling och rangordning är de återkommande tävlingsmomenten med matchspel och straffsparkar vid första lektionstillfället och höjningen av ribban vid det andra som tydliga exempel. Idrottslärarens val av uppvärmning, joggning med efterföljande uppvärmnings- och töjningsövningar, påminner dessutom starkt om den typ av uppvärmning som används inom lagbollsporten. Att den utvalda eleven väljer att lägga upp uppvärmningen på ett nästan identiskt sätt pekar eventuellt på vad som förväntas av eleven. Ytterligare ett tecken på tävling och rangordning är de kollektiva uppmuntringarna, men av egna erfarenheter är detta något som även återfinns inom praktiken fysisk träning.
Vid en analys av lektionstillfälle ett utifrån Logiker för sammanhang och mening i idrotternas rum finner vi att meningen i form av fotboll faller inom kategorin för kamp. Sammanhanget tolkar vi utifrån att det som bedrivs är spel i parkliknande miljö och att vare sig inkast eller avspark vid mål praktiseras. Dock används riktiga mål, inspark och hörna samt att lektionen avslutas med straffsparkar. Idrottslärarens tanke med lektionen är kanske upplevelse, men vi och förmodligen även eleverna uppfattar det som tävling. Det ska tilläggas att eleverna själva dömde och att en god stämning rådde under hela lektionen, men när idrottsläraren räknat fel på resultatet påtalades detta högljutt av de negativt drabbade eleverna. Meningen vid lektionstillfälle två i form av höjdhopp faller inom kategorin förflyttning. Sammanhanget tolkar vi på grund av den relativt låga grad av förövningar och den på sätt och vis påtvingade höjningen av ribban som tävling.
Utifrån våra analyser av observationerna anser vi att idrottslärare 1 har sina idrottsliga rötter inom tävlingslogiken. Vilken logik för mening av idrottande idrottsläraren huvudsakligen fått sin idrottsliga erfarenhet ifrån är svårare att avgöra, men baserat på lektionerna är det inom kamp eller förflyttning. Tillför vi då användandet av uttrycket ”gubbar”, busvisslandet och pekandet med hela handen fäller avgörandet på kamplogiken. Inom rummet som rymmer tävling och kamp för sammanhang och mening av idrottande finner vi enligt vår bedömning idrottslärare 1.
4.2.2 Analys observationer idrottslärare 2
Även idrottslärare 2 har en, om än inte fullt lika strikt som idrottslärare 1, strikt ledarstil. Återkommande mönster som sätts i samband med denna strikta ledarstil är pekande med hela handen och under lektion ett användande av visselpipa gör att vi placerar idrottsläraren i praktiken tävling och rangordning. Idrottsläraren visar dessutom god analytisk förmåga då
110
30
övningar och spel bryts för att förändra förutsättningarna eller för att tempot ska ökas, något som kan ses som taktiskt kunnande inom denna praktik.
Progressionen i förövningarna under lektion två var väl avvägda för att samtliga elever skulle klara av dem. Dessutom visar idrottsläraren vid båda lektionstillfällena upp goda praktiska kunskaper. Progressionens upplägg och de goda kunskaperna tyder på erfarenheter inom praktiken färdighetsträning. Precis som idrottslärare 1 använder idrottslärare 2 sig av kollektivt beröm vilket vi återfinner inom både praktiken tävling och rangordning samt praktiken fysisk träning.
Londos väljer att exkludera färdighetsträning i sin modell p.g.a. att den är för inriktad på det idrottsliga sammanhanget.111 Vi anser att tecken och mönster som i Engströms modell tyder på färdighetsträning, enligt oss, i Londos modell tyder på fostran inom tävlingslogiken. Visserligen förhöjs upplevelsen inom upplevelselogiken och de egna prestationerna förbättras inom hälsologiken med hjälp av ett förbättrat utförande, men enbart inom tävlingslogiken är resultatet så uppenbart beroende av deltagarens prestation.
I analysen av lektionstillfälle ett utifrån Logiker för sammanhang och mening i idrottande finner vi att meningen i form av bollekar som spökboll och dodgeboll faller inom kategorin kamp. Sammanhanget för idrottande bedrivs som vi ser det huvudsakligen inom tävlingslogiken, men här förekommer även delar som representerar hälsologiken och upplevelselogiken. Upplevelselogiken ser vi i de varianter av spelen som förekommer under lektionen och hälsologiken ser vi i idrottslärarens försök att ändra förutsättningarna för att tempot ska höjas. Det senare är lätt att upptäcka då idrottsläraren uttrycker detta både med regeländringar och verbalt med ”nej nu står för många stilla” eller ”ni som vilar kan samla bollar så det blir högre tempo” som tydliga exempel. Tävlingslogiken genomsyrar lektionsinnehållet med övervägande spel med ordinarie regler, vinnare och förlorare samt som nämnts tidigare pekandet med hela handen och användandet av visselpipa.
Meningen vid lektionstillfälle två i form av höjdhopp faller inom kategorin förflyttning. Sammanhanget är svårare att utläsa då det finns en mängd förövningar samt att det inte tycks infinna sig någon direkt tävlingskänsla hos idrottsläraren exempelvis i form av höjningar, trots att detta önskas av flera av eleverna. Vi ser förövningarna (praktiken färdighetsträning) som ett försök av idrottsläraren att förhöja upplevelsen i att hoppa höjdhopp. På det stora hela upplever nog eleverna att de befinner sig i upplevelselogiken. Samtidigt anser vi, som
111
31
nämndes ovan, att val av användandet av färdighetsträning syftar till förflutet inom tävlingslogiken. Även valet av uppvärmning pekar på detta.
Att idrottslärare 2 har sin idrottsliga bakgrund, vad gäller sammanhang, inom tävlingslogiken, ser vi som troligt. Logik för mening av idrottande är betydligt svårare att avgöra. Idrottsläraren visar med sina val av lektionsinnehåll på förflutet inom dels kamplogiken och dels förflyttningslogiken. Det egna praktiska kunnandet, som i dessa båda fall är god, ger oss heller inte någon indikation på vilken av logikerna som haft störst inflytande. Att vi slutligen väljer att hålla kamplogiken som troligast bakgrund för idrottslärare 2 är pekandet med hela handen samt den analytiska förmågan.
4.2.3 Analys observationer idrottslärare 3
Strikt ledarstil är återkommande även hos idrottslärare 3. Under samtliga tre lektioner använder sig idrottsläraren av busvisslingar och pekande med hela handen, tecken som tillsammans med det övriga strikta förhållningssättet tyder på förflutet inom praktiken tävling och rangordning. Idrottslärare 3 använder sig också av kollektivt beröm och peppar eleverna, något som vi precis som tidigare tolkar som ett förflutet inom antingen praktiken tävling och rangordning eller praktiken fysisk träning.
Lektion ett och två påminner mycket om varandra. Båda lektionerna består av fysisk träning i form av hinderbanor. För eleverna innebär banan viss färdighetsträning då övningarna görs om och om igen. Motorisk träning tyder på tankar kring just färdighetsträning, dock görs inga försök av idrottsläraren att påverka eleverna i valet av hur övningarna ska genomföras, då eleverna får bestämma detta själva. Vid lektion två visar idrottsläraren utförligt hur situps och armhävningar utförs korrekt, något som kan uppfattas som tecken på färdighetsträning.
Vid analyserna av lektionstillfälle ett och två utifrån Logiker för sammanhang och mening i idrottande finner vi meningen i form av hinderbana inom kategorin förflyttning. Sammanhanget anser vi vara hämtat i hälsologiken, som bygger på just praktiken fysisk träning. Inslagen att eleverna får välja sätt att ta sig runt banan själva och färdighetsträningen i form av sit-ups och armhävningar kan vara exempel på fostran i någon av de andra två logikerna, där det första i sådana fall tyder på upplevelselogiken och det senare på tävlingslogiken. Vid lektion tre bedrivs färdighetsträning i form av att träna på att göra mål i de olika idrottsgrenarna.
32
Utifrån Logiker för sammanhang och mening i idrottande finner vi meningen i form av avslutsträning inom kategorin förflyttning. I åtanke kan dock bäras att det som tränades var färdighetsträning i form av avslut i idrottsgrenar som nästan samtliga räknas till kamplogiken. Sammanhanget, i vilket idrottandet sker på denna lektion, är utifrån elevernas perspektiv upplevelse, upplevelsen av att avsluta och förhoppningsvis göra mål. Utifrån idrottslärarens perspektiv ser vi det som färdighetsträning hämtad inom tävlingslogiken.
Att avgöra vilka Logiker för sammanhang och mening i idrottande som idrottslärare 3 har sin idrottsliga bakgrund i är väldigt svårt. Utifrån ledarstil och lektion tre ser sammanhanget ut att vara tävling och meningen kamp, men utifrån lektion ett och två ser sammanhanget ut att vara hälsa och meningen förflyttning. De praktiska kunskaperna vid lektion tre tyder på ett förflutet inom kamplogiken. Om vi gör antagandet att idrottslärare 3 har sin idrottsliga bakgrund inom kamplogiken, gör vi också antagandet, delvis baserat på kopplingen mellan en strikt ledarstil och idrottsrörelsen som gjordes tidigare i kapitlet, att idrottslärare 3 har sin idrottsliga bakgrund inom tävlingslogiken. Att det blir tävlingslogiken beror på att varken upplevelselogiken eller hälsologiken utförs inom idrottsrörelsen när det gäller meningen kamp. Slutsatsen är att idrottslärare 3 troligtvis har sin idrottsliga bakgrund inom tävlingslogiken och kamplogiken, men är betydligt svårare att avgöra p.g.a. bristen på mönster i val av lektion och handlande.
Om våra analyser av observationerna stämmer har samtliga idrottslärare i undersökningen sin idrottsliga bakgrund inom tävlingslogiken och meningen med deras idrottande går att spåra till kamplogiken.
4.3 Intervjuer
När vi gjort våra observationer av lektionerna och analyserna av dessa var sammanställda, var det dags att göra intervjuer med idrottslärarna vi observerat. Vi var såklart väldigt angelägna att få reda på om våra analyser av observationerna stämde överens med svaren vi skulle få i intervjuerna. Inledningsvis förklarade vi syftet med vår undersökning och berättade att vi som utgångspunkt hade skolinspektionens rapport angående hur många bollektioner det egentligen utövades i skolan under idrottslektionerna. Vi beskrev också att våra frågor byggde på Londos modell Logiker för sammanhang och mening i idrotternas rum. Samtliga idrottslärare godkände att intervjuerna spelades in.
Vi började intervjuerna med lite lättare frågor för att få igång en trevlig diskussion istället för att det skulle kännas som en intervju med uppradade frågor. Vi utförde därefter tre
33
intervjuer, en med varje lärare. Vi tycker att svaren vi fick var utförliga och uttömmande på vad vi ville få fram och alla lärarna var positiva över frågorna och tyckte att de var nyttiga, d.v.s. att det var bra att kunna sitta ner och reflektera lite över vad och varför man egentligen gör på lektionerna. Vidare tycker vi att vi fick liknande svar från alla tre.