I denna del kommer enkätens resultat analyseras. Analysen presenteras tematiskt utifrån fyra återkommande teman. Dessa teman har valts för att påvisa olika aspekter som påverkar planeringstid. I anslutning till varje tema kommer en analys med utgångspunkt i Engeströms verksamhetsteori. Genom en verksamhetsteoretisk analys går det att undersöka hur de olika delarna i enkätresultatet påverkar varandra.
Arbetsuppgifter
Förskolläraren har ett övergripande ansvar att leda förskoleverksamheten (Lpfö 18, 2018, s.
7), vilket också innefattar planering av undervisning. Resultatet visar att respondenterna utför många olika uppgifter under sin planeringstid. Detta kan vara en aspekt till varför förskollärarna inte upplever sig hinna med att planera verksamheten då de andra uppgifterna tar upp mycket av planeringstiden. Ekström påtalar i sin avhandling att ökade barnantal i förskolan samt fler administrativa uppgifter gör att förskollärare inte hinner med sin planeringstid alla gånger (2007, s. 192 - 193). Arbetsuppgifter som ingår i planeringstid för förskollärare är möten, dokumentation, planering av undervisning enskilt och i arbetslag samt reflektion. I planeringen måste förskollärarna utgå från de medierande verktygen, som
21
förskolans läroplan där det står utskrivet vad förskollärares specifika ansvar handlar om. Det framkommer i resultatet att både kommunal och privatanställda har liknande arbetsuppgifter.
I det här temat handlar det om motsättningar mellan subjekt, arbetsfördelning och regler.
Med hjälp av Engeströms verksamhetsteori kan en tolkning vara att förskollärare behöver planeringstid för att kunna utföra alla sina arbetsuppgifter. Motsättningar som finns är rektorn som beslutar över arbetsfördelningen, det kan vara allt ifrån tillgång till planeringstid och hur många arbetsuppgifter som ska utföras. En annan motsättning kan vara att rektorn även har riktlinjer och regler att förhålla sig till vilket påverkar verksamheten. Johansson tar i sin kunskapsöversikt upp att majoriteten av rektorer och pedagoger förklarar att ekonomin har stort inflytande på verksamheten. På grund av ekonomin har deras arbetsvillkor förändrats genom att de har fått högre arbetsbelastning vilket många upplever som stressande (2011, s. 219). Läroplanen för förskolan kan både ses som en förutsättning men i detta fall även en motsättning för att den innefattar många mål som behöver strävas efter att nå i verksamheten.
Tillräcklig planeringstid
Resultatet visar att de flesta förskollärare i studien disponerar lika mycket planeringstid varje vecka, två till tre timmar. Det som skiljer dem åt är att förskollärare i den privata förskolan överlag har mer planeringstid i veckan än de som arbetar i den kommunala förskolan. Det som är intressant att belysa är att ungefär hälften av respondenterna inom privata förskolorna önskar mer planeringstid för att förbättra sina arbetsvillkor. Samtidigt har ungefär motsvarande andel svarat att de ofta hinner planera verksamheten under den tid de redan har i nuläget. Varför de ändå påstår sig behöva mer planeringstid framkommer inte i enkäten.
Inom de kommunala förskolorna har hälften av respondenterna svarat att de sällan hinner planera verksamheten, de önskar också mer planeringstid men i motsats till de privata så uttrycker en större andel att de önskar mer planeringstid tillsammans med arbetslaget. Det som inte framkommer är om de privatanställda har mer planeringstid tillsammans i arbetslaget än vad de inom kommunala förskolor har.
Genom att utgå från detta tema kan det ses vara spänningar i relationerna mellan objekt, gemenskap, arbetsfördelning och regler. En motsättning kan vara rektorn som beslutar över arbetsfördelningen och den faktiska tiden som förskolläraren får till sitt förfogande. En annan motsättning kan vara arbetslaget då planeringstiden kan utebli på grund av frånvaro i arbetslaget. Ytterligare en motsättning kan vara fulla barngrupper som medför att förskolläraren inte kan gå ifrån för att få sin planeringstid. Även rektorn kan vara en motsättning då denna har riktlinjer och regler att ta hänsyn till, en av respondenterna i enkäten beskriver att hens chef har som avsikt att ge förskollärarna mer planeringstid, men inte kan göra det då det är fulla barngrupper hela dagarna och därför behövs de i barngrupp.
Motsättningar som finns angående hur förskolläraren upplever att de hinner planera sin undervisning under planeringstiden kan tolkas bero på många olika aspekter. I resultatet framkommer det att förskollärarna upplever att deras planeringstid inte är tillräcklig, de
22
upplever att arbetsuppgifterna inte hinns med. Utifrån min tolkning kan en omfördelning behöva ske av rektorn. Det kan vara en omfördelning av arbetsuppgifter men också av tiden.
Dessa motsättningar finns både inom kommunal och privat regi.
Stress
Utifrån resultatet visar det sig att fyra av fem förskollärare känner någon form av stress i förhållande till sin planeringstid. En skillnad som resultatet visar är att förskollärare i de privata förskolorna inte alls upplever sig stressade i lika hög grad över planeringstiden som i de kommunala förskolorna. En tolkning av detta kan vara att de överlag har mer planeringstid till sitt förfogande. De regler som finns kan inte förskollärare alltid själva påverka, det handlar exempelvis om att planera verksamheten utifrån läroplanens riktlinjer.
En femtedel av respondenterna svarar att de instämmer helt med att de känner sig stressade av planeringstiden och en femtedel instämmer till stor del.Gotvassli menar att när pedagoger har för många arbetsuppgifter på samma gång kan det leda till att stressfaktorn ökar, då pedagogerna inte känner att de hinner med att slutföra sina uppgifter (2002, s. 220). Det är rektorn som beslutar över arbetsfördelningen och hur mycket planeringstid verksamheten och arbetslaget har till sitt förfogande. Detta skulle kunna vara anledningen till den upplevda stress som förskollärare upplever i samband med sin planeringstid, de har många arbetsuppgifter som ska hinnas med inom den utsatta planeringstiden som rektorn beslutat.
Johansson beskriver att flera pedagoger känner sig besvikna och otillräckliga över att inte kunna använda de ambitioner och kompetenser som de har på grund av att tiden saknas. Hon tar även upp att en arbetsbelastning kan stanna kvar i kroppen, vilket innebär att pedagogerna behåller ett högt tempo i kroppen trots att det inte behövs (2011, s. 219). Detta kan leda till en sämre arbetsmiljö samt att kroppen på sikt kan ta skada.
Med hjälp av Engeströms teori kan en spänning ses mellan objekt och subjekt samt även arbetsfördelning. Förskollärare inom den kommunala verksamheten känner stress i samband med planeringstid. En motsättning kan vara att de inte hinner med att planera verksamheten under den utsatta tiden då de har många uppdrag att genomföra. De privatanställda upplever inte sig stressade över planeringstiden och hinner även med att planera verksamheten men de önskar trots det ändå mer planeringstid. En motsättning kan vara antalet arbetsuppgifter som ska utföras under planeringstiden, detta kan variera beroende på förskola. Det skulle också kunna vara att förskollärare har för lite planeringstid till sin disposition. En annan motsättning som det kan bero på är att rektorn beslutar över arbetsfördelningen, det kan innebära att det finns skillnader för vilka uppgifter som beslutas att förskollärare ska genomföra. Detta kan vara orsaken till att de privatanställda inte känner sig lika stressade över planeringstiden som de kommunala gör.
23
Arbetsmiljö
En god arbetsmiljö kan vara att ha avsatt tid för planering, där det upplevs att tiden räcker till för de arbetsuppgifter som ska utföras. Resultatet visar att mer än hälften av respondenterna önskar mer planeringstid än vad de har idag. Ungefär lika många önskar mer planeringstid tillsammans med sina kollegor istället. Lite mer än en fjärdedel av respondenterna hävdar att mer schemalagd planeringstid skulle förbättra arbetsmiljön. För att få en bättre arbetsmiljö menar en femtedel av respondenterna att de behöver tydligare uppdrag från sin rektor då pedagogerna inte vet vad som förväntas av dem. Utöver rektorns ansvar finns det regler såsom riktlinjer och värdegrund som förskollärare måste förhålla sig till. Det finns inga större skillnader mellan privat och kommunal förskola i enkäten angående förbättring av sin arbetsmiljö. Den variation som finns är att nästan hälften av de privata vill ha mer planeringstid medan en femtedel i den kommunala önskar detsamma. De vill i första hand ha mer planeringstid tillsammans med sina kollegor.
I detta tema går det att se att det finns motsättningar mellan subjekt, objekt, arbetsfördelning och regler. Med hjälp av teorin kan det tolkas att en motsättning som påverkar är den tid som är avsatt för planeringstid. Förskolläraren menar att de har för lite planeringstid för att goda resultat ska kunna uppnås.Nilsson & Alnervik förklarar att planeringstid som är rörligt ger motiv för verksamheten, det innebär att det är planeringstiden som gör det möjligt för förskollärare att kunna nå målet med sin undervisning (2015, s. 127). En tolkning utifrån teorin är att regler kan ses som en tillgång då förskolläraren alltid vet vilken grund arbetet ska utgå ifrån. Den kan även tolkas som en motsättning då planeringstid alltid måste utgå från läroplanen.
Sammanfattning
I analysen av enkäten framkommer det att förskollärare har många arbetsuppgifter att utföra under sin planeringstid. Detta innebär ibland att alla uppgifter inte hinns med under den tiden. I slutändan är det alltid rektorn som beslutar över arbetsfördelning och planeringstid.
Planeringstiden kan påverka pedagogen på olika sätt, både på grund av den utsatta tiden samt antalet uppgifter som ska utföras. Den kan även påverka pedagogen genom att planeringstid kan utebli på grund av olika orsaker, detta gör i sin tur att arbetsmiljön blir påverkad.
Förskolläraren kan genom sin planeringstid påverka kvalitén på förskolan. Arbetslaget kan påverka arbetsmiljön både positivt och negativt beroende på inställning och förutsättning.
Enligt Engeström är en verksamhet i ständig förändring där det kan bli spänningar mellan de olika delarna. Detta gör att verksamheten kan utvecklas och objektet kan komma att förändras. För att detta ska kunna ske måste arbetslaget i verksamheten diskutera de spänningar som finns. Motsättningar ses ofta som personliga, men vid närmare undersökning kan det ses handla om hur redskap, arbetsdelning och regler står i relation till objektet. Detta visar sig sedan genom arbetslagets handlingar (Nilsson & Alnervik, 2015, s. 130).
24