Analys av resultat

Nedan görs en analys av resultatet i två underrubriker utifrån de valda teoretiska perspektiven.

6.4.1. Analys av resultat utifrån anknytningsteorin

Resultatet visar att flertalet av förskollärarna använder sig av traditionell introduktion.

Förskolläraren Tove nämner i vår studie att den traditionella introduktionen skapar anknytning och tillit så att vårdnadshavare tryggt ska kunna lämna sitt barn på förskolan. Det kan kopplas till Askland och Sataøen (2014, s. 60) som menar att om barnets primära anknytningspersoner inte finns tillgängliga så är barnet i behov av sekundära anknytningspersoner. De sekundära

anknytningspersonerna måste kunna tillgodose de behov barnet har, på ett sätt som passar barnet. Det kan tolkas som att pedagogerna i vår studie får större möjlighet att bli barnets sekundära anknytningsperson om mer tid ges till att lära känna varandra och bygga trygga relationer genom att använda sig av den traditionella introduktionsmetoden. Förskolläraren Karin lyfter tredagars introduktion som det bästa alternativet för att inte barnen ska fästa sig för mycket vid en person, medan andra förskollärare i studien menar att det är pedagogens ansvar att knyta an och skapa trygghet till de andra pedagogerna på förskolan som inte har deltagit i introduktionen. Det kan tolkas som att när bara en pedagog har ansvar för introduktionen så skapas det lättare en trygg bas för barnet. Det här kan kopplas till Askland och Sataøen (2014, s. 64) som menar att en

anknytningsperson ska fungera som en trygg bas för att barnet ska kunna utforska vidare. Anknytningspersonen ska även fungera som en trygg hamn dit barnet kan återvända när

otryggheten gör sig påmind och barnet behöver fylla på med trygghet. Det förskolläraren Karin nämner angående att barnet inte ska fästa sig för mycket vid en person under introduktionen stämmer inte överens med det Askland och Sataøen (2014, s. 61) menar. Författarna menar att ett anknytningsbeteende kännetecknas av en balans mellan att utforska och att vara nära

anknytningspersonen och de menar vidare att det är viktigt att veta att det inte är samma sak att vara knuten till någon som att vara beroende av någon. Det kan tolkas som att det inte är till gagn för barnets trygghet att flera pedagoger har hand om introduktionen.

I resultatet av studien betonade flera förskollärare vikten av att barnen ska känna sig trygga när vårdnadshavare lämnar. De är medvetna om att barnen ofta kan vara ledsna och en förskollärare nämner att det kan vara betydelsefullt för barnet att få ha med sig något bekant som ger

trygghet. Vi kopplar det till Askland och Sataøen (2014, s. 66) som skriver att ett litet barn som skiljs från sin primära anknytningsperson reagerar naturligt genom att gråta eller vara arg när anknytningspersonen försvinner. Finns det föremål som barnet känner trygghet till, exempelvis

snuttefilt eller gosedjur (övergångsobjekt) kan det bidra till att reaktionen mildras menar Askland och Sataøen (2014, s. 6). Askland och Sataøen (2014, s. 60) framhåller att anknytning är viktig för barnets fortsatta utveckling och lärande. Detta kunde vi även se i resultatet av vår studie då alla intervjuade förskollärare betonade att introduktionens främsta syfte är att skapa trygga relationer och anknytning. Förskollärarna menar att utan trygghet, inget lärande.

6.4.2. Analys av resultat utifrån ett interkulturellt kommunikationsperspektiv

Alla förskollärare i studien lyfter vikten av att ta reda på så mycket bakgrundsfakta som möjligt om barnet och dess familj för att kunna förbereda och genomföra introduktionen på ett bra sätt och få familjerna att känna sig välkomna. De nämner saker som att sätta upp namn, ord på deras språk samt flaggor. Lahdenperä (2008, s. 55–56) menar att kommunikativ kompetens handlar om att lyssna in samt ha kunskap om den kultur man ska möta, utan förutfattade meningar och fördomar. Det kan därför tolkas som att förskollärarna i studien har en medvetenhet kring interkulturell kommunikativ kompetens samt att de försöker undvika att hamna i kulturkrockar genom att vara nyfikna och öppna för andra kulturer. Det kan också tolkas som att

förskollärarna vill undvika ett ”vi och dom” tänk och som kännetecknas i en monokulturell kommunikation (Lahdenperä, 2008, s. 59–60; Nilsson & Waldemarson, 2016, s. 116).

Nilsson och Waldemarson (2016, s. 116, 118–123) lyfter olika svårigheter med interkulturell kommunikation och när vi möter människor från andra kulturer kan det väcka osäkerhet och oro för att inte veta hur vi ska kommunicera, vilket betyder att vi tolkar samma situation på olika sätt. I studien märks detta genom att de flesta förskollärarna inte upplever direkta kulturkrockar utan snarare språkliga missförstånd. En förskollärare beskriver att vårdnadshavare inte vill använda tolk trots att språkbarriären är för stor. Det kan tolkas som att vårdnadshavarna känner att förskollärarna nedvärderar vårdnadshavarnas språkkunskaper genom att använda tolk och att det i likhet med det Nilsson och Waldemarson (2016, s. 123–124) skriver skapar missförstånd och spänningar i relationen.

Flera av respondenterna uttrycker att ett bra bemötande är viktigt för kommunikationen. Det kan tolkas som att öppenhet, nyfikenhet och ett fördomsfritt bemötande inför andra kulturer kan väga upp för de missförstånd som kan uppstå i kommunikationen. Nilsson och Waldemarson (2016, s. 125) menar att missförstånd kan uppstå men så länge vi är öppna för nya kulturer och visar

respekt, samt blir medvetna om våra egna fördomar kan den interkulturella kommunikationen utvecklas.

Nilsson och Waldermarson (2016, s. 115) samt Wångersjö (2017, s. 55) menar att det är lätt att få förutfattade meningar om vad som anses vara ”normalt” om vi är osäkra inför möten med andra kulturer. Det kan tolkas som att förskolläraren Tina intar ett interkulturellt perspektiv när hon är medveten och har förståelse för att kulturer kan se olika på saker och ting men också att det är viktigt att förtydliga vilka rutiner förskolan har och varför förskolan anser att det är viktigt. Till exempel varför det är viktigt för barnet att vistas utomhus även om det kan kännas kallt eller att komma i tid för att verksamheten ska kunna planeras.

Lahdenperä (2008, s. 55–56) skriver om kommunikativ kompetens som handlar om att kunna lyssna in den kultur man ska möta utan fördomar och förutfattade meningar. Hon menar att interkulturell kommunikation kan delas in i tre olika steg: medvetenhet, kunskap och färdigheter. Alla förskollärare i studien uttrycker en vilja att hitta nya strategier för att på bästa sätt bemöta barn och familjer med annat modersmål än svenska i förskolan. Det kan tolkas som att alla förskollärare i vår studie har en insikt om vikten av interkulturell kommunikation då deras svar visar på en medvetenhet och kunskap om andra kulturer. Dock kan det tolkas som att deras svar angående utmaningar handlar om att utveckla färdigheterna inom interkulturell kommunikation.