Följande avsnitt inleds med en metoddiskussion som sedan följs av en resultatdiskussion. Resultatdiskussionen är uppdelad i tre rubriker utifrån studiens frågeställningar.
7.1. Metoddiskussion
I vår studie valde vi att undersöka hur introduktionen av barn med annat modersmål än svenska planeras och genomförs. Som metod valde vi att använda kvalitativa intervjuer, vilket vi anser var en lämplig metod för att få en djupare förståelse för förskollärares tankar kring introduktion av barn med annat modersmål än svenska. Om vi istället hade valt observation eller enkäter som metod hade vi inte kunnat ställa följdfrågor och därmed missat värdefull information. Vårt val att skicka ut informationsbrev till rektorer via mail fungerade bra. Vi fick snabbt svar från
förskollärare som ville delta i vår studie. När vi skickade ut intervjufrågorna ombads
respondenterna att svara inom en och en halv vecka. När en och en halv vecka hade passerat hade vi dock bara fått in fyra av tio intervjusvar. Att det drog ut lite på tiden innan vi kunde påbörja
sammanfattningen av insamlade data kan bero på att intervjuerna genomfördes via mail och att det kanske lätt kan falla i glömska att man har en intervju att svara på. Dock sparade vi tid då mailintervjuerna blev direkt dokumenterade genom informanternas svar. Intervjuerna behövdes således inte transkriberas, vilket Sveningsson et al. (2003, s. 92) lyfter som fördelaktigt med mailintervjuer. Vårt val av att genomföra intervjuerna via mail motiveras med rådande situation med Covid- 19 och de rekommendationer som finns kring detta. Vi erbjöd även informanterna att få genomföra intervjuerna som ett digitalt möte via Zoom, vilket alla deltagare tackade nej till.
Vi önskade av informanterna att de skulle svara så utförligt som möjligt på intervjufrågorna. Även om många svar blev kortfattade anser vi att vi fick tillräckligt med material efter att några av informanterna utvecklat sina svar. Dock så kan det vara så att vi hade fått ett ännu rikare resultat om intervjuerna genomförts öga mot öga istället för via mail. Då vi hade kunnat ställa följdfrågor direkt. En fördel med intervjuer öga mot öga är enligt Sveningsson et al. (2003, s. 98) att följdfrågor kan ställas direkt. En mailintervju ger dock respondenten gott om tid att tänka igenom frågorna och formulera sina svar, vilket kan ses som en fördel enligt Sveningsson et al. (2003, s. 97).
I och med att vi utförde intervjuerna via mail fick vi sammanlagt svar från tio olika informanter. Hade intervjuerna genomförts på det traditionella viset öga mot öga hade vi troligen fått till färre intervjuer utifrån den tidsaspekt vi hade att förhålla oss till.
7.2. Resultatdiskussion
I följande avsnitt diskuteras diskussionen. För att tydliggöra är resultatdiskussionen uppdelad i tre rubriker utifrån studiens frågeställningar.
7.2.1. Introduktion i förskolan
I resultatet framkom det att alla förskollärare anser att introduktion är viktig för barnens fortsatta utveckling och lärande. Den viktigaste aspekten förskollärarna lyfter är trygghet både för barn och vårdnadshavare. Resultatet visar, vilket vi också kunde se i den forskning vi skrivit fram, att samverkan med vårdnadshavare är den största bidragande faktorn till trygghet. När samverkan fungerar väl blir barnen också trygga (Hagström, 2010, s. 201–202; Markström & Simonsson 2017, s. 7). Vi anser, liksom Wångersjö (2017, s. 112), att risken med att vårdnadshavare inte känner sig trygga med att lämna barnet på förskolan är att de för över sina känslor på barnet och
en otrygghet skapas. Även i läroplanen för förskolan (2018) lyfts vikten av ett gott samarbete mellan förskola-hem för att barnen ska få möjlighet till utveckling och lärande.
Det framkom i undersökningen att alla intervjuade förskollärare utom en använder sig av den traditionella introduktionsmetoden. Endast en av respondenterna använder sig av tredagars introduktion. Dock menar alla intervjuade förskollärare att det är viktigt att utgå ifrån varje barns förutsättningar och behov då introduktionen ibland går fortare än planerat samtidigt som det ibland behövs mer tid. Detta kan kopplas till både skollagen (2010:800) och barnkonventionen (UNICEF, 2020) där det framgår att barnens bästa alltid ska beaktas. Detta kan också knytas till Niss (2017, s. 5–6) som menar att det inte finns en optimal metod som passar alla då barn kommer till förskolan med olika förutsättningar och erfarenheter men att alla barn och familjer har ett behov att mötas med respekt och engagemang. Enligt Lindgren och Torro (2017, s. 18–19) är den traditionella introduktionsmetoden att föredra då den skapar mindre stress hos barnet då den sker i ett lugnt tempo. Månsson (2013, s. 85) ställer sig tveksam till tredagars introduktionen då hon menar att tre dagar är kort tid för att hinna skapa anknytning. Hon menar även att
separationen från vårdnadshavaren blir väldigt hastig vid en tredagars introduktion. Markström och Simonssons (2017, s. 6–7)studie visar däremot att tredagars introduktion ger en större chans till trygga relationer genom att vårdnadshavare är med under alla situationer under dagen.
Pedagoger får på så vis möjlighet att observera och lära känna barnet i samspel med
vårdnadshavare. Vi håller med om att tredagars introduktion kan vara en bra metod på så vis att barnet är sitt rätta jag tillsammans med sin vårdnadshavare under alla situationer på förskolan. Detta kan ge en möjlighet att lära känna barnet bättre enligt oss. Vi ställer oss dock frågande till om tredagarsmetoden gynnar barnets möjlighet till anknytning. Då vi i vår studie sett hur viktig anknytningen är för barnens fortsatta vistelse i förskolan funderar vi i likhet med Månsson (2013, s. 85) om tre dagar verkligen räcker för att skapa anknytning. I vår studie framkommer det att under tredagarsmetoden delar ofta pedagogerna på ansvaret för att barnen inte ska fästa sig vid en pedagog. Vi ställer oss kritiska till detta och undrar hur det påverkar barnet att inte få tid till att knyta an till en pedagog som sedan hjälper barnet att knyta an till övriga pedagoger. Vi tar stöd i Killén (2014, s. 31) och Broberg et al. (2012, s. 149–150) som menar att barnen behöver få tid och kontinuitet att knyta an och skapa en trygg bas till en pedagog för att sedan successivt knyta an till de andra pedagogerna.
7.2.2. Förskollärares beskrivning av arbetet kring introduktion av barn med
annat modersmål än svenska
I resultatet framkom det att samma introduktionsmetoder används oavsett vilket språk barnen talar. Det som, enligt förskollärarna, skiljer sig är planeringen inför introduktionen och mer tydlighet i kommunikationen. Vid introduktion av barn med annat modersmål än svenska visar resultatet att förskollärarna tar reda på bakgrundsfakta kring barnet och familjens kultur och språk samt förbereder i miljön mer ingående än om barnet har svenska som modersmål. Detta för att familjerna ska känna sig välkomna och accepterade. Wångersjö (2017, s. 49) menar att det monokulturella förhållningssättet, där det svenska språket ska talas och den svenska kulturen är norm, tidigare har varit det vanligaste i förskolan men att det idag ser annorlunda ut. Detta menar vi går i linje med vår studie där vi kan se att förskollärarna har en medvetenhet samt intar ett interkulturellt förhållningssätt så att goda förutsättningar för att barn med annat modersmål än svenska ska känna sig accepterade. Detta överensstämmer med det Skans (2011, s. 90–92) liksom Wångersjö (2017, s. 49) menar med att ett interkulturellt förhållningssätt innebär att alla barn och familjer lyfts fram och ses som en tillgång vilket skapar en känsla av delaktighet och erkännande av barnens ursprung. Enligt Broberg et al. (2012, s. 129–130) kan språkförbistring leda till missförstånd och skada relationerna. De menar därför att pedagoger behöver tänka över sitt sätt att kommunicera så det passar den aktuella familjen. I resultatet framkommer det att kommunikationen är det viktigaste för att skapa trygghet vid introduktion av barn med annat modersmål än svenska. Förskollärarna använder sig av fler strategier vid introduktion av barn med annat modersmål än svenska för att kommunikationen ska bli extra tydlig och missförstånd kan undvikas. Detta ger alla vårdnadshavare, oavsett språk, samma möjligheter till samverkan och som Skaremyr (2014, s. 99) skriver, ger det en chans för både barn och vårdnadshavare att känna sig inkluderade när pedagogerna har ett medvetet arbete kring kommunikation och kultur.
7.2.3. Förskollärares tankar om utmaningar i samband med introduktion av
barn med annat modersmål än svenska
I resultatet framkommer det att förskollärarna ofta upplever att det uppstår missförstånd på grund av språket och bristande kommunikation. I resultatet ser vi att förskollärarna använder sig av både icke verbal och verbal kommunikation på olika sätt, trots det verkar kommunikationen med vårdnadshavare vara den största utmaningen vid introduktionen av barn med annat modersmål än svenska. Resultatet visar att tolk är ett vanligt förekommande kommunikationsredskap och förskollärarna lyfter både för- och nackdelar med användandet av tolk. Positivt på det viset att
kommunikationen med vårdnadshavare sker på deras modersmål och relationerna kan bli mer trygga. Nackdelen, som förskollärarna lyfter i resultatet, är att samtal med tolk kan vara svårt då det är lätt hänt att prata genom tolken och inte direkt till vårdnadshavare. Tolk kan vara att
föredra för att informationen ska gå fram trots att pedagoger och vårdnadshavare inte talar samma språk och vårdnadshavare ska även ges möjlighet att förmedla information angående sitt barn (Wångersjö, 2017, s. 109–110, 115). Vid användandet av tolk menar Niss (2017, s. 58) att samtal ska ske direkt med vårdnadshavare och inte till tolk. I resultatet framkommer det att vissa
förskollärare endast använder tolk om vårdnadshavare vill. Detta upplever vi som motsägelsefullt då resultatet visar att alla respondenter anser att kommunikationen är viktig för samverkan och trygga relationer med vårdnadshavare. Hur kan det skapas trygga relationer och minska
missförstånd om tolk väljs bort på grund av rädsla för att förminska vårdnadshavares
språkkunskaper? Om förskollärare väljer bort tolk på grund av att vårdnadshavare inte vill eller inte tror att det behövs kan det enligt Enö (2013, s. 43–44) handla om en maktrelation som påverkar relationen negativt då en god kommunikation kräver att båda förstår språket. Vad är viktigast utifrån barnets bästa och påverkar möjligheten till tolk barnens trygghet? Vi tar stöd i Broberg et al. (2012, s. 129–130) och Wångersjö (2017, s. 64, 115–116) som menar att
språkförbristningar och bristen på tillgång av sitt modersmål kan göra det svårt att veta om man verkligen förstår varandra, vilket kan öka risken för missförstånd och otrygghet. Författarna menar också att familjer med annat modersmål än svenska behöver känna sig trygga med att förskolan är positiv för deras barn samt att de kan berätta sådant som de anser viktigt att berätta utan språkbegränsningar.