Jag kommer i detta avsnitt analysera resultatet av min undersökning. Jag använder de rubriker som kom fram under kategoriseringen av intervjusvaren.
7.1 Lek
Min undersökning visar att samtliga respondenter ansåg att leken är något lustfyllt, frivilligt och positivt. Vidare var de eniga om att lek utvecklar lärandet och att lek är en förutsättning för den kognitiva utvecklingen. Respondenterna var också eniga om att man aldrig blir för gammal för att leka. Lekar som dominerade i skolan var dramalekar, teater och rollspel. Det fanns ingen skillnad i uppfattningen mellan rektorer och specialpedagoger.
Resultatet visar att det fanns många sätt att arbeta på för att få in leken som specialpedagogisk metod i skolan. Ett sätt var att lyfta fram och definiera vad man menade med lek i pedagogiska diskussioner. Ett annat var att vara modellinlärare och deltagande när man arbetade i barngrupperna. En respondent menade att hon visade ett genuint intresse genom att vara lyhörd och genom att sprida glädje. En respondent menade att man kan sprida kunskaperna om lek genom handledning och kompetensutveckling. I ett område hade man lärare som arbetade i förskoleklass och man menade att det fanns en vilja att lära av varandra. Där fanns också lärare som hade en del av sin arbetstid på fritidshemmet. Alla i undersökningsgruppen medverkade i någon typ av samråds- eller utvecklingsgrupp och menade att de hade möjligheter att påverka skolans utveckling.
7.2 Ledarskap
Inom alla de undersökta områdena var det rektorn som hade det övergripande ansvaret för verksamheten. Specialpedagogernas uppdrag i de olika undersökningsgrupperna var olika. Alla deltog i utvecklingsarbete via samråds- eller utvecklingsgrupper. I ett område hade specialpedagogen ledningsuppdrag. Samtliga specialpedagoger hade handledningsuppdrag av varierande slag. På ett ställe var de mest spontana och respondenten menade att det handlade mer om att byta erfarenheter och ta tillvara på varandras kompetenser än handledning. Detta skedde i pedagogiska diskussioner i ett resursteam. I ett annat område ingick handledningsuppdrag i tjänsten och respondenten arbetade mycket med detta. En respondent ingick i ett
handledningsteam och arbetade strukturerat med handledning efter ett systemteoretiskt perspektiv.
Ledningspersonalen som ingick i undersökningen var alla eniga om att lek är en förutsättning för lärande. Det pågick olika utvecklingsarbeten i de olika skolorna och alla visade stor vilja att driva utvecklingen framåt. I ett område var den fysiska miljön helt anpassad för lek och där var fokus riktat på klassrumsmiljön. Respondenten strävade efter att få en A miljö, en flerstämmig miljö där leken skulle ha sin givna plats. I ett annat område satsade man på tidiga insatser och hade en stor organisation kring barn i behov av stöd. Respondenten menade att den årliga kvalitetsredovisningen låg som underlag för vilka åtgärder och vilket utbildningsbehov som fanns. I ett annat område var man inne i en utvecklingsfas mot ett mer teambaserat arbetssätt, där man skulle ha ett gemensamt ansvar och utnyttja varandras kompetenser. Utvecklingen mot att inkludera särskolan och grundskolan, där alla elever är våra elever. Respondenten menade att vägen dit var lång men hennes vision var att ha gemensamma arbetslag särskola, skola. Hon poängterade att detta inte var möjligt över hela bredden eftersom det finns elever som måste gå i en totalt segregerad miljö för att inte fara illa. Respondenten menade att hon var helt medveten om det. Hon menade att det fanns unika förutsättningar på denna skola för den var så stor så att X antal klasser från grundskolan och X antal klasser från särskolan tillsammans med deras pedagoger skulle vara ett arbetslag. Ledningspersonalen menade att när man skulle genomdriva stora förändringar var det nödvändigt att förankra projektet i personalgruppen. De var överens om att i ett långsiktigt perspektiv var det bäst med gemensam kompetensutveckling för att utvecklas i grupp och för att få ett gemensamt underlag. Man var eniga om att kompetensutveckling också är det vi gör i vardagen och samtalen kring det var viktig för verksamhetens utveckling.
Min undersökning visar att samtliga respondenter menade att den gemensamma utbildningen bidrog till verksamhetens utveckling och att personalen utvecklades i gruppen. Det medförde att man fick ett gemensamt underlag och en långsiktighet. Man följde upp med pedagogiska diskussioner och litteraturläsning. I vissa fall hade man praktiska övningar. Vidare menade man att den individuella kompetensutbildningen behövdes för den enskildes utveckling och att det ena inte uteslöt det andra.
7.3 Specialpedagogik
Samliga respondenter ansåg att man kunde använda lek som specialpedagogisk metod. Vidare var alla positiva till att använda lek och menade att leken var en förutsättning för lärandet. Resultatet visar att man använde sig av likartade metoder när man arbetade med barn i behov av stöd. Sång, rim, ramsor, rörelse och drama var det man arbetade mest med. Samtliga menade att rollek och dramalek gynnade barnens sociala utveckling.
De specialpedagogiska insatserna var olika i de olika områdena. I ett område satsade man på tidiga insatser i förskola, öppen förskola och hos dagbarnvårdare. I ett annat område menade man att man hade kartlagt de elever som hade inlärningssvårigheter och dessa barn fick det stöd de behövde. Man menade att den stora utmaningen var att ge stöd åt barn med socioemotionella svårigheter. Inom särskolan var alla insatser specialpedagogiska och anpassade utifrån varje elevs individuella behov.
Undersökningen visar att det fanns elevvårdsteam i varje område som hade en likartad sammansättning. De som medverkade i dessa team var rektorer, specialpedagoger skolsköterska vid behov kurator, psykolog och logoped.
7.4 Miljö
Resultatet visar att respondenterna menade att miljön hade stor betydelse för barns lärande. I ett område var man nöjd med den fysiska miljön såväl ute som inne. Där strävade man efter att förändra klassrumsmiljön och satsade på att nå en A miljö. I två områden saknade man ett rum med stor golvyta, för lek och rörelse. En respondent menade att man saknade ett rum för vattenlek. I ett område menade man att utemiljön var torftig och inte tillräckligt inbjudande för att stimulera till lek. Samtliga respondenter menade att klassrumsmiljön var tillfredsställande och att det berodde på den enskilde pedagogen om barnen fick möjligheter att leka.
Det fanns en vilja hos samtliga respondenter till förbättringar av miljön och man hade olika metoder. Samtal, enkätundersökningar bland eleverna, kompetensutvecklingsdagar kom fram som exempel på vad man gjorde för att förbättra. Vidare kom det fram att ledningspersonalen i samtliga områden var lyhörda för olika förslag
till förbättringar och att man diskuterade fram olika lösningar i de olika skolorna.
8 SAMMANFATTNING
Resultatet visar, att det fanns en stor medvetenhet i intervjugruppen om lekens betydelse för den kognitiva utvecklingen. Detta var för mig en glädjande upptäckt. Vidare kom det fram att det pågick olika utvecklingsarbeten men inget var direkt kopplat till lek, men leken fanns hela tiden med i tankarna hos respondenterna. Kompetensutveckling, samtal och handledning var viktiga redskap för att utveckla verksamheterna.
Samtliga respondenter menade att man kan använda lek som specialpedagogisk metod och att det gagnar alla barnen i gruppen. Det kom fram att man använde olika metoder för att få in leken i skolans värld. Gemensamt för alla var kompetensutveckling och pedagogiska samtal. På ett ställe använde man sig av handledning för att sprida kunskaper om lek. Respondenterna tyckte att miljön var tillfredsställande och att det berodde på de enskilda pedagogerna om barnen fick leka eller inte. Utemiljön på ett ställe var inte så bra men det pågick ett projekt för att förbättra den. Jag tycker att min undersökning genomsyrades av en positiv anda bland rektorerna till förbättringar och inställningen hos samtliga respondenter var att lek och lärande hör ihop, helt i enighet med Winnicots teori. Alla specialpedagogerna använde sig av lek och hade ett lekfullt sätt i sitt arbete med eleverna.
Resultatet kan också kopplas till det salutogena synsättet och Antonovskys teori. Alla i undersökningen strävade efter att samtliga skulle uppleva tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull, i barngrupperna och i personalgrupperna. Antonovsky (1991) beskriver att social inlärningsteori och kognitiv beteendeterapi har en del gemensamt med salutogenes och Kasam.
9 DISKUSSION
I detta kapitel kommer jag att utifrån syfte, frågeställningar och teori diskutera resultaten från undersökningen. Syftet med studien var att undersöka vilken syn ledningspersonalen inom skolan har på lekens betydelse för barns utveckling och lärande. I frågeställningarna fokuserade jag på hur man kan få in leken i skolan värld, om det fanns fysiska förutsättningar för lek och hur man använde specialpedagogens kompetenser. Metodval och tillförlitlighet kommer också att diskuteras. Jag utgår ifrån samma rubriker som i kapitel sju.
9.1 Lek
Samtliga respondenter beskrev lek som något lustfyllt och positivt. Detta stämmer helt överens med mina egna tankar och erfarenheter av lek. Många forskare är överens om att lek och glädje hör ihop. Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson (2003) framhåller att leken är fri, lustfylld, symbolisk och engagerande utifrån barnets perspektiv. Olofsson (1989) har i ett av sina kriterier för vad lek är, att leka är roligt vare sig man leker själv eller med andra. Vidare menar hon att alla aktiviteter och allt beteende kan göras till lek. Under litteraturgenomgången av tidigare forskning upptäckte jag att det fanns stora likheter mellan Gussin Paley (2004) och Wetso (2006) i deras syn på lek och båda beskriver vikten av att barn får möjlighet att leka i skolan och att det finns en medlekande vuxen. Detta för att utveckla lekprocesen som i sin tur gagnar den kognitiva utvecklingen. Winnicot (1981) ser leken som en skapande upplevelse och att lek är något oerhört spännande. Han myntade begreppet mellanområde och menar att det är lekens rum.
Det är ett område som inte ifrågasätts, därför att inga krav framställs för dess räkning, utom att det ska finnas till som en viloplats för individen som är upptagen av den eviga mänskliga uppgiften att hålla isär den inre och den yttre verkligheten och samtidigt upprätthålla förbindelsen mellan dem. (a.a., s. 21)
Vidare anser Winnicot (1981) att en förutsättning för att barnet ska kunna leka är att det ha upplevt en pålitlig relation. I enighet med samtliga respondenter menar Winnicot (1981), Berg (1992) m.fl. att leken följer med oss genom hela livet. Berg (1992) framhåller att mellanområdet är lekens område och att det är där kulturen föds.
Gussin Paley (2004) menar i likhet med Winnicot (1981) att leken är universell.
Med andra ord är leken den universella företeelsen och som hör ihop med hälsa: lekande befrämjar utvecklingen och därmed hälsan; lekande leder fram till grupprelationer; …(Winnicot, 2003, s. 74)
Jag har under årens lopp fått stor erfarenhet av barns lek i barngrupper av olika sammansättningar. Jag menar att leken har stor betydelse för social- kognitiv- och identitetsutveckling. Berg (1992) anser i likhet med Winnicot (1981) att leken är oersättlig och att utan lek får vi ingen identitet.
9.2 Ledarskap
Min undersökning visar att inom samtliga områden hade rektorerna det övergripande ansvaret för verksamheten. Vidare att alla specialpedagoger medverkade i någon typ av samråds- eller utvecklingsgrupp. Samtliga specialpedagoger menade att de hade möjligheter att påverka skolans utveckling. En specialpedagog arbetade med undervisning, utveckling och handledning. En arbetade med undervisning och utveckling och en med undervisning och handledning. Mitt resultat visar att man inte tar tillvara på specialpedagogernas kompetens fullt ut.
Det pågick någon form av utvecklingsarbete på alla skolorna som ingick i undersökningen. Ahrenfelt (2001) beskriver två typer av förändring. Jag kunde tydligt se att det var förändringsarbete enligt andra ordningen i ett område. Man var på väg att förändra hela systemet och föra in nya tankemönster. En del i det arbetet var att pedagogerna arbetade i verksamheter som de inte hade gjort tidigare, tex. grundskollärare i förskoleklass eller på fritidshem. De visade stor nyfikenhet och en vilja att lära av varandra. Jag fick uppfattningen av att ledningen på denna skola arbetade aktivt för en förändring som skulle leda till en skola för alla. I denna skola fanns det utrymme för lek under hela grundskoletiden. I en annan skola arbetade man också med förändringsarbete men hade enligt min uppfattning inte kommit lika långt. Tankarna var att förändra i klassrumsmiljön så att den motsvarade en A miljö, en flerstämmig miljö. Det tredje området var också inne i en förändringsperiod där man strävade mot att arbeta mer teambaserat arbetssätt. Ett långsiktigt mål var en total inkludering mellan grundskolan och särskolan, en förändring av andra ordningen
enligt Ahrenfelts (2001) definition och inkludering helt i Rosenqvist & Tidemans (2000) anda.
I likhet med Ahrenfelt (2001) menade samtliga rektorer att det var viktigt att ha tydliga och konkreta mål när man ska genomföra en förändring. Vidare menade man att det var viktigt att förankra en strategi och en handlingsplan. En respondent menade att den årliga kvalitetsredovisningen var ett viktigt underlag för förändringsarbete och kompetensutveckling.
Samtliga respondenter menade att kompetensutveckling var A och O för utvecklingsarbete. Ledningspersonalen var eniga om att när det gäller stora förändringar som av andra ordningen var det nödvändigt att ha gemensam kompetensutveckling för all personal. Sandberg & Targama (1998) framhåller att kraven på kompetens ökar och att man är beroende av personalens förståelse. Vidare menar de att människors handlingar baseras på deras sätt att tolka och förstå olika arbetssituationer. Denna insikt hade rektorerna och menade att det var viktigt med förståelse och en gemensam grund i personalgruppen. De menade att bra kompetensutveckling ledde till hög kvalitet. I denna fråga rådde ingen skillnad bland de intervjuade. Rektorerna var också väl medvetna om att det var deras ansvar att se till att personalen fick en bra kompetensutveckling. Vidare framhöll de vikten av tid för reflektion och menade att pedagogerna fick tid för pedagogiska diskussioner i anslutning till utbildningsdagar. Detta var inte alla respondenterna överens om, någon menade att det inte alltid fanns den tid som hon önskade. Jag menar i likhet med Ahrenfelt (2001), Sandberg & Targama (1998) och respondenterna, att det är viktigt med tid för reflektion och att pedagogerna får tid att diskutera, för att skapa förståelse och fördjupa sin egen kunskap och utvecklas i sin yrkesroll.
Alla i undersökningen var eniga om, att som komplement till gemensam kompetensutveckling kunde det ibland behövas enskilda dagar för den individuella utvecklingen. Detta stämmer överens med min åsikt och jag tycker att det ena inte utesluter det andra. Sandberg & Targama (1998) poängterar att all kompetensutveckling är en ofrånkomlig del av ledningsansvaret. Min undersökning visar att respondenterna var nöjda med sin kompetensutveckling och tyckte att de hade möjligheter att påverka.
Två av specialpedagogerna i undersökningen hade handlednings- uppdrag. De menade i likhet med Gjems (1997) att handledning var ett sätt att ta tillvara på den kompetens som fanns och att den innebar en speciell inlärningsform. Jakobsson Hemgren (2005) framhåller att man kan dra paralleller mellan lek och handledning. Man kan leka med tankar och idéer och på så sätt få tillgång till kunskap som finns men som man kanske inte är medveten om. Jag tycker detta är en intressant jämförelse och jag håller med om att allt kan hända i leken och kanske också i handledning. En respondent menade att det gick diskussioner i förskoleklasserna om att det var mer lek i förskolan förr. Hon menade att först måste man bli medveten och sedan göra något åt det. Hon framhöll att detta var ett tillfälle att i handledning och pedagogiska diskussioner föra fram budskapet om lekens betydelse för barnens utveckling. Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson (2003) anser att man kanske kan lära av barns sätt att leka i strukturerandet av lärandet, genom att läraren bidrar med att få barnen att upptäcka sitt eget lärande och att utnyttja den metakognitiva aspekten av lärandet. Detta tycker jag är en viktig aspekt och jag tror att man skulle kunna ha den som tema såväl i handledningsgrupper som i gemensamma kompetensutvecklingsdagar.
9.3 Specialpedagogik
Mycket forskning pekar på att barn genom lek utvecklar sin kognitiva förmåga. Detta var alla respondenterna överens om. Vidare tyckte alla att man kunde använda sig av lek som specialpedagogisk metod. Samtliga specialpedagoger använde sig av lek som metod i arbetet med barnen. Metoderna varierade på de olika skolorna.
I ett område arbetade man med tidiga insatser. Man hade öppen förskola och familjecentral med en specialpedagog knuten till den verksamheten. Persson (1998) framhåller vikten av special- pedagogikens framträdande roll i det förebyggande arbetet. Här tror jag att specialpedagogen har en viktig funktion att fylla, genom föräldrautbildning, rådgivning och genom att arbeta utifrån ett helhetsperspektiv. Lillemyr (2002) framhåller vikten av en helhetssyn. Vidare anser han att man kan använda lek som en specialpedagogisk metod, som innebär att pedagogen medvetet använder lek som redskap och aktivt går in i lekprocessen med barnen. Wetso (2006) anser att lekprocessen syftar till att stärka barns lärande. Det är en pedagogisk aktivitet som bygger på en medlekande pedagog som har kunskaper om lekteorier och kommunikation. En respondent framhöll att hon
spred sina specialpedagogiska kunskaper genom att vara modellinlärare.
Lindqvist (2002) menar att skolan behöver ändra sin inställning till lärande genom att skapa förutsättningar för ett lekpedagogiskt arbetssätt, som enligt Lindqvist leder till ett kreativt och meningsfullt lärande. Winnicot (2003) framhåller att leken skapas i det tredje rummet, i kreativa aktiviteter och att det är här kulturen föds. Vidare menar han att den kulturella upplevelsen börjar med en kreativ handling som visar sig först i leken. En del av respondenterna menade om klassrumsmiljön tillät lek eller inte, berodde på pedagogerna som arbetade där. Det stämmer med mina egna erfarenheter från de perioder som jag har arbetet i skolan.
I ett område testades alla sexåringarna och man bildade en liten grupp i början på höstterminen som man kallade språkverstan. I den gruppen arbetade specialpedagogen med läs- och skrivinlärning. Hon arbetade med konkret material, sagor, bilder, sång, rim och ramsor. Miljön på denna skola var enligt respondenterna helt anpassad för yngre elever men jag fick en känsla av att arbetet i klassrummen var traditionellt. Rosenqvist & Tideman (2000) menar att inkludering ska vara en rättighet för alla och att inkluderingsidén ska vara inriktad på att skapa en skola för alla. Denna målsättning fanns i ett annat område där utvecklingen pekade mot att skapa en totalintegrerad skola/särskola. Respondenten menade att det idag inte var några problem om någon särskoleelev läste något ämne på grundskolan. Hon menade att utvecklingen gick mot att ha gemensamma arbetslag och att det fanns intresse i personalgruppen från båda håll.
Sandén (2005) framhåller lekarbete som en specialpedagogisk metod. En respondent hade utbildning i lekarbete. Hon menade i likhet med Sandéns forskningsresultat, att metoden hade en positiv inverkan på barnets hela utveckling. Inom två områden fanns det pedagoger som gick utbildningen. Rektorerna på de skolorna var väl insatta i metoden och menade den skulle användas i framtiden.
9.4 Miljö
Samtliga respondenter poängterade vikten av en god skolmiljö, såväl i ute som i klassrummet. De flesta var nöjda med den fysiska klassrumsmiljön men ett i ett område var man missnöjd med utemiljön. Där arbetade man med att förbättra och delade bl.a. ut
enkäter till eleverna så att de fick vara med och påverka. Jag anser att detta är ett bra sätt att låta eleverna vara med att påverka sin egen miljö. Här fanns också en arbetsgrupp som arbetade med frågor som rörde utemiljön. Olsson (2002) beskriver hur man kan skapa pedagogiska rum utomhus och menar att på den skolan, som hon hade besökt, gjorde man ingen skillnad på lärandet inomhus eller utomhus. Dessa tankar fanns i de olika undersökningsgrupperna, särskilt starkt inom en av dem, där man arbetade med att förbättra