Tillförlitlighet

För att få så hög grad av reliabilitet och validitet har jag varit ytterst noggrann och beskrivit händelserna så utförligt som möjligt. Jag har under arbetets gång kontrollerat och ifrågasatt att jag verkligen undersökt det som skulle undersökas. Jag har spelat in samtliga intervjuer på band. Jag har genomfört en pilotintervju, för att få svar på om frågorna var relevanta till syftet, vilket visade sig att de var. Holme & Solvang (1997) framhåller att man endast kan uppnå en tillfredställande grad av reliabilitet och validitet genom kontinuerlig kritisk prövning och noggrannhet vid bearbetningen av materialet. ”Reliabiliteten bestäms av hur mätningarna utförs och hur noggranna vi är vid bearbetningen av informationen. Validiteten är beroende av vad vi mäter och om detta är utklarat i frågeställningen.” (a.a., s. 163) Inom den filosofiska traditionen har de tre sanningskriterierna en stark position.

Inom den filosofin urskiljs tre klassiska sanningskriterier: korrespondensen, koherensen och den pragmatiska nyttan. Korrespondenskriteriet beaktar kunskapsutsagans överensstämmelse med den objektiva världen. Koherenskriteriet hänför sig till en utsagas motsägelsefrihet och inre logik. Och det pragmatiska kriteriet relaterar sanningen hos en kunskapsutsaga till dess praktiska konsekvenser. (Kvale, 1997, s. 215)

Jag menar att jag under arbetets gång hela tiden haft detta i tankarna för att nå hög trovärdighet i min forskning.

5.9 Etik

I enlighet med Kvale (1997) har respondenterna blivit informerade om de forskningsetiska principerna som gäller. Här kommer en kortfattad beskrivning hur jag har gått tillväga.

I den första kontakten med respondenterna talade jag om att alla uppgifter kommer att behandlas konfidentiellt, och att de inte kommer att användas till något annat än detta arbete. Alla respondenternas identiteter avidentifieras. Vidare upplyste jag om att de hade rätt att avbryta intervjun utan att ange något skäl. Vidare att

bandupptagningarna kommer att förvaras på ett säkert ställe under arbetets gång, för att sedan förstöras.

Etiska krav utgör också gränser för vad vi bör forska om. Sådana krav utgör inga gränser för forskningens frihet, men däremot innebär de en grundval för forskningen som betyder att respekten för den enskildes människovärde ska värnas. (Holme & Solvang, 1997, s.33)

Viktigt att tänka på i mötet med respondenterna är att man bemöter andra som man själv vill bli bemött.

6 RESULTAT

Här redovisas resultatet från intervjuerna under följande rubriker, lek, specialpedagogik, ledarskap och miljö. Det är de teman som kom fram under transkriberingen och kategoriseringen av intervjusvaren. I intervjuguiden hade jag en punkt som handlade om samverkan men det kom fram under samtliga intervjuer att miljön var av större intresse och jag har miljö som en rubrik i fortsättningen av arbetet. Respondenterna kom från tre olika rektorsområden i samma kommun. Tre arbetade som rektorer, tre som specialpedagoger varav en som hade en påbyggnadsutbildning som talpedagog och med lekarbetesutbildning. Den sistnämnda arbetade som talpedagog. Två av respondenterna arbetade i särskola som var lokalintegrerad med grundskolan och de övriga i grundskolan. Alla respondenter var kvinnor.

Med lek i detta arbete menar jag, lek som barnen själv skapar eller lek med en vuxen medlekare. Lekarbete är en specialpedagogisk metod och ska ledas av en pedagog med utbildning i lekarbete.

6.1 Lek

Samtliga respondenter svarade att de tänkte på lek som något lustfyllt och positivt. De tänkte på den fria leken som en viktig del i den sociala utvecklingen och att man lär tillsammans med andra. Vidare att fri lek är lärande, ett socialt samspel och ett möte med andra. De menade att barn i lek bearbetar det de inte förstår. Man framhöll att lek är lust, lärande, att välja själv, bearbeta, utforska och förstå sin vardag. Respondenterna menade att det finns olika sorters lekar, social rollek, skapande lek, rörelselek, språklek, fri lek och regellek. Den fria leken som barnen skapar själva och vuxenstyrd organiserad lek där vuxna deltar.

Respondenterna menade att man aldrig blir för gammal för att leka och att man leker hela livet.

Leken måste följa oss i ett sätt att förhålla oss till omvärlden, i leken finns inga färdiga svar eller lösningar. Vi måste hela tiden ha det öppna sinnet för lärandet, precis som barn har i form av lek som liten och som vuxen i kreativa tankar, att tänka kring det man befinner sig i. (Rektor)

En respondent ansåg de som är tonåringar idag och inte har lekt tillräckligt mycket, vet inte alltid vad de ska göra om de får en stund över. De har lekt i en artificiell värld och respondenten menade att det inte finns något direkt forskningsunderlag för att veta hur stimulerande leken kring datorn har varit. Respondenten menade att den leken är kreativ och att det inte är någon ensamlek.

När barn har det riktigt bra. När barn förstår sin värld. Man leker sig till förståelse av sin värld och varandra. Leken är otroligt viktig. Samspelet med varandra, den sociala utvecklingen, språket, de tränar allt i leken. Om man som pedagog ger utrymme för lek, leder det till lärande. (Specialpedagog)

Resultatet visade att samtliga respondenter ansåg att lek är en förutsättning för lärande och att den också har betydelse på såväl högstadie- och gymnasienivå. En respondent hade arbetat på de stadierna med drama och rollspel på ett framgångsrikt sätt. Eleverna gick in i en roll och frigjorde sig från det skrivna materialet. Man lekte med enkla attribut.

Leken har betydelse, det är jag övertygad om. För de små barnen är den livsavgörande. (Rektor)

I ett område arbetade de med ett matteprojekt från förskolan till årskurs fem. Respondenten i undersökningen tyckte att man arbetade bra i förskolan med matematik i vardagen, genom lek. Hon menade att skolans pedagoger lärde sig mycket i den samverkan som projektet medförde och att detta var ett sätt att få in mer lek i skolan.

Det går diskussioner i förskoleklasserna om att det var mer lek förr. Först måste man vara medveten och sedan göra något åt det. det håller på att hända något här. Jag vet inte om jag kan påverka mer nu än jag gör. I handledning kan sådant komma fram. (Specialpedagog)

En respondent menade att det handlar om tid. I skolan finns inte lika mycket tid för lek som i förskolan. Vidare menade hon att skolans tid är mer styrd och att man inte har utrymme för att låta barnen leka. Hon menade att den lek som tar lite längre tid får barnen mer av i förskoleklassen och under alla år i förskolan.

I förskolan leker man mycket och låter leken få ta tid. Då handlar det inte om att ha 20 minuter som man ska vara hos någon och försöka lära sig något. (Specialpedagog)

Undersökningen visade att respondenterna ansåg att det har kommit in mer lek i klassrummen under de senaste åren. Pedagogerna hade ett mer lekfullt sätt och använde mycket drama, teater och rollspel. Vidare jobbade man mycket med den sociala utvecklingen och samspelet mellan barnen med hjälp av lek.

Leken har väldigt stor betydelse för självkänslan, att känna sig bekräftad, att känna tillhörighet. (Rektor)

Samtliga respondenter svarade att de kopplade samman lek och lärande och menade att lek är en förutsättning för lärande. Vidare att lek är lustfyllt, positivt och varar genom hela livet. De menade att barn genom lek lär sig att samverka med andra och att barn bearbetar sin vardag genom leken.

6.2 Ledarskap

Organisationen i de olika undersökningsområdena var uppbyggd kring en rektor och en eller två biträdande rektorer beroende på områdets storlek. Rektorn hade det övergripande ansvaret för hela verksamheten. I en undersökningsgrupp hade man delat ansvar med motiveringen att uppdraget var, att utveckla integrationen och rektorerna tyckte att det tedde sig märkligt att dela in ansvaret mot t.ex. yngre barn och äldre barn. De menade att uppdraget ledde till denna typ av organisation. I ett annat område var personalansvaret uppdelat så, att för skolorna ansvarade den rektor som hade förskollärarebakgrund och för förskolorna den med lärarbakgrund. De tyckte att det var en intressant lösning och att den fungerade bra. Undersökningen visade att i samtliga områden ingick special- pedagogerna i någon form av samråds- eller utvecklingsgrupp. I ett område hade specialpedagogen ledningsuppdrag. Samtliga specialpedagoger svarade att de hade handledningsuppdrag, alla hade spontana uppdrag. En av respondenterna svarade att handledning till lärare och assistenter ingick i hennes tjänst. Handledningen var såväl spontan som planerad i tid. En annan av respondenterna ingick i en handledningsgrupp. Hon menade att det inte var rådgivande handledning utan handledning med kontrakt. Hon arbetade med handledning efter en systemteoretisk metod, med

alla pedagoger i skolan. Respondenten poängterade att i detta uppdrag var hon inte specialpedagog utan handledare. Vidare hade hon hade hon handledning med enskilda pedagoger, en grupp pedagoger eller ett arbetslag. Detta ville hon kalla rådgivande uppdrag kom utifrån behovet. Vidare menade hon att det var viktigt att ha framförhållning och föredrog det framför akututryckning.

Kanske är handledning den bästa formen av kompetensutveckling. (Rektor)

En respondent framhöll att det i området fanns en handledare som arbetade utifrån ett beteendemässigt och socialt perspektiv i olika grupperingar enligt överenskommelser med personalen enskilt eller i arbetslagen. Kuratorn hade också haft denna funktion vid något tillfälle. Dessutom köpte man handledning från bla. från Specialpedagogiska institutet och privata företag. Vidare menade hon att i framtiden ska det finnas en övergripande specialpedagogtjänst som kan vara stöd i handledningssituationer och ge specialpedagogiskt stöd till en grupp lärare.

Jag arbetar med alla tre benen som ingår i utbildningen, med barn/utredningar, med handledning och med utveckling. (Specialpedagog)

En av respondenterna var fri att själv bestämma tillsammans med kollegorna vilka barn hon skulle arbeta med. Inför ett nytt läsår fick hon skriftlig information från pedagogerna om vilka barn som var i behov av stöd. Hon gjorde en bedömning av behovet och planerade sin verksamhet efter detta. I ett annat område hade specialpedagogen fått forma sin tjänst och menade att de arbetade i team och kompletterade varandra. Hon arbetade med skriv- och läsinlärning i grundskolan, inte aktivt i förskoleklassen. Hon träffade alla barn i förskoleklassen varje vår och testade den språkliga medvetenheten. Vidare menade hon att behovet styrde hennes insatser och att just nu var behovet störst i åk ett och två, ibland i åk tre.

En respondent framhöll att verksamheten var i en utvecklingsfas där man strävade mot ett mer teambaserat arbetssätt där man har ett gemensamt ansvar och utnyttjar varandras kompetenser.

Samtliga respondenter betonade vikten av kompetensutveckling. Man ansåg att det var viktigt med både individuell och gemensam utbildning för hela verksamheten. Det kom fram att man i undersökningsgruppen numera satsade mer på gemensam

kompetensutveckling än man gjort tidigare. Man menade att alla på hela skolan fördjupade sig inom ett ämne eller område. Därefter hade man gemensamma uppföljningar i arbetslagen och pedagogiska diskussioner i stormöten med all personal. Man menade att detta gagnade hela skolans utveckling. Vidare att det var viktigt med ett långsiktigt perspektiv och att utvecklas i grupp. Det pågick olika projekt inom undersökningsgrupperna och man satsade på riktad utbildning för all personal.

Vår tanke är att det inte ska vara ett lärande som bara gynnar här och nu utan att det byggs in i organisationen och blir skolans minne på något vis. (Rektor)

Undersökningen visade att det var viktigt att alla tar ett egenansvar för att hålla sig ajour med aktuell forskning och litteratur. Man menade att den individuella kompetensutvecklingen också var viktig för den enskilde, för att öka sin egen kompetens inom ett speciellt område.

Samtliga var överens om kompetensutveckling också är det vi gör i vardagen, samtalen vi har över gränserna. En respondent menade att det var i de mötena som fortbildningsinsatserna var starkast och att det var där man utvecklades. Vidare kom det fram att ett viktigt underlag för kompetensutvecklingen var kvalitetsredovisningen som lämnas varje år. Där beskrevs behovet av åtgärder och där kunde man se behovet av utbildningsinsatser. Samtliga respondenter menade att kompetensutvecklingen bidrog till att verksamheten och de enskilda pedagogerna utvecklades på ett gynnsamt sätt.

6.3 Specialpedagogik

Samtliga respondenter svarade ja på frågan om man kunde använda lek som en specialpedagogisk metod. Resultatet visade att samtliga var positiva till lek och att det var viktigt för inlärningen att det fanns ett lekfullt klimat i skolan.

Vad är lek och vad är inlärning? Gränserna är nästan utsuddade. Lek är ett lustfyllt sätt för barn att lära. Barn har idag en annan kunskap än att bara kunna läsa och räkna, de ifrågasätter och använder sin kunskap.(Specialpedagog)

Resultatet visade att det var naturligt att leka in kunskaper i de lägre åldrarna och att man mår mycket bra av att få leka t.ex. i matematik- och språkutvecklingen. En respondent menade att man kan leka in

de teoretiska ämnena, vad det än handlar om. Hon framhöll Gunilla Lindqvist som en föregångare för de äldre skolbarnen och menade att man kan leka i hela mellanstadiet. Respondenten menade att forskningen visar att barn lär sig lika bra kanske bättre genom att leka, det handlar om att konkretisera.

Det är så olika vad man har för synsätt på vad kunskap är. Man kan få allting till lek. Det handlar ju om att ha ett lekfullt sätt. (Talpedagog)

En respondent arbetade med barn som behövde språkstimulans i liten grupp som kallades för språkverkstad. Hon menade att hon använde mycket lek, hade ett lekfullt sätt i arbetet med barnen. Vidare framhöll hon att de lekte med språket genom att sjunga, klappa stavelser, med rim, ramsor och olika spel. Hon arbetade mycket med bilder och samtalade kring dem, barnen fick berätta och fantisera. I språkverkstan använde pedagogen aldrig papper och penna utan endast konkret material och arbetade med att stimulera alla sinnen.

Vi leker in språket allt för att underlätta läsinlärningen. (Specialpedagog)

En respondent menade att specialpedagogik är bra för alla barn. Hon såg positiva resultat hos både barn och pedagoger genom leken. En annan menade att man jobbar med eleverna på ett sätt som de inte är vana vid, inte mer av samma sak utan mer av något annat. Vidare menade hon att när barnen tycker det är roligt blir de motiverade att lära. Flera respondenter menade, att man kan leka sig till regler genom rollek och dramalek.

Leken är en del i mitt arbete men jag är säker på att jag kan använda den ännu mer. (Specialpedagog)

Undersökningen visade att inställningen bland respondenterna var att ju mer man kan synliggöra och systematisera det som specialpedagogerna arbetar med i form av att barn får leka när det gäller de yngre barnen desto bättre är det. En respondent menade att man kan sprida sina kunskaper genom att vara modellinlärare. Hon använde den metoden när hon arbetade i barngrupperna. Hon trodde att det var en bra metod och önskade att hon hade haft mer tid för detta. Vidare kom det fram att alla insatser på särskolan är specialpedagogiska och utgår ifrån det individuella perspektivet. En respondent arbetade uteslutande med AKK- alternativ,

kompletterande kommunikation. Tal för en del, men det mesta är tecken, bilder, rörelsekommunikation, och kroppsspråk på olika nivåer. Hon ingick i ett nätverk mellan grundskola och särskola inom elevhälsan. Dessutom fanns det en samverkan med habiliteringen och med logoped.

Det är ju helt naturligt ett samarbete vi måste ha, kommunikation med skola, hem och fritids. Det är så det måste fungera. (Talpedagog)

De specialpedagogiska satsningarna var olika inom de olika områdena. Inom särskolan var alla insatser specialpedagogiska och utgick utifrån det individuella perspektivet. En av respondenterna hade utbildning i lekarbete och hade under en tid arbetat med det. Hon tyckte att det var roligt och ansåg att barnen utvecklades på ett positivt sätt, även språkligt. I ett område arbetade specialpedagogerna med alla barn även yngre förskolebarn. Man trodde på tidiga insatser.

Det är absolut det som står högst i prioritet. (Rektor)

I detta område arbetade man även med barn hos dagbarnvårdare och i den öppna förskolan, som var en familjecentral. Man samverkade med BVC och socialtjänsten. Här arbetade en specialpedagog viss tid av sin tjänst. Respondenten menade att det var unikt med specialtimmar i familjecentral.

Vi har fått mer resurser våra politiker har vaknat.(Rektor)

Vidare hade man ett specialpedagogiskt team bestående av två specialpedagoger som arbetade mot skolan och en mot förskolan. Man hade elevkonferenser även på förskolan men där kallades de barnkonferenser. I dessa ingick specialpedagog, rektor, biträdande rektor, psykolog, ibland även socialsekreterare och logoped eller talpedagog. Detta hade man haft på förskolan sedan flera år tillbaka. Varje arbetslag fick till uppgift att fundera kring de barn de var bekymrade för och sedan diskuterade man hur man kunde hjälpas åt att fina lösningar.

Vi har en stor organisation som är uppbyggd kring barn med behov av stöd, ja för alla barn. Det ger resultat och är mycket bra. Det är vi mycket stolta över. (Rektor)

I ett annat område menade man att barn med inlärningssvårigheter var kartlagda, men att man dagligen ställdes inför hur man skulle hantera barn med socio-emotionella svårigheter. Man arbetade inte med lek direkt utan med sociala berättelser, med röda och gröna kort, mycket lagarbete och med bilder. Detta tyckte man var en framgångsrik metod. Specialpedagogerna arbetade både med enskilda barn och i klassrummen. Det fanns något som man kallade möjligheternas verkstad som bemannades av två utbildade specialpedagoger, en grundskollärare och pedagog på halvtid som läste till specialpedagog. Dessa fyra pedagoger samverkade och arbetade som en paraplyorganisation. De gjorde inventeringar och prioriteringar utifrån screeningtester. Här arbetade man mycket med eleverna sociala utveckling.

6.4 Miljö

Undersökningen visade att samtliga respondenter tyckte att miljön har stor betydelse för lek och lärande. Vidare menade man att det fanns förutsättningar för lek. En respondent framhöll att utemiljön var alldeles för dålig, i synnerhet för de barn som vistades där hela dagen.

Det finns förutsättningar för lek men att det finns många sätt att förbättra miljön. (Rektor)

En respondent förklarade att man skulle starta en utegrupp med pedagoger som skulle jobba med leken. Man hade gjort en intervjuundersökning med alla eleverna och resultatet från denna låg till grund för det arbetet. Två respondenter menade att man vid en ny- och ombyggnad hade vurmat extra mycket för miljön. Det fanns en tanke på lek och rörelse och man var nöjda med resultatet.

Att vi ska försöka se barnen i svårigheter inte med svårigheter. Att läromiljön är allt, om vi tillrättalägger läromiljön så har inte barnen några svårigheter. Det specialpedagogiska tänket. (Specialpedagog.)

Vidare visade undersökningen att samtliga i stort sätt var nöjda med innemiljön. Man menade att den enskilde pedagogens inställning till lek och lärande hade stor betydelse för hur klassrummet såg ut. I två områden önskade man sig ett större utrymme med fria golvytor för rörelselek. En respondent önskade ett vattenleksrum. I övrigt var hon nöjd med lokalerna och framhöll att det i varje klassrum fanns små

avdelningar för lek och sinnesträning. Hon menade att ledningen var lyhörd för önskemål om förändringar och förbättringar av miljön.

Lokalerna är verkligen anpassade för de yngre barnen med förskoleklasserna och ettornas klassrum intill varandra med två gemensamma grupprum och ett stort torgrum. Där finns möjliheter att samarbeta. (Specialpedagog)

En respondent hade tagit del av en undersökning som handlade om olika klassrumsmiljöer, A, B och C miljöer. Hon menade att den dominerande miljön på skolan var B miljön vilket innebar att det var mer interaktion mellan elever och lärare än i C miljön. Hon menade