I intervjuerna med lärare inom friskolan framkom en rad olika företeelser som knyter an till olika former av ramfaktorer. Dessa ramfaktorer kommer i analysen att kategoriseras i två, övergripande teman vilka pekar på lärarnas förutsättningar på arbetsplatsen, samt hur lärarnas egen yrkesroll och uppdrag på olika sätt krockar med den verklighet som arbetsplatsen erbjuder. Denna kategorisering görs för att kunna visa på direkta mönster mellan teori och resultat samt hur ramfaktorteorin är ständigt aktuell när lärares förutsättningar och uppfattningar kring sin arbetsplats och sitt uppdrag diskuteras och analyseras, vilket också bidrar till att besvara studiens forskningsfrågor genomgående i analysen, med särskilt förtydligande svar på samtliga frågor.
6.1 Ramar som hindrar istället för att de stöttar
I resultatet framkom tydligt att det är en hel del olika faktorer som hindrar och skapar svårigheter för lärarna, inte minst att de är ganska hårt reglerade och styrda av ledningen på skolan. Detta kan tyckas motsägelsefullt, om man tar utgångspunkt i det som var ett av friskolereformernas syften. Efter skolreformen på 1990 talet, var tanken att lärares frihet skulle öka i och med att staten släppte ansvaret om skolan. Kvaliteten skulle därmed öka allt eftersom lärares ramar blev bredare, lärarens frihet i sin yrkesutövning skulle bli en bärande faktor till att utbildningen skulle förmedlas på ett effektivt och motiverande sätt genom lärarens egen professionalitet. Detta blev dock inte fallet, eftersom de ramar som tidigare styrde lärarna inte försvann eller ändrades utan snarare bytte skepnad. Lärares roll handlar inte längre om att förvalta skolan och utbilda goda och kritiska samhällsmedborgare, utan drivs nu av frågor som rör skolans faktiska överlevnad och att producera så goda resultat som möjligt för att överlevnaden ska säkras (Lundgren, 1999). Ramar som var tänkta att stötta lärarna, blir snarare ett hinder i deras yrkesövning och beror, enligt empirin, på sådant lärarna inte har möjlighet att påverka. Lärarna beskriver lätt hur de ser sig själva i sin yrkesroll, hur de önskar bemöta sina elever eller vilken typ av pedagogik de vill bedriva, men detta kantas ständigt av de ramar som lärarna upplever drabbar dem negativt på arbetsplatsen. De beskriver hur de
organisatoriska och fysiska ramarna brister, i och med stora klasser och klassrummens
storlek och standard, men även de ekonomiska resurser som skapar förutsättningar för alla yttre ramar och säkrar kvalitén på undervisningen (Pettersen, 2008). En annan frekvent återkommande ram är tidsramar, då fler av lärarna upplever att de har svårt att hinna med sina arbetsuppgifter, vilka beskrivs som så mycket mer än att undervisa i klassrummet. De beskriver att deras tidsramar ständigt hänger på en skör tråd, vilket lett till att de får prioritera bort de arbetsuppgifter som inte hinns med, vilket drabbar eleverna i längden.
Lärarna beskriver hur de rent generellt behöver påminna sig själva om att de bara är människor som behöver vila och återhämtning för att inte bli sjuka av stressen, de förklarar bland annat hur brister i personramarna hos elever påverkar deras lektioner. Elever med språkproblematik får inte det stöd de behöver för att klara av att ta del av och bearbeta undervisningen, vilket leder till att de tröttnar och istället stör lektionen. Elevernas bristande kompetens och icke-konstruktiva attityd gentemot såväl material som lärarnas (Pettersen, 2008). Denna upplevelse av eleverna, och framförallt hur problemet tolkas som delvis elevernas ”fel”, är en vanlig effekt av begränsande ramar och att lärare varken hinner med det de ska, eller att de får utrymme att utveckla sin egen undervisning och dess ramar. Istället begränsas deras handlingsutrymmet, vilket tyvärr får effekten att problem tillskrivs individer istället för situationen i sig (Pettersen, 2008). En annan problematisk ramfaktor som skapade stora hinder för lärarna var de ekonomiska resurser. Om friskolekoncernen i fråga hade satsat mer pengar på exempelvis arbetsplatsen, så hade brist på stolar och för små klassrum inte varit ett problem. Detta eftersom de inte hade varit så stora klasser till att börja med. Efter skolreformen så genererar elever pengar till skolan i form av bidrag, vilket utnyttjas för antingen skolans överlevnad eller friskolans vinst (Lundahl et al, 2013). Lärarna hade då haft lättare att hinna med sina arbetsuppgifter, eftersom dessa hade varit begränsade till sådant som rör deras ämne och inte administrativa uppgifter som inte kräver en lärarutbildning. Dessa övriga arbetsuppgifter hade därför, med bättre ekonomiska förutsättningar, kunnat utföras av någon annan. Om mer resurser hade funnits tillgängliga så hade lärarna inte behövt oroa sig för de elever som inte når sina akademiska mål på grund av bristande språkkunskaper, för med bättre ekonomiska förutsättningar så hade barnens rätt till språkstöd varit självklar. Detta är i sig inte specifikt för friskolor, utan dessa bristande ramfaktorer drabbar lärare inom alla skolformer och i hela Sverige. Det som skiljer dem åt är snarare huruvida det är en kommun eller en styrelse som avgör hur resurser ska fördelas och vilka förutsättningar de kan eller vill ge sina elever (Harling & Dahlstedt 2017). Ramarna som ska ge utrymme för en process och ge möjligheter behöver också anpassas för förändrade förutsättningar, vilka i detta fall inte har skett och begränsar lärarna i deras yrkesutövning (Lundgren, 1999). Alltså är det tydligt att de ramfaktorer som ämnar stötta lärare i sin yrkesutövning, i själva verket kan få en negativ effekt om rätt förutsättningar inte levereras på arbetsplatsen. (Pettersen, 2008) Svaret på forskningsfråga ett, två och delvis fråga tre är att lärarna utan problem beskriver hur de önskar vara som pedagoger och lärare, exempelvis tillmötesgående, rättvisa eller snälla, men att detta inte kan nämnas utan att bristande ramfaktorer lyfts. Lärarnas arbete på den vinstdrivande friskolan påverkas ständigt av yttre faktorer som de själva inte har möjlighet att påverka, ramarna hindrar istället för att stötta. Lärarna ser sitt uppdrag som viktigt, och deras möjligheter att aktivt påverka elevers liv är något
som bör tas tillvara på till varje pris. Hur de väljer att nå sina elever, genom att vara ”magistrar” eller ”pedagoger” står sekundärt till de arbetsmässiga förutsättningar som lärarna måste förhålla sig till parallellt som de utför uppdraget, vilket påverkar alla parter.
6.2 Elever och lärare i kläm mellan utbildningsuppdraget och
vinstmaximeringen
En annan sak som blev tydligt av resultatet, var lärarnas upplevelser i hur det märks i deras dagliga arbete att de jobbar på en friskola, hur alla dessa upplevelser kunde knytas an till bristande resurser av olika slag. De menar att elever på olika sätt bortprioriteras och att de själva saknar resurser i form av tid, stöd, tillfredsställande lokaler eller material. Vissa av lärarna beskriver en känsla av hopplöshet, eftersom de menar att arbetsplatsens sanna motiv är att tjäna pengar och inte att utbilda elever och att de inte lever upp till det skolan lovar med sin starka, akademiska profil och fostrande mentorskap. Några av lärarna påpekar därför att deras motivation är slut, att de kämpar på för att de känner sig tvungna. Detta pekar på att de yttre ramfaktorerna, som skapar förutsättningar för de inre, har fått ett övertag i lärarnas vardag och att dessa inte ger rätt förutsättningar för de individuella lärarna (Pettersen, 2008). Lärarna beskriver hur de ser sin arbetsplats ständigt falla tillbaka i samma mönster, där ledningen byts ut, fackliga representanter ger upp och att det hela tiden är upp till lärarna att ta ansvar för att försöka få sina röster hörda, trots att de ofta inte upplever något gensvar. Detta visar hur viktigt det är med att prioritera resurser till lärarna, för att vid rätt förutsättningar är lärarna oerhört lojala gentemot både sin arbetsplats och de medmänniskor de möter i elever och kollegor, men när ramfaktorerna brister så riskerar det att bryta ner lärarna och att påverka deras pedagogiska förmåga negativt. Gustafsson (1999) menar att de ramar som lärare förhåller sig till är föränderliga och att lärarnas förutsättningar i den nya, marknadsorienterade skolan har skapat behov för att skapa ramar inom ramarna för att ge lärarna en känsla av kontroll. Lärare behöver ramar att förhålla sig till, men de behöver också vara rimliga och skapade för att ge möjligheter till att lyckas som lärare, snarare än att arbete emot dem. Gustafsson (1999) frågar sig vem som skapar ramar för vem? I den här studien upplever lärarna att de behöver ramar, struktur, stöd och kontroll, men att de ramar som skapats för dem av en vinst fokuseras koncern och en splittrad ledningsgrupp snarare stjälper än hjälper. Vilken är då anledningen till att lärarna fortsätter med det arbete som de flesta av dem beskriver som väldigt tufft? Till detta knyts de inre ramfaktorerna som motiverar lärarna att fullfölja utbildningsuppdraget. Intervjupersonerna beskriver alla hur den goda relationen till kollegorna motiverar dem i deras dagliga arbete och förklarar att de ser sitt yrke som viktigt, att den inverkan som de har på sina elevers framtider är ett nöje och en hederssak. Deras
pliktkänsla gentemot yrket, sina elever och varandra visar hur de inre ramfaktorerna till stor del är socialt konstruerade och föränderliga efter yttre påverkan från andra (Lindblad & Sahlström, 1999). Detta visar hur undervisningen här är beroende av enskilda lärares sätt att ständigt lösa problem i strukturen och situationen som märks först när de säger upp sig. Lärarna blir skolans viktigaste resurs, men en resurs som friskolorna istället tycks använda för att tjäna mer pengar istället för att förbättra deras villkor. Här besvaras forskningsfråga två och tre, då lärarna beskriver deras elever och kollegor som den bästa delen av sitt yrke, men återkommer till en frustration över att ramfaktorerna inte gynnar dem i deras yrkesmässiga vardag, samt hur mönster upprepar sig. En önskan om vinstmaximering består, samtidigt som lärare och elevers behov gång på gång prioriteras bort och hindrar deras möjligheter till att bedriva undervisning som lever upp till den standard som skolan utlovar i sin marknadsföring. Lärarnas pliktkänsla gentemot uppdraget bör ses som en möjlighet, men beskrivs av lärarna som ett hinder, då de hade varit enklare för dem att blunda för de strukturella problem de upplever på arbetsplatsen.
6.3 Fria skolor, men inga fria lärare
Efter skolreformen på 1990-talet så var alltså tanken att lärares ramfaktorer skulle förbättras. Deras frihet skulle öka i hur kan bedriva undervisning, vilket ökar kreativiteten och motivationen som i sin tur skulle bidra till goda studieresultat hos eleverna. Glada och motiverade lärare skulle sporra eleverna (Lundgren, 1999). Lärarnas upplevelser i denna studie rapporterar en motsats, där den marknadiserade och ”fria” skolan i själva verket begränsar lärarna med bristande resurser och en allmän oförståelse till det generella missnöjet. Lärarens goda vilja att göra rätt för sitt uppdrag, sina elever och kollegor utnyttjas, då de tvingas gå på knäna och utföra sina arbetsuppgifter som vanligt, trots att arbetsbelastning, villkor och förutsättningar är betydligt mycket hårdare än för 30 år sedan, vilket får en direkt påverkan på eleverna och deras studieresultat. Stressade och pressade lärare motiverar sällan elever, särskilt inte om man ser till de som framkommit i detta resultat. När lärares yttre ramfaktorer brister, så blir även de inre ramarna och lärarens ork och vilja att kämpa vidare lidande. (Lindblad och Sahlström,1999) Den reform som en gång i tiden skulle göra lärare mer fria, tycks i varje fall utifrån de här lärarnas erfarenheter vara något som snarare gjort dem bakbundna och där de mer används och utnyttjad för ledningens behov, mer än för elevernas och de som där utbildas för att leva i vårt framtida samhälle. Svaret på forskningsfråga fyra är att dessa bristande resurser och ramfaktorer, kombinerat med friskolans allmänna inställning till utbildning riskerar medföra bristande kunskaper hos eleverna eftersom lärarnas förutsättningar att utföra sitt uppdrag är för dåliga. Kelchtermans (2009) Dessa elever förväntas i sin tur föra det svenska samhället vidare i framtiden på ett
gynnande, hållbart och demokratiskt sätt, samtidigt som de utsätts för en elevsegregation redan i grundskolan. Denna segregation lär eleverna tidigt att de elever som hävdar sin rätt, eller har föräldrar som känner till sina rättigheter, ser till att de uppfylls medan de elever vars föräldrar som av olika anledningar inte har samma koll hamnar i andra klass och prioriteras ner av lärarna som inte vill riskera att få konsekvenser från skolledningen på grund av arga vårdnadshavare och elever, vilket skulle ge dem mer arbete som de har svårt att hinna med. (Englund 2018) Detta diskuteras och problematiseras ytterligare i diskussionens del 7.1.2.