Analysavsnittet innehåller en tolkning av empirin som presenteras tillsammans med teori från tidigare forskning. I samband med tolkningen förs också en diskussion där likheter och olikheter diskuteras. Områden som tas upp är bolagens syn kring rörelsekapitalet, prestationsmått och kapitalstruktur.
_____________________________________________________________
5.1. Bolagens syn på och kring rörelsekapitalet
Bolagen är starkt styrda av de förhållanden som finns i branschen. Styrandet av kundfordringar och leverantörsskulder är väldigt svårt för många av bolagen då de är väldigt beroende av sina kunder och leverantörer. Bolagen har en god uppfattning om vad rörelsekapitalet används till. Tittar man på till exempel lager, kundfordringar och leverantörsskulder så är det stora ekonomiska poster för majoriteten av de intervjuade företagen. Lagret är den post som företagen binder mest kapital i, men också den de jobbar mest med. I vissa fall är till och med lagret anledningen till att företagen finns. Branschen är kapitalstark och likvid. Att ha stora likvida medel har visat sig vara väldigt väsentligt, och har stor betydelse för hur företagen tänker och agerar. Majoriteten av de intervjuade företagen har i princip inga långfristiga skulder vilket innebär att de är egenfinansierade. Efter intervjuerna inser vi att det finns väldigt många faktorer att ta hänsyn till i branschen som kan försvåra det teoretiska tänket kring ekonomi.
Ett bolag förklarar att välutbildade människor har väldigt svårt att förstå hur det funkar i branschen. Vi tror att det stämmer. Bolaget måste ha varor på lager även om det kostar mycket och binder kapital. Har de inte varor på lager kommer de inte sälja alls. Det ligger i linje med vad Long et al. (1993) samt Deloof och Jegers (1996), höga lagervärden och långa kredittider till kund minskar risken för att tillgångar tar slut samt att det kan stimulera försäljning. En nackdel med att ge långa kredittider och ha höga lagervärden är att det binder kapital (Deloof 2003). ”Det är viktigare att få försäljning och relationer med kunder än att ha en teoretiskt effektiv lagerstyrning och styrning av rörelsekapital” betonar respondenterna.
Tre av bolagen vi intervjuat använder sig av en controller, dock så tenderade de till att vara mer av en accounting controller. Deras uppgift är mer att hålla koll på redovisning och få fram siffror som resten av verksamheten kan förhålla sig till. Däremot var det inget av de intervjuade bolagen som
tillämpade en renodlad business controller, utan det ansvaret var mer uppdelat mellan VD och CFO. Enligt grundläggande WCM så är det viktigt att de individer som är involverade i styrningen har koll på vilka uppgifter och ansvarsområden de har (Greve & Kraus 2013). Klara ansvarsområden kan antas minimera risker för oklarheter och dubbelarbete. Här kan vi se en utvecklingsmöjlighet för branschen. De flesta av respondenterna erkände att de inte hade så bra koll på allting som berör rörelsekapitalet. VD ansvarar för mer eller mindre hela verksamheten samtidigt som CFO:n har andra stora ansvarsområden inom ekonomi. Rörelsekapitalet blir därför inte riktigt prioriterat i bolagen, vilket leder till att rörelsekapitalet antagligen är mer ineffektivt än vad det behöver vara. Det är något som enligt Aktas et al. (2015) leder till att bolagen presterar sämre. En controller skulle kunna effektivisera bolagen då det är en roll som enligt teorin är väldigt viktig i styrandet av rörelsekapital (Greve & Kraus 2013).
5.2. Bolagens prestationsmått och uppföljningen av dem
Ett bra sätt att utvärdera ett bolags prestationer är att använda sig av olika typer av prestationsmått, ett exempel på detta är CCC som Deloof (2003) föreskriver. Gallo (2016) och Knight (2015) framhäver också vikten och fördelarna av att använda olika typer av mått, i deras fall ROA, ROE och ROI som visar avkastning på tillgångar, eget kapital och/ eller investeringar. Det används generellt sätt få prestationsmått i branschen. ROA är ett användbart mått enligt Gallo (2016) och Knight (2015) och kan säkert vara tillämplig i den här branschen eftersom bolagen har stora tillgångar. ROA visar räntabilitet på bolagets tillgångar och kan därför visa hur effektiva bolagen är i relationer till sina tillgångar. Respondenterna föredrar att ha egenfinansierade verksamheter med stora tillgångar på grund av långa ledtider och dåliga kreditförhållanden från leverantörer vilket drar ner deras ROA. Sedan jobbar de efter andra prestationsmått som tillexempel täckningsgrad eller jämförelse mot föregående år. När resultatet tolkas kan vi kan tydligt se att de mindre bolagen har en bättre ROA än de stora äldre bolagen. Walker och Petty (1978) skriver att finansiella förutsättningar skiljer sig i stora och små bolag. Vi kan se att de mindre bolagen har mindre tillgångar vilket underlättar för att få ett högre ROA. Prestationsmåttet ROA blir inte tillämpligt så som Gallo (2016) och Knight (2015) presenterar det eftersom bolagen tenderar till att vilja behålla en stor del kapitalet för framtiden. Det leder till att de äldre bolagen har stora tillgångar vilket gör att vinsten blir förhållandevis liten i relation till deras
Enligt Peet et al. (2008) och Yazdanfar och Öhman (2013) med flera ska CCC vara ett bra mått på hur effektiva bolagen är på att styra sitt rörelsekapital. Bolag ska jobba efter att korta ner sin CCC då det kan leda till större lönsamhet (Wang 2002; Ebben & Johnsson 2011). Bolagen tillämpar en filosofi som ligger i linje med Long et al. (1993) samt Deloof och Jegers (1996) då de har höga lagervärden och långa kredittider för att stimulera försäljning och relationer. Det resulterar i en lång CCC vilket enligt Yazdanfar och Öhman (2013) indikerar på ett ineffektivt CCC. Samtidigt skriver Lazardis och Tryfonidis (2006) samt Baños-Caballero et al. (2011) att bolag kan ha ett optimalt CCC om man ställer lönsamhet mot risk, fördel och nackdel. Utifrån Yazdanfar och Öhmans teori så har branschen ett generellt ineffektivt CCC och därför en dålig styrning av rörelsekapital. Teorin kring CCC:s längd blir dock inte helt relevant med tanke på att branschens relationsprincip och bolagens affärsidé. Det finns en svårighet för bolagen att styra sina kortsiktiga fordringar, skulder och lager. Mycket av affärsidén bygger på att bolagen tar påfrestningarna på likviditeten för att kunna tillhandahålla korta leveranstider till sina kunder. Ledtider, dåliga kreditförhållanden från leverantörer samt en beroendeställning mot stora kunder gör att möjligheterna för styrandet av CCC är minimal. Det här behöver emellertid inte vara en nackdel då deras konkurrenter är i samma situation.
Som det kan utläsas ovan passar inget av de lite mer avancerade måtten på de företagen vi har intervjuat. Det kan bero på branschen i sig. Det är många bolag som har långa ledtider från leverantörer, stora lager och stora kunder som kräver snabba leveranser. De bolag som vi intervjuade använde finansiella- och icke finansiella mått i väldigt liten utsträckning vilket tyder på dåligt styrande av rörelsekapital enligt Greve och Kraus (2013). Måtten som företagen använder sig av i verkligheten är enkla mått som till exempel täckningsgrad och eller förbättra resultatet mot föregående år. Respondenterna betonar långsiktighet men har för få kortsiktiga mål för att kunna analysera hur de ska uppnå sina långsiktiga mål. Här finns utvecklingsmöjligheter som bland annat Greve och Kraus (2013) tar upp, tydliga mål hade kunna effektivisera användandet av rörelsekapitalet hos företagen, då mål enligt grundläggande ekonomistyrning hjälper företag att bli mer effektiva i sin helhet (Greve & Kraus 2013). Avsaknaden av en controller märks också tydligt, en controller skulle kunna skapa fler mål som berör rörelsekapitalet och samtidigt se till att de följs. Olve (2013) beskriver hur en controllers uppgift är att vara framtidsorienterad, se möjligheter, skapa mål och kontrollera måluppfyllnaden
vilket är uppgifter som eftersätts av bolagen då VD och CFO har andra stora ansvarsområden.
5.3. Bolagens styrsätt och deras val av kapitalstruktur
Styrandet av rörelsekapital innefattar avvägningen mellan kostnader och intäkter. En kostnad är inte värd att ta bort om det resulterar i en förlorad intäkt längre fram (Greve & Kraus 2013). Det här är något företagen är väldigt medvetna om. Samtliga företag värdesätter relationer och intäkter högt. Branschen verkar generellt värdesätta icke-finansiella mått som en stödjande funktion till finansiella mått vilket ligger i linje med Greve och Kraus (2013). Här jobbar alla företagen väldigt långsiktigt. De har gjort noga avvägningar när det kommer till vilka kostnader som är nödvändiga att ta för att behålla relationer och intäkter från kunder. Stora inköp och kapitalbindning är något som är nödvändigt för branschen vilket rättfärdigar bolagens stora lagervärden, som VD för företag 651 säger: ”Lagret är väll egentligen det enda som försvar vår rätt att finnas på marknaden”.
Meyer (1984) skriver om olika typer av kapitalstrukturer samt dess fördelar och nackdelar. Enligt Meyer (1984) finns det fördelar med att ha stort främmande kapital (TOT) då det resulterar i en skattesköld som kan öka avkastningen. Däremot finns det nackdelar med lånat kapital enligt Meyer (1984), stort främmande kapital kan skapa financial distress. För att undvika financial distress kan bolagen välja att finansiera verksamheten via interna medel (POT). Bolagen tenderar till att vilja vara egenfinansierade, vilket talar för att de tillämpar POT. Det handlar dels om att kunskapen om TOT är ganska låg samt att de föredrar tryggheten och stabiliteten som egenfinansierade verksamheter ger. Respondenterna gav uttalanden som tillexempel: ”det där är finlir”, ”Det är fortfarande en kostnad som försämrar resultatet” eller ”Man ska inte vara rädd för att betala skatt”. Vi kan ana att det finns en prestige att ha en egenfinansierad verksamhet i branschen.
Enligt Meyer (1984) borde bolag med stora tillgångar använda sig av TOT, då tillgångarna fungerar som en säkerhet mot långivarna och skapar bra lånevillkor. Dacosta och Adusei (2016) studie i livsmedelsbranschen visade sig gå mot filosofin om TOT. Livsmedelsbranschen visade sig vara bäst förklarad med hjälp av TOT vilket var oväntat enligt författarna då branschen har hög inkurans för sina tillgångar vilket borde tala för POT. Vår studie är bäst förklarad med POT, vilket också kan ses som oväntat eftersom bolagen har
förutsättningar för att kunna använda TOT fullt ut då bolagen har stora tillgångar med låg inkurans.
Kapitalstrukturen bidrar till att bolagen ofta är drabbade av en överlikviditet och financial slack i perioder. Financial slack försvars av de stora inköpen och korta kredittider under beställningsperioderna. Det är något som förespråkas Cyert och March (1963) med flera då slack bidrar till att skapa en stabilitet i bolagens likviditet. Branschen är väldigt säsongsbaserad och kräver stora inköp för att inte få slut på varor under högsäsong vilket skapar en svårighet att låsa likviditet under perioder då det inte beställs varor. Bolagen är normalt väldigt likvida men har en checkkredit som en slags stötdämpare ifall det skulle behövas. Den används dock väldigt sällan enligt respondenterna. Bolagen hävdar att de har bra koll på sina kostnader och inte är drabbat av financial slack. Samtidigt erkänner de att de inte hade full koll på rörelsekapitalet vilket talar mot att de skulle ha koll på onödiga kostnader som drabbar verksamheten. Bolagen är likvida vilket kan bidra till onödiga eller dåliga investeringar enligt Jensen (1986). Däremot fick vi inga svar som tydde på detta fenomen.
Bolagen är ofta duktiga på att ha koll på synliga kostnader, sådana som är hänförliga till financial bootstrap teorin. Bolagen föredrar metoder så som att leasa, omförhandla avtal som rör telefoni och transportavtal samt undersöker begagnade alternativ vid inköp av maskiner med mera. Kostnadseffektiviseringar som bland annat Winborg och Lindström (2001) tar upp. Här ligger bolagen i framkant då financial bootstrapping enligt teorin främst berör bolag som har svårt att få lån och ett ansträngt rörelsekapital (Bhide 1992). Detta trots att ingen av respondenterna kände till begreppet financial bootstrapping, när vi först introducerade det.
Bolagen har ofta många år bakom sig och det kan vara mer än en generation sen bolaget startats. Det leder till erfarenheter och mognad i bolagen som gör att de gärna använder redan beprövade metoder i branschen. Det är något som Argyris och Schön (1978) benämner en lärande process. Vi ser också att även de yngre bolagen arbetar efter samma principer som de äldre bolagen vilket stärker metodernas legitimitet. Trygghetstänket och relationstänket visar tydligt på att de har lärt sig värdera vilka faktorer som är viktiga i branschen. Samtliga bolag framhävde samma nyckelfaktorer och försvarade ofta sina styrsätt med citat som ”så här har vi alltid gjort”. Resurserna och likviditeten kan också underlätta för bolagen och dess fortlevnad (Hannan 1998).