I detta avsnitt analyserar vi vårt resultat. Vi har haft den teoretiska referensramen om makt som utgångspunkt och granskat utvecklingssamtalen utifrån den.
6.1 Makt
Redan i vårt teoriavsnitt skrev vi att vi ansluter oss till Foucaults tankar om att kunskap ligger till grund för maktutövning i ett lärande utvecklingssamtal och att själva maktutövningen skapar kunskap och därmed lärande (Dahlberg, Moss & Pence 2002). Där framgick det även att vi definierar lärande utvecklingssamtal som en form av makt. Detta innebär att det lärande utvecklingssamtalet är elevernas möjlighet att vara med och påverka det vill säga det är en form av makt som eleverna har för att utöva sitt inflytande och att kunna framföra sina synpunkter, och i detta fall, på lärarnas undervisning och deras skolgång. En förutsättning för att detta ska ske är att läraren delar med sig av makten, och att eleven är beredd att ta emot den.
Vårt resultat visar att eleverna inte har någon makt över utvecklingssamtalet. Vad kan då detta bero på? Vår analys visar att eleverna inte tar vara på tillfället till inflytande över sin
studiesituation. Dessutom är utvecklingssamtalet på lärarnas villkor.
En anledning kan vara att våra intervjuade elever gick på yrkesförberedande program. De är inte lika intresserade som de elever som går studieförberedande program att påverka.
Ytterligare en anledning är att det idag är mer stress i skolan och då anser sig inte eleverna ha tid att vara delaktiga. Skolkommittén (1996) konstaterade i en undersökning att trots vad det står i lagen är elevernas inflytande fortfarande dåligt. De undersökningar som Statens Skolverk (1995) genomfört visade att elever bara kunde påverka sådant som låg utanför undervisningen. Framför allt är det formerna eleverna får påverka och inte innehållet. Detta är en medveten strategi från lärarnas sida eftersom det i en annan undersökning från skolverket visade sig att lärarna var eniga i sitt beslut om att inte låta eleverna få inflytande över undervisningen.
Inte heller någon av våra intervjuade lärare ger uttryck för någon vilja att låta eleverna få inflytande över utvecklingssamtalet. Detta kan bero på att utvecklingssamtal kännetecknas av
att det är en maktrelation mellan lärare och elev. I detta samtal finns det en markant
statusskillnad eftersom läraren har så stor makt över eleverna (Lauvås 2001). I och med denna maktrelation blir det lätt att det råder en envägskommunikation, eftersom det är den starka parten som för det mesta dominerar (Ibid). I detta fall är det läraren. Men våra intervjuade lärare, precis som de intervjuade eleverna, vill ha en dialog med varandra. För att det ska bli en dialog är det en förutsättning att samtalspartnerna befinner sig på samma nivå och att det råder likhet och jämställdhet mellan dessa (Dysthe 1996). Våra intervjuade lärare ansåg att relationen mellan elev och lärare är väldigt viktig för att det ska bli ett lärande
utvecklingssamtal.
6.2 Maktrelationer
Foucault (1980) behandlar makten inom relationer. Han anser att makt uppstår när det sker en kontakt mellan individer. Till sin natur är makten relationell eftersom den opererar mellan människor och kännetecknas av både negativa och positiva förtecken.
Vi tycker att det tydligt framgår att både elevgruppen och lärargruppen bekräftade att det råder en maktrelation i utvecklingssamtalet. För att använda Eskolas begrepp (1971) är detta en asymmetrisk maktrelation det vill säga det är bara den ena parten som kan dominera i en relation. I detta fall är det läraren som är den dominerande parten. Det är läraren som har ansvaret för att hjälpa eleven att utvecklas i skolan, det är han/hon som ska stötta eleven och eleverna känner att det är viktigt att de kommer bra överens med läraren. (Eftersom eleven är i beroendeställning). Även intervjuerna med lärarna ger samma bild. Det är visserligen eleverna som står i fokus men det är på lärarens villkor, till exempel är det läraren som lägger upp utvecklingssamtalet och bjuder in eleven till diskussion. Här använder sig skolan, för att använda Foucaults begrepp, av maktens mikrofysik för att driva eleven framåt (Gytz Olesen & Pedersen 2004). Utvecklingssamtalet blir då en del av den processen. Vår grupp elever var införstådda med denna ordning eftersom de ansåg att syftet med utvecklingssamtalet bland annat var resultatredovisning och utveckling. I intervjuerna med lärarna framgick det att de följer gymnasieförordningens intentioner när de sa att utvecklingssamtalet syfte är att hjälpa eleven att komma vidare, strukturera upp elevens studiesituation och medvetandegöra eleverna. Det var inte någon av de intervjuade eleverna som gjorde någon invändning mot denna maktrelation och därför får vi förutsätta att den är allmänt accepterad. Här har vi alltså ”skolans pedagogiska maktrelation” (Persson 1991).
Enligt Foucault (1987) utövas också makt genom att skolan placerar elever i speciella fack där de låses in. Rent konkret sker det genom att de blir bedömda och dokumenterade. Detta är ett system som skapar de skrivnas makt och där elevens färdigheter och nivå bestäms efter sagda normer. Eleven blir då ett objekt som kan beskrivas och analyseras.
Foucault har också urskilt några makttekniker. Den som använder sig av disciplin som maktteknik betraktar individen som ett objekt som det går att forma och omforma. Detta sker rent konkret genom att man reglerar och kontrollerar individen genom träning och
normalisering (Ibid). Utvecklingssamtalet är också en del av denna process att forma eleven eftersom syftet med detta samtal är att eleverna ska ha en positiv utveckling det vill säga de ska utvecklas som vuxensamhället vill. Lärarna vill att utvecklingssamtalet ska påverka elevernas personliga utveckling, medvetandegöra eleverna och få eleverna att reflektera.
I och med att makten frambringar, sporrar och producerar är den inte repressiv (hämmande) enligt Foucault (1980). Däremot kan enskilda individer uppleva makten som repressiv. Även om tanken är att det ska vara ett positivt laddat möte hade vi en elev som uppfattade
utvecklingssamtalet som ett negativt laddat möte där skolan visade sin makt. ”När man sitter och är liten och känner sig rädd.”