I följande kapitel kommer det empiriska materialet att analyseras utifrån Thomas J. Scheffs teori om sociala band, Diana Mulinari & Paulina De Los Reyes teori om intersektionalitet samt Jürgen Habermas teori om kommunikativt handlande. Teorierna kommer att användas som analysverktyg för att på ett mer ingående vis skapa en djupare förståelse för den insamlade empirin.
7.1 Sociala band - Relationen mellan våldsutsatt kvinna och tjänsteperson
Teorin om sociala band går att tillämpa på olika områden i denna studien. Hur de sociala banden ser ut i den utsatta kvinnas omgivning kan ge oss en klarare bild över hennes situation. Det är även viktigt att studera de sociala banden mellan den utsatta kvinnan och de stödpersoner och myndighetspersonal som på ett direkt sätt möter och hjälper kvinnan.
De respondenter som hade blivit utsatta för våld hade gemensamt att det upplevde starka skamkänslor. Den ena respondenten valde att inte komma ut med det våld som hon blev utsatt för till sin omgivning då hon var rädd för att bli dömd av denna. Hon kände skam när hon tänkte på hur folks reaktioner kommer att bli, vad släktingar kommer säga om hon skiljer sig samt vad folk i hemlandet kommer att tycka och tänka om henne. Utöver detta upplevde hon skam över hur hon själv hade låtit denna typ av våld att utövas mot henne. Dessa skamkänslorna styrde henne och hon kände sig paralyserad från att ta sig ur relationen. På så sätt levde denna respondenten i hög grad i en underdifferentierad relation med skamkänslor som följd. Att vara underdifferentierad innebär att man på ett sätt förlorar sin identitet och det enda som är viktigt är gruppen och dess behov. Hon satte sin familjs rykte och behov före sina egna och försökte att hålla ut i en högst destruktiv relation. När respondenten väl valde att tala ut om sitt familjeförhållande upplevde hon istället stöd från sina släktingar som redan befann sig här i Sverige. Detta på grund av de starka sociala banden som finns mellan dem. Istället för att bli bemött med dömande blickar gav det henne den motivation och det lyft hon behövde för att ta sitt ärende vidare. Hennes relationer förändrades från att vara underdifferentierade till att närma sig optimalt differentierade relationer.
Många av de personer som arbetade med de utsatta kvinnorna nämnde att kvinnorna ofta upplevde känslor av skam. Detta kunde vara skam över att ha tillåtit sig bli utsatt, skam över att möjligtvis splittra familjen, skam över att söka hjälp i form av boende eller ekonomiskt bistånd. I vissa kvinnors fall kunde skamkänslorna vara grundade i att våldet är normaliserat inom deras kultur eller inom familjen. De har sett sina systrar eller mammor utsättas för samma våld utan att söka hjälp. Detta våldet var en del av relationerna och att söka hjälp eller göra sin
33
röst hörd kring destruktiva kulturvanor kunde även skapa skam. På grund av detta är de kvinnor som kommer från liknande familjeförhållanden och är medvetna om den skam som de kan känna över själva eller sin familj, som trots detta vågar komma ut med det och söka hjälp, överdifferentierade. Att vara överdifferentierad innebär att man vågar prioritera sina egna behov före gruppens behov. Att välja det som är bäst för en själv oavsett hur gruppen man tillhör kommer reagera eller tycka. Detta kan anses vara positivt speciellt för kvinnor som blir utsatta för våld. Trots detta medför det en stor risk att bli isolerad eller utstött från gruppen. Man förlorar sin tillhörighet och faller offer för utanförskap. Detta kan vara särskilt svårt för de kvinnor som lämnat en destruktiv relation och är i behov av sin familj eller sin grupp för stöd.
När kvinnorna blir uteslutna ur gruppen på grund av att de vill lämna sitt destruktiva förhållande drabbas de av överdifferentiering. När kvinnan däremot väljer att lämna relationen närmar hon sig relationer som utmärks av optimal differentiering, detta med hjälp av närstående och myndighetspersoner.
De sociala banden mellan personerna som hjälper den våldsutsatta kvinnan på olika verksamheter och kvinnan upplevs av majoriteten av respondenterna som svaga. Detta upplevdes både vår respondent Lisa, som till följd av våldet i sin relation sökte hjälp hos vården, samt en del av personalen. Detta beror på skammen som kvinnorna känner men även bristen på tillit gentemot personalen. Många kvinnor kommer till socialen eller vården exempelvis med uppfattningen att omhändertagandet av deras barn kommer att vara aktuellt vid minsta lilla problem. Kvinnorna vågar i många fall inte vara helt ärliga och detta påverkar processen. För att personalen ska kunna hjälpa kvinnorna på bästa sätt och för att kvinnorna ska få hjälp att förbättra sin situation i så hög utsträckning som möjligt måste de sociala banden mellan dem kunna bli starkare.
Som slutsats visar det empiriska resultatet att kvinnor som saknar stabila sociala band på grund av skam eller isolering kan vara mer utsatta. De sociala banden och inställningen att inte medföra skam för sin grupp är en faktor som hindrar kvinnorna ifrån att våga söka hjälp.
Skammen som kvinnorna upplever är inte alltid knuten till den grupp de tillhör utan kan även vara skam över att ha tillåtit våldet att ske eller skam över att bryta upp från sin familj. Det vill säga att knyta starka sociala band med andra utanför par- och familjerelationen och överkomma känslor av skam är i högsta grad en betydande faktor för att kvinnor ska våga söka hjälp och gå vidare med sina liv.
34 7.2 Intersektionalitet – Kvinnornas utsatthet
Utifrån resultatet går det inte att på ett direkt och konkret vis kategorisera de utsatta kvinnorna efter deras etnicitet, sexuella läggning, socioekonomiska status eller språkliga kunskaper. Dock har ett par respondenter uttryckt att den språkliga barriären i vissa fall varit ett hinder för att ge kvinnorna stöd. Det har framkommit att kvinnor med bristande språkkunskaper i många fall blir beroende av deras män, vilket leder till att mannen har full kontroll över kvinnans tillvaro.
Kvinnan har ingen egen ekonomisk frihet, hon präglas av känslor som ångest, ensamhet och rädsla och vet inte var hon ska söka sig för att få hjälp och stöd. Våldsutövaren gör därmed allt i sin makt för att kvinnan inte ska ha någon självständighet och på så sätt inte ha någon utväg ur relationen. Dock är inte detta specificerat till kvinnor med språkliga brister, utan respondenterna menar att alla kvinnor riskerar att utsättas för våld i deras nära relation, oavsett vad deras bakgrund är.
Ur ett analytiskt perspektiv går det att framföra att kvinnans bakgrund inte lägger grunden för hennes utsatthet, utan det är hennes utsatthet i sig som gör det. De los Reyes och Mulinari (2014) menar att det är nödvändigt att ha förståelse för att det inte går att kategorisera kvinnornas utsatthet med utgångspunkt i deras bakgrund, utan att alla kvinnor skall behandlas på ett jämlikt vis. Väljer man att inte fokusera på kvinnornas gemensamma problem, behov eller önskemål och istället väljer att kategorisera med etnicitet eller någon annan bakgrund som utgångspunkt utövar man en form av diskursivt maktutövande (De los Reyes 6 Mulinari, 2014;
s. 127).
Vad gäller myndighetspersoner uttryckte dem inte att de på något vis kategoriserade kvinnorna baserat på deras bakgrund, etnicitet, sexualitet, klass eller liknande. Bemötandet skiljde sig inte oavsett kvinnornas bakgrund. De utformade stödet och arbetet utifrån kvinnans behov som ett resultat av diverse bedömningsprocesser. I bedömningsprocessen är den enda bidragande faktorn till deras uppfattning av situationen kvinnan befinner sig i samt vad hon är i behov av i form av ekonomiskt bistånd, boende, vård etcetera. Dessutom har inte myndighetspersonerna som deltagit i våra intervjuer uttryckt att det finner ett större antal utsatta kvinnor med svårigheter som exempelvis funktionsnedsättning eller andra faktorer som kan vara missgynnande. Dock kunde de flesta hålla med om att kvinnor med bristfälliga språkkunskaper oftare hamnade i knivigare situationer som direkt följd av att de inte helt behärskade det svenska språket.
35
7.3 Kommunikativt handlande - Språkliga barriärer
En viktig faktor för det kommunikativa handlandet är språket. Det är med hjälp av språket som en interaktion mellan två människor kan resultera i en ömsesidig förståelse. Ömsesidig förståelse är i sin tur ytterst viktig i mötet mellan de utsatta kvinnorna och personal på myndigheter, stödpersoner och anställda inom vården. När denna kommunikationen är lyckad och de två aktörerna, den utsatta kvinnan samt personalen, kan skapa en ömsesidig förståelse.
På så sätt kan kvinnan göra sig förstådd och få den hjälp och det stöd som hon behöver. Det innebär att aktörerna även kan känna tillit till varandra för att kunna finna gemensam mark.
Detta kan i vissa fall bli ett problem på olika plan. Det ena planet berör det kommunikativa handlandet och mötet mellan personal och den utländska kvinnan som inte innehar de språkliga kunskaper som krävs. Det andra problemet berör den bristande tilliten som denna språkbarriär kan skapa. Enligt personal som försökt hjälpa utlandsfödda kvinnor med bristfälliga språkkunskaper har ett kommunikativt handlande varit svårt att uppnå. Den utlandsfödda respondenten som hade sökt hjälp hos myndigheter kunde instämma att det ibland kunde vara svårt att göra sig förstådd och ge den bild av situationen som hon ville, på så sätt kan kvinnan känna sig mer utsatt.
Mötet mellan livsvärlden och systemet som sker i arbetet med utsatta kvinnor kan skapa problem. Å ena sidan så måste de personer som arbetar med kvinnorna hålla sig objektiva, det vill säga stänga ute sin livsvärld och gå in i den roll som hör till yrket som en del av systemet och agera utifrån den. Detta är ingenting som varit ett problem för våra respondenter då alla känner att de har förmågan att agera helt objektivt i sitt arbete. Dock kan det vara kvinnorna som faller offer i detta möte. På grund av mötets objektiva natur har våra respondenter, som är utsatta kvinnor, upplevt att deras möten med myndighetspersoner varit stelt. Krocken mellan livsvärld och systemet samt bristen på en balans mellan dessa har påverkat kvinnornas tillit gentemot myndigheter. Enligt en av våra respondenter upplevde hon att hon var mer utsatt under mötet med myndigheterna och av deras frågor än hjälpt.
Den slutsats vi gör är att det kommunikativa handlandet samt system och livsvärlden i hög grad påverkar myndigheter och organisationers arbete med de utsatta kvinnorna. Dels är det den språkliga faktorn som hindrar dem ifrån att fullt ut kunna uppnå en ömsesidig förståelse, vilket är grunden till det kommunikativa handlandet. Dels är det krocken mellan system och livsvärld i möten mellan utsatta kvinnor och personal som påverkar tillit och bekvämlighet för de utsatta kvinnorna.
36