Kandidatuppsats
Samhällsförändring och social hållbarhet 180 hp
Tryggheten i det farliga
en kvalitativ forskning om att möta våldsutsatta kvinnor i det dagliga arbetet
Sociologi 15 hp
2020-06-25
Sali Chouhaiber & Shatha Rashrash
1 Abstrakt
Denna studie undersöker våld i nära relationer och hur detta upplevs och bemöts av tjänstepersoner på olika myndigheter och ideella organisationer. Vidare berör studien hur våldsutsatta kvinnor upplever detta bemötande och hur detta påverkar deras tillit till tjänstepersonerna. Studien är genomförd med en kvalitativ ansats och innefattar genomförda semistrukturerade intervjuer. Respondenterna har valts ut med hjälp av ett snöbollsurval och består av sex tjänstepersoner och två våldsutsatta kvinnor. Empirin som insamlats har visat att tjänstepersonerna har en stor förståelse för våldet som kvinnorna upplever, deras avsikter är goda och de vill erbjuda all hjälp och stöd som de kan erbjuda. Dock har analysen även visat att det finns en bristande känsla av tillit gentemot tjänstepersonerna från de våldsutsatta kvinnorna. Denna bristande tillit har framförallt berott på rädsla över att socialtjänsten skall omhänderta kvinnornas barn, vilket gör att kvinnorna kan känna sig begränsade i vad de vågar att berätta. Detta har senare visat sig överensstämma med den tidigare forskningen som presenterats. Den insamlade empirin har analyserats med en tematisk analys med utgångspunkt i Thomas J. Scheffs teori om sociala band, Paulina de Los Reyes och Diana Mulinaris teori om intersektionalitet och Jürgen Habermas teori om kommunikativt handlade.
Nyckelord: Våld i nära relationer, utsatthet, interaktion, rädsla, oro, tillit.
2
The safety in the dangerous
A qualitative research about meeting abused women in the daily work
Abstract
This study examines violence in close relations and how this is perceived by officials in different authorities and non-profit organizations. Furthermore, the study examines how abused women perceive this treatment and how it affects their trust in the officials. The study is done with a qualitative approach and includes semi-structured interviews. The respondents have been chosen using snowball sampling and consist of six officials and two women who suffered abuse in close relationships. The empirics collected have shown that the officials have a great understanding for the abuse that the women are experiencing, and they want to offer all the help and support that they could give. However, the analysis also shows the fact that there is a lack of trust in the officials from the women who suffered the abuse. This lack of trust has mainly been due to the fear that the social services are going to take the women’s children, which makes them not share the full truth. This has later shown to conform to the earlier studies that has been presented. The collected empirics have been analyzed with a thematic analysis with a starting point in Thomas J. Scheffs theory of social ties, Paulina de Los Reyes and Diana Mulinaris theory of intersectionality and Jürgen Habermas theory of communicative action.
Keywords: Abuse in close relations, exposure, interaction, fear, concern, trust.
3
Innehållsförteckning
Kapitel 1. Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställningar ... 6
Kapitel 2. Bakgrund ... 6
Kapitel 3. Tidigare forskning ... 7
3.1 Mäns våld mot kvinnor ... 7
3.2 Att bedöma och hantera risker för framtida partnervåld ... 8
3.3 Gränsytor under förhandling ... 9
3.4 Vården har en nyckelroll i att avslöja våld och hjälpa kvinnor ... 9
3.5 Våldets komplexitet och gamla paradigm. ... 10
3.6 De vetenskapliga artiklarnas relevans till uppsatsen ... 10
Kapitel 4. Teorier och begrepp ... 11
4.1 Sociala band ... 12
4.2 Intersektionalitet ... 13
4.3 Kommunikativt handlande ... 14
Kapitel 5. Metod ... 15
5.1 Kvalitativ metod ... 15
5.2 Metodansats ... 16
5.2.1 Den hermeneutiska cirkeln ... 17
5.2.2 Vår förförståelse ... 17
5.3 Datainsamling och tillvägagångssätt ... 18
5.4 Urval ... 19
5.5 Validitet och reliabilitet ... 20
5.6 Analysmetod ... 21
5.7 Etiska överväganden ... 22
Kapitel 6. Resultat. ... 23
6.1 Presentation av respondenter ... 23
4
6.2 Våldets utveckling ... 25
6.3 Vem drabbas av våldet? ... 26
6.4 Riktlinjer och handlingsutrymme ... 27
6.5 Tilliten för myndigheter ... 28
6.6 Faktorer för utsatthet ... 30
6.7 Sammanfattning av resultat ... 31
Kapitel 7. Analys ... 32
7.1 Sociala band - Relationen mellan våldsutsatt kvinna och tjänsteperson ... 32
7.2 Intersektionalitet – Kvinnornas utsatthet ... 34
7.3 Kommunikativt handlande - Språkliga barriärer ... 35
Kapitel 8. Avslutande sammanfattning och reflektioner ... 36
8.1 Reflektioner ... 38
Kapitel 9. Källförteckning ... 40
9.1 Tryckta källor ... 40
9.2 Digitala källor ... 40
Kapitel 10. Bilagor ... 41
10.1 Intervjuguide för personal ... 41
10.2 Intervjuguide för de utsatta kvinnorna ... 42
5
Kapitel 1. Inledning
Många kvinnor idag lever i relationer där deras manliga partners utsätter dem för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Dessa typer av våldsaktioner kan handla om att kvinnan blir slagen, verbalt misshandlad, våldtagen, att hon utsätt för frihetsinskränkningar genom isoleringar, att hon får sina tillgångar utnyttjade, hennes materiella ting förstörda och så vidare. Våld i nära relationer är ett utbrett samhällsproblem som går emot jämlikhetslagen, vilket lett Sveriges regering till att presentera en nationell strategi för att arbeta med att förebygga, motverka och bekämpa våldet (Socialstyrelsen, 2019). Enligt NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid (2020), är det bemötandet som en kvinna får när hon bestämmer sig för att lämna sin dysfunktionella relation som är avgörande för den tillit som hon sedan etablerar till tjänstepersoner och för hennes rehabiliterings- och bearbetningsprocess. Det är av stor betydelse att tjänstepersonerna bemöter henne med stor respekt, professionalitet och förståelse, vilket innebär att förminskningen eller förnekandet av hennes känslor är förbjudet (NCK, 2020).
Detta arbete handlar om arbetet med våldsutsatta kvinnor och hur aktörerna själva upplever våldet och dess påverkan på dem själva och samhället. Tina Mattson (2011) har skrivit artikeln
’’Våldets komplexitet och gamla paradigm. Om utmaningar och svårigheter i arbetet med våld i nära relationer’’ som berör verksamheter som arbetar med våldsutsatta kvinnor. Mattson (2011) belyser det faktum att våld i nära relationer allra oftast handlar om ojämlika maktordningar där kvinnan är den underlägsna i relationen och utsatts därför för våld av olika slag. I Sverige finns det en rad olika verksamheter som en våldsutsatt kvinna kan söka sig till som fungerar som ett hjälpmedel i hennes tillvaro. Genom diverse riskbedömningar, skyddsplaneringar och behandlingsinsatser kan den våldsutsatta kvinnan lära sig att bearbeta det hon varit med om och sakta men säkert ta sig ur sin dysfunktionella tillvaro (Mattson, 2011).
Kvinnornas utsatthet är en oundviklig aspekt att behandla i ett arbete som handlar om våld i nära relationer, dock återstår frågan; hur bemöter och arbetar utomstående aktörer med kvinnor som blivit utsatta för våld? Vidare har vi med hjälp av två genomförda intervjuer med kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer även fått en inblick i hur kvinnorna själva upplever den hjälp som erbjuds. Att studera våldet och dess inverkan på både kvinnan och utomstående tjänstepersoner är enligt oss en intressant aspekt av studier i sociologi och socialpsykologi.
Dessa inriktningar erbjuder ett hav av teorier och begrepp som går att använda som analysverktyg, dock har vi i denna studie valt att använda oss av Thomas J. Scheffs begrepp om sociala band som handlar om de interaktionerna som sker i samspelet mellan människor, Paulina de Los Reyes och Diana Mulinaris begrepp om intersektionalitet som grundar sig ur
6
det feministiska perspektivet och används som ett verktyg för att analysera de ojämlika maktförhållandena som kan återfinnas i ett samhälle och Jürgen Habermas begrepp om kommunikativt handlande och skillnaden mellan livsvärld och system.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur olika aktörer som arbetar på diverse verksamheter bemöter och arbetar med våldsutsatta kvinnor. Vidare kommer studien att undersöka vilken hjälp som aktörerna erbjuder de utsatta kvinnorna, hur de själva uppfattar våldet och dess orsaker samt hur deras relation till kvinnorna ser ut. För att få en mer ingående inblick på våld i nära relationer kommer studien även att redogöra för hur de utsatta kvinnorna upplever mötet med myndigheter och övriga aktörer och den hjälp som erbjuds. Med tidigare forskning och teoretiska analysverktyg har vi som målsättning att kunna besvara följande frågeställning;
1. Hur förstår berörda aktörer våld i nära relationer och hur kan arbetet med detta förbättras?
Kapitel 2. Bakgrund
Socialstyrelsen (2019) benämner våld i nära relationer som ett stort samhällsproblem som ha r en påverkan på både individ- och samhällsnivå. Våld i nära relationer påverkar både kvinnor och män, dock är det kvinnor som allra oftast faller offer för våldet. Våldet definieras som ett mönster som inskränker på kvinnans mänskliga rättigheter och innefattar både psykiskt och fysiskt våld och maktutövande. Att arbeta med att förebygga och motverka våldet är en nationell strategi med socialstyrelsen som ansvarig för kunskapsframtagande och definitioner av vad våldet innebär, hur de utspelar sig och vart en utsatt person kan söka hjälp (Socialstyrelsen, 2019). Brottsförebyggande rådet (2020) menar att våld i nära relationer är vanligt förekommande och framhäver vidare att närmre en femtedel av alla misshandelsbrott som anmäldes år 2019 behandlade våld i nära relationer. År 2016 presenterande Brottsförebyggande rådet statistik som visade att enbart 3 procent av alla anmälningar som berörde män handlade om en närstående gärningsman, medan våldet mot kvinnorna i 40% av fallen handlade om våld från en närstående person. Detta innebär att det finns en stor skillnad mellan de kvinnliga och manliga offrens förövare, nämligen att medan mannen till största del utsätts av en okänd person, utsätts kvinnan av en närstående. Trots att det finns ett stort mörkertal, påvisar den nuvarande statistiken det faktum att kvinnor riskerar att falla offer för grovua våldsbrott (Brottsförebyggande rådet, 2020).
7
Kapitel 3. Tidigare forskning
I följande avsnitt kommer fem vetenskapliga artiklar att presenteras. Artiklarna belyser olika aspekter av fenomenet våld i nära relationer och är därmed relevanta för vår undersökning med tanke på att vår förståelse för hur våldet uppstår, bearbetas och upphör förstärkts av artiklarna.
3.1 Mäns våld mot kvinnor
I artikeln ’’ Mäns våld mot kvinnor – dess samhälleliga och interpersonella betydelse’’, skriver Carin Holmberg (2019) om det ökade våldet i nära relationer och hur samhället reagerat på detta. Holmberg (2019) menar att det redan stora forskningsfältet som finns gällande våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor ökat i omfattning och blivit mer uppmärksammat.
Våldsutövandet grundar sig i en strukturell obalans i vem det är som innehar makt och ojämlikheten spelar en central roll i våldets begynnelse. Frågan gällande våld i nära relationer har länge varit ett världsomspännande fenomen, vilket ledde till att Sveriges regering under valet 2006 beslutade om att ta bort genus- och maktbenämningarna ifrån fenomenet. Med tanke på det våld som avses sker utanför det offentliga rummet väljer man att benämna det som inget annat än ’’våld i nära relation’’. Visserligen är det statistiskt bevisat att kvinnor är mer utsatta än män, dock är det enklare att politiskt kunna motverka fenomenet utan att genusbenämningar står i vägen (Holmberg, 2019).
Holmberg (2019) menar att det är viktigt att uppmärksamma de särskilt sårbara grupperna.
Genom att analysera varje individuell gruppering, vilka dessa är och till vilken grad de blir utsatta, kan man få en fördjupad inblick i varför våldet ser ut som det gör – som aktör individualiserar man alltså våldet. Med tanke på att samhället länge haft föreställningen att det endast är den etniska svenska kvinnan som blir utsatt för våld blir individualiseringen nödvändig för att kunna arbeta med detta fenomen. Genom att individualisera problemet med hjälp av att uppmärksamma varje sårbar gruppering ökar den allmänna förståelsen om att våldet är utspritt och behöver därmed motverkas på en samhällsnivå. Att individualisera grupperingarna ökar alltså förståelsen för att alla riskerar att utsättas för våld och inte bara kvinnor som bär på en viss etnicitet eller bakgrund (Holmberg, 2019). Holmberg (2019) påtalar även det faktum att våld i nära relationer är ett uppmärksammat samhällsproblem utan en direkt lösning. Det är därför viktigt att individualisera våldet för att kunna erbjuda rätt hjälp (Holmberg, 2019). Vidare talar Holmberg (2019) även om kvinnans utsatthet i sin relation och hur hon påverkas av sin partners maktutövning. Det är nämligen så att kvinnan är präglad av de så kallade traumatiska banden. De traumatiska banden avser de band som finns mellan kvinnan och hennes partner, vare sig detta är ett band präglat av hat, kärlek, våld, skuld, skam etcetera.
8
Holmberg (2019) menar vidare att det är gynnsamt för tjänstepersoner att besitta en förståelse för kvinnans traumatiska band med tanke på att detta kan ge dem en inblick i hennes situation och hur nära uppbrottet hon är.
3.2 Att bedöma och hantera risker för framtida partnervåld
Henrik Belfrage (2019) är författare till artikeln ’’Att bedöma och hantera risker för framtida partnervåld – vad bör anses vara en ’evidensbaserad’ riskbedömning för partnervåld på individnivå?’’. Författaren skriver att det finns en grundläggande process som tjänstemän skall följa i samband med bedömningen av risk för övergrepp. Denna riskbedömning bedömer varför ett övergrepp begåtts och ifall det finns en risk att det begås igen. Processen i fråga är nödvändig för att få en inblick i hur varje individuell situation ser ut och vilka åtgärder som krävs. Denna process är oundviklig och något som både polisföreskrifter och socialtjänstlagen ställer krav på.
Dock finns det ingen klar definition på hur riskerna ska bedömas vilket leder till ett bristande, oklart och turbulent tillvägagångssätt som påverkar både myndighet och privatperson. Den bristande riskbedömningsprocessen leder Belfrage (2019) till att ifrågasätta ifall den varit en avgörande faktor till att våld i nära relationer inte minskat (Belfrage, 2019).
Belfrage (2019) menar att det vanligtvis finns tre ansatser att använda sig av när det gäller att göra en riskbedömning gällande våld, nämligen den ostrukturerade professionella ansatsen, den aktuariska ansatsen och den strukturerade professionella ansatsen. Den förstnämnda är en kritiserad ansats som innebär att myndighetspersonen skall bedöma riskerna efter egen känsla och upplevelse. Genom använda sig av intuitionsförmåga som enskild bedömningsaspekt tappar man den evidensbaserade bedömningen. Den aktuariska ansatsen handlar om diverse tester som görs för att förutspå ifall det är sannolikt att våldet upprepas i framtiden, dock är denna ansats kritiserad på grund av den bristande riskbedömningen och de bristande bevisen.
Slutligen finner vi den strukturerade professionella ansatsen som är den mest evidensbaserade.
Tack vare noga utformade riktlinjer får myndighetspersonen möjlighet att analysera flera olika infallsvinklar innan en bedömning görs, vilket i sin tur leder till en individ- och evidensbaserad bedömning (Belfrage, 2019).
Slutligen menar Belfrage (2019) att det måste ske en drastisk förändring i riskbedömningsprocesserna och att det i nuläget förlitas för mycket på intuition istället för bevisning. Belfrage (2019) menar att det måste införas ett evidensbaserat arbetssätt som alla involverade myndighetspersoner ska ha kunskap om. Våld, våld i nära relationer och partnervåld är omtalade samhällsfenomen som behöver tas på allvar och mötas på ett professionellt och korrekt sätt. Som myndighetsperson är det ytterst viktigt att använda rätt
9
riskbedömningsprocess för att få en så tydlig och konkret bedömning som möjligt (Belfrage, 2019)
3.3 Gränsytor under förhandling
Veronica Ekström (2018) har skrivit artikeln ’’Gränsytor under förhandling – om socialtjänstens ansvar för stöd till kvinnor som utsatts för våld i nära relationer’’. Artikeln i fråga berör det arbete som socialtjänsten i Sverige ansvarar för gällande det upptrappade våldet gentemot kvinnor i nära relationer. Kvinnor som utsätts för våld har möjlighet att kontakta socialtjänsten för att få någon typ av stöd för att de ska kunna ta sig ut ur deras utsatta situation.
Under senare tid har socialtjänstens roll förstärkts, vilket i sin tur lett till att det skett en förändring i samhället. Kvinnor blir överlag hörda och hjälpta oftare än förut, vilket ger en känsla av förstående och erkännande. Dock har det på senare tid även framkommit att den hjälp som socialtjänsten erbjuder inte varit tillräcklig och därmed lett till att många våldsutsatta kvinnor förlorar modet att berätta om sin situation, än mindre söka efter hjälp. Bland annat har det visat sig att de riskbedömningarna som socialtjänsten gör i samband med varje våldsutsatt kvinna som söker hjälp leder till att vissa kvinnor får mer hjälp än andra (Ekström, 2018).
Inom socialtjänsten finns det olika typer av hjälpmedel som går att erbjuda våldsutsatta kvinnor. Utöver stöd i form av vård och terapeutsamtal, kan den våldsutsatta kvinnan även få hjälp att komma ifrån sitt dysfunktionella förhållande och även få hjälp att bearbeta tillvaron efter att hon lämnat sin relation. Dock är det viktigt att tydligt klargöra när socialtjänstens ansvar upphör och den enskilde kvinnans ansvar börjar. Ekström (2018) menar att det behövs mer konkreta tillvägagångssätt för kvinnan att gå vidare, från både relationen och socialtjänsten (Ekström, 2018).
3.4 Vården har en nyckelroll i att avslöja våld och hjälpa kvinnor
Gun Heimer och Kristina Stenson (2008) har tillsammans skrivit artikeln ’’Vården har en nyckelroll i att avslöja våld och hjälpa kvinnor’’ som belyser vilken central roll som vården spelar gällande hanteringen av våldsutsatta kvinnor. Syftet med artikeln är att belysa innebörden i att tjänstepersoner besitter rätt kunskaper och verktyg för att hantera en våldsutsatt kvinna i behov av hjälp. Att leva ett liv utan våld är en grundläggande mänsklig rättighet, dock har våldet mot kvinnor trots detta ökat på en global skala och gått från att vara en personlig angelägenhet till ett allvarligt hot mot kvinnornas hälsa och samhällets utveckling. Heimer och Stenson (2008) belyser det faktum att ur ett globalt perspektiv har det arbetats med att synliggöra och lösa problematiken, bland annat genom att slå fast att våld mot kvinnor ska klassas som en prioriterad hälsofråga (WHO, 1997, omnämnd i Heimer & Stenson 2008).
10
Det är samhällets ansvar att se till att våldet mot kvinnor upphör vilket i sin tur lett till uppbyggnaden av nationella stödfunktioner i form av stödtelefoner, kriscentrum och dylikt. År 2007 startades i Sverige en stödtelefonlinje, benämnd som Kvinnofridslinjen, där våldsutsatta kvinnor eller deras anhöriga kan ringa in för att tala om deras problematik. Våld mot kvinnor är en utbredd problematik som kräver ett ingående samarbete mellan myndigheter för att kunna hanteras, kontrolleras eller upplösas. Myndighetspersoner måste arbeta på ett professionellt och empatiskt vis för att nå ut till den utsatta kvinnan och ge henne en känsla av respekt och förståelse (Heimer & Stenson, 2008).
3.5 Våldets komplexitet och gamla paradigm.
Artikeln ’’Våldets komplexitet och gamla paradigm. Om utmaningar och svårigheter i arbetet med våld i nära relationer’’ är skriven av Tina Mattson (2011) och handlar om verksamheter som arbetar med att ge stöd och hjälp åt alla parter som blivit utsatta för våld i hemmet. Genom riskbedömningar, skyddsplanering och behandlingsinsatser kan dessa verksamheter hjälpa den utsatte att bearbeta trauman och därmed lära sig att hantera sin nya tillvaro. Mattson (2011) menar att mäns våld gentemot kvinnor sågs under en väldigt lång period som en privat angelägenhet, dock har det tack vare diverse olika feministiska insatser vuxit sig större och blivit ett omtalat samhällsproblem. Genom att olika verksamheter startar, öppnas möjligheten för rehabilitering upp och den som sökt efter hjälp kan känna sig mindre ensam (Mattson, 2011).
Mattson (2011) menar att våldsutövande män har svårigheter i att förmå sig själva att förstå misstaget bakom deras handlingar vilket leder till att de i de flesta fallen inte söker hjälp självmant. Däremot har det visat sig att kvinnor som blir utsatta för våld finner det enklare att söka hjälp för att komma ifrån deras våldsamma och dysfunktionella tillvaro. Mattson (2011) menar att de feministiska tolkningarna av våld grundar sig i mäns våld mot kvinnor och att detta i sin tur eskalerat på grund av den ojämlika maktordningen som råder i det globala samhället.
Vidare menar Mattson (2011) att den feministiska forskning som genomförts har lett till att utforma de verksamheterna som existerar idag för att hjälpa våldsutsatta kvinnor, män och barn (Mattson, 2011).
3.6 De vetenskapliga artiklarnas relevans till uppsatsen
De ovannämnda vetenskapliga artiklarna är utvalda med tanke på deras relevans för vårt examensarbete. Artiklarna studerar på olika vis våld i nära relationer och vilket tillvägagångssätt som myndigheter kan använda sig av för att hjälpa till i rehabilitering, både för våldsutföraren och den våldsutsatta. Vidare har artiklarna valts utifrån syfte och
11
frågeställning, vilket i sin tur kan ge läsarna en tydligare förståelse för bakgrundsproblematiken till fenomenet vi valt att studera.
’’Mäns våld mot kvinnor’’ är en artikel som handlar om att våld i nära relationer har blivit allt mer uppmärksammat på senare tid och att det därför är viktigt att individualisera våldet.
Detta för att kunna analysera vilka de individuella grupperingarna är och till vilken grad de är utsatta. Artikeln skriven av Henrik Belfrage (2019) handlar om de olika bedömningarna som myndighetspersoner tar. Författaren menar att det borde införas mer evidensbaserade bedömningsprocesser, vilket i sin tur innebär kritik mot de processer som existerar idag. Våld i alla dess aspekter behöver mötas med största professionalitet, vilket inte kan inträffa ifall myndighetspersonen enbart följer sin intuition. Den tredje artikeln som vi fann relevant är
’’Gränsytor under förhandling’’ som handlar om socialtjänstens ansvar i att ta emot våldsutsatta personer. Författaren, Veronica Ekström (2018), uppmärksammar det faktum att socialtjänstens arbete utvecklats till det bättre, vilket i sin tur lett till att kvinnor känner sig mer välkomna och hörda än förut. Ekström (2018) nämner även socialttjänstens ansvar i bedömningarna gällande de olika hjälpmedlen som det går att erbjuda en våldsutsatt kvinna.
Gun Heimer och Kristina Stenson (2008) har tillsammans skrivit artikeln ’’ Vården har en nyckelroll i att avslöja våld och hjälpa kvinnor’’ som handlar om att våldet gentemot kvinnor är ett globalt fenomen som under en lång period inte uppmärksammades, än mindre erkändes.
Dock har våldet på senare tid uppmärksammats och benämnts som något oacceptabelt, att inte bli utsatt för våld är en mänsklig rättighet. Tack vare detta har olika verksamheter kunnat startas som har hjälpt kvinnor att våga tro på att det finns hjälp att få. Slutligen finner vi artikeln
’’Våldets komplexitet och gamla paradigm’’ relevant med tanke på att den behandlar den process som olika myndigheter erbjuder som hjälp för våldsutsatta personer. Vidare benämner artikeln varför män som våldsutövare inte söker hjälp, medan kvinnorna som våldsoffer gör det.
Alla ovannämnda artiklar är i hög grad relevanta för vår forskning med tanke på den breda förståelsehorisonten som de ger. Genom artiklarna får man en tydligare inblick på hur våldet uppstår, hur de inblandade agerar, myndigheternas roll i rehabiliteringsprocessen och på vilket sätt denna process kan utvecklas och förbättras.
Kapitel 4. Teorier och begrepp
I följande kapitel kommer vi att redogöra för uppsatsens teoretiska och begreppsliga ramverk.
Vidare kommer tre teorier relevanta för studien att presenteras. Den första bland dem är teorin
12
om sociala band. Den andra teorin handlar om intersektionalitet med tillhörande hegemoni/feminism samt begreppet kommunikativt handlande.
4.1 Sociala band
Sociologen Thomas J. Scheff (1990) har studerat relationer och band mellan människor och benämnde dem som sociala band. Begreppet syftar huvudsakligen på de band som finns mellan människor, alltså bandet som sammankopplar individer och grupper med varandra. När Scheff (1990) talade om de sociala banden syftade han inte på oförändrade relationer, utan menade att dessa sociala band var under ständig förändring. Detta inbegriper de ständiga förändringarna och utmaningarna som de sociala banden möter i sociala samspel med andra människor. Om det sociala bandet upprepade gånger skulle hotas eller skadas krävs det att man reparerar det för att hålla det intakt. Ett socialt band som är intakt innebär att individerna kan identifiera sig med varandra och är involverade i varandras liv. Trots detta är de alltid utsatta för en risk då man inte kan förutse framtiden för de sociala banden, hur intakt eller hotade det kommer att vara. Detta är ett centralt begrepp som lyfter fram människors grundläggande behov av intellektuella och emotionella samspel med sina medmänniskor som beskrivs som ett av människors huvudsakliga ambitioner. Det är med hjälp av de sociala interaktionerna genom de sociala banden som människor utvecklas (Scheff 1990; s. 76, 174–179).
Vidare utvecklar Scheff (1990) begreppet sociala band och fördjupar sig i sociala interaktioner med hjälp av begreppen skam och stolthet. Dessa uppfattas som sociala emotioner och påverkar det sociala bandet i högsta grad. Stolthet och skam är grundkänslor hos människor och uppkommer i form av signaler som vi omedvetet sänder ut till oss själva likaväl som till vår omgivning. De signalerna avlyssnas ständigt och vi kan påverka de sociala banden positivt genom stolthet och negativt genom skam. Människor drabbas lätt av skamkänslor vilket i sin tur tär på de sociala banden. För att undvika detta måste man hitta en balans mellan sin tillhörande grupps behov och sina individuella behov genom att skilja mellan nära samt distanserade sociala band. När man kan skilja mellan dessa kan man acceptera andra människors olikheter och samtidigt vidmakthålla sin individualitet, vilket kallas optimal differentiering. Motsatsen till optimal differentiering är underdifferentiering. Detta drabbar personer som tar ansvar för sin grupps behov före sina egna på grund av att man står gruppen så pass nära. Skulle en person å andra sidan lägga mer vikt på sina egna behov än gruppens riskerar man att bli isolerad. Detta fenomen benämnde Scheff (1990) som överdifferentiering.
På grund av risken för över- eller underdifferentiering är det särskilt viktigt för en individ att hitta balansen mellan nära och distanserade sociala band (Scheff 1990; s. 4–15).
13
Denna teorin skall användas för att förklara och analysera hur brister i de sociala banden mellan den utsatta kvinnan och aktörer inom sociala förvaltningar kan påverka mötet och hur det utspelar sig. Dessutom skall teorin användas för att analysera hur de sociala bandens tillstånd kan påverka det sätt som det förebyggande arbetet kommer att utspela sig. Utöver detta skall teorin om sociala band ge en djupare insikt om vad som kan driva den utsatta kvinnan att agera som hon gör till följ av våldet hon utsätts för. Om de sociala banden till hennes omgivning påverkar hennes val samt hur relationerna kan påverkas när kvinnan väljer att lämna relationen eller söka hjälp.
4.2 Intersektionalitet
Intersektionalitet är ett begrepp som används som ett analytiskt verktyg som ska förtydliggöra och belysa makthavares strategier för att förstå förtryck. Begreppet har sitt ursprung i främst det feministiska perspektivet, men inkluderar andra kategorier för att belysa den diskriminering som sker mot målgrupper, exempelvis nyanlända, lågutbildade, individer med funktionsnedsättningar etcetera. När samhället väljer att fokusera på en målgrupp för att förbättra deras tillstånd och tillvaro kan det förekomma en viss problematik. Problematiken är att dessa personer mycket väl kan tillhöra mer än en missgynnad grupp eller social kategori och upplever därför diskriminering eller förtryck på flera plan. Detta kan exempelvis vara kön, sexuell läggning, klass, etnicitet med flera. Det är av den anledningen som begreppet intersektionalitet används som ett analytiskt verktyg som uppmärksammar de målgrupper som är utsatta för diskriminering av olika slag och erbjuder en bredare och mer ingående förståelse för deras situation i samhället. Denna teori är i högsta grad relevant för att förstå dagens sociala komplexitet, på grund av att samhället vi lever i är under ständig utveckling och multikulturalitet är något som hör utvecklingen till. Intersektionalitet handlar om att belysa det faktum samt arbeta med att förhindra en ojämn fördelning av våra resurser till olika grupper.
Utöver detta hjälper begreppet intersektionalitet oss att på ett enklare och ett mer effektivt sätt förstå och tillämpa mänskliga rättigheter (De Los Reyes & Mulinari, 2014; s. 7–8, 25).
En viktig aspekt i samhället som gör det orättvisa maktutövandet mot minoritetsgrupper och utsatta grupper möjligt handlar om entydiga och fragmenterade representationer av dessa.
Denna kategoriseringen ger en homogen världsbild och bidrar på ett aktivt sätt till maktutövandet. När man kategoriserar en person som man/kvinna, svensk/invandrare etcetera.
så förbiser man de andra identitetsskapande egenskaperna vilket är en form av maktutövning och förtryck som suddar ut de historiska orsakerna bakom ojämlikhet. Det blir på så sätt svårare att blicka tillbaka och hitta de mönster man vill bryta för att kunna arbeta på ett förebyggande
14
sätt (De Los Reyes & Mulinari, 2014; s. 126–127).
När samhället lägger svenska kvinnor och kvinnor med invandrarbakgrund i olika och ofta motsatta kategorier bidrar de till en diskursiv typ av maktutövande. Detta då man på så sätt skiljer dessa kvinnor åt och fokuserar på vad skillnaderna mellan grupperna är istället för att fokusera på att detta är kvinnor med gemensamma problem, behov och önskemål. Att synliggöra denna typ av förtryck och ena de två grupperna var kvinnor skapar en fördjupad förståelse kring det gemensamma problemet och man kan nu fokusera på att hitta en lösning utan att vidare generera andra problem i form av diskriminering mot denna ena folkgrupper eller den andra (De Los Reyes & Mulinari, 2014; s. 127).
Teorin om intersektionalitet skall komma användas för att analysera om man kan finna ett mönster bland de kvinnor som söker sig till de olika sociala myndigheterna till följd av våld i nära relation. Denna teorin skall belysa ifall att vissa faktorer kan resultera i att en kvinna är mer utsatt för våld och vad den bakomliggande orsaken kan vara. De faktorerna kan vara etnicitet, ålder, sexualitet etcetera.
4.3 Kommunikativt handlande
Jürgen Habermas (1988) utvecklade det grundläggande begreppet om kommunikativt handlande med hjälp av den filosofiska diskursen som bygger på att begreppets övertygande kraft samt förklaringskraft kommer att expandera från den ena nivån till den andra. Habermas (1988) menade på att det kommunikativa handlandet skulle vara något som är grundläggande och som hänger ihop med system och livsvärld. Mot bakgrund av att människor genom språk strävar efter samförstånd utvecklade han sin teori om kommunikativt handlande. När Habermas (1988) talade om det kommunikativa handlandet betonade han att det måste ske i närvaron av minst två aktörer. När de två aktörerna med hjälp av främst det verbala språket men även kroppsspråk uppnår ömsesidig förståelse benämns denna process som kommunikativt handlande. För att uppnå den ömsesidiga förståelsen menar Habermas (1988) att den redan är befintlig i språkliga interaktioner hos individer. Detta innebär dock inte att alla sociala relationer och språkliga utbyten leder till kommunikativt handlande. En aktörs egoism har förmågan att instrumentalistera ett utbyte för egen vinning genom sitt beteende. Trots att det kommunikativa handlandet kan utnyttjas till individens egen förtjänst motsäger det grunden för teorin. Enligt teorin om det kommunikativa handlandet kan en ömsesidig förståelse endast uppnås genom att förståelseprocessen är lyckad (Habermas, 1988; s. 100–102)
Vidare utvecklade Habermas (1988) begreppen system och livsvärld. Livsvärlden beskrevs som ett unikt perspektiv för varje individ som är grundat i hur de tolkar och förstår sin
15
omgivning. Enligt Habermas (1988) agerar livsvärlden som ett grundläggande bakgrundsvetande. Livsvärlden utgör även den plats där den kommunikativa processen äger rum. Livsvärlden är alltså något eget och individuellt för varje person, det är en sammanställning av den sociala sfären och socialiseringsprocesser som individen samlat på sig under sin livstid. System däremot kan beskrivas som generella styrningssystem i samhället.
Detta är något som existerar utanför individen. Exempel på saker som hör systemet till är politiska beslut, pengar, byråkrati, lagar etcetera. I systemet är pengar det som är den huvudsakliga drivande kraften (Habermas, 1988; s.185–190).
Teorin om det kommunikativa handlandet skall användas för att analysera mötet mellan den utsatta kvinnan och aktörerna som de söker sig till på sociala myndigheter. Hur brister i det kommunikativa handlandet kan påverka arbetet med kvinnorna. Dessutom får man djupare förståelse av hur bristande kommunikativ handling kan påverka tilliten och hurdant det i sin tur kan påverka resterande faktorer av de sociala myndigheternas arbete.
Kapitel 5. Metod
I detta kapitel kommer vi att presentera den metodologiska ansats och vetenskaplig metod som valts. Vidare kommer vi att redogöra för vårt tillvägagångssätt, vårt urval, etiska övervägande, vald analysmetod och vår förförståelse. Syftet med metodkapitlet är att redogöra för och presentera hur studien i fråga har genomförts och därmed även redogöra för de aspekter som vi uppfattat som oundvikliga och avgörande för studiens genomförande och slutsats.
5.1 Kvalitativ metod
Under genomförandet av en studie är det viktigt att forskaren bestämmer sig för och avgränsar sig till en vetenskaplig metod. Denna vetenskapliga metod blir sedan den fundamentala grund som forskaren förlitar sig på i samband med systematiseringen av studien, insamling av empiri och kartläggning av det fenomen som valt att studeras. Inom den vetenskapliga sfären talar man om två metoder som är användbara, nämligen den kvalitativa och den kvantitativa metoden. Att använda den kvantitativa metoden innebär att forskaren använder sig av och förlitar sig på empiri i form av insamlad statistik, mätningar och försök att generalisera resultat. Denna metod grundar sig i fullständig objektivitet och handlar därmed om att forskaren skall undersöka en objektiv verklighet med hjälp av exempelvis frågeformulär som delas ut till respondenter valda ur vissa urvalskriterier. Den kvalitativa metoden grundar sig däremot på att forskaren försöker finna en mer subjektiv empiri med respondenternas egna upplevelser, uppfattningar och synvinklar som utgångspunkt. Denna vetenskapliga metod används oftast i undersökningar där
16
forskaren är ute efter personliga och subjektiva svar som skall leda till en typ av avveckling eller en närmre granskning av ett socialt fenomen När forskaren använder sig av den kvalitativa metoden ökar dennes chans att kunna analysera och tolka det insamlade materialet, vilket inte hade åstadkommits ifall forskaren valt den kvantitativa metoden (Alvesson & Sköldberg, 2017;
s. 16–17).
Enligt Alvesson och Sköldberg (2017) är målet med den kvalitativa vetenskapsmetoden att med hjälp av intervjuer kunna få betingas av en djupare förståelse för respondenternas upplevelser och åsikter. Vår studie berör främst de tankar, upplevelser och åsikter som arbetare på diverse myndigheter och ideella organisationer besitter. Frågeställningarna har som utgångspunkt att analysera våld i nära relationer på ett sociologiskt- och socialpsykologiskt vis.
Detta faktum har legat i grund till vårt beslut att genomföra denna studien med hjälp av en kvalitativ metod. Förhoppningen är att genom våra intervjuer kunna få en djupare inblick i hur den våldsutsatta kvinnan blir bemött av tjänstepersoner och hur de i sin tur agerar för att förebygga och motverka att det sker igen.
5.2 Metodansats
Som ovannämnt är syftet med vår studie att studera våld i nära relationer med utgångspunkt i hur arbetare på olika myndigheter och ideella organisationers upplever och arbetar med fenomenet. Våld i nära relationer är ett laddat ämne som på ett eller ett annat vis påverkar alla som kommer i kontakt med det, vare sig personen är våldsutövare, våldsoffer eller tjänsteperson. Att använda sig av den kvalitativa forskningsmetoden är en självklarhet för oss då vi vill utgå ifrån respondenternas egna erfarenheter, tankar och känslor kring ämnet, likaså att använda oss av hermeneutiken som metodansats. Sjöberg och Wästerfors (2008) menar att hermeneutiken går att relateras till tolkningen av bibeln och hur viktigt det är att bibeltexterna tolkas med hjälp av ett helhetssamband. Med detta menar författarna att för att en mening skall kunna tolkas och förstås, är det viktigt att den sätts i ett större sammanhang och hänvisas till helheten.
Sjöberg och Wästerfors (2008) menar vidare att hermeneutiken handlar om hur människan tolkar, upplever och förstår verkligheten och används numera i forskning som kräver just förståelse och tolkning. Hermeneutiken handlar alltså om tolkningar av verkligheten vilket innebär att det tolkande och upplevande subjektet blir en central roll i hur förståelsen för den sociala verkligheten ter sig. Utöver detta har hermeneutiken även ett intresse i att studera hur människor vet saker. Detta kallas för intersubjektivitet och undersöker samspelet mellan människor, vilket i sin tur gör hermeneutiken till en användbar vetenskapstradition för
17
samhällsvetaren (Sjöberg & Wästerfors, 2008; s. 102–105). Med tanke på att vår studie är sociologisk och handlar om tjänstepersoners upplevelse av hur kvinnor drabbats av våld i nära relationer, fann vi hermeneutiken som mest relevant för vårt valda fenomen. Vår intervjuguide är utformad med utgångspunkt i den hermeneutiska metodansatsen, vilket innebär att de frågor vi ställt handlar om respondenternas egna upplevelser, åsikter, tolkningar, tankar och samspel med verkligheten.
5.2.1 Den hermeneutiska cirkeln
Inom denna vetenskapstradition finns det något som benämns som den hermeneutiska cirkeln.
Denna cirkel handlar om förståelseprocessen och betonar innebörden i att ha förståelse för helheten som grundar sig i förståelsen för delarna. För att förstå sig på helheten behöver man ha förståelse för delarna och likaså tvärtom. Förståelseprocessen handlar om att en individ grundar sin förståelse i den förståelsehorisont den redan besitter. Förståelsehorisonten spelar därmed en central roll i hur både helheten och delarna upplevs och uppfattas (Alvesson &
Sköldberg, 2017; s. 134–135).
När man som forskaren använder hermeneutiken som vetenskapstradition är det oundvikligt att uppnå en förståelse grundad i ens individuella förståelsehorisont. Under studiens gång har vi samlat in empiri, bland annat genom intervjumaterial. Den empiri som vi samlat in genom intervjuerna är empiri som grundar sig i respondenternas egna känslor, upplevelser och tolkningar. Empirin är alltså direkt taget ur respondenternas faktiska verklighet och hur de upplever sin situation. Med tanke på att alla respondenter inte delar samma upplevelser eller uppfattningar skapar varje enskild individ deras egen individuella förförståelse (Gilje &
Grimen, 2007; s. 174–183).
5.2.2 Vår förförståelse
Enligt Gilje och Grimen (2007) är förförståelse något som både respondenterna och forskaren besitter och är en aspekt som därmed inte går att undgå. Under senare år har våld i nära relationer varit ett omtalat globalt fenomen som öppnat upp för olika typer av diskussioner, dialoger och forskningar. Sociala medier och nyhetersartiklar har spelat en central roll i att förse oss med en förförståelse för ämnet, vilket vi i sin tur ser som fördelaktigt i detta sammanhang.
Vår förförståelse består vidare av diverse informationer som berör kvinnors utsatthet, i synnerhet våld i nära relationer. Vi har på olika sätt varit omringade av kvinnor som blivit utsatta för våld och män som utsatt kvinnor för våld. Detta har öppnat dialoger gällande fenomenet där olika situationer har analyserats och diskuterats. Den information som vi anammat oss inom vårt sociala nätverk i samband med den information som vi tagit till oss
18
genom studier, sociala medier och nyhetsartiklar har därmed gett oss en underliggande förståelse för fenomenet och på vilket sätt det utspelar sig. Fördelen med vår förförståelse är att vi med hjälp av hermeneutiken kan utnyttja vår förförståelse för att få en djupare inblick i hur situationen ser ut och i hur både kvinnor och tjänstemän upplever våld i nära relationer. Dock kan förförståelsen även påverka studien negativt genom att vi utgår för mycket i förförståelsen och tappar greppet om andra perspektiv och angelägenheter som kan spela en central roll i fenomenet. Detta går att undvika genom att genomgående under studiens gång gör sig själv medveten om den förförståelse som man sedan innan besitter. Det är alltså viktigt att vi som forskare värnar om vår förförståelse, samtidigt som vi bibehåller en distans från den subjektiva forskningen och utgår enbart ifrån en objektiv sådan (Gilje & Grimen, 2007; s. 174–183).
5.3 Datainsamling och tillvägagångssätt
Under studiens gång har vi varit måna om att välja metoder som kommer att spela en central roll i studiens slutresultat. Som ovannämnt har vi valt att använda oss av den kvalitativa forskningsmetoden, vilket leder oss in på att använda oss av intervjuer som metod för datainsamling. Det finns olika typer av intervjumetoder och vi har valt att använda oss av den semistrukturerande intervjun. Denna intervjumetod innebär att forskaren genomför intervjun med redan förutbestämda frågor och ämnen samtidigt som det lämnas plats för följdfrågor (Dalen, 2008; s. 30–31).
Intervjuguiden som varit avsedd för tjänstepersonerna inleds med grundläggande frågor som avser tjänstepersonernas arbetsplatser och hur länge de arbetat där. Denna struktur ger oss som forskare förståelse för vilka respondenter som arbetat med fenomenet längst och ger därmed en djupare inblick i hur samspelet mellan våldsutsatt kvinna och tjänsteperson ser ut.
Intervjuguiden fortsätter vidare med fördjupade frågor som berör tjänstepersonernas syn på fenomenet, hur de våldsutsatta kvinnornas upplevelser ser ut, hur samspelet sinsemellan tjänsteperson och kvinna fungerar etcetera. Dessa frågor analyseras sedan i relation till intervjuguiden som varit avsedd för de våldsutsatta kvinnorna. Den bakomliggande orsaken för valet av intervjumetod har handlat om att vi haft i avsikt att få en djupare och mer omfattande kunskap och förståelse gällande våld i nära relationer och hur detta hanteras och upplevs av bland annat tjänstepersoner. Intervjufrågorna är formade på ett strukturerat men öppet vis, vilket innebär att de följer ett visst tema men lämnar plats för följdfrågor och egna reflektioner.
Anledningen till detta är för att vi ville ge våra respondenter möjlighet att yttra sig inom ramen av vår intervjuguide. Intervjufrågorna som varit avsedda att ställas till respondenterna som tjänstepersoner har haft som syfte att undersöka deras arbetssätt och hur de själva upplever
19
att arbetssättet fungerar medan frågorna avsedda till de våldsutsatta kvinnorna har haft som syfte att undersöka den upplevelsen de haft när de varit i kontakt med myndigheter eller ideella organisationer. Inledningsvis ville vi få en grundläggande basinformation om våra respondenter, vilket ledde oss till att inleda intervjuerna med frågor om deras arbete, livssituation etcetera. Intervjuguiderna är även grundade i teorierna sociala band, intersektionalitet och kommunikativt handlande vilket öppnade upp möjligheten för att analysera intervjusvaren utifrån ett mer sociologiskt perspektiv (Ahrne & Svensson, 2011; s.
40–41).
5.4 Urval
När en forskare valt ett fenomen som skall studeras, är det vanligt att forskaren genomför ett så kallat tvåstegsurval. Detta innebär att forskaren 1) beslutar i vilket avseende denne skall studera fenomenet för att sedan 2) bestämma vem/vilka det är som ska intervjuas. Det är viktigt att forskaren redovisar hur denne fått tag på respondenterna för att empirin skall anses vara pålitlig, det ska alltså inte bara ha skett av en slump (Ahrne & Svensson, 2011; s. 42–43).
I denna studie har vi valt åtta respondenter, varav sex av dessa kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor i deras arbetet och resterande två är kvinnor som själva varit utsatta. De våldsutsatta kvinnorna fick vi kontakt med genom att vi tog kontakt med personer i vår närmsta umgängeskrets som presenterade oss för en av dem. När vi senare informerade denna respondent om att vi ville komma i kontakt med ytterligare en våldsutsatt kvinna presenterade hon oss för en annan kvinna som senare skulle visa sig bli vår andra respondent. Denna process, när en person rekommenderar en annan benämner Aspers (2011) som ett snöbollsurval. Detta innebär att forskaren söker efter respondenter i forskarens egna sociala nätverk. Ett snöbollsurval är praktiskt, dock finns det en risk att respondenterna delar samma åsikter, upplevelser och tankar vilket kan leda till liknande intervjusvar (Aspers, 2011; s. 95). Denna risk är en nackdel, dock något som inte påverkade vårt arbete och våra intervjuer. Trots att de våldsutsatta kvinnorna kände varandra hade de olika upplevelser och svarade därför annorlunda på alla intervjufrågor.
De resterande sex respondenterna bestod av tjänstepersoner som arbetar med kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer. Detta innebär att intervjuguiden hade som huvudsaklig avsikt att se närmre på dessa organisationer genom att välja ut ett sex arbetare för att vidare studera hur dessa hanterar kvinnor som drabbats av våld i nära relationer. För att gör detta valde vi att använda oss av rollselektion. Enligt Aspers (2011) handlar rollselektion om att besluta sig för en viss gruppering att studera för att sedan göra det, vilket legat till grund för valet av
20
rollselektion som urvalsmetod (Aspers, 2011; s. 97). Att använda sig av organisationer som utgångspunkt till de valda respondenterna är främjande för studien med tanke på att forskaren redan besitter förkunskaper gällande hur hierarkin och arbetssättet ser ut i organisationen (Ahrne & Svensson, 2011; s. 42–43).
Den bakomliggande orsaken till att vi valde att intervjua två olika grupperingar är för att vi ville få en mer objektiv inblick på hur situationen ser ut. Genom att först och främst intervjua kvinnor som varit utsatta för våld fick vi en inblick i hur en våldsutsatt kvinna kan känna när hon är i behov av hjälp. Med detta i åtanke intervjuade vi sedan tjänstepersoner som gav oss en inblick i hur deras arbetssätt ser ut och vilka upplevelser de personligen har gällande våld i nära relationer och hur detta arbetssätt anpassas till varje klient. Att använda sig av två grupperingar har visat sig vara främjande för uppsatsens analys av intervjusvar samt studiens reliabilitet.
Detta på grund av att en bredare empiri ger oss ett större tolkningsutrymme samt kan bidra med olika synvinklar på samma problematik. På så sätt kommer resultatet inte vara uppbyggt på en homogen upplevelse av våldet och kan inkludera flera gruppers erfarenhet.
5.5 Validitet och reliabilitet
Författarna Holme och Solvang (1997) menar att en väl genomförd studie är en studie med hög reliabilitet och validitet. För att uppnå detta är det enligt författarna viktigt att genomgående se till att inga systematiska eller slumpmässiga fel uppstår i samband med problemformuleringen eller empiriinsamlingen. Vidare är det, enligt Holme och Solvang (1997), viktigt att forskaren ständigt är kritisk och ifrågasättande för att kunna bibehålla kontroll över reliabiliteten och validiteten. Reliabiliteten handlar om empiriinsamlingen och hur denna gått till. Kvale och Brinkmann (2017) menar att reliabilitet avser den tillförlitlighet som finns i forskningen. Detta går att mäta genom att genomföra en likadan studie och på sådant vis få ett liknande resultat.
Validiteten däremot handlar om hela studiens tillförlitlighet, inte enbart forskningens, alltså handlar validitet om frågeställningen och hur denna i sin tur besvarats (Holme & Solvang 1997;
s. 163).
Att uppnå så hög validitet och reliabilitet som möjligt är en målsättning i alla studier, vilket vi försökt att uppnå genom olika tillvägagångssätt. Genom att använda oss av konkreta urvalsmetoder har vi ökat studiens validitet med tanke på respondenternas relevans till vårt valda fenomen. Vidare förstärktes validiteten och reliabiliteten genom våra semistrukturerade intervjuguider, vilket i sin tur gett respondenterna möjlighet att utveckla deras svar på ett individuellt vis samtidigt som vi som forskare fått möjlighet att ställa relevanta följdfrågor.
Detta stärker validiteten och reliabiliteten genom att ge respondenterna möjlighet att enskilt och
21
individuellt besvara frågorna och utesluter därmed möjligheten att de påverkas av någon annans närvaro eller svar, dessutom har de utrymme att på ett uttrycka sig och utveckla sina svar enskilt.
För att sedan ytterligare förstärka intervjuernas reliabilitet valde vi att spela in våra intervjuer för att sedan transkribera dem. Detta tillvägagångssätt minskar risken för missförstånd och att datamaterial går förlorat i samband med intervjusammanställningarna. Holme och Solvang (1997) menar att det finns en risk att forskaren kommer respondenterna för nära, vilket senare leder till att de beter sig på ett vis som de tror att forskaren förväntar sig. Detta leder till att den empiri som insamlats inte är sanningsenlig – alltså inte giltigt. För att minska risken för att detta uppstår är växelverkan mellan forskare och respondent ytterst viktigt. Detta med tanke på att forskaren kan ständigt återkomma till respondenten för att kontrollera att den empirin som insamlats är korrekt och godkänd av respondenten själv (Holme & Solvang, 1997; s. 94–95).
5.6 Analysmetod
När intervjuerna genomförts var det dags för oss att sammanställa och bearbeta dessa, vilket vi i sin tur gjort med hjälp av transkriberingarna. Dalen (2008) menar att det är viktigt att sammanställa intervjuerna och jämföra dem med varandra för att få ett mångsidigt perspektiv som senare går att använda i analysen. Med detta i åtanke har vi tematiserat det resultat som presenterats för att sedan kunna använda kodning som en del av vår analys. Detta innebär att resultatet förlagts i teman/kategorier som sedan legat till grund för de olika underrubrikerna som presenterats i analysdelen, de blir alltså olika strukturerade koder att analysera (Aspers, 2011; s. 167–168).
Vidare har vi använt oss av den hermeneutiska meningstolkningen för att förstå, tolka och vidareanalysera den insamlade empirin. Den hermeneutiska tolkningen används för att djupgående analysera intervjumaterialet som samlats in för att sedan tyda och jämföra dessa.
Detta tillvägagångssätt har hjälpt oss att kunna arbeta kritiskt med vårt material och upptäcka missförstånd som missats under intervjuernas gång. Vidare har vi även fått möjlighet att jämföra respondenternas svar med varandra för att kunna vidareanalysera dessa och betinga dem i en specifik teori eller ett specifikt begrepp (Dalen, 2008; s. 72). Genom användandet av den hermeneutiska tolkningen utgår man ifrån en process som kallas för den hermeneutiska spiralen. Denna spiral är viktig att använda sig av med tanke på att inom analyseringen och tolkningen av materialet är det oundvikligt att kunna pendla mellan delarna och helheten (Kvale
& Brinkmann, 2017; 251–252). Vår studie består av tidigare forskningar, teorier, vår egen förförståelse samt respondenternas intervjusvar som presenterar deras tankar, tolkningar och förförståelse om verkligheten. Dessa delar har sedan lagt en grund som används i analyseringen
22
av helheten, i detta fall hur tjänstepersoner arbetar med våldsutsatta kvinnor, hur de upplever att våldet har utvecklats samt hur de våldsutsatta kvinnorna själva upplever deras kontakt med myndigheter och ideella organisationer.
5.7 Etiska överväganden
Som samhällsforskare är social kontakt en oundviklighet och något som förr eller senare kommer att inträffa. Detta innebär att etiska och moraliska frågor blir en fokusfråga i alla relationer och mänskliga samspel. Även inom samhällsvetenskapens forskningsramar återfinns etiska överväganden i form av relationen mellan forskare och respondent, de människor som studeras och hur forskaren väljer att framhäva sin forskning. Något av det allra viktigaste i forskning är att värna om respondenternas integritet. Enligt Vetenskapsrådet (1990, omnämnd i Ahrne & Svensson, 2011; s. 31) ska endast forskning som värnar om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna godkännas och därmed genomföras. Detta kan forskaren göra genom att tillämpa principerna som kallas för informerat samtycke, konfidentialitet och nyttjandekravet. Det informerade samtycket handlar om att forskaren informerar respondenterna om vad studien berör och ger dem därmed rättigheten att själva besluta ifall de vill medverka eller inte. Den konfidentiella principen handlar om att studiens genomförs och presenteras på ett vis som garanterar respondenterna att deras identitet inte kommer att redovisas för utomstående aktörer. Sistnämnda principen, nyttjandekravet, handlar om att de personuppgifter som insamlats under forskningens gång inte kommer att användas i andra ändamål som kan påverka den enskilde respondenten (Ahrne & Svensson, 2011; s. 31).
Med de etiska övervägandena i åtanke har vi genomfört vår studie med respondenternas integritet i första hand. Genom att följa Vetenskapsrådets principer har vi kunnat informera respondenterna om syftet med studien, garantera dem anonymitet samt se till så att deras intervjusvar inte används i ett annat syfte än enbart vår studie. Dock är det även viktigt att som forskare ha förståelse för den förförståelse som respondenterna redan besitter. Som redan presenterats ovan har vi valt att intervjua två grupperingar, varav en utgår ifrån tjänstepersonernas upplevelser och den andra i de våldsutsatta kvinnornas upplevelser. Till tjänstepersonerna har vi ställt frågor som berör deras egna personliga upplevelser, vi har lämnat plats för dem att besvara frågor utan tidspress och vi har även gett dem möjligheten att ställa oss motfrågor. Gällande de våldsutsatta kvinnorna, har vi varit noga med att inte ställa frågor gällande deras situation eller hur de hade det med deras män. De frågor som vi ställde har främst berört deras tankar gällande och upplevelser med tjänstepersoner. Med tanke på vårt noggrant valda tillvägagångssätt som vi använt oss av har vi upplevt att den påverkan som vår studie haft
23
på respondenterna varit minimal. Dock har vi trots detta även lämnat ut våra telefonnummer till respondenterna för att de ska ha möjlighet att kontakta oss ifall de känner sig tveksamma eller ifrågasättande. Det centrala fokusen under våra intervjuer har varit att respondenterna ska känna sig trygga och värnade om.
Kapitel 6. Resultat.
I detta kapitel kommer vi att redovisa de delar som vi uppfattar innehåller de allra viktigaste och mest nödvändiga aspekterna av intervjuerna. Vi beslutade oss för att intervjua åtta personer och varje individuell intervju påbörjades med att vi kortfattat förklarade vad syftet med vår studie var och varför vi valde att intervju just dem. Med tanke på att vi intervjuade sex personer som arbetar med våldsutsatta kvinnor och två våldsutsatta kvinnor, hade vi två olika intervjuguider. De anställdas intervjuer inleddes med frågor gällande deras arbete, medan intervjun med de våldsutsatta kvinnorna inleddes med frågor om vem de sökt sig till och vilken hjälp de anser sig ha fått. Vi erbjöd våra respondenter anonymitet, vilket innebär att vi kommer att tilldela dem fingerade namn samt att vi enbart kommer redogöra för vilket län de arbetar i, inte vilken stad.
6.1 Presentation av respondenter
• Respondenten Sarah, Kurator på en vårdcentral – Skåne län.
- Sarah jobbar som kurator, rehabkoordinator och enhetschef på en vårdcentral i Skåne län. Hon har jobbat där i två år och varit enhetschef i ett halvår. Tidigare jobbade hon som socialsekreterare inom enheten för ekonomiskt bistånd. Inom sitt arbete på vårdcentralen möter hon alla typer av problem, i synnerhet våld i nära relationer. Detta innebär att hennes kunskap om själva ämnet och vilka tillvägagångssätt som hon skall använda sig av är välutvecklat.
• Respondenten Frida, Stödperson för utsatta kvinnor – ideellt arbete – Skåne län - Frida har under två års tid arbetat som föreläsare och studiecirkelledare. Under denna tid har hon även arbetat ideellt som stödperson till våldsutsatta kvinnor och tjejer. Frida arbetar inte inom en organisation eller ideell verksamhet, utan det arbete som hon utför sker helt på eget bevåg och tid. Detta har gett henne relativt fria tyglar och försett henne med en insyn i de våldsutsatta kvinnornas upplevelse av statliga myndigheter och kvinnojourer.
• Respondenten Jessica, Stödperson för utsatta kvinnor – kvinnojour – Skåne län - Jessica har under två och ett halvt års tid arbetat som stödperson på en kvinnojour belägen i Skåne län. Dessförinnan arbetade hon som socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd, vilket innebär att hon i båda sina arbeten stött på våldsutsatta kvinnor. Detta har försett henne med en
24
djupare förståelse för de skillnader som finns i hur en ideell verksamhet kontra en statlig myndighet fungerar.
• Respondenten Lukas, Socialsekreterare inom Familjevåldsenheten – Skåne län - Lukas har arbetat som socialsekreterare inom familjevåldsenheten under åtta år, dock i två olika län. I Skåne län har han arbetat i fyra år. Arbetet på familjevåldsenheten handlar framförallt om att utreda orosanmälningar och dysfunktionella familjeförhållanden. Det är även inom denna enhet som socialarbetarna tar beslut gällande vilken typ av hjälp som en våldsutsatt person skall få och ifall personen i fråga behöver beskydd.
• Respondenten Johanna, Sjuksköterska på en vårdcentral, Skåne län
- Johanna har arbetat som sjuksköterska under 15 år. Under dessa år har hon haft möjligheten att stöta på alla olika sorts människor och därmed fått kunskap om diverse typer av åkommor.
Dock har Johanna även arbetat med till synes våldsutsatta kvinnor och barn, vilket gett henne befogenheten att ifrågasätta vad som orsakat diverse skador, rädslor, stress eller ängslighet.
Johannas erfarenheter är omfattande och hennes långa yrkeserfarenhet har gett henne en djupare förståelse för det hemliga våldet – det kvinnan är för rädd att tala om.
• Respondenten Erik, Kriscentrum, Skåne län
-Erik har i två år arbetat på ett kriscentrum i Skåne län, dock har han arbetat inom samma kategori i fem år. Hans arbete har gett honom en överblick på det våldet som inträffar och som många kvinnor utsätts för, vilket gett honom erfarenheter kring hur han skall bemöta och arbeta med våldsutsatta kvinnor. Vidare har han även en inblick i våldets utveckling och hur detta påverkar offret, våldsutövaren och samhället.
• Respondenten Emilia, Våldsutsatt kvinna – Skåne län
- Emilia är en kvinna som under många år levde i ett dysfunktionellt och väldigt våldsamt äktenskap. Med tanke på att hon var nyanländ i landet hade hon ingen större koll över vilka myndigheter och organisationer som hon kunde höra av sig till för att få hjälp i hennes situation.
Efter ett tag vände hon sig till sina släktingar som vägledde henne till polisen och bad henne söka hjälp där, vilket hon gjorde. Emilias upplevelse har gett henne en förstahandserfarenhet ur den våldsutsattas ögon gällande hur polis och socialtjänst agerar.
• Respondenten Lisa, Våldsutsatt kvinna – Skåne län
- Under flera års tid levde Lisa i en dysfunktionell relation som präglades av mycket våld, både fysiskt och psykiskt. Det fysiska våldet blev synligt, vilket ledde henne till att söka hjälp på vårdcentralen och akuten. Hennes erfarenhet har lett henne till få insyn i hur vården bemöter
25
kvinnor som misstänks vara utsatta för våld, vilket senare legat i grund till hennes bristande tillit för dessa insatser.
6.2 Våldets utveckling
De organisationer och myndigheter som arbetar med kvinnorna som utsätts för våld har som mål att stoppa och förebygga våldet. För att kunna göra det måste man ha en inblick i hur våldet eskalerar, hur vanligt förekommande fall är samt om det har skett en ökning eller minskning i antalet anmälda fall. På så sätt kan man enklare tackla problemet och få en bild av hur det utvecklas, eskalerar eller minskar. När man har gjort det så kan man även få en inblick i vad det kan vara som triggar igång det och hur man hejdar det.
Stödpersonen Frida upplever att återkommande fall, det vill säga att kvinnorna återgår tillbaka till männen, är väldigt frekventa vilket kan vara en följd av den psykiska misshandeln som kvinnorna utsätts för. Detta kan bero på en rad olika saker anser hon, bland annat att många kvinnor har normaliserat våldet i sina i förhållanden, vilket leder till att de väljer att gå tillbaka till den våldsamma miljön. En annan bidragande faktor anser Frida är att kvinnorna trots allt är fästa vid sin våldsutövare, de har hopp om att relationen kommer att ändras till det bättre vilket enligt Fridas erfarenhet med kvinnorna ofta inte är fallet. Respondenten Eriks erfarenhet med de utsatta kvinnorna stämmer överens med Fridas. Han ser ofta kvinnor gå tillbaka till sin förövare på grund av att de är fästa vid dem. I andra fall ser Erik kvinnor som stannar i relationen på grund av att de är rädda för sin förövare.
De frekventa fallen av att gå tillbaka till mannen kan vara kopplade till de stigman som omgärdar situationen. Att kvinnorna känner skam. Skam av att människor ska veta vad det är som försiggår i hemmet när de målat upp en bild av ett lugnt familjeliv. Kvinnan vågar därför inte lämna förhållandet. Detta är något som kuratorn Sarah håller med om.
”Vissa kvinnor som är vana vid att det här med våld från maken är någonting som är vanligt, deras mammor kanske har blivit slagna, deras systrar har blivit slagna. I deras kultur är det vanligt och då känns det som att de är udda eller att det är fel på den kvinnan som tycker att det är fel att hon blir slagen och då kan dem känna stor skam och det är klart att de hindrar
dem.”
Enligt socialsekreteraren Lucas har det på sistone skett en ökning i antalet fall som hans specifika avdelning kommer i kontakt med. Detta kan bero på en rad olika faktorer och han valde att uttrycka sig på följande sätt när han blev tillfrågad om det har skett en ökning eller minskning i antalet rapporterade fall.
26
”En ökning helt klart. Vi lever i ett samhälle som på många olika sätt arbetar med feminismen och kvinnans rätt i både samhälle och relation. Detta leder till olika aktioner som
gjort att kvinnor vågat prata ut och berätta om vad de utsatts för.”
Sjuksköterskan Johanna har märkt en ökning av våldsutsatta kvinnor som söker hjälp hos vården. Detta kan bero på att folk stannar hemma oftare eller blir tvungna att stanna hemma på grund av COVID-19. Dessutom anser hon att de återkommande fallen på hennes avdelning är få.
6.3 Vem drabbas av våldet?
På frågan om vilket våld som respondenterna upplevde var mest vanligt bland deras fall, talades det mycket om det fysiska, psykiska och sexuella våldet. Respondenten Jessica menade att kvinnorna i de allra flesta fallen lever i en normaliserad vardag där de anpassat sig till våldet och maktutövaren. Som ett resultat av denna normalisering har kvinnorna anpassat sig till mannens försök att upprätthålla och kontrollera henne. Detta stämde även överens med stödpersonen Fridas upplevelse. I hennes arbete med kvinnorna såg kvinnorna inget fel i relationen innan det gick över styr, de var alltså normaliserade.
Våldet är i Johannas erfarenhet med patienterna inte alltid fysisk och därför förstår inte många att det utsätts för våld. Våldet utövas i form av makt och kontroll över kvinnan och ofta börjar det som hanterligt för att därefter eskalera. Ett exempel på detta är våld som börjar psykiskt för satt sedan utvecklas och blir till misshandel och övergrepp.
Respondenten Sarah menar att hon kan se ett mönster i relationerna som hennes klienter befinner sig i. Det är relationer som ofta är nya och kvinnorna kommer till Sarah chockade över hur våldsam mannen visade sig vara. Kvinnorna vill då komma ur relationen så snabbt som möjligt. I andra fall möter Sarah kvinnor som varit i destruktiva relationer i flera år och äntligen har fått nog.
På frågan om Erik ser ett mönster på kvinnorna som blir utsatta för våld säger han att kvinnorna han möter i sitt arbete inte tillhör en speciell kategori, han menar även att man som arbetare inte under några omständigheter skall kategorisera de våldsutsatta kvinnorna. Enligt Erik är det dock viktigt att man genom egna erfarenheter och kunskaper försöker få någon typ av förståelse för situationen kvinnan befinner sig i, utan att kategorisera henne.
