Nedan följer en analys av det som har framgått i resultatdelen, vilket ska kopplas till teoridelen för att visa på hur det egentligen förhåller sig i skolans värld.
6.1 Livsfrågor och världsreligioner
Undersökningen har visat att lärarna anser att religionsundervisningen främst ska innehålla moment som livsfrågor, etik och moral samt världsreligioner. Etik och moral ska finnas med i religionsundervisningen för att eleverna ska kunna ta ställning till problem, men också för att förbereda sig inför framtiden och känna att de får nytta av de kunskaperna som de har fått.
Detta stöds i både läroplanen för den frivilliga skolan och kursplanen för religionskunskap A, då det står att läraren ska ge eleverna möjlighet till personligt ställningstagande samt ge dem kunskaper i etiska frågor som de kan möta i sin omgivning. Härenstam (2000) belyser att både läroplanen och kursplanen är centrala när det kommer till lärarnas didaktiska val men också att lärarna väljer ett stoffurval som är hämtat från verkligheten och att urvalet alltid sker mot bakgrund av ett motiv (Härenstam, 2000:20). Lärarna måste i sin religionsundervisning vara medvetna om att de inte kan beskriva hela verkligheten och att de styrs av medvetna och omedvetna ideologier. Lärarnas val styrs av det som de anser är väsentligt samt de krav som kursplanen ställer. Samtliga av de intervjuade lärarna anser att de fem världsreligionerna är en väsentlig del i religionsundervisningen. Idealet är att hinna med alla fem världsreligionerna, men eftersom kursen är för kort och det är mycket som ska hinnas med, väljer fem lärare att utesluta några av de fem religionerna i världen. De anser att det är bättre att eleverna får en fördjupad kunskap i några av världsreligionerna, än att de får en ytlig kunskap om alla fem religionerna i världen. Olivestam (2006) benämner detta arbetssätt som jag - du relation, vilket leder till att lärarna får engagerade och intresserade elever. De didaktiska valen inom världsreligionerna grundar sig på det som lärarna upplever betydelsefullt och nödvändigt för eleverna (Olivestam, 2006:56). Martin på skola D menar att ”[…] tusen blommor på en äng är bättre än en enda grönsak” (Martin, 2010-11-10), vilket innebär att han tycker att det ska vara variation i religionsundervisning, men också att det är bättre att behandla alla fem världsreligionerna för att han anser att det tillhör allmänbildningen. Fem av de intervjuade lärarna anser att detta arbetssätt ger eleverna en ytlig kunskap, medan de resterande fem håller med Martin. Martin själv är medveten om att eleverna, genom att behandla alla fem världsreligionerna, endast får en ytlig kunskap men samtidigt har de krokar att hänga upp sin kunskap på. Alla informanter menar att det är viktigt att visa på flera sidor av en och samma religion för att göra eleverna medvetna om att det finns flera sanningar. Leopolds resonemang, på skola F, stöds av Härenstam (2000) då han hävdar att det är viktigt att påpeka för eleverna att det inte är hela verkligheten som ges, utan att han själv har valt att belysa vissa saker som har påverkats av hans ideologier (Härenstam, 2000: 119-120).
I undersökningen har det uppmärksammats fem olika faktorer som präglar informanternas stoffurval: kurplanen, kristendomen på grund av sin historiska prägling, islam på grund av elevernas förutfattade meningar och medians bild av den, elevernas och klassens intresse och slutligen de intervjuade lärarnas ideologier. Samtliga informanter försöker lägga lika mycket tid på alla fem världsreligionerna, för att ge en rättvis bild men eftersom tiden inte räcker till
faller, i vissa fall, några religioner bort. Härenstam (2000) menar att lärarnas didaktiska val går tillbaka på gamla undervisningstraditioner, deras egna intressen, samtida ideologier och av den sociala samt politiska situationen som råder i samhället (Härenstam, 2000: 119-120).
Lärarna belyser kristendomen på grund av gamla undervisningstraditioner, men också i varierande grad på grund av de övriga faktorerna. Islam belyses i skola E, framförallt på grund av den sociala och politiska situationen i världen. Men som det har uppmärksammats i resultatet utesluts islam, bland annat i en klass på skola F. Leopold på skola F försöker lägga lika mycket tid på alla fyra världsreligionerna, dock medger han att hinduismen får störst utrymme på grund av hans egna intressen och ideologier. Det finns lärare som helt utgår från elevernas önskemål när de väljer stoffurvalet, detta kan ses i enkätundersökningen då 104 (n=171) av eleverna upplever att de får påverka religionsundervisningen genom examinationsform, arbetsform och arbetsområde. Dock är det 67 stycken som upplever att de inte får påverka religionsundervisningen.
6.2 Kristendomen och några andra världsreligioner och livsåskådningar
Har kristendomens plats minskat i skolans religionsundervisning eller är det så att undervisningen fortfarande domineras av den kristna livsåskådningen? Detta ser olika ut på olika skolor beroende på vad den enskilda läraren anser som väsentligt för religionsundervingen. Kursplanen är utformad på så sätt att den är tolkningsöppen, därför varierar det i hur mycket tid som väljs att lägga på kristendomen samt vilka delar som ska belysas. Det är också upp till läraren att välja vilka andra livsåskådningar förutom kristendomen som ska tas upp.
I kursplanen står det klart och tydligt att eleverna ska ha kännedom om kristendomen och några andra världsreligioner. Detta stycke ur kursplanen är det mest väsentliga, som alla lärare citerade under intervjuerna. Som tidigare nämnts finns kristendomen med i samtliga informanters religionsundervisning men det varierar i hur mycket tid som läggs på det samt vad lärarna lägger tonvikt vid. På grund av att det är mycket stoff som ska behandlas under kort tid, ställs lärarna inför prioriteringsuppdrag. Lärarna måste också förutom de tre didaktiska frågorna tänka på för vem undervisningen är tänkt samt av vem undervisningen ges (Gunnarsson, 2009:84-85 & Olivestam, 2006:35-36). I undersökningen har det kommits fram till att kristendomen varierar i mängd beroende på för vem undervisningen ges och vad de har för förkunskaper om ämnet, samt av vem undervisningen ges och hur väsentligt de tycker att ämnet är för eleverna. Falkevall (2010) menar att kristendomen är nödvändig i
(Falkenvall, 2010:22). På skolorna B och F, anser Viveka, Lillemor och Leopold att kristendomen ska ligga till grund för religionsundervisningen. Vivekas klass på skola B upplever dock att de läser för lite av de tre Abrahamitiska religionerna. Lillemor håller med i Falkevalls resonemang och menar att eleverna ska känna till västerländsk kultur och samhällsliv för att inte förlora allmänbildningen. Enkätundersökningen i Lillemors klass visar att eleverna anser att de läser för mycket av kristendomen. Leopold uppger att kristendomen ligger som grund för hans religionsundervisning och 12 (n=22) elever upplever att de läser för mycket av kristendomen. Lärarna på skolorna C, D och E anser att vi lever i ett mångkulturellt samhälle där den svenska kyrkan är skild från staten, därför borde inte kristendomen ha ett egenvärde i sig. Lärarna och Selander (1993) menar att eleverna inte enbart ska lära sig om kristendomen utan ska ha kännedom om andra livsåskådningar i samhället (Selander, 1993:10). Dock är det intressant att uppmärksamma att eleverna i Simones klass på skola E uppger att de läser för mycket av kristendomen.
En aktuell diskussion inom religionsämnet är om kristendomen ska ha störst plats i religionsundervisningen. I undersökningen har det framgått att det ser olika ut på olika skolor och vad de enskilda lärarna anser som väsentligt. I kursplanen framgår det inte hur mycket tid som ska läggas på kristendomen eller några andra världsreligioner, och inte heller vilka delar som ska belysas, utan detta lämnas till lärarna att bestämma. Dock kan det uppmärksammas att kristendomen dominerar i vissa skolor och i vissa klasser. På skolorna B och F ligger kristendomen som grund, medan lärarna på skolorna C, D och E inte lägger lika stor vikt vid kristendomen, utan vill visa på förhållandet mellan olika religioner. Viola på skola B är kluven till kristendomens plats i undervisningen, därför anpassar hon den till gruppens förutsättningar.
Enkätundersökningen visar att 65 (n=171) elever vill att religionsundervisningen ska präglas av kristendomen, medan 106 elever inte håller med i detta påstående. 44 (n=82) av de religiöst aktiva och religiösa men inte aktiva eleverna tycker inte att kristendomen ska ha störst plats, däribland tillhör 35 stycken den kristna tron, sju är muslimer, en buddhist och en hindu. 62 (n=89) agnostiker och ateister vill inte att kristendomen ska ha störst plats. Flest motsättare finns på skolorna D och E samt en klass på skola F. Den här observationen är intressant eftersom Martin på skola D och lärarna på skola E, alla är emot att kristendomen ska ha en särställning i religionsundervisningen och det är något som kan avspegla sig på deras klasser.
38 (n=82) elever anser att kristendomen ska vara den centrala religionen i
finns även 27 (n=89) agnostiker och ateister som vill att kristendomen ska stå i centrum. Det är främst i Violas och Lillemors klasser på skolorna B och F som eleverna vill att kristendomen ska dominera religionsundervisningen. I Lillemors klass går det inte att låta bli att undra ifall det är hon som är upphovet till dessa siffror, då hon i intervjun uppger att hon har kristendomen i centrum och som grund för sin religionsundervisning. I de övriga klasserna är det inte lika stora skillnader.
6.3 Hur elevernas fördomar ska bemötas
Den största svårigheten med religionsämnet är att bemöta elevernas fördomar, därför menar Viola och Leopold på skolorna B och F att läraren måste sätta gräns för vad som tolereras i klassrummet. Naima på skola E är rädd för vad eleverna kommer att komma ihåg från religionsundervisningen, då hon är rädd för att hon förstärker elevernas fördomar istället för att dämpa dem. Detta är något även Osbeck (2009) ser som en svårighet inom religionsundervisningen och lärarna måste fundera kring vilken undervisning de bygger upp och vilka aktiviteter samt vilken agenda som gynnas respektive försvåras (Osbeck, 2009:23-24). Lillemor på skola F påpekar att hon måste vara medveten om vilken bild av religionen som hon presenterar för eleverna och att det är omöjligt för läraren att vara helt objektiv.
Lillemors resonemang stöds av Härenstam (2000) som menar att den kunskap som presenteras i skolan inte är objektiv och neutral, då lärarna alltid gör ett stoffurval som de värderar som värdefull kunskap (Härenstam, 2000:20,119-120,132-133). Almén (2000) hävdar att lärarna belyser olika perspektiv som kan bli stereotypa bilder av vissa religioner (Almén, 2000:133). Vidare tycker informanterna att tidsutrymmet är ännu en svårighet, då det är, som redan nämnts, för mycket som ska tas upp på kort tid och då det bara är en 50 poängs kurs. Sist men inte minst påpekar de intervjuade lärarna att elevernas ointresse för religionsämnet också är en svårighet som de stöter på. Olivestam (2006) påpekar att lärarna kan förlora grundsynen och grundfrågorna om mål och innehåll, då mycket ska behandlas under kort tid. Det kan uppstå en jag - det relation vilket innebär att läraren hinner med kursen men frågan är vad eleverna har lärt sig. Utgår läraren istället från jag – du relation hinns inte hela kursen med, men leder till att läraren får intresserade och engagerade elever (Olivestam, 2006:56).
6.4 Samspel mellan lärarnas didaktiska val och elevernas attityder till religionsämnet Informanterna upplever att det var svårt att besvara frågan om elevernas engagemang då intresset varierar mellan klasserna. Simone och Leopold på skolorna E och F menar att det
tror att elevernas intresse beror på att eleverna vill förstärka sina fördomar. Sabina på skola A, däremot, menar att elevernas intresse har att göra med lärarnas engagemang, om lärarna brinner för sitt ämne så kommer det att avspegla sig på eleverna. Lillemor på skola F anser att det är lätt att få eleverna aktiva i religionsundervisningen men att det i Sverige råder religionsfrihet, vilket innebär att eleverna inte behöver dela med sig av sina tankar om de inte vill. Leopold på skola F tycker att lärarna ska skapa klassrumsklimat där eleverna är känner sig trygga med att yttra sina tankar och känslor. Larsson (2005) och Lendahls (1986) tycker att det är viktigt att lärarna skapar ett klassrumsklimat som kännetecknas av öppenhet, frihet och respekt och där eleverna känner förtroende för lärarna (Larsson, 2005:38 & Lendahls, 1986:14). Lärarna i sin tur ska visa respekt för eleverna och stimulera dem till att utveckla sina tankar, men eleverna ska ändå ha möjlighet till att vara tysta eftersom tystnad också kan visa på engagemang. Almén (2000) menar att lärarna inte ska provocera fram någonting som eleverna inte är bekväma med att dela med sig. För att lektionen ska bli lyckad krävs det att båda parterna är aktiva och att de bidrar till varandras utveckling, samt att undervisningen är varierande (Almén, 2000:138-140).
Enkätundersökningarna visar det som Simone och Leopold förutspådde, att eleverna har positiv inställning till religionsämnet. Detta beror på deras intresse och lärarnas engagemang.
De elever vars inställning är negativ, grundar sitt resonemang på sitt ointresse för religionsämnet. Eleverna tycker också att de är aktiva under lektionstid och lärarna menar att detta tar sig i uttryck genom att eleverna ställer frågor samt deltar i diskussioner. Eleverna tycker att världsreligioner och livsfrågor är det som är mest intressant och detta kan bero på att det är de moment som lärarna lägger mest tid på. Samtliga lärare försöker att lägga lika mycket tid på alla fem världsreligionerna, men eftersom tiden inte räcker till varierar tidutrymmet. Leopold på skola F menar att varje lärare har sina favoriter, vilket leder till att just han läser mer om hinduism. Detta är något som hans elever håller med honom om och skulle därför vilja läsa mer om judendom och islam. Mårten på skola E ger inget tydligt svar på hur mycket tid han lägger på respektive religion då han låter eleverna bestämma detta.
Hans elever upplever att de läser lagom av allting. Liknade mönster kan ses i Sabinas, Martins och Naimas klasser på skolorna A, D och E, där eleverna uppger att de läser lagom av alla religionerna som tas upp i undervisningen. Violas, Martinas och Lillemors klasser på skolorna B, C och F vill eleverna gärna läsa mer om hinduism och buddhism då de anser att de läser för lite om dessa religioner. Däremot tycker eleverna i Vivekas klass på skola B att det blir för mycket av hinduism och buddhism, men för lite av de Abrahamitiska religionerna.
Lärarna påverkar ständigt eleverna genom att välja stoff, arbetsform och arbetssätt men också genom att bara vara den de är (Lendahls, 1986:18). ”En lärare påverkar evigheten; han vet aldrig var hans inflytande tar slut” (Olivestam, 2006:173), detta kan ses i Martins citat på skola D, där han menar att lärarna sår ett frö hos sina elever, som senare i livet kan ge dem nytta av den kunskapen som de fick i skolan.