Analys upplevelse av samhällets syn och självbild

Intervjupersonernas upplevelse av samhällets syn och den egna självbilden kan inte förstås enbart utifrån att de blivit utförsäkrade. Utförsäkringen har föranletts av sjukskrivning och ett sjukdomstillstånd och därför tror vi att intervjupersonernas upplevda självbild och hur man känner sig sedd av samhället inte helt bör särskiljas mellan utförsäkring och sjukdom. Intervjupersonernas egna berättelser visar även de att det förhåller sig så.

Intervjupersonerna upplever att då de inte kan förvärvsarbeta inom den öppna arbetsmarknaden och stå för sitt eget uppehälle blir de ställda utanför. Den ekonomiska uteslutningen de upplever genererar en social uteslutning genom att flertalet av intervjupersonerna känner sig svikna av samhället då de anser sig ha betalat för sin rätt till sjukförsäkringen, genom långvarigt förvärvsarbete och skatt. De upplever sig stämplade av samhället då händelser utanför deras egen kontroll gör att de inte kan klara sig på egen hand. De kan på grund av sin sjukdom inte längre uppfylla kraven i arbetslinjen som Melén (2008) skriver om. Arbetslinjen som tidigare mest förknippats med arbetslöshetsförsäkringen men nu även är en del av socialförsäkringen. Alla utom en av våra intervjupersoner beskriver en känsla av att vara mindervärdiga. Dels som människa i förhållande till omgivningen och dels som samhällsmedborgare. Denna skillnad i hur de upplever samhällsgemenskapen tror vi kan kopplas till Kasam, där Antonovsky (2005) menar att den som har en hög grad av Kasam har en god förmåga att hantera utmaningar som de ställs inför.

En viktig aspekt som vi vill lyfta fram ur materialet är att många upplever att de förväntas vara frisk och arbeta. När personer som varit långtidssjukskrivna utförsäkras från sjukförsäkringen och omförsäkras in i arbetslöshetsförsäkringen, påbörjas en förändringsprocess. Det innebär i princip att individen anses vara för frisk för att erhålla ersättning från sjukförsäkringen och därmed är redo att rehabiliteras till återgång i någon form av arbete. När de nu utförsäkrats kan de heller inte stå till arbetsmarknadens förfogande i den bemärkelsen arbetslöshetsförsäkringen avser, då arbetslöshetsförsäkringen använder begreppet anställningsbar till skillnad från Försäkringskassan som använder begreppet arbetsförmåga (Melén 2008). De hamnar mellan systemen.

När de inte klarar att återgå till arbete och vara självförsörjande upplever de sig sedda som ovärdiga samhällsmedborgare och en börda. Några har förmedlat en bild av att de blir utsållade ur samhällsgemenskapen. En av intervjupersonerna beskriver detta som en social utrensningsprocess likt den nazistiska utrensningen under andra världskriget. En annan förklarar att han upplever sig som en ekonomisk belastning och att hans rätt till liv och existens därmed har upphört. Detta kan kopplas till social uteslutning genom att man inte upplever sig ha rätt att vara en del av samhället när man inte längre kan bidra ekonomiskt och på så vis drabbas det sociala nätverket genom att de känner att de inte kan bidra i den sociala gemenskapen (Giddens 2003).

Förlusten av arbetsförmågan beskrivs av samtliga som en källa till förlorad identitet. Känslan av social uteslutningen ökar genom att de inte längre har ett arbete att gå till och även genom förlusten av arbetsförmågan. Några funderar över vem som skulle vilja anställa dem när de ser på sig själva ur en potentiell arbetsgivares perspektiv. För att behålla känslan av att passa in och för att upprätthålla någon form av normal tillvaro har några av intervjupersonerna försökt hålla fast vid de vardagliga rutinerna. Att inte längre känna att man klarar av att upprätthålla sin delaktighet i sociala sammanhang och uppleva att man inte längre är den person som man tidigare har varit kan vara oerhört smärtsamt. Det kan bli en källa till frustration över sin egen

kapacitet. De kämpar för att passa in samtidigt som de vet att samhället inte accepterar dem om de inte vet sin rätta plats (Goffman 1972). Vårt material har gett oss en bild av att när effekterna av sjukdomen leder till funktionsnedsättningar verkar det hämmande på det sociala livet, och att det upplevs som en förlust av den egna identiteten. Denna identitetsförlust tror vi inte bara ska ses utifrån att de känner sig stämplade för att de har en funktionsnedsättning utan även genom att de upplever sig vara stämplade genom utförsäkringen. Intervjupersonerna upplever sig avvikande från normen sett ur andras ögon, vilket leder till att de känner sig ytterligare stämplade (Goldberg 2005). Vi vill även tolka det som att utförsäkringsprocessen ger upphov till skamkänslor hos individen, och att skammen kopplas till att omgivningen kan komma att se en som en medborgare som slösar med samhällets resurser.

Några av intervjupersonerna uttrycker en önskan om att deras funktionsnedsättning skulle vara synlig så de slapp bli misstänkliggjorda av andra. Här ser vi en stark koppling till Goffmans (1972) teorier om stigma där han menar att det är mer socialt accepterat att vara sjuk om man har en synlig sjukdom. För våra intervjupersoner är situationen den omvända då värk ofta inte syns utåt. Intervjupersonerna önskar ett misskrediterande stigma som innebär att de vill att omgivningen ska se deras funktionsnedsättning. Maria berättar att det är besvärligt att andra letar efter ett synligt handikapp när hon parkerat på handikapplats. Gun beskriver hur hon valt att inte vara öppen med att hon blivit utförsäkrad och sin sjukdom. Detta är andra sidan av myntet då man försöker dölja sitt stigma. Göran beskriver att då hans tillstånd kan försämras under en och samma dag, blir hans funktionsnedsättning i vissa fall uppenbar. Personer i hans närhet ”skojar” om att han nog inte är så sjuk som han säger. Känslan av att bli misstänkliggjord av omgivningen beskrivs av några som påtaglig även om de inte direkt utsatts för en sådan attityd genom kommentarer och liknande. Goldberg (2005) menar att sådan utsatthet av negativa attityder från generaliserande andra kan leda till att ens självbild påverkas, vilket vi ser utifrån de svar vi fått när de svarat på hur de ser på sig själva.

Funktionsnedsättningarna beskrivs som en källa till frustration och upplevs som svåra att acceptera. Då det för några känts som att de är en belastning har de dragit sig undan den sociala gemenskapen. Att de känner så kan hänga ihop med den sociala uteslutning de upplever efter att ha utförsäkrats, de upplever sig som avvikare samtidigt som de även tror att samhället ser på dem som avvikare. Några av intervjupersonerna upplever att de genomgått personlighetsförändringar och är mer negativa nu än de varit tidigare. Det som tidigare upplevts vara viktigt som att rå om sitt utseende eller hålla kontakt med sina vänner ter sig inte längre lika betydelsefullt.

Stämplings- och stigmateoriernas användning av begreppet generaliserande andra hjälper oss att förstå hur intervjupersonerna ser på sig själva (Goffman 1972, Goldberg 2005). Intervjupersonerna beskriver att den egna självbilden och självförtroendet påverkats och att den även är avhängig av hur samhällets och omgivningens attityder upplevs. Några beskriver sin självbild som mer positiv efter en fungerande arbetslivsinriktad rehabilitering. Vårt material har gett oss en bild av att när effekterna av sjukdomen verkar hämmande på det sociala livet upplevs det som en förlust av den egna identiteten. Självbilden kan även kopplas samman med att de upplever en resurssvaghet i förhållande till de krav som ställs, vilket vi tror kan kopplas till en upplevd låg grad av hanterbarhet (Antonovsky 2005). Samtliga av intervjupersonerna kommer aldrig mer att kunna återgå till ett tungt fysiskt arbete enligt egen utsaga. Av den anledningen måste de finna nya områden eller återgå till sjukförsäkringen. Resurssvaghet blir då aktuell eftersom intervjupersonerna förmedlar att de saknar kompetens i kombination med en kraftigt nedsatt arbetsförmåga, vilket ger en känsla av otillräcklighet inför arbetsmarknaden.

Några av intervjupersonerna beskriver att de till följd av funktionsnedsättningarna blivit beroende av omgivningens hjälpande hand, vilket fått dem att känna sig som onyttiga åskådare. En låg grad av hanterbarhet tror vi kan uppstå då intervjupersonerna känner en låg tillit till den egna förmågan att kunna påverka och vara stark (Antonovsky 2005). Detta kopplar vi samman med ett lågt självförtroende som bottnar i känslan av att den egna förmågan inte räcker till och att de är beroende av omgivningens resurser

I nästa kapitel följer diskussion som innehåller metod- och analysdiskussion samt avslutande diskussion.

7 Diskussion

Vårt syfte med studien var att undersöka vilka konsekvenserna blir för enskilda individer i samband med och efter beskedet om utförsäkring från sjukförsäkringen. Vi ville åskådliggöra detta genom intervjupersonernas egen berättelse av sin situation, eftersom det är i deras livssituation utförsäkringens konsekvenser verkar. Vårt resultat har gett oss en komplex bild av olika aspekter som samverkar till deras upplevelse. Vi ville veta hur de upplever sin ekonomiska situation, relationen till berörda myndigheter, samhällets syn och sin självbild. Det vi kan se är att helheten är beroende av delarna, påverkan i ett område ger effekter i ett annat. Den ekonomiska situationen genererar hög ekonomisk påfrestning där konsekvensen också blir en otrygghet i det sociala umgänget när man känner skam över att inte kunna klara av sin egen försörjning. Den tycks oss också att den psykiska hälsan har påverkats vilket avspeglas i hur de ser på sig själv och hur de tror att andra ser på dem. Relationen till berörda myndigheter upplevs olika av intervjupersonerna detta beror dels på hur man fått beskedet om utförsäkringen dels på om man varit förberedd på beskedet eller fått vägledning och stöd genom utförsäkringsprocessen.

Vi börjar med en diskussion av vår metod, därefter en diskussion om analys. Avsnittet avslutas med en allmän diskussion.