Våra intervjupersoner har samtliga haft omfattande kontakter med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Vi vill här skildra hur de uppger att relationerna till de olika myndigheterna har sett ut. Vi vill ur materialet lyfta fram hur intervjupersonerna har fått beskedet om utförsäkringen och hur de har upplevt beskedet om utförsäkringen. Vi vill även lyfta fram hur intervjupersonerna upplevt tiden efter utförsäkringen.
Göran fick beskedet om utförsäkring från sjukförsäkringen muntligt och skriftligt, i december 2009 och utförsäkrades i början av 2010. Han talar om att han blev deprimerad för att han inte visste vad som skulle hända och vad han skulle leva av. Efter trepartsamtalet med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen fick han kontakt med kommunens Jobbcentrum. Göran beskriver sin tid på Jobbcenter som påfrestande, då han tyckte att han blev sedd av omgivningen som ett socialfall, eftersom det är allmänt känt på hans hemort att det var ett ställe för missbrukare. Han upplevde sig nedvärderad men kände sig tvingad att gå dit för att få pengar till försörjningen. När han fick erbjudande om praktikplats hos en idrottsförening var det en lättnad. Han har återhämtat sig och mår bättre sedan han fick komma från Jobbcenter till sin nuvarande praktikplats. Denna förbättring tror han beror på att han har möjlighet att lägga upp sin dag själv utifrån det från dag till dag varierande sjukdomstillståndet, och att det finns arbetssysslor som han faktiskt kan utföra.
Kontakten med Försäkringskassan beskriver Göran som relativt bra. Men tycker att det är besvärligt med läkarutlåtanden, ansökningar och överklagningar som ska skickas. Facket har
varit en stor hjälp vid det omfattande pappersarbetet. Han säger: ”Jag har ju stöd genom
facket de hjälper mig med de här överklagningarna. Det hade jag aldrig klarat själv.”
Ulf börjar vår intervju med att plocka fram ett anteckningsblock där han har noterat datum för när saker har hänt och vilka han har pratat med om vad. Han känner sig ofri för att han ständigt måste vara på sin vakt ifall någon ringer eller det är något papper som ska skickas in. Att stödet från facket varit viktigt för Ulf märker vi genom att han berättar att han inte skulle ha klarat av det utan sin ombudsman. Han säger: ”Det ska vara papper hit och dit och jag blir
tokig på papper snart. Och jag har aldrig varit någon pappersmänniska förr.” I övrigt saknar
Ulf stöd då hans sambo gick bort precis innan hans sjukskrivning började och sina vänner vill han inte besvära.
Ingmarie har en lång redogörelse över sjukskrivningar, avslag och överklagningar och hon beskriver hur samma procedurer hela tiden återupprepas. Likt Göran och Ulf visar Ingmarie flera pärmar med papper från olika läkare och ansökningar till Försäkringskassan, deras avslag och sedan överklagningar på avslagen. Hon förmedlar känslan av orättvisa över att hon måste lämna ansökningar å överklagningar inom en viss tid medan Försäkringskassan kan begära uppskov utan att något händer. Ingmarie har förutom från facket fått hjälpa av sambon, den forna arbetsgivaren, arbetskamrater, släkt och vänner. De har stöttat henne i den här processen allt efter deras förmåga och kunskapsområden.
Ingmarie har i dagsläge en bra relation med Försäkringskassan och sin personliga handläggare. Hon säger: ”Jag hört många faktiskt som säger att hon är mänsklig.” Hon fick besked om utförsäkring av sin handläggare. Beskedet har väckt känslor som rädsla och oro inför framtiden. Redan innan utförsäkringen trädde i kraft hade Ingmarie kontakt med Arbetsförmedlingen genom samverkansorganet FAROS, en kontakt hon upplevt som positiv då hon känts sig delaktig i planeringen runt rehabiliteringen.
Eva berättar om sin ilska i kontakterna med Försäkringskassan och att hon upplevde en markant försämring i bemötandet efter att hon blivit utförsäkrad. Ett besked som hon fick när hon ringde i ett annat ärende. Eva säger:
Försäkringskassan ska ju faktiskt höra av sig fyra månader innan min sjukskrivning eller min tidsbegränsade sjukskrivning ska ta slut. Men de talade om att så skulle det absolut inte gå till. Utan det var jag som skulle ringa till Försäkringskassan, och det var jag som skulle ringa till Arbetsförmedlingen och fixa det här mötet.
Eva beskriver en traumatisk tid och är frustrerad över att hon fick beskedet så kort tid innan utförsäkringen skulle ske och menar att det var ett hårt slag.
Även efter utförsäkringen har Eva kontakt med Försäkringskassan på grund av att hon får aktivitetsstöd genom att hon deltar i Arbetslivsintroduktionen. Hon berättar att beroende på vem man pratar med så får man olika svar och att osäkerheten kring vad det är som gäller och vilket svar man ska lita på är en källa till irritation Hon känner även att hon blir ”idiotförklarad” när hon inte förstår. Likt Ingmarie beskriver Eva obalansen i förhållandet privatperson- myndighet. Hon säger att Försäkringskassan inte uppfyller sina skyldigheter att handlägga eller utbetala inom vissa tider vilket ökar Evas frustration gentemot Försäkringskassan. Hon säger: ”Dom gör skillnad på sig själva gentemot privatpersonerna.” Gun har sin syn på varför det är ett stort problem för många med kontakt med myndigheter. Hon säger: ”Myndigheter bråkar för det är ingen som vet vad den andre gör av
Eva beskriver att hon befinner sig i en ständig kamp mot myndigheter och att det tar på krafterna. Emellanåt händer det att hon upplever tillvaron som meningslös. Eva säger:
Jag sa härom kvällen till sambon att; gräv en grop på baksidan och släng ner mig där och släng någon skit över mig! För jag kände så; neej… vad fan finns det att leva för?! Det har liksom gått så långt att jag får sådana jävla… inte liksom att jag handgripligen skulle göra något, men jag blir så trött på mig själv! Att jag inte klarar av mig själv som människa, och så finns det andra runtomkring som då till exempel Försäkringskassan som fan gör det ännu värre!
För Evas del har dock kontakten med Arbetsförmedlingen varit ”kanonbra”. Det är tydligt att hon känner en stor delaktighet i de åtgärder hon ska prova på. Eva har svårt att bara gå hemma och vill helst vara ute i arbete och mår bäst då hon får vara behövd igen. Hon berättar: ”Jag
hade varit hemma ett år… och liksom får på mig arbetskläderna; jävlar vad kul det ska bli att börja jobba igen!” Handläggaren på Arbetsförmedlingen är det enda stöd Eva upplever att
hon har vid sidan av det stöd hon får av sambo och vänner.
Maria menar att Arbetsförmedlingens rehabilitering känns meningslös. Hon har försökt klara av de aktiviteter som följer med Arbetslivsintroduktionen såsom arbetsförmågebedömning, men har inte orkat med de två timmar om dagen som krävdes av henne. Hon upplever att hon skickas på aktiviteter som det redan på förhand är dömt att misslyckas med, och att det känns förnedrande då även Arbetsförmedlingen anser att hon egentligen inte borde vara en deltagare. (Under intervjun uppmärksammade vi att Maria blev känslomässigt berörd när hon berättade för oss om denna förnedring.). Maria beskriver även att hon kände sig förnedrad då hon blev varse att hon skulle bli utförsäkrad, hon beskriver sina känslor kring när hon satt på ett trepartsmöte på Arbetsförmedlingen där även försäkringskassahandläggaren deltog, hon säger:
Ja, det var ju hemskt! Och då när vi satt på Arbetsförmedlingen… ja, för det var liksom förnedrande. När man är vuxen och man sitter och ber om… för sitt liv då i praktiken! De visste ju att jag inte skulle kunna försörja mig och arbetsförmedlaren satt ju där och sa; ja men vad ska jag göra? Det står ju här att hon inte kan arbeta var ska jag sätta henne?
Maria berättar hur hon fått sitta och göra fågelholkar för att de ska se vilken arbetsförmåga hon har. Hon säger: ”Det är så förnedrande och de pratar med en som att man vore en liten
unge.” Maria säger att det är bra att det finns olika aktiviteter i Arbetslivsintroduktionen men
att man kan göra en mer individuell anpassning. Maria känner sig till skillnad från Eva inte delaktig i arbetsrehabiliteringen och väntar på att de tre månaderna i Arbetslivsintroduktionen ska vara till ända så att hon kan söka ny sjukskrivning. Eva beskriver även hon situationer som leder till misslyckanden. När Eva nyligen deltidspraktiserade i en matvaruaffär tvingades hon att avbryta den på grund av att hennes sjukdomstillstånd försämrades. Hon berättar att detta kändes som ett misslyckande och som en stor motgång. Eva pressade sig för hårt bevisa för arbetsgivaren att hon kunde klara av jobbet, detta berodde till stor del på att hon blivit varse om att de skulle nyanställa. Hon säger:
Jag ville bevisa… För jag vill ju så jävla gärna men ändå så fixar jag det ju inte! Och jag blir ju så förbannat irriterad. Så det är självklart att jag ser det som ett nederlag, för jag klarar ju inte av jobbet.
Beskedet om utförsäkringen var ett hårt slag för Maria. Hon kan inte tänka på något annat och har tappat tron och lusten till allt. Maria är den enda av våra intervjupersoner som haft kontakt och stöd av intresseföreningen Försäkrades Rätt I Samhället – FRIS vid sidan av stödet från facket.
Beskedet om utförsäkringen fick Ulf via brev av försäkringsmedicinsk läkare. Han säger:
”Sen tyckte förtroende läkaren att jag var frisk. Och han har aldrig sett mig han har aldrig träffat mig. Denna fantastiska läkare som ingen har sett och ingen har talat med.” Ulf trodde
att detta var ett skämt då hans egen läkare sagt till honom att han inte har något på arbetsmarknaden att göra och Ulf var därför inställd på att Försäkringskassan skulle ge honom sjukersättning. Han blev efter utförsäkringen inskriven i Jobb- och Utvecklingsgarantin och har därigenom haft kontakt med en jobbcoach som inte kunnat hjälpa honom. Ulf är glad att den kontakten är borta eftersom det blir en sak mindre att hålla ordning på. Likadant är det med kontakten med Arbetsförmedlingen då Ulf tidigare varit tvingad att regelbundet träffa sin handläggare och söka jobb. Kontakten upphörde när han fick träffa en annan handläggare som frågade Ulf vad han gjorde där och skrattade när han fick höra att han var där för att söka jobb. Ulf blev hemskickad med beskedet att handläggaren skulle fixa detta och att Ulf inte längre skulle behöva gå dit regelbundet.
Guns situation skiljer sig idag från de övrigas så till vida att hon har fått sin funktionsnedsättning godkänd som arbetsskada och får ersättning i form av livränta på 75 procent. ”Man känner sig lite lyckligt lottad att det är någon som får rätt till slut från alla
myndigheter.” Hon säger samtidigt att utan hjälpen från facket med alla överklagningar så
hade det inte gått. Gun har även haft hjälp och stöd av en samtalskontakt som hon till en början fick genom företagshälsovården och sedan fortsatt att träffa. Hon fick beskedet om utförsäkringen via brev och fick själv ta kontakt med Arbetsförmedlingen och skriva in sig där första arbetslösa dagen. Efter att hon träffat sin handläggare några gånger hade de ett överlämningssamtal med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. När hon fick beskedet frågade hon sig själv: ”Är jag frisk nu?” Det positiva för Gun med utförsäkringen var att hon via Arbetsförmedlingen kom in i en rehabiliteringsverksamhet som gett henne struktur i vardagen igen. Gun har bedömts ha kvar en arbetsförmåga omfattandes 25 procent, hon beskriver att hon ändå ser det som meningsfullt att försöka arbeta så mycket som hon klarar av och vill gärna hitta ett lämpligt arbete.
6.3.1 Analys upplevelse av relation till berörda myndigheter
Utförsäkringsbeskedet var en omvälvande händelse i tillvaron som våra intervjupersoner beskrev som ett trauma. Starka känslor inför den egna livssituationen kretsade kring försörjning, framtiden och hur man skulle hantera den nya situationen. Vidare ser vi att intervjupersonerna ser olika på betydelsen av Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans insatser.
Våra intervjupersoner har fått sina besked om utförsäkringen på olika sätt. Några har fått beskedet både skriftligt och muntligt. Ulf fick beskedet via ett brev från försäkringsmedicinsk läkare. Eva och Ingmarie fick beskedet när de ringde till Försäkringskassan i annat ärende. Samtliga fick beskedet kort inpå utförsäkringen. Försäkringskassan ska lämna information om utförsäkring cirka fyra månader innan ersättningen tar slut33. Beskedet om utförsäkring har påverkat dem på olika vis och i olika grad. Vi likställer här beskedet om utförsäkring med en påfrestning. För Ulf innebar detta en dubbel påfrestning dels genom den tidigare förlusten av sin livspartner och dels förlusten av sin arbetsförmåga och därmed sitt arbete. Några av dem beskriver ett kaos och hur chockade de blev av beskedet. En individ som har en hög grad av Kasam har en stark känsla av sammanhang och därmed en god förmåga att hantera de utmaningar som de ställs inför. För att kunna nå en hög grad av Kasam måste individen ha en känsla av meningsfullhet som blir en motivationskomponent för hur man ska möta skeenden i tillvaron (Antonovsky 2005). Vid intervjutillfället verkade det som att intervjupersonerna 33Följande är hämtat från försäkringskassans hemsida.
hade en låg känsla av sammanhang, vi tror att det kan bero på att våra intervjupersoner dels inte varit förberedda inför beskedet och dels trott att de varit tillräckligt sjuka för att få fortsatt ersättning eftersom läkare bedömt att de helt eller delvis saknar arbetsförmåga. De beskriver att de upplevde beskedet som ett hårt slag samtidigt som de kände oro inför framtiden.
Vidare visar resultatet tydligt vilken byråkratisk värld våra intervjupersoner upplever att de har hamnat i. Detta var även det första vi möttes av vid intervjutillfällena vilket kan ses som konsekvenser av de processer som finns kring utredningsförfarandet, där dokumentationskrav och upprätthållande av rättsäkerhet för den enskilde orsakar en tröghet i systemen. Vi visades pärmar med papper till och från Försäkringskassan och andra berörda instanser. Denna pappersexercis upplevs som en stor börda av våra intervjupersoner som gör att de både känner sig ofria och kravtyngda. Intervjupersonerna beskriver för oss hur ansökningar och överklagningar är nedbrytande. När individer upplever en låg grad av begriplighet kan det tyda på att den vardagliga livssituationen ter sig mer komplex än vad man klarar av (Antonovsky, 2005). För nästan alla intervjupersoner har deras fackförening varit ett stort stöd i arbetet med deras ansökningar och överklagningar och de säger att utan den hjälpen hade det aldrig gått. Stödet kring intervjupersonerna har varierat. Ulf beskriver hur det enda stöd han har är av sitt fackombud då han inte vill besvära sina vänner med sin situation. Ingmarie har till skillnad från Ulf haft stöd från familj, vänner, tidigare arbetsgivare och arbetskollegor. Att känna att man får stöd, ger resurser till att hantera sin situation (Antonovsky 2005) och möjlighet att be om hjälp när man inte förstår vad som förväntas. Vi tror att stödet våra intervjupersoner har, fyller en viktig funktion i processen att hantera den nya livssituationen. De upplever alla att det ställs höga krav på dem. Krav som de upplever att de inte klarar av att leva upp till. Flertalet påpekar att de upplever att Försäkringskassan kan dröja med att göra utbetalningar eller utredningar inom sina tidsgränser och låta bli att begära uppskov av rätten i överklagningsärenden utan konsekvenser för Försäkringskassan. Men de upplever att om de inte skulle skicka in sina papper i rätt tid och rätt ifyllda får det förödande konsekvenser i form av att de inte får någon ersättning. Intervjupersonerna ansåg att det var svårt att förstå de nya sjukförsäkringsreglerna och de upplevde att de blev överväldigade av den mängd av läkarutlåtanden och övriga papper som de måste hantera och skicka fram och tillbaka. Det skapade en förvirring och frustration då det ökade känslan av att inte förstå hur systemet fungerar. Vi tänker oss att det bidrar till en låg känsla av begriplighet och då de upplevde att utlåtande från läkare och arbetsterapeut blev förbisedda av Försäkringskassan gav det intervjupersonerna en känsla av meningslöshet. Detta beskriver intervjupersonerna som frustrerande och orättvist. Gun fick bara några veckor innan intervjun beskedet att hennes ansökan om arbetsskada blivit godkänd och berättar att hon känner sig lyckligt lottad över att hon till slut fick rätt.
Kontakterna med Försäkringskassan beskrivs som ibland bra och ibland mindre bra oberoende av kontakt med handläggare eller kundtjänst. För någon har kontakten med en enskild handläggare haft positiv inverkan på relationen till myndigheten. Eva tydliggör att hon upplever att kontakten försämrades i samband med hennes utförsäkring. Hon känner även att de ”idiotförklarar” henne när hon inte förstår och att man får olika information beroende på vem man pratar med. Eva säger att kontakten med Försäkringskassan är en ständig kamp och att hon känner att det ibland känns hopplöst. Ingmarie säger att kontakten med Försäkringskassan periodvis varit dålig med en vändpunkt vid ett bra samtal med kundtjänst som ordnade att en handläggare ringde upp. Efter det samtalet har hon haft en bra kontakt med denna handläggare på Försäkringskassan som funnits med och varit ett stöd efter beskedet om utförsäkringen. De som anser sig ha fått en god kontakt med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, menar att situationen är svår att hantera. Men förmedlar ändå att de
förstår vad det är som gjort att de blivit utförsäkrade och vad som förväntas av dem samt vad de krav som ställs ska bidra till, en väg tillbaka till någon form av arbete. Antonovsky (2005) menar att begriplighet, att förstå vad som sker, är viktigt för individen då det i sin tur ger en känsla av hanterbarhet. Individen förstår vad problemet man ställs inför innebär och vilka krav som ställs och därmed kan situationen bli hanterbar.
Några berättar ingående hur de genom Arbetsförmedlingens program ställs inför situationer som både de och arbetsförmedlarna vet är dömda att misslyckas från början då sjukdomen hindrar dem. Det finns även upplevelser av att bli bedömd som ett hopplöst fall där inga åtgärder kan erbjudas. Intervjupersonerna upplever dessa situationer som kränkande och förnedrande. Göran beskriver att när han hamnade på ett jobbcentrum där det i folkmun är känt att ortens socialfall och knarkare placeras mådde han absolut inte bra. När möjligheten dök upp att få komma ut på praktik tog han den. Ett annat exempel på hur en intervjuperson