4 Standardbytets övergångseffekter
4.5 Analys utifrån Kvalitativa egenskaper, Intressentteorin och Agentteorin
I detta avsnitt genomförs en analys utifrån de kvalitativa egenskaperna, intressentteorin och agentteorin som tillsammans sammanställts i avsnitt 2.9 i studiens utgångspunkt för analys. Syftet med finansiella rapporter är att förse bolagets intressenter med användbar information som kan ligga till grund för deras beslutfattande (Barth 2007, s. 8; IASB 2018, p. 1.12). För att informationen som publiceras i de finansiella rapporterna ska vara användbar i intressenternas beslutsfattande krävs att den är utformad på rätt sätt och därför har IASB utformat ett antal kvalitativa egenskaper för hur redovisningen ska utformas. Dessa kvalitativa egenskaper delas upp i grundläggande egenskaper och förbättrande egenskaper. De grundläggande egenskaperna är relevans och korrekt återgivande och de förstärkande är jämförbarhet, begriplighet, verifierbarhet och aktualitet.
4.5.1 Klassificering och värdering
Vid införandet av IFRS 9 förändrades kategorierna för klassificering av finansiella tillgångar från fyra kategorier till tre, och hur ett instrument klassificeras har sin grund i bolagets affärsmodell och egenskaperna hos de avtalsenliga kassaflöden som förväntas genereras från tillgången (IFRS 9, p. 4.1.1). Detta indikerar på att relevansen ökar då intressenterna får information om vilken avsikt företaget har med tillgången. Informationen anses vara relevant när användarna kan uppnå sina mål genom att enklare bedöma tidigare, aktuella och framtida händelser. Företag ska tillgodose intressenternas, både primära och sekundäras, behov för att skapa värde för dem och sig själva. Att relevansen ökar genom att intressenterna får en uppfattning om bolagets syfte med tillgångarna tydliggör även att informationen är mer
väsentlig vid användandet av klassificeringskategorierna enligt IFRS 9.
Implementeringen av de nya kategorierna har även kapacitet att öka den kvalitativa egenskapen korrekt återgivande, vilket innebär att redovisningen faktiskt visar det som avses att representera och att den är fullständig, neutral och fri från fel. Att redovisningen avbildar företagets ekonomiska verklighet underlättar intressenternas beslutsfattande vid till exempel investeringsbeslut. Detta förutsätter dock att klassificering sker på rätt sätt. Hur
verifierbarheten påverkats av den nya standarden beror på vilken typ av intressent som avser
att verifiera den utgivna informationen. De primära intressenterna är de som ett företag är beroende av för sin överlevnad och dessa varierar beroende på vilken typ av företag det handlar om. Då bankerna är börsnoterade kan de anses vara vinstdrivande vilket innebär att aktieägare bör vara en av de mest betydelsefulla intressenterna i detta fall. Ekonomiska rapporter och andra utgivna dokument är offentliga för alla intressenter att ta del av, men mer ingående information är svårtillgänglig och kan endast tas fram av mer maktfulla intressenter som statliga organisationer och granskningsmyndigheter vid specifika omständigheter.
Som tidigare nämnts fick den kvalitativa egenskapen korrekt återgivande en positiv effekt av de förändrade klassificeringskategorierna, dock sker ingen direkt förändring i denna egenskap när värdering och redovisning av de finansiella tillgångarna sker. Detta eftersom värderingskategorierna fortfarande är upplupet anskaffningsvärde, verkligt värde via resultatet och verkligt värde via övrigt totalresultat och beräkningar sker på liknande sätt även om klassificeringen ändrats.
IFRS 9 är mer principbaserad än föregångaren IAS 39 då den nya standarden ger mer utrymme för egna bedömningar och tolkningar. Detta leder till att jämförbarheten kan minska i vissa aspekter samtidigt som relevansen ökar. För att intressenterna ska kunna använda sig av informationen och skapa sig en uppfattning av företagets finansiella ställning krävs att den är jämförbar och att liknande transaktioner redovisats på ett likformigt sätt. Det ökade utrymmet för egna tolkningar vid klassificering av de finansiella tillgångarna kan öka risken för agentproblem som kan uppkomma om till exempel företagsledningens mål inte överensstämmer med styrelsens eller då det förekommer informationsassymetri inom bolaget. Detta kan leda till minskad effektivitet och agentkostnader.
De kvalitativa egenskaperna begriplighet och aktualitet får inte någon direkt påverkan av de nya klassificeringskategorierna som tillkommit genom implementeringen av IFRS 9. Informationen presenteras på liknande sätt som under IAS 39 varför den varken blir mer eller mindre begriplig för intressenterna.
4.5.2 Nedskrivning
Vid implementeringen av IFRS 9 förändrades tillämpningen för nedskrivning av finansiella tillgångar. Under IAS 39 krävdes en objektiv förlusthändelse för att nedskrivning skulle äga rum medan den nya standarden istället utgår från förväntade kreditförluster (IAS 39, p. 59; IFRS 9, p. 5.5.1). I nedskrivningsförfarandet i IFRS 9 ges bankerna ett större utrymme för egna bedömningar när det gäller kreditförluster. Detta eftersom den nya modellen är framåtblickande och kräver uppskattningar för framtida kreditförluster genom expertbedömningar och olika modeller. Att standarden tillåter denna typ av bedömningar kan vara ett incitament för företagsledningen att påverka hur bolaget tillämpar nedskrivningsmodellen för att uppnå sina mål, vilket är i enlighet med vissa problem som kan uppstå enligt agentteorin. Dessa problem uppstår om agentens, i detta fall företagsledningens, mål inte överensstämmer med principalens, som till exempel kan vara styrelsen eller en representativ aktieägare.
Att nedskrivningsmodellen utgår från förväntade kreditförluster verkar positivt på den kvalitativa egenskapen korrekt återgivande då bankernas ekonomiska verksamhet avspeglas på ett mer verklighetstroget sätt med förutsättning att tillämpning sker på rätt sätt. Som tidigare nämnts skrevs tillgångar endast ner till följd av en förlusthändelse under IAS 39 vilket innebar att tillgångarnas värde kunde vara missvisande om till exempel kreditrisken var hög men inget fallissemang ägt rum. Under IFRS 9 visas tillgångens värde på ett mer korrekt sätt utifrån dess kreditrisk och intressenterna får en bättre bild av bankens ekonomiska situation. Detta innebär även att banker med olika resurser kan tillämpa olika typer av modeller som passar sin verksamhet och därmed uppnå en bättre bild av verksamheten och en högre kvalitet på redovisningen.
Relevansen i den finansiella informationen ökar också till följd av återgivningen av de
förväntade kreditförlusterna då intressenterna kan genomföra bedömningar av bolagets finansiella situation och genom detta utforma sina beslut utefter vilka uppfattningar de får. Att kreditförlusterna redovisas tidigare medför att intressenterna får tillgång till informationen om tillgångarnas värde i ett tidigare skede än om endast en fallissemangshändelse indikerade ett nedskrivningsbehov. Detta innebär att aktualiteten i redovisningen får en positiv effekt på intressenternas möjligheter att fatta beslut. Aktualiteten i utgivandet av ekonomisk information är av stor vikt för att den ska vara användbar. De intressenter som främst intresseras av denna information är investerarna som anses som primära. Däremot kan
jämförbarheten minska mellan företagen då varje företag har egna modeller, analyser och
bedömningar för hur stora kreditförlustreserverna ska vara. Även verifierbarheten påverkas negativt genom företagens egna bedömningar, eftersom kreditförlusterna inte är faktiska utan risk finns att avsättningarna inte stämmer överens med det faktiska utfallet i framtiden.
Begripligheten i den utgivna finansiella informationen påverkas inte markant av
implementeringen av IFRS 9 utan komplexiteten ligger på samma nivå som tidigare. Detta innebär att intressenterna inte får någon tydligare bild till följd av mer begriplighet utan skillnaden ligger som sagt i när informationen redovisas och att informationen därmed påverkar beslutsfattandet.