I detta kapitel kommer resultatet från våra undersökningar att analyseras. Vi kommer att utgå från empirin och först koppla dem till från Faber Taylor och Frances forskningsresultat och sedan tidigare forskning. Analysen är strukturerad efter studiens forskningsfrågor. Vi börjar med att presentera utomhuspedagogikens påverkan och därefter presenterar vi planeringens betydelse av utomhuspedagogikens funktion.
7.1 Utomhuspedagogikens påverkan
Syftet med undersökningen har varit att belysa hur fritidspedagoger uppfattar
utomhuspedagogikens inverkan på elever med ADHD-s lärande på fritidshemmet. Resultatet visar på att de intervjuade respondenterna upplever utomhuspedagogik för elever med ADHD som något positivt. Respondenterna beskriver många fördelar med arbete av
utomhuspedagogik för elever med ADHD. Samtliga respondenter är eniga om att elever med ADHD är överaktiva och är i behov av fysisk aktivitet. Respondenterna menar därför att utomhuspedagogik kan ge eleverna möjlighet till att få utlopp för sin energi. Sätter vi
respondenternas upplevelser i relation till Faber Taylor och Frances forskningsresultat (2009) om att utevistelse är betydelsefullt för elever med ADHD, just för de får utlopp för sin energi, kan vi se att våra respondenter är inne på samma spår. Faber Taylor och Frances (2009) anser att utevistelse för elever med ADHD kan minska symptomen för elever med ADHD om utevistelsen består av gröna utemiljöer och fysiska aktiviteter. Respondenternas upplevelser stämmer även överens med det Barkley och Murphy (2006) beskriver om att elever med ADHD ofta är rastlösa och överaktiva. Därmed menar författarna att elever med ADHD är i behov av fysisk aktivitet. För att uppnå den positiva inverkan bör skolorna skapa
grönområden nära skolgården i form av växter (Faber Taylor & Frances, 2009). Vidare menar Faber Taylor och Frances att genom att anamma deras forskningsresultat kan symptomen för ADHD minskas efter tillämpning av fysiska aktiviteter och gröna utomhusmiljöer. Författarna påpekar även vikten av att tillämpa fysisk aktivitet i gröna områden utomhus i verksamheter som bedrivs efter skolan.
Vi tolkar respondenternas upplevelser av utomhuspedagogik som en metod till att arbeta praktiskt och verklighetsbaserat. Respondenterna anser att eleverna på fritidshemmet får arbeta med uppgifter och aktiviteter på ett mer praktiskt sätt utomhus och att elevernas lärande på det viset blir mer konkret när de vistas utomhus. Martinussen och Majors studie
30 (2011) visar att elever med ADHD har försämrat arbetsminne i högre utsträckning än elever utan ADHD. När eleverna får uppleva lärandet, blir kunskapen mer verklighetsbaserad och bidrar därmed till att eleverna minns kunskapen bättre. Utomhus får eleverna även möjlighet till att stimulera alla sina sinnen, som respondenterna upplever vara betydelsefullt för
elevernas inlärning. När eleverna får uppleva lärandet med flera sinnen bidrar det till att eleverna minns kunskapen bättre (Szczepanski, 2008). Faber Taylor och Frances (2009) uppmärksammar inte att eleverna stimulerar flera sinnen när de vistas utomhus eller att deras lärande blir mer konkret genom utevistelse. Däremot menar författarna att eleverna i deras forskningsprojekt ser utevistelse som något meningsfullt och att läraren ska välja aktiviteter och göra de meningsfulla för eleverna, för att få med dem i verksamheten. I relation till sina forskningsresultat menar författarna att gröna inslag i verksamheten gynnar både utomhus – och inomhuspedagogiken och att genom aktiviteter som utförs praktiskt kan öka elevernas koncentration och vilja till att utvecklas.
Respondenternas upplevelser av utomhuspedagogik för dessa elever tyder på att eleverna även får ökad koncentration om de får möjlighet till att vistas utomhus delar av dagen. Detta
överensstämmer väl med Faber m.fl. resultat. Respondent D hade däremot inte samma åsikt som resterande respondenter när det gäller elevernas koncentration. Respondent D har upplevt att utomhuspedagogik är för rörigt för elever med ADHD och att koncentrationen mer
hämmas. Kopplar vi detta till Faber Taylor och Frances forskningsresultat (2009), kan vi se att de inte kommit fram till att utevistelse skulle ha några negativa effekter på elever med ADHD. Författarna menar liksom de resterande fem respondenterna att elevernas
koncentration ökas när utomhuspedagogik bedrivs. Faber Taylor och Frances
forskningsresultat (2009) visar även att elever med ADHD behöver vara ute minst 20 minuter i närliggande grönområde, för att kunna koncentrera sig en längre tid. I deras teori förespråkar författarna att vistelse ute i naturen har en positiv inverkan på elever med ADHD. Faktum är att daglig vistelse i naturen kan minska symtomen hos elever som har svårt att koncentrera sig, vilket betyder att kontakt med naturen kan stödja deras uppmärksamhet i
fritidsverksamheten. För att koncentrationen ska vara på topp och eleverna ska kunna prestera och kunna vara delaktiga i aktiviteter en längre tid, gäller det att aktiviteterna är av intresse och inte varar för länge. Tufvesson (2007) antyder att elever med ADHD i allmänhet har svårt för att koncentrera sig en längre tid. Författarens undersökning visar att elever med ADHD kan koncentrera sig mellan 15-30 minuter. Respondenterna anser att fritidsverksamheten ska bestå av rörelser i aktiviteterna och genom utomhuspedagogik tycks eleverna bli mer aktiva.
31 När vi tolkar respondenternas uppfattningar genom Faber Taylor och Frances glasögon
(2009), kan vi dra slutsatsen att med hjälp av utomhuspedagogik på fritidshemmet kan eleverna koncentrera sig och hålla fokus en längre tid, om aktiviten eller uppgiften är av intresse.
Respondenterna har även upplevt att det sker mindre konflikter när eleverna vistas utomhus, eftersom eleverna har en större yta att röra sig på. Elever med ADHD tycks ha svårt för närkontakt och vara i behov av ett större utrymme för att inte bli störda. Respondent D upplever däremot att det sker mer konflikter utomhus eftersom det är mer rörigt och rörligt utomhus. Konflikter är något som inte belyses i Faber Taylor och Frances forskningsresultat (2009), inte heller att elever med ADHD skulle vara i behov av stora ytor för att inte bli störda. Däremot kan vi i liknelse till respondent D förstå Faber Taylor och Frances förslag (2009) om att en tyst och avskild plats som är fritt från rörelser är av betydande effekt för elever med ADHD. Den avskilda platsen menar författarna ska bestå av växter och djurliv för att elevernas välmående ska påverkas positivt.
Ett hinder som respondenterna uppmärksammat med utomhuspedagogik är att mycket rörelser upplevs som störande för elever med ADHD. Respondenterna menar att för mycket rörelser kan bryta elevernas fokus. Respondent A menar att eleverna kan rikta sin uppmärksamhet mot andra saker som rör sig runtomkring på skolgården. Respondent C upplevde att vädret kan ha en negativ påverkan på elevernas koncentration, speciellt om eleverna har en ”dålig dag”. Eleverna kan då lägga sitt fokus på att uppmärksamma vädret i stället för på de aktiviteter som bedrivs på fritidshemmet. Lärarna i Szczepanskis undersökning (2008) har också påpekat att vädret kan ses som ett hinder när det gäller utomhuspedagogik. Som vi tidigare nämnt har respondent C uppmärksammat att elever med ADHD har svårt för att koncentrera sig om det sker för mycket rörelser runtomkring. Att för mycket rörelser och att vädret skulle ha någon negativ effekt på elever med ADHD, har däremot inte visats sig i Faber Taylor och Frances forskningsresultat (2009). De håller endast fram utomhuspedagogikens positiva effekter för elever med ADHD.
7.2 Planeringens betydelse för utomhuspedagogikens funktion
En bra utomhusundervisning för elever med ADHD kräver enligt samtliga respondenter en bra struktur och förberedelser inför vad som kommer att hända. Samtliga respondenter var eniga om vikten av att förbereda och förklara för eleverna inom vilket område de får lov att vistas i, när eleverna befinner sig utomhus. Detta för att undvika ovisshet hos eleverna. I och
32 med att det utomhus upplevs vara mer rörligt än inomhus, behöver eleverna extra stöd och förberedelser om vart de ska befinna sig när de kommer ut. Det har visat sig vara
betydelsefullt att en resurs kan finnas tillgänglig för hela elevgruppen, däremot behöver resursen inte nödvändigtvis finnas tillgänglig för enskilda elever. Samtliga respondenter menar att alla individer är olika och därmed behöver bli behandlade utifrån sina
förutsättningar. I relation till Faber Taylor och Frances tankar (2009) förespråkar författarna inte att det skulle behövas förberedelser eller resurser inför elevernas utevistelse, som våra respondenter har upplevt. Däremot antyder författarna att utevistelsen kan ses som ett sätt till att minska de symptom som elever med ADHD har och därmed inte verkar behöva några andra hjälpmedel för att fungera utomhus. Tufvessons resultat (2007) visar sig mer vara i liknelse till våra respondenters uppfattningar, då lärare måste använda sin tidigare erfarenhet och kunskap om eleverna och skapa individuella stöd i miljön, samt tänka på hur
undervisningen organiseras. Det är också viktigt att ta till vara på elevernas personligheter och förstå att deras prestanda kan ändra sig från dag till dag.
Respondenterna lyfte fram dagsscheman och bilder som hjälpmedel till att strukturera upp elevernas vardag. Respondenterna menar att elever med ADHD har försämrat arbetsminne och lätt glömmer vad som ska göras. Finns scheman och bilder, kan eleverna på ett enkelt sätt ta del av informationen på egen hand. Reiber och McLaughlin (2004) har i sin forskning kommit fram till att scheman bör finnas synliga och placerade så att eleverna lätt kan se dem samt att schemat bör vara strukturerat så att det tydligt klargör vad som ska ske under dagen. Respondent D belyste även vikten av att använda sig av sociala berättelser, för att förklara för eleverna om vad som kommer hända samt vad eleven kommer att få vara med om. Iskander och Rosales undersökning (2013) tyder också på att sociala berättelser kan användas för att förbättra ett beteende samt öka elevernas förståelse och sociala förmåga. Finns en tydlig struktur är alla respondenter eniga om att utomhuspedagogik kan ha positiv inverkan på elever med ADHD. Om vi försöker sätta Faber Taylor och Frances teori (2009) i relation till
struktur, scheman och sociala berättelser som våra respondenter talar om blir det svårt, eftersom författarnas teori inte innefattar sådana begrepp. Däremot förespråkar Faber Taylor och Frances (2009) att ”doser” av natur kan verka som ett nytillgängligt, säkert och billigt verktyg för att hanetera svårigheterna som finns med elever med ADHD. Författarna menar därmed att skolans verksamhet ska verka för att eleverna ska tillbringa mer tid utomhus, då det visat sig ha positiva bieffekter på elevernas välmående.
33 Samtliga respondenter planerar aktiviteter på fritidshemmet utifrån elevernas förutsättningar, intressen och behov. Respondenterna anser det vara viktigt att lära känna eleverna för att få tillgång till deras intressen och på det viset göra aktiviteterna meningsfulla. Respondenterna menar att fritidshemmet har större möjlighet till detta än vad skolan har. Faber Taylor och Frances synsätt (2009) talar om riktad och ofrivillig uppmärksamhet som i samband med respondenternas svar kan kopplas ihop. Författarna menar att den ofrivilliga
uppmärksamheten ska prägla verksamhetens aktiviteter i högre utsträckning än den riktade uppmärksamheten. Detta eftersom att i den riktade uppmärksamheten krävs det att eleverna presterar mer och tappar därmed lättare koncentration och blir trötta i aktiviteter som består av den riktade uppmärksamheten. Består däremot aktiviteterna av den ofrivilliga
uppmärksamheten kan elevernas intressen och behov ta större del i aktiviteter. Faber Taylor och Frances (2009) menar i liknelse till våra respondenter att om aktiviteterna utgår från elevernas intressen och behov, blir aktiviteterna mer intressanta och upplevs som
meningsfulla, vilket därmed ökar elevernas egen vilja till utveckling. Reiber och McLaughlin (2004) antyder att lärare ska hålla innehållet i undervisningen intressant och variera
uppgifterna. Barkley och Murphy (2006) menar att om eleverna finner uppgifterna intressanta, kan de frambringa den koncentration som krävs för att genomföra uppgiften. Vi kan även förstå utifrån respondenternas upplevelser att utomhuspedagogik inte enbart är positivt för elever med ADHD, utan att alla elever oavsett förutsättningar drar nytta av
utomhuspedagogiken, precis som Faber Taylor och Frances (2009) kommit fram till in sin teori. Vi kan också se att respondenternas uppfattningar om utomhuspedagogik, många gånger kan ha ett synsätt i liknelse till Faber Taylor och Frances tankar om utomhuspedagogik för elever med ADHD.
34