Resultatdiskussion

Syftet med undersökningen är att belysa hur fritidspedagoger uppfattar utomhuspedagogikens inverkan på elever med ADHD-s lärande på fritidshemmet. Resultatet och analysen har uppvisat ett mönster, där vi kan se att respondenterna upplever utomhuspedagogik som något positivt. Respondenterna upplever däremot att det även finns hinder med utomhuspedagogik samt att planeringen har stor betydelse för elevernas koncentrationsförmåga och utveckling.

I vårt resultat framkom det att respondenterna upplevde utomhuspedagogikens inverkan på elever med ADHD-s lärande på fritidshemmet som något positivt. De positiva aspekterna som tydligast framträdde var att eleverna får utlopp för sin energi, när eleverna vistas utomhus. Som vi tidigare beskrivit menar Barkley och Murphy (2006) att ett av kärnsymptomen för elever med ADHD är att eleverna är hyperaktiva och ses som rastlösa, vilket gör det svårt för de att sitta still och behovet att få tillgång till fysisk aktivitet är därmed stort. I och med att elever med ADHD beskrivs vara hyperaktiva tolkar vi vårt resultat att när eleverna vistas utomhus, får de möjlighet till att göra sig av med delar av hyperaktiviteten. Om eleverna får göra av med sin energi, har vi genom samtliga respondenters upplevelser tolkat att eleverna även får ökad koncentrationsförmåga samt att fritidsverksamheten fungerar bättre om

eleverna får vistas utomhus delar av dagen. Detta kan vi sätta i relation till Ekvall (2012) som i vår tidigare forskning belyst vikten med utomhuspedagogik för elever med särskilda behov, där författaren antyder att eleverna får möjlighet att stimulera rörelser i deras inlärning när de vistas utomhus.

Både Szczepanski (2008) och Ekvall (2012) beskriver utomhuspedagogik som ett praktiskt tillvägagångssätt, där undervisningen oftast blir mer varierad och där eleverna ges en större möjlighet till att simulera flera sinnen. Tufvesson (2007) hävdar däremot att elever med ADHD har svårt för att fokusera i en miljö som innefattar en bred variation av sinnesintryck, vilket kan resultera i avbruten koncentration. Stimulans av flera sinnen leder enligt

35 uppleva händelsen på egen hand. När vi tolkar respondenternas upplevelser av

utomhuspedagogik, kan vi se att koncentrationen och lärandet ökar samt blir mer konkret, verklighetsbaserat och medverkar till att eleverna tar till sig kunskapen lättare, vilket även kan användas senare i livet. Om vi ser till Barkley och Murphy (2006) som hävdar att elever med ADHD har en begränsad minneskapacitet, kan vi utifrån respondenternas svar och tidigare forskning tolka att utomhuspedagogik kan leda till att elever med ADHD ökar sin

minneskapacitet.

När det gäller elevernas koncentrationsförmåga i samband med utomhuspedagogik skiljer respondenternas åsikter sig något åt. Fem av sex respondenter upplevde utomhuspedagogik som något positivt för elevernas koncentrationsförmåga, medan en av respondenterna såg utomhuspedagogik som ett hinder och ansåg att elevernas koncentration mer hämmas på grund av att det cirkulerar för mycket rörelser utomhus. En anledning till att respondenternas uppfattningar skiljer sig åt kan bero på det Tufvesson (2007) beskriver i sin undersökning. För att elever med ADHD ska kunna koncentrera sig är de i behov av en organiserad och

strukturerad undervisning. Utifrån Tufvessons studie (2007) kan vi tolka respondentens synvinkel av utomhuspedagogik, då det utomhus uppfattas vara mer rörigt och inte en lika organiserad miljö som inomhus. En annan anledning till att respondenternas upplevelser skiljer sig åt, kan bero på deras tidigare erfarenheter och skilda inställningar till

utomhuspedagogik för elever med ADHD. Respondenten som ansåg att elevernas koncentration hämmas av utomhuspedagogik, beskrivs ha en negativ syn på

utomhuspedagogik och har inte direkt någon erfarenhet av att vistas utomhus med sina elever på fritidshemmet. De resterande respondenterna har däremot en mer positiv inställning till att arbeta utomhus samt har mer erfarenhet av att vistas utomhus stora delar av dagen. Denna uppfattning kopplar vi samman med Szczepanskis avhandling (2008) där hans resultat pekar mot att lärare med för lite kunskap om utomhuspedagogik ses som ett hinder, eftersom lärarna känner sig osäkra och saknar tillit till sin förmåga.

Vi har också tolkat respondenternas upplevelser som att elever med ADHD är i behov av stora utrymmen eftersom de har svårt för närkontakt, vilket ibland kan leda till konflikter, speciellt när de vistas inomhus. Får eleverna däremot vistas utomhus där det är ett större utrymme ges eleverna mer frihet till att gå ifrån om de känner att det blir för mycket för dem, vilket vi har tolkat leder till att det inte uppstår lika mycket konflikter när eleverna vistas utomhus. Det stora utrymmet utomhus upplever respondenterna även som ett hinder för elever med ADHD. Precis som respondenten som ansåg att elevernas koncentration hämmades på grund av för

36 mycket rörelser utomhus, kan vi tolka resterande respondenters upplevelser som liknande. Respondenterna menar att utemiljön är stor och att det utomhus kan cirkulera mycket rörelser, som kan begränsa elevernas koncentrationsförmåga. Eftersom utomhuspedagogik kan

upplevas som störande har vi tolkat respondenternas upplevelser som att planeringen för utomhuspedagogiken är central för eleverna. När vi tolkar respondenternas upplevelser förstår vi att en planerad verksamhet med en tydlig struktur kan vara avgörande för elevernas

utveckling och lärande. Är aktiviteterna på fritidshemmet planerade och strukturerade ses utomhuspedagogiken enligt våra respondenter som en bra förutsättning till ökad koncentration för elever med ADHD. Till hjälp för att strukturera elevernas vardag beskrivs scheman och sociala berättelser som värdefulla hjälpmedel, för att förbereda och tydliggöra aktiviteterna för eleverna. När vi sätter detta i relation till tidigare forskning kan vi även se att dessa metoder är att rekommendera för elever med ADHD (Reiber & McLaughlins, 2004;Iskander & Rosales, 2013). Enligt våra respondenter är det även nödvändigt att förhålla sig till

elevernas förutsättningar, intressen och behov. Detta menar även Faber Taylor och Frances (2009) som antyder att elever med ADHD behöver intressanta uppgifter för att behålla koncentrationen. Vi tolkar detta som att utomhuspedagogik därför kan skapa intressanta uppgifter och aktiviteter på fritidshemmet som även har en mening för elever med ADHD. Utomhuspedagogiken kan också på detta vis öka elevernas motivation till att slutföra aktiviteter som de annars har svårt för.

Dessa synsätt ger enligt oss goda konsekvenser för elevernas lärande och utveckling på fritidshemmet eftersom utemiljön erbjuder tillgång till gröna miljöer, växter och djurliv som har en positiv inverkan på elever med ADHD. Som vi i vår inledning har beskrivit finns det vissa dilemman där Skolverket (2001) hävdar att många elever med ADHD inte uppnår målen i skolan, på grund av att de inte får möjlighet till att delta i alla aktiviteter. De beskriver också att lärarna saknar kompetens för att arbeta med elever som av olika anledningar har

inlärningssvårigheter. Det vi har kommit fram till i vårt resultat visar att fritidspedagogerna anser sig själva ha tillräckligt med kompetens för att arbeta med elever med ADHD, däremot anser några av respondenterna att de behöver mer kunskap när det gäller utomhuspedagogik. Vi kan å ena sidan se att det framgår av respondenterna att det saknas kunskap inom området utomhuspedagogik. Å andra sidan anser sig respondenterna ha kunskap om elever med ADHD. Vår tolkning av respondenternas åsikter och upplevelser om sin egen kompetens, kan ha betydelse för hur stort utrymme utomhuspedagogiken ges för elever med ADHD i

37 respondenternas upplevelser på att de också känner sig mer trygga i undervisningen utomhus med elever med ADHD. Pedagoger utan erfarenhet tyder mer på att de känner sig osäkra och upplever inte utomhuspedagogiken för dessa elever lika positivt som de övriga

respondenterna med erfarenhet. För övrigt tolkar vi respondenternas upplevelser vara lika varandra, då en anledning kan vara att respondenterna anser sig själva ha erfarenhet av att arbeta med elever med ADHD.

Fritidshemmet ska vara ett komplement till skolans verksamhet och därför anser vi att

utomhuspedagogik på fritidshemmet kan vara ett bra stöd för elever med ADHD. Eleverna får naturligt vara mer aktiva i utomhusmiljön. Utomhuspedagogik ska ses som ett komplement till inomhuspedagogiken. Faber Taylor och Frances (2009) visar i sin forskning att elever med ADHD kan koncentrera sig bättre inomhus om de fått vistas utomhus. Med dessa argument ses utomhuspedagogik som en bra förutsättning till öka elevernas koncentrationsförmåga. Eftersom lärarna på fritidshemmet träffar eleverna en längre tid under en dag, är det också fritidspedagogerna som får möjlighet till att lära känna eleverna bättre. Lärarna i

fritidshemmet kan därför välja aktiviteter och planera olika arbetssätt för att gynna alla elever och på det viset inkludera alla elever oavsett svårigheter.