Då ett flertal av frågorna passar under många olika kategorier i vår teori och empiri, så kan en fråga komma att analyseras utifrån två olika kategorier samtidigt.
5.1 Allmänt
Respondenterna angav att en av de större påverkande faktorerna vid val av bostadsrättsförening var läget hos föreningen. En av de största anledningarna som respondenterna angav till att de valde just bostadsrätt var att de hade kapital att investera. Detta stämmer väl överens med Brydsten (1994) teori att en av de största påverkande faktorerna vid val av bostad är just ekonomin. Andra faktorer som är genomgående i både de kvalitativa och kvantitativa intervjuerna är att de har valt bostaden utefter det läget bostadsrätten har. Det är då lägen som passar bra för respondenternas egna kriterier. Till exempel att det är nära till Halmstads centrum, att bussförbindelserna är tillfredsställande eller att havet är i nära anslutning till bostaden. Detta anser vi stärker vad Brydsten (1994) anser då han säger att det är den sociala sammansättningen i området som kan vara påverkande vid val av bostad.
5.2 Allmänt om föreningen
Alla respondenter ansåg sig vara insatta i föreningens ekonomi och detta är något som står i föreningens stadgar att styrelsen skall vara insatta i (Julius et al., 2005). Vad som har framkommit i både den kvalitativa intervjun och de kvantitativa intervjuerna är att medlemmarna i föreningarna inte är så aktiva på årsmötena. Detta kanske enligt vad vår kvalitativa intervjuperson säger kan bero på att det är främst äldre människor som är medlemmar i föreningen. Det krävs att medlemmarna är delaktiga i beslut rörande föreningens ekonomi och eventuella lån som denna kommer att inteckna. Detta för att minska den personlig risk liknande den som inträffade under åren 1970-1980 då bostadsrättsföreningarna fick ekonomiska problem (Isacsson, 2006).
5.3 Ägarlägenhetsmarknaden
Respondenterna har påvisat det faktum att de i hög grad var tveksamma till ägarlägenhetsmarknaden då detta är en ny boendeform i Sverige. Då det enligt Angelöw och Jonsson (1990) är naturligt att det föreligger en viss skepsis kring ett nytt område. Paralleller kan även dras till att nyckelbudskapet i marknadsföringen för ägarlägenheter måste väcka uppmärksamhet och tydliggöra dess för- och nackdelar (Gustafsson, 1998). För att nå ut med detta nyckelbudskap så är media ett effektivt redskap för att sprida marknadsföringen kring
ägarlägenheter (Axelsson, 1996). Nyckelbudskapet kan också förhindra att en felaktig och missvisande bild av ägarlägenheter förs fram (Axelsson, 1996).
Investeringar i ägarlägenheter är beslut som rör framtiden och gör så att de nästan alltid är associerade till vissa riskfaktorer och osäkerheter enligt Dariush (2001). Då respondenterna var övervägande tveksamma till denna fråga stämmer det väl överens med Dariush (2001) påstående. Enligt Paulsson (2007) har det uppstått vissa problem med ägarlägenheter i andra länder. Detta kan till exempel vara vem som skall ta ansvar för vissa delar av fastigheten. Därför kan paralleller dras till respondenternas oro. Respondenternas oro kan också sammankopplas till att det enligt Propositionen 2008/09:91, Ägarlägenheter, behövs kompletterande civilrättsliga regler som behandlar störningar som kan uppkomma i samband med nyttjandet av ägarlägenheter.
Av de 118 respondenterna var det endast 47 stycken som var positiva till att vilja äga sin lägenhet så som om det vore deras egen fastighet, det vill säga en ägarlägenhet. Respondenten från den kvalitativa intervjun skiljde sig från mängden då denna ställde sig mycket positiv till att äga sin lägenhet. Då respondenternas svar varierade mellan att de var tveksamma till att trygghetskänslan skulle komma att öka vid eget ägande och att den troligtvis eller att den absolut skulle öka, stärktes denna fråga med den kvalitativa intervjupersonens svar. Han trodde att trygghetskänslan absolut skulle öka vid eget ägande då ägarlägenheter känns som en tryggare boendeform. Detta kan anses som en tryggare boendeform då personen som äger ägarlägenheten självständigt förfogar över den (Naisvefa1,2, 11 mars 2009). Axelsson (1996) beskriver att inriktningen vid marknadsföringen är viktig för att det skall säkerställas att marknadsföringen inrikta sig till rätt målgrupp. Vidare är det även av stor vikt att vårda relationerna med framtida delägare, i ägarlägenhetsmarknadens fall handlar det om de framtida köparna. Då det är betydelsefullt att vinna deras tilltro och på så sätt stärka marknaden (Axelsson 1996).
Det finns en stark korrelation mellan de respondenter som vill äga sin lägenhet och de som tror att trygghetskänslan kommer att öka vid eget ägande.
respondenter i varje ålderskategori. Den mörka delen representerar de som är positiva till att äga sin lägenhet och den ljusa delen representerar de som är negativt inställda.
Då 70,3 procent av respondenterna svarade att de trodde att den personliga statuskänslan kan komma att öka vid boende i ägarlägenheter stämmer väl överens med Angelöw och Jonssons (1990) teori. De talar om att bostaden utgör en symbol för social status och att bostaden även markerar vad personerna har för livsstil. Denna symbol, som också kan ses som en attityd, uppfyller även andra funktioner. Dessa funktioner kan till exempel vara att de uttrycker våra värderingar genom att tala om för omvärlden vilken person vi är och vad vi gillar respektive inte gillar.
Korrelationen mellan de som vill äga sin lägenhet och de som tror att fastighetens status kommer att öka med ägarlägenheter visar ett positivt samband. Det finns även en positiv korrelation mellan de som tror att det kan öka trygghetskänslan vid eget ägande och att fastighetens status höjs med ägarlägenheter.
Då Lind och Lundström (2007) skriver att bostaden är en symbol för social status och de med hög inkomst väljer bostadsområden med hög status. Då 46,7 procent av de respondenterna och den kvalitativa intervjupersonen tror att fastighetens status kan komma att öka då fastigheten är inrymd med ägarlägenheter, kan paralleller dras mellan att ägarlägenheter kommer att höja fastighetens status.
5.4 Privatekonomi
Respondenterna i vår kvantitativa studie och intervjupersonen i den kvalitativa delen förhåller sig väldigt positiva till att kunna påverka sina boendekostnader mer än de gör idag. Det är just när personer äger sitt eget boende som det går att hålla nere och styra över de löpande kostnaderna som uppstår. Detta stärker vad Jerker (2001) säger när han talar om att det är när personer inte kan komma överens om de olika kapitalinvesteringar som bör göras som portföljproblem uppstår. Problemen kan sedan utmynna i problem angående beslutsfattandet om investeringen men även inom både uppföljningar och kontroller. Genom att ha kontroll över kostnaderna så kan det på ett lättare sätt byggas upp ett eget kapital Lundström (2007). Naisvefa1, 2 (11 mars 2009) skriver att vid boende i bostadsrätt kan bostadsrättsinnehavaren riskera att förlora sin investerade andel i föreningen om bostadsrättsföreningen skulle få ekonomiska problem och att detta inte skulle kunna ske vid ägarlägenheter. Regeringen (12 mars 2009) skriver att bostadsrättsinnehavaren kan förlora sin nyttjanderätt om denna inte uppfyller de väsentliga skyldigheter denna har gentemot bostadsrättsföreningen. Detta stödjer respondenternas övervägande svar varför de tror att trygghetskänslan skulle komma att öka vid eget ägande. Om en person av någon anledning till exempel skulle missta sin nyttjanderätt, andel i föreningen eller sitt investerade kapital så finns risk för att den personen känner en högre grad av skuld och att det då kan påverka dennas framtida efterköpsbeteende (Echeverri & Edvardsson, 2002).
Korrelationen säger att det finns ett svagt positivt samband mellan de som är rädda att mista sitt investerade kapital om föreningen skulle få ekonomiska problem, och de respondenter som tror att det kan öka den personliga statuskänslan vid ägande av ägarlägenheter.
5.5 Förvaltning
I den kvalitativa intervjun säger vår intervjuperson sig vara positivt inställd till att ensam slippa ansvara för det löpande underhållet. Detta styrks av att så många som 98,3 procent av respondenterna i vår kvantitativa studie säger sig vara mer eller mindre positiva till att slippa just detta ansvar. Detta stärker inte några samband med vad Kaiser och Clayton (2008) säger. De talar om att det är just att kunna kontrollera sitt inflytande över fastigheten och då även dess renoverings- och utvecklingsbehov som en av de viktigaste faktorerna till att kunna bedöma och hantera risker med fastigheter. Respondenterna har uppgett att en stor anledning till att de har köpt bostadsrätt är för att de har sålt sin villa och har kapital att investera men även för att slippa ansvaret för det löpande underhållet. Intervjupersonen i den kvalitativa intervjun och hela 58 procent av respondenterna i den kvantitativa studien har uppgett att det löpande underhållet sköts genom en blandning av inhyrda tjänster och att de själva sköter viss del. Många är positiva till att slippa eget ansvar.
Det finns ingen påvisad korrelation mellan de som känner sig positiva till att slippa ansvar för det löpande underhållet och de som är beredda att betala mer vid investeringen för att få en lägre månadskostnad.
5.6 Andrahandsuthyrning
Generellt var de allra flesta, både respondenterna från de kvalitativa intervjuerna och den kvantitativa studien, mycket negativt inställda till att få hyra ut sina lägenheter i andrahand utan styrelsens godkännande. Att hyra ut sin bostadsrätt i andrahand utan styrelsens godkännande är inte tillåtet idag (Isacsson, 2006). Med hänsyn till gällande lagar stärks respondenternas svar med gällande lagstiftning. Det är viktigt att ha stor kunskap om vad konsumenterna anser som positivt eller negativt när något skall lanseras för att marknadsföringen skall rasera konsumenternas negativa synpunkter (Growth from Knowledge, 10 juni 2009). Viktigt är även att besitta kunskap om efterfrågan på marknaden för att marknadsföringen skall riktas till rätt målgrupp och för att öka kundernas trofasthet (Growth from Knowledge, 10 juni 2009).
30 procent av respondenterna kan dock tänka sig att äga en ägarlägenhet enbart för andrahanduthyrning. Utav dessa anser hälften att det skulle gå att hyra ut sin lägenhet utan styrelsens tillåtelse. Den andra hälften känner sig tveksamma till andrahandsuthyrning utan styrelsens godkännande. Respondenten från den kvalitativa intervjun förklarade att han var ytterst tveksam till att få hyra lägenheten i andrahand och även till att få hyra ut lägenheten utan styrelsens godkännande, då han har dålig erfarenhet av andrahandsuthyrningar. Då andrahandsuthyrning är en handling som vår kvalitativa respondent inte kan tänka sig på grund av hans dåliga erfarenhet så går det att dra klara paralleller till att hans attityd till andrahandsuthyrning har påverkat hans kognitiva del. Precis som Taylor et al., (2002) tar upp, så utgörs den kognitiva komponenten av de tankar personen har inför en viss handling.
Tankarna grundar sig på den kunskap och tilltro personen har till området i fråga. Då andrahandsuthyrningen upplevdes negativt så baseras respondentens kunskap på den negativa delen. Echeverri och Edvardsson (2002) tar i sin teori upp att både positiva och negativa personliga erfarenheter kan förstärkas av humör och personliga känslor.
När det gäller de respondenter som vill kunna hyra ut sin bostadsrätt i andrahand utan styrelsens godkännande och de som vill äga sin lägenhet enbart för andrahandsuthyrning finns det en stark positiv korrelation.
5.7 Portföljteori och privatpersoners sparande
På frågan om huruvida respondenterna skulle kunna tänka sig att betala mer vid investeringen för att sedan betala mindre i månadskostnad så var respondenterna i huvudsak indelade i två stora grupper. Hela 51,7 procent kände sig tveksamma till det medan 43,2 procent kände att de är villiga att betala mer inledningsvis för att sedan betala mindre i månadsavgift. Resterande 5,1 procent kände att de saknade tillräckliga kunskaper för att kunna ta ställning. Det svar som vi fick i vår kvalitativa intervju var att det enbart borde betalas mer vid investeringen om personen i fråga har så pass bra privatekonomi så att denna inte behöver ta lån. Lind och Lundström (2007) diskuterar om när det gäller service och skötsel som är knutet till boende och att det då skiljer sig markant åt beroende på om det handlar om egen ägd bostad eller bostadsrätt. Den som själv äger sitt boende, exempelvis den som bor i en ägarlägenhet, behöver inte oroa sig för att det skall ske hyreshöjningar, istället får den personen ensam betala de kostnader som kan uppstå vid till exempel en vattenskada.
Vår kvalitativa intervjuperson anser det vara intressant att investera i ägarlägenheter i vinstsyfte. I dagsläget anser han dock inte att han varken har de finanser eller det intresse som krävs för att kunna göra lyckade investeringar. Investering i vinstsyfte styrker äganderättsteorin enligt Williamsson (1999) eftersom det ger den person som innehar en tillgång rätt att tillgodogöra sig avkastningen som denna frambringar. Över hälften av respondenterna skulle inte vilja investera i ägarlägenheter i vinstsyfte. Detta är något som bestrider vad Williamson (1999) anser då han påpekar att en ägare av en tillgång kommer att vårda denna just för att det investerade kapitalet inte skall gå förlorat. Lind och Lundström (2007) anser att det är en investeringsmöjlighet och att det då även föreligger chans att sprida den finansiella risken genom att äga ägarlägenheter. Då majoriteten av respondenterna inte heller var intresserade av att äga ägarlägenheter med viss spridning, kan de inte heller på så sätt sprida den finansiella risken i sitt fastighetsinnehav (Naisvefa3, 13 mars 2009).
Korrelationen mellan de respondenter som kan tänka sig att äga ägarlägenheter med spridning och de som kan tänka sig att enbart investera i ägarlägenheter i vinstsyfte påvisar en stark korrelation.
Paralleller kan inte dras till att sparande i form av fastigheter enligt Unga aktiesparare (6 april 2009) skulle vara den vanligaste sparformen idag. Då det endast var 3 procent av respondenterna som ansåg sig spara i fastigheter.