Utmärkande för kvalitativa fallstudier är att analysarbetet sker parallellt och kontinuerligt i forskningsprocessen. Under det autoetnografiska skrivandet av min egen livsberättelse, insamling och sortering av de olika dokumenten sker en första och preliminär analys. Successiv glider datainsamlingen över i ett mer intensivt och aktivt analysskede då jag genom narrativ analys, dvs. genom att konstruera nya berättelser, försöker presentera resultatet av min undersökning. De analytiska verktyg som jag använt mig av för att framställa resultattexten har utvecklats gradvis under analysarbetets gång som en följd av den abduktiva ansatsen. Att försöka beskriva denna cykliska hermeneutiska texttolkande process i form av en numrerad lista ger inte en rättvisande bild av forskningsprocessen, men tjänar ändå sitt syfte för att skapa en överblick.
1. Skrivandet av livsberättelsen
2. Första analys av insamling av dokument 3. Livsberättelsen analyseras utifrån life course
4. Dilemmaanalys av livsberättelsen med utgångspunkt i hur de diskursivt manifesteras i texten
5. Ny sökning och analys av ytterligare dokument, med dilemman som orienteringspunkter
6. Livshistorieanalys: personligt narrative (lärarens, mediepedagogens, skolut-vecklarens) kopplas till organisationens narrativ som baserar sig på analys av texter och dokument.
7. Historisk diskursanalys av nationell policy (SOU, propositioner) med fokus på styrningsrationalitet
8. Metaanalys av resultatredovisningen (kapitel 5-8) med utgångspunkt i styr-ningsrationalitet
För att göra textnära analyser av min insamlade data har jag kombinerat olika analytiska verktyg till ett analytiskt prisma. Prismats olika slipningar består av narra-tiva analystraditioner, aktivitetsteori, kritisk diskursanalys och styrningsrationalitet som jag applicerat på olika sätt i forskningsprocessens olika faser (1-8).
Syftet med att använda en multimetodisk ansats är att göra det möjligt att analytiskt hantera en stor mängd olika data på ett sådant sätt att en ny förståelse av det fall som studeras kan framträda. Val av multimetodansats i studien betraktar jag först och främst som ett alternativ till validering. Det är en strategi för analysarbetet som jag valt för att skapa systematik, breddning och djup i studien. Istället för att använda ett förstoringsglas där jag zoomar in eller ut på olika texter och dokument som har något att berätta om aktiviteter i arbetet med att integrera nya medier, använder jag en slipad kristall, ett analytiskt prisma. Beroende av vad jag väljer att rikta intresset mot, ger prismat mig möjligheter att använda många olika brytningar som skickar olika ljus på min insamlade data. Det analytiska prismat baserar sig på fyra analytiska perspektiv, narrativ, diskurs, aktivitetsteori och styrningsrationalitet, som jag använt i analysen för att synliggöra och diskutera motstridigheter i styrnin-gen.
NARRATIV ANALYS
En livshistoria är uppbyggd av olika mindre berättelser. Berättelser för med sig sociala fakta från den värld de kommer från, men berättelser kan också förändra synen på verklighetens beskaffenhet. Självbiografiska berättelser är särskilt varia-tionsrika i detta fall. De utsätts för ett socialt tryck att följa vissa berättar-konventioner, både till innehåll och form. Livsberättelser innehåller ofta någon eller flera händelser som varit betydelsefulla för skribenten/berättaren och förklarar hur livet förändrades utifrån dessa händelser. I forskningsprocessens första fas (1) har analysen utgått från att analytiskt ordna mina erfarenheter kring kommunens arbete med att integrera nya medier. Livsberättelsen är min subjektiva tolkning av vad som
hände. I prismat har jag kombinerat olika narrativa metoder, lifestory, life history och life course, som erbjuder olika analytiska möjligheter (Goodson & Sikes 2001).
Life story eller livsberättelse är det som vi berättar om vårt liv, medan life history innebär att forskaren i analysen kopplar samman, lokaliserar, livsberättelsen till andra texter och händelser i samhället (6). Denna analys motsvarar ett nödvändigt analytiskt steg för att länka min individuella berättelse till kommunens och samhällets berättelse om skolans utveckling och nya medier. När människor berättar om sitt liv agerar de, liksom jag själv många gånger som om det är de själva som ensamma har gjort sina berättelser. Det är svårt att själv se hur ens egna handlingar och ens liv har formats och format sammanhanget (Denzin 1989. s. 75). Analysen av min livsberättelse bygger på tre viktiga utgångspunkter. För det första är livsberättelsen ett underkontextualiserat verktyg. För det andra så erkänner livsberättelsen inte i normalfallet sin kulturella och historiska placering utifrån en speciell tid och plats. För det tredje kan livsberättelsen betraktas som ett socialt manus som bär fram de diskurser som finns att tillgå i samhället och som formar människors identiteter (Goodson, Biesta, Tedder & Adair 2010).
Genom att granska den vidare sociala kontexten via kommunala och statliga policydokument är det möjligt att synliggöra vilka problem och förgivet tagna kun-skaper som styr individens tankar och beteenden. När jag som forskare analytiskt vrider på det metodiska prismat från livsberättelse till livshistoria i fas 6, innebär denna analytiska rörelse att livsberättelsen lokaliseras till andra historiska källor och dokument som analyserats under olika faser (2, 5) för att skapa förståelse för idéer i samhället som format kommunens arbete med att integrera nya medier. Det är på detta sätt som faktorer som tid och social kontext kan sammansmälta i life history-analysen. Den retrospektiva dimensionen som livshistoriemetoden erbjuder kan ytterligare förstärkas genom att analysen riktas mot människors livsbana, life-course.
Life course-analys innebär att analysen av livshistorien riktas mot händelser där en människas livsbana eller karriär tagit en oväntad riktning (Cohler 1982). Med hjälp av life history-analysen kunde jag lägga till kontextuellt djup till min livsberättelse, medan life course-analysen gjorde det möjligt att uppmärksamma hur arbetet med att integrera nya medier styrde den nya inriktningen i mitt yrkesliv. Jag har använt life-history och life-course för att analysera och tolka fynd hos varandra .
Av särskild betydelse för analysen av min livsberättelse är att skapa en förståelse för hur olika aktörer inom en kommunal organisation hanterar olika motstridigheter och dilemman i de aktiviteter som de deltar i och som syftar till att integrera nya medier i undervisningen. Genom använda mig av olika delar i det analytiska
prismat, life story, life history och life course-analys identifierade jag olika episoder och dilemman som jag uppfattade som motstridiga händelser i min egen livsbana, orsakade av kommunens och samhällets styrning av skolans utveckling genom intentioner kring nya medier. Genom life course-analysen fick jag fram tre olika berättarperspektiv, nämligen lärarens, mediepedagogens och medieutvecklarens. På liknade sätt som Mishler (2004, s. 80-81) i sin studie av hantverkares liv upptäckte hur dessa fick oväntade vändningar när massproduktion av hantverk förändrade förutsättningarna för deras uppehälle, använde jag min egen livsberättelse som lärare och ansvarig för kommunens satsning av nya medier för att rikta analysen mot de förändringar i samhället, som låg till grund för kommunens satsningar och målsättningar i grundskolans läroplaner för att förstå hur min egen livsbana förändrades. Jag använde mig av narrativ analys för att konstruera en berättelse av de tre olika politiska policyperspektiv på integrering av medier i grundskolan, som jag studerade genom ett urval av utbildningspolitisk, mediepolitisk och IT-politisk policy mellan 1948-2011.
AKTIVITETSTEORETISK ANALYS
Friläggandet och analysen av motstridigheter i livsberättelsen genomfördes med inspiration av Engeström och Sanninos analys för identifiering av motstridigheter via diskursiva formationer i texter (Engeström & Sannino 2011).
Diskursiva
manifestationer Dilemma Konflikt Kritisk konflikt Dubbel bindning Språkliga uttryck Å ena sidan, …
Figur 5. Dilemmanalys av livsberättelsen med utgångspunkt i diskursiva manifestationer (Fritt utifrån Engeström &
Sannino 2011)
I figur 5 sammanfattas de analytiska stegen för att frilägga dilemman i min livsberättelse. Det analytiska tillvägagångssättet kan liknas vid att skala en lök.
Analysen sker i tre steg från det som går att iaktta i texten i form av språkliga uttryck, till nästa lager som består av beskrivningar av aktörernas handlingar och strategier som leder fram till de systemiska motstridigheter som uppstår i aktivitets-systemet. När detta görs är det viktigt att skilja mellan motstridigheter och dilemman, konflikter mm. Livsberättelsen är rik på beskrivningar av dilemman, men ofta omedveten om de mer djupgående motstridigheter och den dolda och subtila styrning av aktörerna som finns inbyggda i aktivitetssystemet.
Lökens yttersta lager består av språkliga uttryck i berättelsen, det vill säga enkla uttryck som jag uppfattat beror på dilemman och konflikter eller där jag upplevt dubbla bindningar som diskursivt manifesterat sig i berättelsen. Språkliga uttryck, exempelvis ord som ”men” och ”nej”, metaforer eller retoriska frågor har jag betraktat som diskursiva markörer.
Friläggande av dilemmana har, förutom språklig analys också gjorts utifrån berättelsens innehåll och de handlingar och strategier som olika subjekt använder sig av för att hantera dilemmana i aktiviteten. Min livsberättelse som lärare, mediepedagog och medieutvecklare i arbetet med att utveckla skolan genom integrering av nya medier har en avgörande betydelse för analysen. En berättelse byggs upp kring en intrig och kring hur vi hanterar de konflikter eller utmaningar som vi ställs inför. Det är konflikten och intrigen som driver handlingen framåt när vi berättar. Dilemma-analysen resulterade i nio olika episoder, som jag utifrån innehållet i de olika dilemmana fann tre olika teman, nämligen arbetets innehåll och form, reaktioner och förutsättningar. Samma teman återkom i alla tre aktörsperspektiven, i lärarens, mediepedagogens och medieutvecklarens livs-berättelser. Sedan de olika dilemmana frilagts, utvecklade jag nya specifika berättelser kring dessa episoder. Sedan skiftade jag fokus i analysen mot att försöka identifiera de systemiska motstridigheter som kunde tänkas ligga bakom de dilemman som uppstod när aktörerna skulle utföra sina respektive uppdrag.
HISTORISK DISKURSANALYS OCH STYRNINGSRATIONALITET
Diskurs har jag använt som ett analytiskt begrepp för att avgränsa de olika diskurserna som ingår i diskursordningen kring styrningen av skolans utveckling i förhållande till uppdraget att integrering av nya medier. Genom diskursanalys skiftar analysens fokus från subjektet till den diskursiva konstruktionen av objektet, det vill
säga styrningen av nya medier i grundskolan. I det diskusanalytiska prismat kombinerar jag den historiska diskursanalysen med Deans (2010) fyra dimensioner av styrningsrationaliteter. Både diskursanalys och analys av styrningsrationaliteter har funnits med som ett övergripande tankeverktyg under hela forskningsprocessen.
Hur jag slutgiltigt bestämde mig för att tillämpa dessa i analysen kom jag fram till i studiens slutfas. Den historiska diskursanalysen har varit till hjälp för att svara frågor om hur, när och vad som kommer till uttryck i texter med utgångspunkt i den historiska struktureringen av diskurser kring såväl skolans styrning som hur uppdraget nya medier i skolan har konstruerats över tid (Wodak & Krzyzanowski 2008).
En diskursordning består av alla de diskurser och genrer som finns inom samma terräng, formade i en komplex och motsägelsefull sammanställning av diskurser och genrer. I arbetet med diskursanalysen har läsning av tidigare studier och under-sökningar varit en viktig del för att ringa in olika diskursordningar. Parallellt med diskursanalysen av den egna empirin har jag sökt fingervisningar hos andra forskare om givna mönster i den sociala ordningen kring integrering av nya medier. Min förhoppning är att genom den analys jag gjort kunna bidra till mer generell och historisk bild av förändringar i diskursordningen kring skolans styrning och medieanvändning. Med detta vill jag ha sagt att ambitionen inte var varit att ringa in en hel diskursordning utan att bidra med ytterligare en pusselbit.
Som empiriskt underlag för att ringa in den diskusordning som fanns i fallet utgick jag från de resultatkapitel som sammanställts utifrån de dilemman som jag valt ut ur min livsberättelse. Jag uppfattar dem som hybridtexter (Janks 1997), det vill säga texter som består av konglomerat av motstridiga och förgivet tagna uppfattningar och diskurser. Enligt Fairclough (2003) är förhållandet mellan olika diskursordningar av särskild betydelse för att studera förändring. Berättelser är särskilt rika på diskurser och genom mitt tidigare narrativa analysarbete hade jag förberett och underlättat för diskursanalysen. Utöver detta var sedan tidigare varje dokument som jag samlat in förberett för analys av styrningsrationalitet genom noteringar i dataloggen men också genom att jag kopplat respektive dokument till dess diskursiva och sociokulturell praktik.
Genom att märka dokumenten utifrån samhällsnivå (mikro, meso och makro), det vill säga var texten fysiskt hade producerats, exempelvis i ”skolstyrelsen” eller i
”skolan”. På liknade sätt fanns i loggen intertextuella hänvisningar, där jag noterat både samtida och historiska kopplingar mellan de olika dokumenten. På så sätt kan
man säga att varje loggad text och dokument var förberedda för genomförandet av diskursanalys.
För att förstå idéer om nya medier som något diskursivt föränderligt över tid har jag närläst yttranden i lärarens, mediepedagogens och skolutvecklarens berättelser utifrån olika frågor på samhälls-, kommun- och individnivå. Jag har också analyserat de retoriska berättarstrategier som jag som forskare använt mig av för att konstruera integreringen av nya medier. Min utgångspunkt i detta har varit att jag betraktar skrivandet och berättandet som styrande handlingar där jag formar och formas av det jag skriver. På så sätt väver jag samman frågan om styrande diskurser i kommunens arbete med att integrera nya medier i undervisningen med frågan om hur diskurserna framträder i berättelsen. Hur talar läraren, mediepedagogen och medieutvecklare, och hur kommenterar jag som forskare subjektens erfarenheter?
Hur ekar talet från statlig policy i dessa berättelser? Genom dessa ekon kunde jag identifiera de diskurser som varit verksamma över tid i organisationens strävan med att integrera nya medier, och utifrån dessa göra ett urval av sådana statliga policytexter som hade tydliga interdiskursiva kopplingar till olika diskurser i berättelserna.
Med utgångspunkt i Deans (2010) dimensioner av styrningsrationalitet samman-ställdes min analys i form av en berättelse. Berättelsen visar hur problemet kring nya medier konstruerats över tid i statlig policy, vilka kunskaper och rationaliteter om skolan som ansett som giltiga eller ej över tid, vilka tekniker och subjektspositioner som erbjuds för att styra. I kapitel 5, studien första resultatkapitlet, redovisar jag min analys av styrningsrationaliteter i statlig policy från tre politiska områden, nämligen utbildnings-, medie- och dator/IT-politik.
Kapitel 5