En rapport publicerad av OECD (2010) visar att det trots omfattande investeringar för att driva på utvecklingen av informationsteknologins användning i skolan finns en digital klyfta mellan dem som har och inte har de "rätta kompetenserna” för att kunna dra nytta av datorerna. Rapportens slutsats och rekommendationer är att det behövs mer forskning som kan visa på vad som fungerar i praktiken, och bevis på teknikens värde, för att lärare ska ta till sig tekniken.
Bilden av skolornas arbete med att integrera nya medier som svårbemästrat bekräftas också av annan forskning som utförts på initiativ av skolmyndigheter. För att följa upp effekterna av de stora nationella satsningarna på IT genomförde de nordiska länderna via Kunnskapsdepartementet i Norge, Myndigheten för skolut-veckling i Sverige, Undervisningsministeriet i Danmark, Utbildningsstyrelsen i Finland via Ramböll Management en stor studie, E-learning Nordic. Effekterna av IT i undervisningen (2006). Resultaten visar att effekterna av satsningarna på använd-ningen av IT i undervisanvänd-ningen var begränsad. Den kompetensutveckling som lärare fått del av hade varken gett lärarna tillräckliga kunskaper om IT eller gjort dem till säkra IT-användare. Vidare framgår av studien att lärarna och rektorerna hade skilda uppfattningar om vad som hindrade användningen av IT i undervisningen.
Mer än hälften av lärarna pekade på den bristande tillgången till utrustning, medan rektorerna menade att lärarnas bristande kännedom om teknikens pedagogiska möjligheter var det främsta hindret.
Att statliga satsningar har en begränsad effekt på skolornas medieanvändning bekräftas även i utvärderingen av ITiS (Chahib & Tebelius 2004). En av studiens slutsatser var att den fortsatta utvecklingen inom kommunerna ansågs vara beroende av att kommunen använde lärarnas och handledarnas kunskaper. Chahib och Tebelius väljer i sina slutsatser att lyfta fram tillgångar hos de yrkesverksamma som den viktigaste grunden i kommunernas fortsatta utvecklingssträvanden, vilket står i kontrast till resultat som konstaterar olika brister hos skolledare och lärare och hur detta borde åtgärdas. Forskningsresultaten visar hur olika kunskaper och slut-satser kan underbygga eller undergräva olika sätt att se på vilka förutsättningar som lärarna bäst behöver.
Det finns forskning som visar att den starkaste drivkraften bakom det ökade trycket mot att styra skolans användning av digitala medier skapas av en informa-tionsteknologisk bransch i expansion. Ur ett ekonomiskt perspektiv är skolans
”motstånd” mot den nya medietekniken ett allvarligt hot mot branschens överlevnad
(Perez 2002, 2006). Initiativen ökar från branschens sida för att få till stånd olika statliga initiativ och reformer som riktar sig mot samhällets organisationer och institutioner. Problemet är att de tekniska och ekonomiska logikerna som reformer-na bygger på är illa anpassade till skolans verksamhet. De yrkesverksamma har svårt att förstå vad tekniken skall ha för plats i skolan. Av detta följer att skolan som organisation inte är anpassad till informationssamhället. Att skolan måste utvecklas, menar Perez (2006) blir ur IT-branschens perspektiv en viktig sanning.
IT förs ofta in i organisationer som en del av en större organisationsförändring (Virkkunen, Mäkinen & Lintula 2010). De tekniska och ekonomiska logikerna som dessa förändringar görs utifrån konstruerar nya sätt att se på skolans uppdrag och ställer krav på en anpassning av lärarrollen. Även om Virkkunen et al (2010) inte i första hand studerat integrering av nya medier, är sättet att diskutera och dra slutsatser intressanta. De visar hur andra teknologiska uppfinningar och uppkomst av nya marknader för med sig nya sätt att se på världen och på utbildning. Utifrån resultaten i sin studie drar de slutsatsen att behärska ett skifte mellan nya och gamla redskap i förhållande till ett undervisningsinnehåll framstår som ett svårt problem för de yrkesverksamma i utbildning (s. 23).
Sammanfattningsvis visar såväl nationell som internationell forskning kring integrering av nya medier att användning av ny medieteknologi i skolan har visat sig svår att styra från en statlig nivå (Buckingham, Scanlon & Sefton-Green 2001; Cuban 2001; Hall 2004; Loveless & Ellis 2001; Pedersen 2000; Riis 2000; Stigbrand 1989;
Söderlund 2000;). Hur väl det än var tänkt kring de satsade pengarna och projekten som staten initierat, verkar det ständigt finnas nya brister att åtgärda. Söderlund (2000) drar bland annat slutsatsen att den ideologiska glidningen i datapolitiken över tid har fört ner motstridiga utgångspunkter i skolans arbete med att införa och använda datorn. Integreringen försvåras genom att lärarna har så många olika föreställningar att förhålla sig till om vad datoranvändningen skall syfta till. Studier som intresserat sig för integrering av film, radio, video eller införande av medie-kunskap i skolan visar att oavsett vad som skall integreras är detta problematiskt (Danielsson 2002; Graviz Machado 1996; Stigbrand 1989). I det praktiska arbetet med att införa nya medier har funnits enskilda eller grupper av pionjärer bland lärarna som försökte skapa förutsättningar för teknikens användning i skolan. Dessa teknikens vapendragare, menar bland annat Cuban (2001), har mer än de storskaliga satsningarna haft ett reellt inflytande på sina kollegors medieanvändning. Men överlag innebar användningen även i detta fall att lärare använde den nya tekniken för att upprätthålla en tidigare ordning i sin undervisning (Cuban 1986). När
top-down strategierna inte uppfylldes, följdes detta ofta antingen av ett slags syndabocks-resonemang eller av nya program för att stödja lärarens utveckling. Cuban ser bägge som variationer på samma tema, nämligen att styra. En blandning av "blame” och
”train".
Utifrån ett kritiskt perspektiv på forskning kring nya medier, menar Rasmussen och Ludvigsen (2009), att sättet att studera integrering av datorer är en del av problemet med skolans svårighet att integrera nya medier. Forskning som följer policyns logik riskerar att gå miste om att förstå vilka problem och kunskaper som styr det praktiska arbetet i skolan. De frågor man då som forskare bör närma sig med respekt och intresse är hur det kan ta sig ut när skolans lärare på olika sätt hanterar spänningar, motstridigheter och dilemman som de ställs inför i sin strävan att ta nya medieteknologier i bruk i skolans undervisning. Sådana studier ger helt andra bilder av lärarens arbete med att använda nya medier i undervisningen.
Bland annat menar (Erixon 2014b) att integrering av nya digitala medier i undervisningen måste ses i förhållande till de olika skolämnenas uppbyggnad och innehåll. För exempelvis lärare som undervisar i skolämnet svenska, som historisk och kulturellt dominerats av skrivna texter, kräver integreringen att lärarna måste hitta sätt att anpassa skolämnets dominerande bokkultur till elevernas digitala kultur. Scheid och Strandberg (2014) menar att integrering av digitala medier i grundskolans musikämnespraktiker skapat ett begynnande paradigmskifte, som leder innebär att både lärare och elever måste omförhandla vad de ser som rimligt och möjligt att göra inom musikundervisningen. I en studie av bildämnets praktiker (Marner & Örtegren 2004) framträder en variationsrik bild av hur bildlärare integrerar digitala medier. Det kan enligt författarna antingen ske som motstånd, addering eller inbäddning. I kategorin motstånd ses det digitala som ett hot mot del läraren uppfattar som heligt, det vill säga en viktig och oersättlig del av bildämnets traditioner. När de digitala medierna adderas i undervisningen förs de delvis in, som nya moment utöver det som traditionellt behandlas och leder till en besvärande känsla av stoffträngsel, som gör lärarna ambivalenta eller skeptiska till de digitala medierna. I de fall det sker en inbäddning påverkas såväl skolämnespraktiken som de digitala medierna, som inbäddas och formas på ämnets villkor.
I ett aktivitetsteoretiskt perspektiv på skolans utvecklingssträvanden menar bland annat Engeström (2008b) att utvecklingssträvanden kring nya digitala medier handlar om att aktörerna försöker hitta sätt att hantera de motstridigheter som finns inbyggda i systemet. Detta är själva motorn, men också avgörande för att förstå vad det är som styr att det blir som det blir och inte som det var tänkt i det praktiska
arbetet med att utveckla skolan. I nästa kapitel, avhandlingens teoridel, kommer jag att visa hur jag genom att anlägga ett aktivitetsteoretiskt perspektiv och genom mitt sätt att använda governmentalitybegreppet, försöker hitta sätt att förstå vilka idéer, strategier och handlingar som har styrt arbetet i olika aktiviteter som syftat till att utveckla medieanvändningen i en kommuns grundskola.
Kapitel 3