I den här uppsatsen har begreppet opposition operationaliserats genom att svenska regioners, landsting och kommuners remissvar till de öppna samråden har analyserats. I kapitlet kommer jag redovisa uppsatsens analysverktyg och presentera hur jag gått tillväga när jag analyserat remissvaren, det vill säga vilken metod jag använt.
5.1 Analysverktyget
Som tidigare nämnts definieras i den här uppsatsen opposition som ”ett uttryck för oenighet riktad mot regeringen” (Karlsson, Mårtensson & Persson 2018, 2). Analysverktyget grundar sig i två olika former av oenighet: kritik och alternativ. De två formerna utgör grunden för opposition. Att uttrycka kritik gör regeringen uppmärksam på att den när som helst kan tvingas förklara sina beslut och handlingar. Att erbjuda alternativ till den förda politiken förser väljarkåren med olika politiska valmöjligheter. Alternativ ses som den mer värdefulla formen av opposition. Den är en förutsättning för att val ska vara demokratiska (Ibid, 2–3).
Analysverktyget består av fyra analyskategorier där kritik och alternativ utgör varsin analyskategori. För att kunna mäta förekomsten av opposition måste den ställas mot förekomsten av stöd eller bifall. Stöd utgör därmed en tredje analyskategori. Slutligen har jag valt att inkludera en fjärde analyskategori i analysverktyget som kallas ”villkorat stöd”. Den kategorin finns inte i Karlsson, Mårtensson och Persson (2018). Istället kom den till under den pilotstudie som genomfördes innan uppsatsens analys påbörjades, och är således ett induktivt bidrag till analysverktyget.
Pilotstudien genomfördes för att se om analysverktyget behövde anpassas till min studie. Jag analyserade nio slumpmässigt utvalda remissvar efter det ursprungliga analysverktyget.
Resultatet visade att analysverktyget behövde kompletteras med den kategori jag kallar
”villkorat stöd”. Villkorat stöd beskriver uttryck som ger förslag på förbättringar riktat mot policy, polity eller proceduren. Skillnaden mellan kategorierna villkorat stöd och alternativ är att villkorat stöd inte uttrycker sig kritiskt, vilket är en förutsättning för alternativ. Därför är villkorat stöd i grunden ett uttryck för just stöd, och inte ett uttryck för opposition, även om den kommer med förslag på förbättring. Att inkludera denna kategori är viktigt då flera uttryck som kodades som villkorat stöd återfanns i pilotstudien. Att inte inkludera analyskategorin skulle innebära att jag inte var responsiv gentemot materialet. Vidare skulle uppsatsen generera ett
23 felaktigt resultat då villkorat stöd skulle kodas som alternativ. Resultatet skulle då visa på en större förekomst av opposition än vad som egentligen finns. Sammanfattningsvis består analysverktyget av fyra analyskategorier: alternativ, kritik, stöd och villkorat stöd.
Oenighet eller stöd riktar sig alltid mot ett objekt. En opposition kan rikta sig mot regeringens personal, dess politik eller det politiska systemet eller socioekonomiska strukturer (Dahl 1966, 341). I den här uppsatsen studeras opposition gentemot EU-politikens innehåll (policy), EU som politiskt system (polity) och agerandet i EU-politiken (proceduren). En analysenhet kan också kodas som “övrigt”.
När varje analyskategori ger uttryck för ett objekt ser analysverktyget ut såhär:
(1) – Policy alternativ (2) – Policy kritik (3) – Policy stöd
(4) – Policy villkorat stöd (5) – Polity alternativ (6) – Polity kritik (7) – Polity stöd
(8) – Polity villkorat stöd (9) – Procedur alternativ (10) – Procedur kritik (11) – Procedur stöd
(12) – Procedur villkorat stöd (13) – Övrigt
Inte bara analysverktygets uppbyggnad är viktigt. Hur analysverktyget har använts, det vill säga metoden bakom analysarbetet, är också viktigt. Både för transparensen och reliabiliteten.
5.2 Metod
Som tidigare nämnts genomfördes en pilotstudie innan analysen påbörjades. Pilotstudien gav upphov till en kodbok med riktlinjer. Den användes under analysens gång för att säkerställa att varje analysenhet fick en likvärdig bedömning. Den första riktlinjen gäller vad som utgör en analysenhet.
I Karlsson, Mårtensson och Persson (2018, 3) utgör en analysenhet ett individuellt uttalande av en ledamot i EU-nämnden. Remissvaren till de öppna samråden är däremot positionspapper eller ifyllda semi-standardiserade enkäter. En tydlig avgränsning för vad som utgör en analysenhet, som ett individuellt uttalande, finns inte. Primärt av två anledningar är det svårt att avgöra vad som utgör en analysenhet. För det första varierar antalet frågor Kommissionen ställer i de öppna samråden. Öppna samråd som exempelvis berör grönböcker kan behandla flera olika ämnen inom samma område, och innehåller därför fler antal frågor än andra samråd.
För det andra är det aktören som bestämt vilka frågor som besvaras i samråden. I exempelvis flera positionspapper valde aktören endast att besvara vissa utvalda frågor. Det innebär att antalet frågor som besvaras i remissvaren varierar med aktör och öppet samråd. Skulle ett ämne eller en fråga behandlas som en analysenhet finns risken att analysen skulle generera opålitliga resultat. Ett samråd skulle då automatiskt generera fler analysenheter än ett annat, vilket skulle
24 ge missvisande resultat. Det skulle dessutom skapa en förvirring kring hur frågor där svar utelämnats ska behandlas.
För att avgöra vad i remissvaren som utgör en analysenhet har en princip om att uttolka huvudtendensen i hela remissvaret tillämpats. En analysenhet är de uttryck för alternativ, kritik, stöd eller villkorat stöd som är riktade mot policy, polity eller proceduren som framkommer i samråden. Jag valde att begränsa antalet analysenheter som ett remissvar kan innehålla till max tre analysenheter. Endast en analysenhet kan beröra policyn, polity eller proceduren per remissvar. Fördelen med begränsningen är att resultaten förblir pålitliga. Skillnaden mellan antalet analysenheter och olika remissvar blir som mest två. Utan huvudtendensen och begränsningen för antalet analysenheter ett remissvar kan innehålla hade skillnaderna mellan remissvar kunnat bli stor. Exempelvis kan ett remissvar innehålla två analysenheter: polity kritik (6) och policy alternativ (1). Ett remissvar kan däremot inte innehålla två analysenheter som kodas som polity kritik (6) och polity alternativ (5).
Nackdelen med att tolka huvudtendensen är att delar av remissvaren kommer ge uttryck för annat än som tolkas på det stora hela, och dessa uttryck tas inte upp av analysverktyget. Däremot är reliabiliteten och validiteten högre med huvudprinciptendensen, vilket jag bedömer som betydligt viktigare.
För att kunna uttolka huvudprincipen förhöll jag mig till tre kriterier under analysarbetets gång.
Det första kriteriet berör hur stort utrymme en analyskategori har i remissvaret, det vill säga hur mycket faktisk plats i texten uttryck för exempelvis stöd eller alternativ ges. Den andra kriteriet berör hur konkret uttrycken för alternativ, kritik, villkorat stöd och stöd är. Det sista kriteriet berör vilken emfas som läggs på ett uttryck, det vill säga hur ofta till exempel laddade ord används i remissvaren. Kriterierna kopplas sedan ihop med det objekt som analyskategorierna riktas mot.
Policy syftar till den politiska fråga som diskuteras i det öppna samrådet, alltså politikens innehåll. En analysenhet kodas som policy alternativ (1) om uttryck för kritik mot innehållet i politiken förekommer samtidigt som alternativ till hur policyn borde vara utformad presenteras.
Om huvudtendensen istället är att endast uttrycka kritik mot politiken kodas analysenheten som (2). Uttryck för stöd kodas som (3). Ger analysenheten uttryck för stöd eller bifall samtidigt som förslag på hur policyn kan förbättras eller förändras kodas analysenheten som (4) villkorat stöd.
Samma principer används för att avgöra om huvudtendensen är alternativ, kritik, stöd eller villkorat stöd riktad mot de andra två objekten polity och procedur.
Polity syftar till EU som politiskt system. Exempel på när det politiska systemet kan beröras är i frågor där subsidiaritet eller proportionalitet uppmärksammas.
Procedur syftar till EU:s hantering av EU-politiken, alltså själva proceduren. Det kan exempel handla om att konsultationstiderna för samråd är för korta, att en aktör haft för lite insyn i en process eller att det saknas tillförlitliga data i policyförslaget. Proceduren kan också syfta till den interna processen bakom att presentera eller genomföra politiken. De typerna av uttryck var de mest utmanande att tolka. Dels för att de var svåra att skilja från uttryck gentemot politiken och polityn. Jag valde att tolka dessa typer av uttalanden som procedur eftersom de i slutändan ger uttryck för en process, och inte primärt berör vare sig policy eller polity. Ett exempel kan vara att en aktör vill ha en direkt dialog med Kommissionen, eller att
25 Kommissionen ska ha en dialog med vissa medlemsstater gällande ett visst ämne, eller att ett generaldirektorat ska inkluderas i policyförslaget. Denna andra tolkning skiljer sig från den tolkning Karlsson, Mårtensson och Persson (2018) gjort i sin studie. I min studie är däremot en flernivåkontext tydlig, och därför är det viktigt att dessa typer av yttranden ges utrymme i användningen av analysverktyget.
Sist kan analysenheter kodas som ”övrigt” (13). Det gäller för remissvar som innehåller information om exempelvis aktören eller om samrådet, men som i sin beskrivning är språkligt neutral. Även uttalanden där aktören besvarar en fråga med att endast uppge att de inte vet eller inte har någon erfarenhet av frågan har dessa svar kodats som övrigt då det inte går att uttolka något uttryck för varken alternativ, kritik, stöd eller villkorat stöd.
I nästa kapitel visar jag utdrag ur utvalda analysenheter för att visa hur analysverktyget tillämpats praktiskt på remissvaren.