Förekommer det oenighet i EU-politikens innehåll eller systemkritik?

Som tidigare nämnts argumenterar Mair (2007) för att opposition mot EU-politikens innehåll ska ha minskat medan opposition mot EU som politiskt system istället vuxit sig starkare. Som nämnts i metodkapitlet kan ett samråd utgöra maximalt tre olika analysenheter: en för policy, en för polity och en för proceduren. En analysenhet kan också kodas som övrigt om den förmedlar information i neutral ton.

Figur 3 visar andelen analysenheter som berör innehållet i politiken, det politiska systemet och proceduren i EU-politiken respektive övrigt.

Remissvaren berör till största del innehållet i EU-politiken (51 procent). Därefter berör nästan lika

För att kunna besvara om innehållet i EU-politiken är föremål för konflikt eller stöd krävs dock att vi vet fördelningen av uttryck gentemot respektive objekt. Resultatet visas i figur 4. Där framgår det att uttryck för opposition riktas främst mot politikens innehåll. Nära hälften (48 procent) av alla uttryck för antingen alternativ eller kritik riktas mot policyn. Andelen oppositionella uttryck som riktas mot EU:s politiska system utgör 30 procent medan andelen oppositionella uttryck som riktas mot agerandet i EU-politiken utgör 23 procent. Resultatet visar att politikens innehåll är det objekt som bemöts med mest opposition och strider därför

Andel av samtliga analysenheter i populationen, n=158.

0,00%

34 mot uppfattningen om ett oppositionsunderskott. Andelen opposition bör också jämföras mot övriga kategorier i denna analys.

I figur 5 visas andelen av analysenheterna som ger uttryck för alternativ, kritik, villkorat stöd och stöd gentemot policy, polity och proceduren. Enligt teorin om ett oppositionsunderskott i den svenska EU-politiken ska det finnas lite opposition gentemot innehållet i EU:s politik.

Resultatet visar att uttryck för villkorat stöd utgör den största andelen sett till det totala antalet analysenheter (22 procent). Näst största andel uttryck berör alternativ gentemot policy (19 procent). Sammanfattningsvis visar resultatet att störst andel opposition ges till innehållet i EU-politiken. Samtidigt utgör villkorat stöd i EU-politikens innehåll den största kategorin sett till antalet analysenheter per kategori. Det innebär att regioner och kommuner inte bara presenterar alternativ till EU-kommissionens föreslagna politik, de ger också mycket stöd till den.

Mair (2007) hävdar också att minskad opposition gentemot innehållet i EU-politiken övergått till en ökad kritik mot EU som politiskt system. I figur 5 ser vi att den största andelen av kritik riktas mot det politiska systemet. Andelen analysenheter som innehåller kritik mot politikens innehåll utgör 7 procent och andelen analysenheter som innehåller kritik mot agerandet i EU-politiken utgör 3 procent. Då det endast skiljer sig två procentenheter mellan kritik mot polity och policy är det viktigt att betona att dessa resultat är baserade på ett för få antal analysenheter för att resultatet ska kunna ge något mer än en indikation på huruvida Mairs tes stämmer. Även om kritik mot det politiska systemet utgör den största andelen av uttryck för kritik, är det innehållet i politiken som bemöts med mest alternativ. Vidare kan resultatet jämföras med tidigare forskning på nationell nivå som finner att den vanligaste typen av oppositionsyttring riktar sig mot innehållet i EU-politiken (Ibid, 8).

Andel av samtliga analysenheter i populationen som ger uttryck för opposition 2008–2018, n=80

Kategorierna stöd, villkorat stöd och övrigt är inte inkluderad i denna del av analysen.

Andel av samtliga analysenheter i populationen som ger uttryck för alternativ, kritik, villkorat stöd eller stöd, 2008–2018. n=148 Kategorin övrigt är inte inkluderad i denna del av analysen.

0%

Figur 5. Andelen analysenheter som ger uttryck för alternativ, kritik, villkorat stöd

och stöd och behandlar policy, polity respektive procedure 2008-2018 [%].

Alternativ Kritik Villkorat stöd Stöd

35 7.2.3 Har det skett en förändring i opposition över tid?

I samband med forskning om opposition brukar det framföras att andelen opposition över tid har avtagit för att istället ersättas med stöd eller ett bifall i EU-politiken (Loxbo & Sjölin 2017, 606–607).

Denna studie utför en totalundersökning av besvarade öppna samråd av svenska regioner, landsting och kommuner mellan år 2008–2018. Fördelningen av antalet remissvar i populationen visas i figur 6 i Appendix. Antal remissvar har legat på mellan 1 till 6 remissvar mellan år 2008 till 2013. Från år 2014 till 2017 har antalet remissvar pendlat mellan tio till tretton remissvar per år. Från år 2017 har antalet remissvar mer än fördubblats, och uppgick år 2018 till 26 stycken. Den ojämna fördelningen i populationen medför att förändringar över tid bäst bör ses som en indikator på eventuella förändringar. Från år 2014–2018 är antalet remissvar tio eller fler och har därför valts ut för att undersöka eventuella förändringar över tidsspannet på fyra år. Figur 7a visar antalet analysenheter som ger uttryck för opposition, stöd och övrigt per år mellan 2014–2018. I figur 7b i Appendix redovisas andelen analysenheter som ger uttryck för opposition, stöd och övrigt per år mellan 2008–2018.

I figur 7a framkommer det att mellan år 2014–2017 utgör uttryck för opposition den största andelen (över 50 procent) av det totala antalet analysenheter under varje enskilt år. Vid 2018 händer något. Uttryck för stöd utgör nu mer än hälften (58 procent) av andelen analysenheter, och opposition endast 36 procent. Vidare har andelen opposition sett till varje enskilt år minskat sedan år 2016–2018 och andelen stöd har istället ökat.

Karlsson, Mårtensson och Persson (2018, 13) finner att förändringen över tid sedan Sveriges EU-medlemskap år 1995 har gått från att kritik varit den dominerande formen av opposition till att framföra alternativ. Att alternativ blivit vanligare än kritik i debatten om EU kan ses som att kvalitén på debatten höjts. I den här studien, som undersöker den regionala och lokala nivån, är resultaten mer vaga. Förutom år 2016 då uttryck för kritik utgjorde den största andelen av analysenheterna har under år 2014 till 2018 alternativ utgjort den största andelen för opposition.

Det framkommer i figur 8 i Appendix.

0,00%

10,00%

20,00%

30,00%

40,00%

50,00%

60,00%

70,00%

2014 2015 2016 2017 2018

Andelen analysenheter [%]

Figur 7a. Andelen analysenheter som ger uttryck för opposition, stöd samt övrigt per år, 2014-2018 [%].

Opposition Stöd Övrigt

Andel av samtliga analysenheter i populationen mellan 2014–2018, n=118.

36 Resultatet visar att andelen uttryck för kritik ökar vid år 2016 för att sedan minska igen. I figur 8 (i Appendix) visas förekomsten av uttryck för kritik, alternativ, villkorat stöd, stöd och övrigt mellan åren 2014–2018, alltså de åren då tio eller fler remissvar per år återfinns i populationen.

Resultatet av analysen ger ett spretigt intryck, där endast kategorin villkorat stöd verkar följa en liknande trend som i figur 7a, med att år 2018 sticker ut i jämförelse med tidigare år. Uttryck för villkorat stöd utgör den största andelen (44 procent) av antalet analysenheter under år 2018.

Det avviker från tidigare år, där andelen uttryck för villkorat stöd mellan år 2014–2017 minskar från 35 procent år 2014 till 19 procent år 2017. Inom de övriga analyskategorierna finns inga tecken på trender, utan de varierar mellan åren. Speciellt sticker år 2016 ut, då som det år med störst andel analysenheter som ger uttryck för kritik (41 procent). Under 2018 utgör kritik den minsta andelen av uttryck sett till hela året. Vidare saknas uttryck för stöd helt bland analysenheterna år 2014 och 2016. Uttryck för stöd och övrigt utgör generellt lägre andel analysenheter i förhållande till de andra analyskategorierna.

Slutsatsen av analysen sett till varje enskild analyskategori är att inga tydliga trender kan skönjas i resultatet. Däremot avviker år 2018 från tidigare år i avseendet av andelen uttryck för kritik och villkorat stöd som är lägre respektive betydligt högre än mellan 2014–2017. Detta resultat matchar vad som framkommer i figur 7a. Mellan 2014–2017 är andelen uttryck för opposition högre än andelen uttryck för stöd, medan år 2018 ger ett motsatt resultat.

7.3 Är opposition mer förekommande inom policyområden med större påverkan på svensk lagstiftning?

I motsats till Mairs tes om ett oppositionsunderskott visar Loxbo på att ”oppositionens inställning till europeisk integration i hög grad beror på vilken sakfråga som diskuteras” (Loxbo 2014, 142). I den här delen av analysen har de olika politikområdena remissvaren berör delats upp efter hur stor påverkan EU-rätten har på respektive område.

I figur 9 visas fördelningen av andelen analysenheter som ger uttryck för opposition, stöd och övrigt för kategorierna

”större påverkan” och ”mindre påverkan”.

Resultatet visar att andelen uttryck för opposition mot politikområden med större påverkan (50,48 procent) är i princip lika stor som andelen opposition mot politikområden med mindre påverkan (50, 94 procent).

Desto större är däremot skillnaden i andelen uttryckt stöd mellan kategorierna. För politikområden med större påverkan på

Resultatet visar därmed att regioner, landsting och kommuner är aningen mer benägna att visa stöd på politikområden där

Andel av samtliga analysenheter i populationen som ger uttryck för opposition, stöd samt övrigt 2008–2018, n=158.

Figur 9. Andelen analysenheter som ger uttryck för opposition, stöd samt övrigt,

2008-2018, [% ].

Större påverkan Mindre påverkan

37 EU-rätten har en större påverkan på svensk lagstiftning än politikområden där den har en mindre påverkan. Däremot finns en mycket liten skillnad i andelen opposition.

Fördelningen för varje analyskategori visas i figur 10. I figuren ser vi att det finns vissa skillnader mellan de två kategorierna sett till varje enskild analyskategori. Exempelvis är andelen uttryck för kritik på områden med mindre påverkan större (20,75 procent) än politikområden med större påverkan (16,19 procent). Andelen uttryck för alternativ är däremot större för områden med större påverkan än mindre.

7.4 Är opposition i större utsträckning förekommande på landsbygden än i städer?

Slutligen är jag intresserad av om det finns någon skillnad i förekomst av opposition kategoriserade som landsbygd. Över hälften (57 procent) av analysenheterna ger uttryck för opposition bland aktörerna i populationen kategoriserade som stad.

Vidare är andelen analysenheter som ger uttryck för stöd i EU-politiken för denna kategori cirka 38 procent. De aktörer i populationen som representerar en större befolkningsmängd i Sverige ger därmed uttryck för mer opposition än stöd i

Figur 10. Andelen analysenheter som ger uttryck för alternativ, kritik, villkorat stöd, stöd samt övrigt per politikområde, 2008-2018 [%].

Större påverkan Mindre påverkan

Andel av samtliga analysenheter i populationen som ger uttryck för opposition, stöd samt övrigt för kategorierna stad och landsbygd, 2008–2018. n=158

Andel av samtliga analysenheter i populationen som ger uttryck för alternativ, kritik, villkorat stöd, stöd och övrigt 2008–2018, n=158.

0,00%

Figur 11. Andelen analysenheter som ger uttryck för opposition, stöd samt övrigt för kategorierna stad och landsbygd, 2008-2018

[%].

Stad Landsbygd

38 remissvaren till EU-kommissionens öppna samråd i jämförelse med en mindre befolkningsmängd. Kategorin övrigt utgör cirka 5 procent av analysenheterna.

Resultatet för aktörerna i populationen som är kategoriserade som landsbygd är däremot annorlunda. Här utgör andelen analysenheter som ger uttryck för opposition drygt 37 procent och andelen analysenheter som ger uttryck för stöd är 52 procent. Detta resultat går tvärt emot tidigare forskning och indikerar att förekomsten av opposition är större bland landsting, regioner och kommuner med en större befolkningsmängd. Övrigt utgör cirka 11 procent av analysenheterna.

I figur 12 (i Appendix) redovisas antalet analysenheter som ger uttryck för alternativ, kritik, villkorat stöd, stöd och övrigt för de båda kategorierna stad och landsbygd. Resultatet visar att aktörer kategoriserade som stad i större utsträckning ger uttryck för alternativ och kritik medan aktörer kategoriserade som landsbygd i större utsträckning ger uttryck för villkorat stöd, stöd och övrigt.

En förklaring till varför landsbygdsaktörerna är de aktörer som, tvärt emot tidigare forskning, ger uttryck för mest stöd kan vara tillgängligheten och möjligheten att söka EU-finansiering.

Berezin och Díez-Medrano (2008, 24) finner att geografiskt avstånd till Bryssel påverkar uppfattningen om EU:s politiska legitimitet. Med andra ord, ju längre bort från Bryssel desto mindre politisk legitimitet uppfattas EU ha. Deras forskning visade dock på att EU-institutioner har kunnat motverka inverkan på de negativa effekter ett ökat avstånd från Bryssel medför genom omfördelningspolitiken. En undersökning visar att negativa effekter inte är synbara förrän budgettransfereringar statistiskt har kontrollerats för. De finner att de negativa effekter geografiskt avstånd har på stöd för EU-integration delvis kan motverkas genom ekonomiska incitament (Berezin & Díez-Medrano, 2008, 23–24). Vidare visar Gross och Debus (2017, 606) att allokeringen av EU-stöd (mätt per capita) påverkar subnationella politiska partiers inställning till europeisk integration. Ju större regionala transfereringar mätt per capita en region erhåller desto fler proeuropeiska ståndpunkter antas i deras partiprogram.

Mairs tes om ett oppositionsunderskott i EU-politiken säger att oppositionen till EU ska kanaliseras mot det politiska systemet. Det innebär att aktörer på landsbygden ska uttrycka en större andel opposition mot polityn än aktörer kategoriserade som stad, vilket även påvisats i tidigare forskning på Sverige (Berg 2015).

I figur 13 visas andelen analysenheter som ger uttryck för alternativ, kritik, villkorat stöd samt stöd gentemot de olika objekten policy, polity och procedur. Resultatet av analysen visar att andelen uttryck för kritik mot EU:s politiska system är betydligt lägre för aktörer kategoriserade som landsbygd (2,17 procent) jämfört med aktörer kategoriserade som stad (11,76 procent), som visas i figur 14. Resultatet indikerar att de regioner, landsting och kommuner i populationen med en större befolkningsmängd ger mer uttryck för mer kritik gentemot EU:s politiska system än aktörerna med en lägre befolkningsmängd. Detta resultat strider mot Mairs tes. Vidare utgör uttryck för villkorat stöd gentemot innehållet i politiken den överlägset största andelen uttryck av analysenheterna för landsbygdsaktörerna (30,43 procent). Resultatet visar att bland landsbygdsaktörerna utgör uttryck för stöd gentemot innehållet i EU-politiken den största andelen analysenheter. Däremot är andelen uttryck för kritik gentemot det politiska systemet den lägsta andelen analysenheter. Resultatet av analysen indikerar att Mairs tes om att

39 en avpolitiserad diskussion om innehållet i EU-politiken leder till att kritik vänds mot det politiska systemet får inte något stöd i denna del av undersökningen.

7.5 Begränsningar

Slutligen vill jag diskutera varför den här uppsatsen inte studerat huruvida andelen mandat som euroskeptiska partier har i regional- och kommunalfullmäktige varierar med förekomsten av opposition gentemot EU som politiskt system. Analysen hade varit intressant och viktig för att delvis kunna bekräfta eller avfärda Mair’s teori. Mair menar att avpolitiseringen av EU-frågor bland mainstreampartier lett till att euroskeptiska partier politiserat EU, där det i huvudsak endast handlar om ett ställningstagande för eller emot EU.

Anledningen till att en sådan analys uteblir är för att antalet analysenheter kodade som kritik mot EU:s politiska system är för få för att kunna utgöra en indikation på huruvida tesen stämmer. Totalt kodades 13 analysenheter som kritik mot det politiska systemet, varav fyra analysenheter kom från SKL. Jag vill däremot uppmana kommande forskning att fortsätta på detta spår då det är en viktig och intressant del av oppositionsstudier på regional och lokal nivå, och som är värd att belysa.

8. Slutsats

I den här uppsatsen har jag undersökt förekomsten av opposition i EU-politiken på regional och lokal nivå. Jag har analyserat remissvaren till de öppna samråden som regioner, landsting och kommuner har skickat in som svar på Europeiska Kommissionens föreslagna politik.

Andel av samtliga analysenheter i populationen som ger uttryck för alternativ, kritik, stöd och villkorat stöd gentemot policy, polity och proceduren, 2008–2018. n=102.

Analyskategorin övrigt har uteslutits ur denna del av analysen.

0,00%

Figur 13. Andelen analysenheter som ger uttryck för alternativ, kritik, stöd och villkorat stöd gentemot policy, polity och

procedur för aktörer kodade som

Figur 14. Andelen analysenheter som ger uttryck för alternativ, kritik, stöd och villkorat stöd gentemot policy, polity och

procedur för aktörer kodade som stad, 2008-2018 [%].

Alternativ Kritik Stöd Villkorat stöd

Andel av samtliga analysenheter i populationen som ger uttryck för alternativ, kritik, stöd och villkorat stöd gentemot policy, polity och proceduren, 2008–2018. n=46.

Analyskategorin övrigt har uteslutits ur denna del av analysen.

40 Studiens teoretiska grund utgår från det delade forskningsfältet om huruvida EU:s medlemsstater lider av ett oppositionsunderskott i den nationella EU-politiken. Speciellt forskaren Mair har drivit tesen om att en avpolitiserad diskussion om EU-politikens innehåll har lett till en ökad opposition gentemot EU:s politiska system. Men tesen har stött på mothugg i studiet på Sverige. Loxbo och Sjölin (2017), Loxbo (2014) och Karlsson, Mårtensson och Persson (2018) har funnit att tesen om ett oppositionsunderskott i Sverige i den nationella EU-politiken inte stämmer. Även om studierna inte kan generaliseras utanför Sveriges gränser är resultatet intressant. Speciellt då Sverige skulle kunna argumenteras vara ett most-likely fall för förekomsten av ett oppositionsunderskott. En möjlig förklaring, som inte har varit en del av den här studien, skulle kunna ligga i den institutionella struktur som finns i Sverige. Garritzmann (2017, 2) har undersökt hur nationella, institutionella strukturer påverkar hur politiska partier kan förverkliga målen med opposition i nationella parlament: att kontrollera regeringar och erbjuda alternativ. Resultatet av studiet på 21 demokratier visar att de nordiska länderna har starka institutionella möjligheter för att kunna utöva kontroll och erbjuda alternativ (Ibid, 22).

Sammanfattningsvis verkar forskningen på Sverige samlas i det andra lägret av forskningsfältet.

Däremot sett till den offentliga politiska diskussionen i Sverige visar forskning på att EU, åtminstone i valrörelser, inte debatteras i särskilt hög utsträckning. Det finns således en motsägelsefullhet inom forskningsfältet. Forskningen på Sverige bedrivs fortfarande i för liten omfattning. Den är full av kunskapsluckor vilket påverkar vår kunskap om EU:s påverkan på Sveriges demokrati (Karlsson, Mårtensson & Persson 2018, 2). En sådan kunskapslucka är studiet av opposition i den svenska EU-politiken på regional och lokal nivå. Den här uppsatsen har därför bidragit till att börja fylla igen en sådan kunskapslucka genom att undersöka den regionala och lokala nivån. Vidare har uppsatsen bidragit med att utveckla det analysverktyg som använts i studien.

Resultatet av analysen visar på att uttryck för opposition är mer förekommande än uttryck för stöd. Däremot visar analysen, sett till de enskilda analyskategorierna, att uttryck för villkorat stöd är aningen mer förekommande än uttryck för alternativ. I jämförelse med Karlsson, Mårtensson och Persson (2018) är skillnaderna mellan opposition och stöd i denna uppsats inte lika stor.

Vidare är politikens innehåll det objekt som berörts mest i remissvaren. Näst mest berörs EU som politiskt system, men skillnaden mellan dem är nästan dubbelt så stor. Flest uttryck för opposition riktar sig också mot politikens innehåll. Sett till den största andelen kritik som förekommer i remissvaren däremot, så visar analysen att den riktas mot det politiska systemet.

Slutsatsen är att tesen om ett oppositionsunderskott inte kan bekräftas på regional och lokal nivå i den svenska EU-politiken.

Vidare undersöktes det om det föreligger någon skillnad i förekomsten av opposition på politikområden där EU-lagstiftningen har större eller minde påverkan på svenska regioner, landsting och kommuner. Resultatet av analysen visar att politikområden med större påverkan bemöts med mer stöd än opposition. Det är intressant då det skulle kunna förmodas att områden där EU påverkar Sverige mer skulle kunna generera mer oenighet.

Då antalet aktörer i populationen är spridd har det därför också varit intressant att se om det föreligger några skillnader mellan dem. Stor skillnad finns mellan de aktörer i populationen som representerar en större och mindre befolkningsmängd. Den förstnämnda har kategoriserats som ”stad” och ger betydligt mer uttryck för opposition än de sistnämnda aktörerna,

41 kategoriserade som ”landsbygd”. Resultatet är intressant då personer på landsbygden i större utsträckning är euroskeptiska än personer bosatta i städer (Berg 2015, 13). En möjlig förklaring till resultatet kan vara att möjligheten till finansiellt stöd påverkar inställningen till europeisk integration till det positiva (Gross och Debus 2017, 606).

Slutsatsen av den här studien visar att det förekommer både opposition och stöd i remissvaren.

Det finns både starka tendenser till opposition och stöd i EU-politiken bland Sveriges regionala och kommunala politiska aktörer. Men tesen om att det skulle finnas ett oppositionsunderskott i EU-politiken stämmer inte.

Forskningen om opposition och deltagandet i de öppna samråden hos svenska regioner, landsting och kommun är tunn. Det finns en stor möjlighet att regioner, landsting och kommuner saknar en uppfattning om hur läget faktiskt ser ut. Att uppmärksamma förekomsten av opposition är viktig för graden av demokrati regionalt och lokalt. Den här uppsatsen utgör ett första steg i ledet att beskriva graden av opposition i den svenska EU-politiken på regional och lokal nivå. Resultaten i uppsatsen kan inte generaliseras bortom Sverige. Däremot har ingen annan tidigare studie studerat just ett oppositionsunderskott på regional och lokal nivå. Som nämnts i inledningen utgör opposition en förutsättning för demokrati och bör således inte tas lätt på. Därför vill jag som sista punkt i den här uppsatsen presentera områden för vidare forskning.

Först och främst borde en större studie göras, där ännu fler remissvar analyseras från fler regioner, landsting och kommuner. Det skulle ge ännu mer precisa resultat. Det skulle också möjliggöra att studera skillnader mellan aktörer med större andel euroskeptiska partier till exempel. Vidare skulle politisk opposition på regional och lokal nivå kunna jämföras med nationell nivå. Under materialinsamlingens gång uppmärksammades att flera remissvar hade inkommit från Sveriges regering. Möjlig fortsatt forskning på området opposition är att

Först och främst borde en större studie göras, där ännu fler remissvar analyseras från fler regioner, landsting och kommuner. Det skulle ge ännu mer precisa resultat. Det skulle också möjliggöra att studera skillnader mellan aktörer med större andel euroskeptiska partier till exempel. Vidare skulle politisk opposition på regional och lokal nivå kunna jämföras med nationell nivå. Under materialinsamlingens gång uppmärksammades att flera remissvar hade inkommit från Sveriges regering. Möjlig fortsatt forskning på området opposition är att