ANDEL ÖVERSKRIDNA SJÖAR , %

1980 1990 1997 2010

CL-sampel, n = 2 377 59 41 22 12

Sverige, n = 58 100 51 33 17 11

År 2010 beräknas överskridandet ha minskat ytterligare och endast drygt 10 % av Sveriges sjöar tar emot en deposition över kritisk belastning. I speci- ellt norra Sverige bestäms överskridandet mer av låg kritisk belastning än av hög deposition. Den största orsaken är att CL(acidity) är så låg att 5-percen- tilen var 0 för 25 av rutorna. I princip betyder detta att depositionen också måste minskas till 0, för att överskridandet ska försvinna, vilket är orimligt. Detta dilemma utreds ytterligare i kapitel 7.

Länsvisa beräkningar

Beräkningar för varje län redovisas i tabell 6.5. Här väljer vi att visa median- värdet (50-percentilen) för kritisk belastning och deposition 1997 för varje län, vilket medför en utjämning av resultatet. I stället för överskridande (Exc) redovisas oskyddad areal (%) som är den del av totala länsarealen som har överskridande av den kritiska belastningen:

Andel oskyddad areal =

CL(acidity) och CL_max(S) är starkt korrelerade till varandra och speciellt känsliga områden finns i Blekinge, Värmlands, Dalarnas och Kronobergs län. Om svavel vore den enda källan till surt nedfall skulle dessa områden i medeltal tåla 4–7 kg svavel per ha och år. Gotlands, Uppsala och Stockholms län utmärker sig som mycket tåliga mot surt nedfall; om kväve vore för- sumbart kan depositionen uppgå till mellan 50 och 100 kg svavel per ha och år. I dessa områden finns kalkrika jordar som har hög vittringsbenägenhet.

Observera att detta resonemang att tolka CL_max(S) förutsätter att kvävets påverkan är försumbar, vilket givetvis inte är fallet. I verkligheten är det acceptabla nedfallet av svavel mindre än vad som anges ovan eftersom också kväve har en försurande effekt.

Summan av kvävesänkorna, CL_min(N), kan tolkas som det maximalt acceptabla kvävenedfall som inte ger en försurande effekt. I södra Sverige kan nedfallet i medeltal uppgå till 3–5 kg kväve per ha och år utan någon för- surande effekt. I norra Sverige blir det acceptabla kvävenedfallet något lägre, 2–3 kg per ha och år. Gotland är ett undantag där kvävesänkorna är mindre än 2 kg per ha och år.

De värst försurningsdrabbade områdena finns i Blekinge, Hallands, Kronobergs, Skåne och Västra Götalands län där den kritiska belastningen överskrids för 60–95 % av länsarealen. Den överskridna arealen för dessa län utgör drygt 8 % av Sveriges totala areal, vilket är en stor del av den totalt över- skridna arealen i Sverige (17 %). Uppsala, Stockholms, Gotlands och Väster- bottens län är minst påverkade med oskyddad areal mellan 0 och 4 %.

Areal med överskridande Totala arealen

•100

TABELL6.5Resultat från länsvisa beräkningar för sjöar. För alla parametrar utom oskyddad areal visas medianen (50-percentilen). Deposition och oskyddad areal baseras på 1997 års data. Enheten för CL(acidity) har räknats om till kgS/ha och år. Medianvärden baseras på separata fördelningar för varje län och parameter, varför kolumnerna inte visar samhörande värden. Därför lämpar sig tabellen bäst för att belysa skillnader mellan länen i stället för analyser inom varje län.

LÄN ANTAL AREAL CL(acidity) CLMAX(S) CLMIN(N) Sdep Ndep OSKYDDAD km2 _{MEDIAN MEDIAN MEDIAN MEDIAN MEDIAN AREAL}

kgS/ha.år kgS/ha.år kgN/ha.år kgS/ha.år kgN/ha.år %

Norrbottens län 521 104422 8,7 10,1 2,0 1,7 2,2 7 Västerbottens län 278 58773 9,1 10,0 2,5 2,0 2,5 4 Jämtlands län 248 53521 12,3 13,3 2,4 2,0 2,8 8 Västernorrlands län 148 23083 10,7 10,9 3,2 2,4 3,4 5 Gävleborgs län 131 19788 8,9 8,3 3,3 2,8 4,0 5 Dalarnas län 187 30108 6,7 6,7 3,0 3,2 4,8 26 Uppsala län 12 7315 61,6 66,0 4,1 4,2 6,9 0 Värmlands län 125 21625 6,7 6,4 3,2 3,7 5,9 34 Västmanlands län 54 6895 9,5 10,0 3,5 4,0 6,2 22 Stockholms län 22 6960 40,8 48,9 3,3 4,8 7,0 0 Örebro län 64 9631 7,3 6,9 3,7 4,1 6,3 41 Södermanlands län 15 6999 10,0 13,2 3,6 4,2 6,7 20 Östergötlands län 67 12137 12,8 13,8 3,9 4,1 7,2 12 Jönköpings län 56 11694 12,4 12,6 3,8 5,3 9,5 23 Västra Götalands län 173 28684 9,4 9,4 3,6 6,1 11,2 58 Gotlands län 3 3139 69,2 103,4 1,9 4,6 7,0 0 Kalmar län 64 11526 8,9 9,0 3,8 4,5 7,7 34 Hallands län 58 5671 9,5 8,6 4,3 7,2 14,5 76 Kronobergs län 75 9380 6,9 6,2 3,9 5,6 9,9 72 Blekinge län 37 2997 5,4 3,9 4,7 6,1 10,6 95 Skåne län 36 11316 11,5 10,9 4,7 6,4 13,5 64

Osäkerheter

Beräkning av kritisk belastning innefattar en lång kedja av aktiviteter som leder fram till slutresultatet i form av känslighets- och överskridandekartor. Självklart föreligger osäkerheter i varje moment i större eller mindre omfatt- ning. Generellt kan osäkerheterna härledas till både metoder och indata.

Osäkerheter i metoder

Det kritiskt kemiska värdet, ANClimit har stor betydelse för resultatet. I beräkningarna används 20 µekv/l men det har hävdats att detta är för lågt för att skydda känsliga fiskarter (Andersson, 2001). Kritiska koncentrationer upp till 150 µekv/l har föreslagits. Här är det viktigt att notera att så höga ANC- nivåer må vara relevanta för att skydda känsliga fiskarter, men de är inte överensstämmande med den förindustriella sjökemin baserat på SSWC för hela Sverige. Av de 2 378 sjöar som SSWC har tillämpats på hade 1 % av sjö- arna ANComindre än 20 µekv/l, 5 % hade ANComindre än 50 µekv/l, 15 % hade ANComindre än 100 µekv/l och 35 % hade ANComindre än 150 µekv/l. En höjning av ANClimitbetyder också att den kritiska belastningen blir nega- tiv i större omfattning. Om ANClimit sätts till 0, 20, 50 eller 100 µekv/l blir andelen sjöar med negativ kritisk belastning 0,3, 2, 8 respektive 16 %. Slut- satsen av detta är att antingen speglar de högre ANC nivåerna en vatten- kemi som aldrig har funnits, eller så beräknar SSWC en för låg vittringshas- tighet.

Beräkningsmodellerna (SSWC och FAB) är också behäftade med osäker- heter. Fördelen med SSWC är att den är enkel att använda och kräver rela- tivt lite indata. En osäkerhetskälla är dock att resultatet är beroende av den nutida kemin i sjön; när sjökemin ändras blir resultatet att även den kritiska belastningen, speciellt vittringshastigheten ändras (Rapp m fl, 2001b). Detta är ett problem eftersom värdet på kritisk belastning för ett avrinningsområde ska vara stabilt och representera den tillåtna belastningen över en lång tids- period. FAB är relativt SSWC en komplicerad modell. Trots att alla processer i modellen baseras på den senaste kunskap som finns att tillgå, är det sanno- likt att betydande osäkerheter föreligger. Eftersom vittringshastigheten för FAB beräknas med SSWC är dessutom denna källa till osäkerhet gemen- sam för de två modellerna. Generellt har vittringshastigheten störst betydelse eftersom den som regel är större än övriga komponenter (BCdep, BCu,

ANClimit), men för områden där den kritiska belastningen är låg kan vilken komponent som helst vara avgörande (Rapp, 2001).

Osäkerheter i dataunderlag

Flera potentiella osäkerheter kan härledas till indata. Ståndortsegenskaper, dvs upptag av baskatjoner och kväve samt ägoslag, baseras på Ståndortskarteringen och Riksskogstaxeringen som bäst lämpar sig för regionala uppskattningar. Följdaktligen blir det betydande osäkerheter då dessa data tilllämpas på små avrinningsområden. Deposition är svår att uppskatta för hela Sverige eftersom datatillgången varierar mycket. Baskatjondepositionen, som används i SSWC, är speciellt svår att uppskatta och betydande osäkerheter finns. Problem finns även med uppskattning av upptaget av baskatjoner, eftersom det beräknade upptaget i flera fall är högre än summan av tillförseln av baskatjoner via vittring och deposition. Var felet ligger är oklart eftersom det kan härledas till alla tre termerna, vittring, deposition eller upptag. Det kan även vara så att data är kor- rekta, men att baskatjonupptaget i verkligheten balanseras genom jonbytes- processer. Detta pekar på en nackdel med modeller som inte kopplar ihop pro- cesserna utan strikt använder information från databaser.

Riksinventeringen av sjöar 1995 har utförts på bättre grunder än Riks- inventeringen fem år tidigare, 1990. En stor förbättring är att provtagningen 1995 utfördes på hösten, som ger ett resultat som bättre representerar årsme- delkemin än en vinterprovtagning.