Andra besöket

När Pia och Olle kom på besök för andra gången till Tulpanens förskola hade barnen på avdelningen även denna gång arbetat med sitt lektema under förmiddagen, de hade mött en stor drake på sitt äventyr. Nu hade de precis kommit in efter att ha varit ute och lekt och var pigga och glada. Alla gick in och satte sig i målarköket som ryms av två bokhyllor, ett bord, fem stolar och två datorbord. I fönstret stod ett akvarium med Spindel-Sara (låtsas spindel från spindeltemat) som hade gått i idé i väntan på att hennes spindelbarn skulle växa till sig och krypa ut ur kokongen i maj.

Mohammed satte sig vid sidan om Israa och Anton satte sig bredvid Jasmine. Mohammed kommenterade; Olle har inga tänder men blev avbruten av Anton som ropade; titta Susanne,

du har en krokodil på dig, (märke på tröjan) kolla han har fastnat i dig! Mohammed tycktes då associera till förmiddagens upplevelser och ville berätta för Olle vad som skulle hända härnäst; Olle, vi ska möta en haj, en stor haj med stora tänder! Olle blir rädd och håller för

öronen, snabbt säger Israa; men inte nu Olle, sen. Olle kände en stor lättnad eftersom han är så rädd för hajar.

Pia och Olle började så småningom berätta sagan om Nisse och Sara på stranden samtidigt som Susanne videofilmade. Videofilmning är inte främmande för dessa barn men det är dock inget som används varje dag, däremot har barnen stor vana vid att bli fotograferade med digitalkamera, vilket pedagogerna använder dagligen i sitt arbete för att senare använda till sin dokumentation. Med dokumentation vill pedagogerna lyfta barnens tankar, handlingar och upplevelser samtidigt som de vill synliggöra barnens alster genom olika former. Detta är ett av alla sätt både pedagogerna och föräldrarna kan följa verksamheten och framförallt barnens läroprocess.

När Pia och Olle hade kommit en bit in i berättelsen undrade Pia om någon hade varit på stranden och badat någon gång? Alla barnen blev ivriga och ville gärna berätta och dela med sig av sina erfarenheter. – Ja, en gång jag har varit och badat med min mamma, syster, bror.

– Jag också, när jag simmade med min pappa. Vi hade sån båt som man åker i som man blåser. Min pappa bärde mig sen som en hund. – Innan när jag gick med min mamma och pappa och bada på sommaren. Vi gick och badade och vi simmade också. – En gång min syster Huda vi var på baden sen det var en stor vatten och små vatten till småa barn. Sen hon puttade mig till stora vatten så min pappa tog upp mig.

Efter barnens berättelser om sina strandbesök återgick Pia och Olle till berättelsen och de fångade snabbt barnens uppmärksamhet igen. Barnen lyssnade mycket aktivt och var koncentrerade, det visade de genom att de satt stilla och var helt uppslukade av berättelsen. När berättelsen var slut, ställdes barnen inför ett problem, Pia berättade att Nisse behövde deras hjälp med att få reda på var hans badring hade tagit vägen. Hon bad också barnen att rita en teckning om hur de hade tänkt, för varken Nisse eller Sara kunde ju läsa. Då sa Susanne att hon tyckte det var en bra idé för då kom de kanske lättare ihåg hur de hade tänkt. Barnen fick också direktiv av Pia att inte berätta något förrän deras bild var helt färdig. Ritpapper delades ut och barnen valde tuschpennor att måla med. Innan de startade sitt skapande frågade Israa; vad är badring för någonting? Jasmine svarade då snabbt; som man simmar med för att man

man har här (pekar på midjan)? Pia instämde; Ja, om du inte kan simma Israa så behöver du en badring annars kan du drunkna i vattnet. De flesta utav barnen satte igång med sitt skapande direkt men några ville fundera ett tag.

Anton - sex år och två månader.

Skaparprocess:

Anton funderade ett tag, satt och tittade runt på sina kamrater innan han satte igång, han kom igång sist. Han började först rita vatten och himmel, samtidigt som han ville berätta vad han gjorde. Pia uppmanade honom att vänta med att berätta tills hans bild var färdig. Då övergick kommentarerna till olika läten och Pia försökte tysta ner honom med att säga; Anton, nu får du tänka efter vad du tror har hänt med Nisses badring. Han återgick då till sitt ritande och kom snart igång och nu höll han på en längre stund. Skapandet växte fram till en val som han målade mycket noga och därefter ritade han också en stor våg. Han stannade upp och funderade samtidigt som han använde sig av olika gester och ljud, efter en stund frågade han;

hur ser en simring ut? Innan någon hann svara besvarade han själv frågan; javisst, den är

rund. Slutligen ritade han en badring på valens rygg.

Berättelsen:

Valen tog den (svarar med ett flin). Anton stannade upp och såg lite generad ut. Pia undrade; hur kom badringen till valen? Anton; oh, jag glömde rita dom, Nisse och cykel. Funderade ett tag och fortsatte att berätta, först kanske valen gick ner och simmade sen han visste inte att han……(Anton blir tyst) jag glömde rita att han tappade den, Susanne. Varpå Susanne uppmanade honom att berätta hur han tänkte. Berättelsen gick vidare och Anton sa, i valen. Ja, kanske när han stoppade cykeln. Sen den kom ända ner i vattnet sen valen fångade den. Olle frågade då: åt valen upp den? Nej, han visste ingenting, i hans rygg. Pia; hur kom du Anton, fram till att det var valen som tog badringen? Anton fortsatte att berätta; när dom

skulle gå till stranden vid vattnet så glömde han sin simring. Sen blåste vinden och sen kom den till valen. Jag bara tänkte, jag bara ville det. Jag ville det skulle bli en val. Innan jag var på stranden, jag såg ingen val, bara vatten. Jag ritade en val, vill se en på stranden. Efteråt ritade Anton också Nisse på sin bild och sa; jag glömde rita Nisse.

Israa - sex år och två månader.

Israa funderade en kort stund innan hon började rita havet och en badring på sitt papper. Hon funderade ett tag till och konstaterade sen att hon kände sig missnöjd med sitt ritande och sa;

det blev fel, jag vill ha ett nytt papper. Hon startade om på ett nytt ritpapper med att måla badringen, samtidigt som hon tittade upp för att se vad Mohammed och Jasmine ritade, därefter ritade Israa havet. Mohammed kommenterade att han hade ritat fiskar och då tittade Israa upp igen, hon återvände sen till sitt eget ritande med att göra några fiskar i havet. Skapandet fortsatte med att hon målade en himmel. Plösligt tittade hon upp på Jasmines teckning och undrade; får man rita vad man vill, Susanne? Ja, svarade Susanne, du ska rita hur du tänker. Israa kommenterade snabbt; men hon gjorde ett hus. Pia; vi vet inte vad Jasmine har tänkt, det får du och alla vi andra veta senare, vi berättar för varandra när våra bilder är färdiga. Israa hjälpte Jasmine som behövde hjälp med att hitta en grön tuschpenna innan hon återgick till sin egen bild och målade en triangel, ett hus som Jasmine också gjort. Huset får en dörr och en flagga högst upp. Hon målade sen huset i fina färger och hon var mycket koncentrerad, vilket hon visade genom att hon återgick till sin bild utan att kommentera vad andra eller vad hon själv ritade. Hon la sen till moln på himlen och en sol och till sist blev det regn innan hon kände sig färdig med sin bild.

Berättelsen:

Först när dom cyklar, dom lägger sina cyklar så (pekar på bilden). – Sen ja, sen badringen

tappar på cykeln. Vattnet den komde så utanför, så vattnet tog badringen (använder gester)

sen den var borta. Den var inne, inne i vattnet (gester). Precis när dom gick ut, det regnade,

sen dom kunde inte, dom kunde inte gå och simma. Pia; kunde de inte simma, vad gjorde de då? Israa fortsatte att berätta att dom letar hela tiden efter badringen, sen dom hittade inte. Sen

dom köpte en ny. Olle undrade då; Israa, hur kom du på att det var vattnet som tog badringen? Israa fortsatte att berätta, men vände sig nu direkt till Olle; först det blåste, sen vattnet gick på

sand och sen vattnet tog badringen. Den gick under vattnet sen dom kunde inte hitta den. Det började regna, de kunde inte bada. De köpte en ny badring. Jag tror det, för det kan hända på riktigt.

Jasmine - fem år och elva månader

Jasmine började rita en stor triangel, ett hus, tittade upp och kommenterade Mohammeds bild;

titta, vilket hår. Pia ber Jasmine att koncentrera sig på sin bild. Huset får en dörr och ett

handtag. Hon tittade upp igen för att se vad hennes kamrater ritade, hon bytte färgpennor ett flertal gånger och små ljud kom från henne oavbrutet. Hon fortsatte sen att rita en stam och en trädkrona, målade stammen och ritade små äpplen i trädkronan. Sedan tittade hon upp igen och viskade till Israa; vad har du gjort? Jasmine blev nedtystad av både Pia och Susanne, och Susanne sa; Jasmine du får vänta med att prata med Israa tills era bilder är färdiga! Hon började då leta efter en grön tuschpenna men kunde inte hitta den och sa; finns det grön? Då grep Israa in och hjälpte Jasmine att hitta den rätta färgen. Långsamt mellan olika uttrycksljud växer gräs fram på Jasmines bild och ett flertal gånger vill hon lyfta ämnet spindel- Sara som bor i ett akvarium i målar köket. Pia gav inte Jasmine någon respons utan uppmanade henne istället till att återgå till sin egen bild. Trots att Pia uppmanade Jasmine att vänta med att berätta eller kommentera ville Jasmine så gärna småprata om vad som händer i hennes omgivning under hela processen. Samtidigt som hon producerade sol och himmel på bilden. Berättelsen:

Först dom gått hem, sen har dom tittat hemma (gester). Nej, först har de gått ut, sen dom har

tittat. Dom har inte hittat, dom har inte hittat den. Sen dom har gått hem, sen dom har hittat den hemma, badringen. Pia; hur kom du fram till din lösning Jasmine, att de hade glömt badringen hemma? Jag tänkte själv, jag har ingen sån badring. Jag har en badring, anka som

är röd. Han glömde badringen i köket bakom stolen.

Mohammed - fem år och tio månader

Mohammed satte igång direkt med att rita utan att bry sig så mycket om vad kompisarna gjorde. Han ritade först en cirkel med en figur i och sa; badring. Han tittade upp och sa;

flickan ramlar i vattnet. Pia sa då till honom att vänta med att berätta tills bilden var färdig. Skapandet fortsatte och havet kom till, därefter skapades en ny cirkel (badring) med ännu en figur i, detta är mamman i en båt, sa Mohammed. Han drog sen ett streck mellan cirklarna och högre upp på papperet ritade han ett kors samt en figur som han sa föreställde Nisse. En raket kom sen till och ett kraftigt streck gjordes ner till mammans båt. Mohammed ville gärna delge redan nu vad han hade ritat men Pia bad honom återigen att vänta. Han vände sig då

tillbaka till sin bild igen och ritade en ny cirkel vid sidan om båten. Han gör ett nytt streck från raketen till badringen och sa; titta dom smäller där borta, men återigen får Mohammed kommentaren att vänta tills alla är färdiga. På andra sidan om båten skapade Mohammed många prickar som omgavs av en cirkel som han sa skulle föreställde ett nät som han sedan drog ett streck ifrån ner till havet. Han kommenterade igen; de fiskar, några människor fiskar,

fångar många fiskar. Nu uppmanade Susanne, bakom videokameran, Mohammed till att vänta med att berätta tills alla var färdiga med sin bild. Från krysset högst upp ritade han tjocka streck nedåt och sa sen att han kände sig färdig med sin bild och lämnade den till Pia. Han hade svårt att vänta med sina kommentarer och frågade sina kamrater vad de hade ritat. Israa målade då en sol på sitt ritpapper som inspirerade Mohammed till att också rita en sol. Han bad att få sitt ritpapper tillbaka och målade då dit en sol och sen sa han; nu är bilden

färdig.

Berättelsen:

Dom sitter där alla, dom som ska bada, för badringen är i vattnet. Han tog en båt (pekar på Nisse) och det blir en tyst ett tag. Pia; vem tog båten? Mohammed sa; han tog båten (pekar återigen på Nisse). Pia undrade om han menade Nisse och frågade varför Nisse tog båten. Berättelsen fortsatte med att badringen blåst ut i vattnet och det kom en raket. Vad hände med badringen, undrade Olle. Under vattnet, säger Mohammed och tittade upp på Olle, han (Nisse) gick där och läggde den i vattnet. Vattnet körde den bort, nu är borta. Pia; vad hände när raketen kom då? Det kom en raket och raketen tog ringen, kör ut den i vattnet, svarade Mohammed med en röst av självklarhet. Pia undrade hur Mohammed hade kommit fram till

sin lösning med att det var raketen som tog bardringen? Berättandet tog nu fart igen och Mohammed sa; att dom hittade en båt som var stängd. Dom tog av den för att köra. Sen gick

dom ner i vattnet och körde, därför dom skulle ta badringen men då kom där en raket, han tog badringen. En polishelikopter kom, tar ner band och hjälper mamma. Därför båten går ner i havet (visar med gester). Mamma ska gå upp, helikopter och ta badringen, badringen flög och

sen mamma gå till Nisse. Sen hon ger Nisse sin badring. Jag bara tror, jag som vilje det.

När barnen hade förmedlat alla sina olika förslag på lösningar pratade vi en lång stund om att det faktiskt kan finnas många olika lösningar på samma problem och att inga förslag är fel. Detta fascinerade barnen och det var bra att ingen hade fel tyckte de, sen berättade Pia för barnen att Olle och hon måste åka tillbaka till sin förskola för att äta mellanmål. Innan de gick frågade Olle om han och Pia kunde få komma och hälsa på igen en annan dag och det tyckte barnen att de gärna fick göra. Så vinkade Pia och Olle hejdå, vi ses snart igen. Efter besöket

frågade barnen Susanne om de kunde få hälsa på Olle på hans förskola. Susanne; ni får fråga Olle när han kommer på besök nästa gång. Ja, det vill vi, svarade Israa!

5.2.1 Våra reflektioner efter andra besöket

Under själva skapandet var det helt och hållet vi pedagoger som styrde genom att försöka skynda på processen. Barnen tystades ner och blev inte det minsta bekräftade under tiden de tecknade. Detta var ju något vi hade bestämt oss för innan vi började på uppgiften men trots det tyckte vi båda två att det var väldigt svårt att inte få lov att svara på barnens frågor och tvingas tysta ner alla deras spontana kommentarer. De verkade dock allihop ha förstått sin uppgift väl och vad det var vi pedagoger ville att de skulle tänka ut. Det verkade som om de tyckte det var roligt att kunna vara till hjälp och hitta en lösning, vilket märktes på deras entusiasm när de berättade. Även om barnen imiterade varandra under själva skapandet så var vi förvånade och positivt överraskade av att alla kom med sin egen lösning till slut. Vi såg även en skillnad i deras sätt att referera till natur, djur eller människor. Vissa av barnen var väldigt konkreta medan andra höll sig helt inom fantasins ramar och Mohammed hade faktiskt tre olika lösningar, vinden, raketen och polishelikoptern. Dessutom gav Israa en möjlig fortsättning på berättelsen, genom att föreslå att de skulle köpa en ny badring. Någon direkt skillnad mellan pojkarna och flickorna kunde vi inte se, möjligen att flickorna mer iakttog varandra och kommenterade de andra barnens skapande, ex. sa Israa vid ett tillfälle; får man rita vad man vill? efter att ha suttit och tittat på huset som Jasmine hade ritat.

Samtliga barn berättade med hela kroppen och använde mycket gester och minspel. De använde enbart svenska allihop, inte ens när det verkade som om de glömt bort ett ord flikade de in med sitt eget modersmål. Många av barnen upprepade sig när de skulle berätta och vi tolkade det som om de inte var riktigt klara med sina tankar utan att deras lösning mer växte fram under berättelsens gång. Kanske var det så att de hade bestämt sig för vilket fenomen som hade orsakat problemet men när de sedan skulle berätta om det så blev det plötsligt inte lika självklart längre? Men trots detta fick vi inte känslan av att de letade efter en lösning som skulle göra oss pedagoger nöjda, utan här var det klara tankar på att hjälpa Olles kompisar. Ingen av barnen uttryckte att de inte kunde eller att de inte ville. De var också väldigt duktiga på att lyssna in varandra och verkade rent av fängslade av de olika historierna som växte fram genom de olika lösningarna. Videokameran tycktes heller inte störa dem det minsta.