Den andra personalens synsätt och kunskap om den egna

Den tredje frågeställningen är: “Hur upplevs den andra personalens synsätt och kunskap om den egna verksamheten?”. I kommande avsnitt redogörs för resultaten och den teoretiska analysen som kan kopplas till frågeställningen. Vi redogör först för hur informanternas upplevelse är av den andra verksamhetens synsätt om den egna verksamheten för att sedan presentera informanternas upplevelse av den andra verksamhetens kunskap om den egna verksamheten.

7.4.1 Uppfattning om den andras synsätt om det egna arbetet

Både Maja och Tomas menar att socialtjänsten inte alltid ser vad som faktiskt görs på skolan, vilket Tomas tänker kan bidra till frustration från socialtjänstens sida. Tomas säger att han ibland får frågan av socialtjänsten: “Har ni gjort nått

överhuvudtaget för det här barnet?”. Han menar även att personal från

socialtjänsten ofta blir förvånade och positivt överraskade när de får reda på vad som faktiskt har gjorts.

Astrid tar upp tankar om socialtjänsten och vårdnadshavarnas relation och menar att socialtjänsten ibland agerar som ”föräldrarnas försvarsadvokat gentemot

skolan”. Här uppfattar Astrid att socialtjänsten ibland beter sig som om skolan

behöver uppfostras. Socialtjänsten upplevs inom ett av stadsdelsområdena som väldigt ”demanding mot skolorna” och att det finns en allmän tendens att socialtjänsten gör sig till överförmyndare till skolan, enligt Astrid.

Socialtjänsten har gått in väldigt aggressivt och suttit på möten tillsammans med vårdnadshavaren och ifrågasatt skolan, krävt saker […] Vi vill se alla åtgärdsprogrammen ever, vi vill se det, vi vill se detta. Alltså, någon sorts redovisningsskyldighet då alltså som dom kräver ut (Astrid).

Samtliga av informanterna från socialtjänsten pratade om en frustration som skolan ger uttryck för, vilken grundar sig i att de tycker att socialtjänsten inte agerar efter att skolan har gjort en anmälan. I intervjumaterialet framkommer att både Kim och Kalle uppfattar att personal från skolan ibland verkar tänka att socialtjänsten borde omhänderta barn fortare än vad som görs.

För då tycker dom - men asså herregud, varför gör ni ingenting? (Kim).

Upplever att det är mycket frustration från skolpersonalen som ser att barnen far illa och tycker att vi inte gör någonting (Kalle).

Även tillgängligheten berörs av två av informanterna, Lisa och Anna. Lisa säger att skolan tycker att socialtjänsten är svår att nå, att de inte vet vad som händer samt att skolan tänker att socialtjänsten inte gör tillräckligt mycket.

Majoriteten av informanterna från socialtjänsten berör brist på förståelse för socialtjänstens arbete. Detta bl.a. avseende vilka resurser som finns men även hur utredningar bedrivs. Kim berättar att skolpersonal, framförallt förskolepersonal, vill att socialtjänsten ska vara med ute när föräldrarna hämtar barnen från skolan eller förskolan efter att det kommit föräldrarna till känna att en anmälan har

upprättats. Vidare menar Kim att personalen från skolan kanske tror att

socialtjänsten skriver till föräldrarna varifrån anmälan kommer, vilket de inte gör i känsliga ärenden. Kalle säger “ibland känner man att skolan inte riktigt förstår

hur vårt arbete fungerar, vilka möjligheter vi har att ingripa och så”. Lisa tar upp

att vissa från skolan har förståelse för socialtjänstens arbete men att andra blir upprörda för att de tänker att vi inte tar hänsyn till barnet utan att vi tar

föräldrarnas parti. “...å visst asså vi jobbar ju mycket med föräldrarna också eh

för, dom e ju också, dom e ju väldigt viktiga för barnen…”. Lisa understryker att

det rör sig om att de har olika perspektiv och att skolan kanske inte riktigt förstår socialtjänstens arbete:

... det e så många olika aspekter man ska ta hänsyn till […] å det kanske kan va svårt å så utifrån om man inte jobbar här, att förstå liksom hur många olika pusselbitar det e liksom. Ehm å det e klart [...] e man då lärare tillexempel å träffar det här barnet varje dag ehm, jag har full förståelse för att man liksom [...] tar barnets sida eller perspektiv på något sätt, å det ska man ju göra också... (Lisa).

Kim säger emellertid även att skolans synsätt egentligen inte skiljer sig då de i grunden har samma önskan som socialtjänsten d.v.s. barnets bästa. Kim upplever därför ingen större konflikt mellan skola och socialtjänst. Anna lyfter också fram att relationen till skolan ofta fungerar bra:

... det e ju väldigt stor skillnad från skola till skola. Dom allra flesta skolorna, dom allra flesta lärare och skolkuratorer och rektorer och så eh är väldigt lätta att prata med och samarbeta med när det är någonting. Sen dyker det ju alltid upp en och annan som tycker att socialtjänsten är skit, ungefär så är det ju (Anna).

7.4.2 Sammanfattning och analys av uppfattningen om den andras synsätt om det egna arbetet

Informanterna från både skola och socialtjänst upplever frustration från den andra verksamhetens personal. Samtliga informanter uppfattar det som att den andra personalen menar att de inte agerar, och känner därmed att deras arbete blir ifrågasatt. Detta tolkar vi som att förtroende och därmed kunskap om den andra verksamheten saknas. I tidigare avsnitt redogör vi för att informanterna har förståelse för den andra verksamhetens personal. Denna förståelse är inte något som informanterna upplever finns från den andra personalen, enligt vår analys av materialet. Sammantaget tolkar vi materialet som att socialtjänsten förmedlar fler tankar om hur skolan ser på socialtjänstens verksamhet, än vad skolan förmedlar. Socialtjänsten uppfattar bl.a. att skolan anser att socialtjänsten inte är tillgängliga i den utsträckning som förväntas samt att det händer att de tar vårdnadshavarnas parti, vilket är en uppfattning som stämmer överens med vad informanterna från skolan säger om socialtjänsten. Två av informanterna från skolan berör att

socialtjänsten sätter sig över skolan. Utifrån våra resultat drar vi paralleller till den tidigare forskningen, som visar att olika hierarkiska positioner inverkar på

samverkansarbetet (Blomqvist 2012). Vi tänker att det “överförmynderi” från socialtjänstens sida som skolan upplever eventuellt grundar sig i skillnader i föreställda hierarkiska positioner. Detta medför att det i dessa ärenden som skolan tar upp inte leder vidare till ett samverkansarbete då utredningen kanske inte ens öppnas. Personalen från de olika verksamheterna har olika synsätt på

problematiken kring barnet, eller den unge, vilket möjligen kan förklaras av att personalen från skolan respektive socialtjänsten talar “olika språk”, ur ett interaktionistiskt perspektiv (Trost & Levin 2010).

7.4.3 Uppfattningen om den andras kunskap om det egna arbetet

Informanterna från skolan har varierande uppfattning om socialtjänstens kunskap om deras arbete. Tomas har uppfattningen att socialtjänstens kunskap är god, dock med en del brister såsom att det händer att de ställer krav på behandling i skolan, vilket inte skolans personal får utföra. Charlie tänker också att många i

socialtjänstens personal har en bra uppfattning om hur det fungerar i skolan men beskriver även brister i kunskap i form av upplevelsen av att socialtjänsten tänker:

“har ni inte gjort nånting, å å det e klart vi har gjort va” (Charlie). Detta är också

en upplevelse som Tomas redogör för. Denna frustration från socialtjänstens sida tolkar informanterna som en okunskap om vilka åtgärder och insatser som finns inom skolan för barn och unga med behov av stöd. Tomas menar att det inte finns en “ömsesidig drift” hos socialtjänsten att komma ut i skolan för att få mer

kunskap om hur det ser ut och hur de arbetar. Detta är något som även Maja berör då hon menar att det hade gynnat socialtjänsten att införskaffa sig mer kunskap om skolans ansvar och handlingsutrymme. Både Maja och Astrid upplever att socialtjänstens kunskap brister på olika sätt och uppfattas mer kritiska överlag:

... ja de, det e ju inte positivt, […] dom förslagen som dom kommer med hur

hur man ska hantera saker i skolan. […]Vi har ju heller inte assistenter så det räcker eller fritidsledare, fritidspedagoger som kan hålla uppsikt […] jag tror också att eh socialförvaltningen skulle behöva mer insikt asså om hur ja men eleven i sitt sammanhang här asså… (Maja).

... där har ju inte riktigt socialtjänsten kunskap om hur sekretessen är i

skolans värld utan dom kan ju mycket väl tycka att skolsköterskan ska fylla uppgifter i samma formulär som läraren och det går ju inte därför att skolan har ju hälso- och sjukvårdslagstiftningens sekretess så att dom frågorna till den medicinska elevhälsan måste ju ställas liksom i särskild ordning (Astrid).

Vidare tar Astrid upp sina tankar om att skolpersonal i många fall vet mer om socialtjänstens lagstiftning än vad personalen på socialtjänsten vet om skolans lagar. Astrid menar att “dom behöver ju inte sätta sig in i det sådär jättenoga” men samtidigt lyfter hon fram att det skett förändringar i villkoren för

elevhälsoarbetet samt i skollagen vilket är information som inte framkommit till socialtjänsten. Skolan informerar nämligen inte socialtjänsten, men socialtjänsten skulle vara behjälplig av den informationen enligt Astrid. Detta för att undvika missförstånd i samverkansarbetet mellan verksamheterna. Kunskap eller inte men både socialtjänsten och andra tycker ofta till om skolan och Astrid säger: “alla

tycker sig kunna, alltså vet hur det ska vara i skolan. Alltså, alla har ju varit elever”.

Informanterna från socialtjänsten har olika uppfattning om skolpersonalens kunskap om det egna området. Kalle tänker att det saknas kunskap om vad som händer efter anmälan och att kunskapen om när socialtjänsten kan ingripa ibland är bristfällig: “ibland känner man att skolan inte riktigt förstår hur vårt arbete

kunskapen är väldigt olika bland skolpersonalen och menar som Kalle att personalen har svårigheter att förstå processen kring omhändertagande av barn eller unga: “... att dom inte förstår eh att vi att det finns en gräns för vårt

handlingsutrymme. [...] Det e en vanlig känsla att vi faktiskt, att det ska så mycket till innan man ändå kan gå in med ett LVU. Det har dom svårt för…” (Kim).

Anna ger bilden av att hennes upplevelse av skolpersonalens är att de har stor kunskap men uppger även under intervjun att en del har begränsad kunskap om när socialtjänsten får lov att omhänderta barn eller unga. Lisa är emellertid ganska positiv och lyfter fram att det har skett en förändring:

Det e ganska olika men jag tycker ändå att det e ganska bra. Det blir bättre och bättre sen socialtjänsten har åkt ut mer å informerat om

anmälningsplikten så tycker jag ändå […] Så dom har ändå koll på hur vi, ja hur vi utreder å hur vi jobbar… (Lisa).

Det framgår även från informanterna från socialtjänsten att de upplever att skolpersonalen är frustrerad. Detta är en frustration som ofta riktar sig mot socialtjänstens personal. Några av informanterna kan tolkas på så sätt att de egentligen menar att detta handlar om att kunskap kring processen, och möjligtvis sekretessen, saknas. Anna uppger dock att skolpersonal har kunskap om att socialtjänsten är begränsad p.g.a. sekretessen.

7.4.4 Sammanfattning och analys av uppfattningen om den andras kunskap om det egna arbetet

Några av informanterna från både skola och socialtjänst upplever att den andra personalen har kunskap om den egna verksamheten. Majoriteten av informanterna påtalar emellertid att viss kunskap saknas. Socialtjänsten menar att skolan inte vet tillräckligt om deras handlingsutrymme, framförallt kring omhändertagande av barn eller unga, men också arbetssättet generellt. Skolan uppfattar socialtjänstens kunskap också som bristande kring handlingsutrymme, resurser och barnet i sitt sammanhang i skolan. Våra resultat har tidigare visat att flera av informanterna menar att de har kunskap om den andra verksamheten och dess ramar. Resultaten som presenteras i detta avsnitt pekar däremot på att det finns brister i personalens kunskap om den andras verksamhet. Vår tolkning av det faktum att deras

uppfattning inte överensstämmer är att våra informanter möjligtvis har bra kunskap då de också har många års yrkeserfarenhet, vilket kanske inte motsvarar den allmänna kunskapen på fältet. Då kunskapen på fältet generellt sätt kan tänkas vara lägre kan det förklara det låga förtroendet för den andra personalen som framkommer i vårt material. Att brist på kunskap påverkar förtroende är något som Widmark et al. (2011) också tar upp i deras avhandling.

Informanterna från skolan upplever att socialtjänstens personal inte har en önskan om kunskapsutveckling avseende skolans verksamhet. Däremot är den samlade bilden från vårt material att socialtjänstens personal visst kan tänka sig att ömsesidigt utbyta kunskap. I avsnittet om “Förutsättningar för samverkan” presenteras tiden som en omständighet vilken inverkar på samverkansarbetet. Vidare framkommer av informanterna från socialtjänsten att det förebyggande samverkansarbetet inte alltid prioriteras. Vår analys är att det kan tänkas att socialtjänstens personal inte heller prioriterar kunskapsutbyte, vilket ur ett

kulturperspektiv skulle kunna förklaras av att socialtjänsten som organisation har en stark organisationskultur. En stark organisationskultur karaktäriseras av att

vara svår att förändra och tenderar att verka självuppfyllande (Christensen et al. 2005).