Samverkansarbete och dess förutsättningar 31

Arbetet avser att svara på fyra olika frågeställningar, varpå den första av dessa är: ”Hur arbetar skola och socialtjänst för att samverka kring stöd och skydd för barn och ungas behov?”. I detta avsnitt redovisas vilka olika samverkansformer som förekommer, arbetsprocessen mellan skola och socialtjänst samt förutsättningarna för samverkan utifrån informanternas uppfattning om arbetet i de båda

verksamheterna. Vidare tillkommer ett avsnitt där vi redogör och diskuterar samverkansbegreppet utifrån hur vi tolkar informanternas svar i relation till den definition av begreppet som används i arbetet.

7.1.1 Arbetssätt

Samverkan mellan skola och socialtjänst sker genom ett flertal olika arbetsformer (se Figur 1) inom området för barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa. Samverkan involverar olika professioner och även personal från varierande nivåer i verksamheterna. Vid några tillfällen är arbetet övergripande, av förebyggande karaktär, inom hela Malmö Stad och vid andra tillfällen berörs endast ett

stadsdelsområde. En del av samverkan sker i projektform under en begränsad tid varav en del projekt med tiden integreras i verksamheten och andra mynnar inte ut i något fortsatt arbete efter projekttidens slut.

Merparten av samverkansarbetet sker emellertid i enskilda ärenden, med några få representanter från berörda verksamheter. En vanlig arbetsgång i enskilda

ärenden, som berör skola och socialtjänst, går till på så vis att skolan kontaktar mottagningsenheten inom IoF för konsultation. Ofta gör skolan en formell anmälan efter konsultation och då anmälan inkommer görs en

förhandsbedömning. En del ärende leder till att utredning inleds, andra inte. Anledning till en orosanmälan från skolan kan vara av varierande slag såsom förekomst av våld i familjen, anknytningsproblematik, hög skolfrånvaro, drogproblematik, svårigheter med relationer etc. Om utredning inleds får socialtjänsten inhämta uppgifter från skolan vilket ofta görs i form av att ett konsultationsdokument skickas till skolan. Den personal som har mest kontakt med barnet eller den unge fyller i uppgifterna och returnerar dessa till

socialtjänsten. I en del ärenden kallas skolpersonal till möte under utredningen tillsammans med barnet, eller den unge, och vårdnadshavarna för att prata om anmälan eller uppgifter från konsultationsdokumentet. Under hela denna inledningsfas är kontakten mellan skola och socialtjänst således mer av formen konsultation och samarbete än samverkan. Innan utredningen avslutas gör ansvarig socialsekreterare en bedömning av barnets eller den unges situation och förslår en insats eller avslutar ärendet utan åtgärd. Även i de ärenden då en insats föreslagits kan barnet, eller den unge, samt vårdnadshavarna välja att inte

medverka, och finns det inte grunder för ett omhändertagande avslutas även ett sådant ärende utan åtgärd. I ärenden som leder till en insats, där både barnet, eller den unge, samt vårdnadshavarna medverkar förekommer ofta samverkan mellan skola och socialtjänst i olika former.

Figur 1. Samverkansformer. Figuren visar de samverkansformer som arbetets

informanter tagit upp. Under namnet på de olika formerna följer en kort beskrivning. 7.1.2 Förutsättningar för samverkan

Om skola och socialtjänst ska möjliggöra att lagstiftningens krav uppnås för samverkan och målsättningen med tidiga insatser, till barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa, utifrån en helhetsbedömning behöver personal och verksamhetsansvariga ges rätt förutsättningar. För att få en djupare förståelse av

hur skola och socialtjänst arbetar har vi tittat närmre på hur förutsättningarna ser ut. Detta har gjorts genom att analysera vilka faktorer, och andra omständigheter, personalen uppfattar inverka på arbetet.

Det finns idag beslut och riktlinjer på kommunal nivå; att skola och andra myndigheter ska arbeta förebyggande genom samverkan. Vidare finns det

lagstiftning kring barnperspektivet som är styrande för att samverkan sker mellan myndigheter. Personal i olika verksamheter har utifrån lagstiftningen och dessa direktiv till uppgift att hitta olika samverkansformer i det dagliga arbetet. Vidare är de ålagda att lyfta upp informationsutbyte om utveckling och trender, gällande barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa, på agendan. Tomas, en av kuratorerna, tar upp att de har informationsutbyte med socialtjänsten med

förebyggande inslag. De två andra kuratorerna, Maja och Astrid, lyfter upp att de tidigare deltagit i förebyggande samverkansarbete, men just nu pågår inte något sådant arbete på deras skolor av olika anledningar. Maja tar upp tid som hinder för förebyggande samverkan och talar även om omorganisation som en möjlig

omständighet. Likaså Astrid lyfter fram organisationsförändringar som en tänkbar anledning till att det förebyggande arbetet just nu inte är aktuellt. Tomas och Charlie beskriver också brist på tid som försvårande för det förebyggande arbetet och båda menar att det oftast blir akuta situationer vilket leder till mer

behandlande insatser.

... jag tror inte vi kommer nånsin dit att vi sitter och pratar om hur [...] liksom i de bästa av världar någonstans å det e ju bra att man har visioner och tankar och modeller och så men vi landar, jag i min roll ska ju jobba nästan bara främjande å förebyggande [...] vad jag ska ut i klasserna och [...] föreläsa och jag ska skapa ditten och datten men jag e ju, jag går omkring med blåljuslampa här va för jag hinner ju inte nånting annat och så e det ju inom socialtjänsten också. Man ska, där ska man ju, å så vackra planer och gud vad vi ska ha å det funkar ju inte alls (Tomas).

... jag tror att belastningen också begränsar det asså ehm jag tror ju att socialtjänsten ehm många gånger går lite på knäna [...] dom har fullt upp med dom akuta ärendena [...] så att det finns ingen tid för det

förebyggande. [...] Man släcker bränder [...] liksom. Så jag tror att det e en en resursfråga många gånger (Charlie).

Samtliga informanter från skolan beskriver socialtjänstens arbetsbelastning som högre än skolornas och därtill tar flera upp den höga personalomsättningen på socialtjänsten som en försvårande omständighet för att få kontinuitet i

samverkansarbetet. Charlie menar att parallellt med att nedskärningar görs i de offentliga verksamheterna förändras samhället och barn och ungas problematik med den. Detta får följder vilket Charlie tar upp i intervjun:

... jag tror inte riktigt att skolan riktigt kanske hängt med generellt sett i Sverige liksom och kunnat liksom förstå att - nä men nu e det liksom ett annat samhälle vi lever i då måste vi hantera barn och unga på ett annat sätt, utan vi ligger lite grann å släpar efter [...] då blir konsekvensen att ungdomarna mår dåligt [...] så ökar ohälsan å så ökar dom här fallen å så ökar orosanmälningarna å så blir det liksom en snöbollseffekt på nått sätt

Kontinuitet i relationerna och ett brett nätverk är av vikt för en fungerande

samverkan vilket även beskrivs bidra till förtroende för varandra och samförstånd. Flera av skolans informanter pratar om att det finns många exempel på ärenden där det fungerar bra i samverkan med socialtjänsten. Både Tomas och Maja pratar om att skolan behöver vara inbjudande och ta initiativ till exempelvis

nätverksmöte då detta visat sig vara en bra form för samverkan.

Kalle och Lisa, båda socialsekreterare, lyfter fram att det ligger i både skolans och socialtjänstens intresse att samverka. Alla informanter inom socialtjänsten är positiva till det förebyggande samverkansarbetet och beskriver att det ger förståelse för den andres verksamhet samt att det ger en personkännedom som underlättar samverkan överlag. Lisa beskriver även att förutsättningar för

samverkansarbete finns då det i hennes stadsdel uppmuntras av cheferna. Trots att samverkansarbete är positivt och bidrar till utveckling i båda verksamheterna talar såväl Kalle, Lisa som Kim om att det ofta handlar om prioriteringar när tiden inte finns:

Det tänker jag att vi inte har tid, helt enkelt. Det är inte prioriterat (Kalle). ... men vi har ju inte mycket tid som det ser ut nu i socialtjänsten det hade vi ju önskat att vi kunde ha mer samverkansforum kanske med både skolan och med andra aktörer faktiskt (Kim).

Eh men jo asså de e det här med tidsbristen då i så fall som e hinder […] Man har hög arbetsbelastning å så eh man liksom får pressa in sånna här möten å ibland så ja, kanske det e sånt man prioriterar bort om man har jättemycket ärenden […] det uppmuntras ju å så av chefer och alla tycker ju det e bra å jag tror att alla känner att man, att det bidrar med nånting

(Lisa).

Informanterna från skolan menar att både organisations- och samhällsförändringar inverkar på samverkan till andra myndigheter och även Kim, chef från

socialtjänsten, menar att arbetssättet förändrats p.g.a. organisationsförändringar. Majoriteten av informanterna från socialtjänsten berör precis som skolan

förebyggande samverkansarbete i projektform vilka inte har integrerats i verksamheten efter projekttidens slut.

Det finns sammantaget flera beskrivningar av positivt samverkansarbete från både skolans och socialtjänstens sida och informanterna lyfter även fram att de gärna ser ett mer övergripande samverkansarbete. Tiden är ett hinder idag och när prioriteringar behöver göras faller det förebyggande arbetet bort. Barnperspektivet är en viktig del i det förebyggande samverkansarbetet och en av grunderna i lagstiftningen. Kim berör just barnperspektivet i intervjun:

... vad som ligger bakom, jag tänker det e ju barnets bästa tänker jag som spontant svar. Barnets bästa kräver att vi samverkar… (Kim).

7.1.3 Sammanfattning och analys av förutsättningar för samverkan

Informanterna från både skola och socialtjänst lyfter fram att tid är något som påverkar huruvida samverkan sker eller inte. Tid är något som berörs även i

tidigare forskning där resultat visar på att tidsbrist är ett hinder för varaktig samverkan (Danermark, Englund & Germundsson 2010). Det framkommer av intervjumaterialet att en del samverkansarbeten tidigare har förekommit, vilka senare inte har integrerats i verksamheterna. Det finns forskningsstudier som undersöker samverkan i projektform, där resultaten pekar på att projekt generellt sett är svåra att implementera i offentliga verksamheter. På så sätt är det svårt att uppnå långsiktig och varaktig samverkan (a a).

De omorganisationer och samhällsförändringar som informanterna tar upp kan ur ett kulturperspektiv tänkas förklara varför det förebyggande samverkansarbetet avtar. Dessa ständiga förändringar leder till att många frågor uppstår hos

personalen, såsom “vad står vi för”, vilka försvårar personalens identifikation med verksamheten (Alvesson 2015). Personalen får således svårt att följa

verksamhetens visioner och uppgiften att implementera ledningens styrdokument kring samverkan blir därmed obegriplig för den enskilde medarbetaren. Alvesson (2015) menar att dessa visionsdokument kan ses som symboler mot samhället och de överensstämmer inte med vad som är praktiskt genomförbart. Den höga

personalomsättningen inom socialtjänsten, som informanterna inom skolan berör, kan även den kopplas till ett kulturperspektiv. Hög personalomsättning kan försvåra skapandet av den ömsesidiga förståelsen, vilken är nödvändig för att nå samförstånd och undvika konflikter (a a).