Andra referenser till krigstiden

I en av volym 12s episoder möter medlemmarna i KCDS en gammal man med en väldigt realistisk docka i mänsklig storlek. Han säger att den är baserad på hans lillasyster, som dog under en brandbombning av Tokyo. De flydde tillsammans som barn, och han lämnade henne för att plocka upp en leksak hon tappat, och en bomb landade precis där hon stod och hon dog i branden, framför hans ögon. Han blev sedan dockmakare, och har baserat en docka på henne, som ett minne. Numata blir rörd av historien, men Makino och Yata uttrycker skepsis, och Makino tror att han bara hittar på; att det är en love doll.84 Det blir dock senare bekräftat att mannens systers ande faktiskt bor i dockan, när han hamnar i problem med vad som starkt impliceras vara nordkoreaner som använder hans talanger för att göra realistiska masker av

27 sina ledare, och systerns ande ber KCDS om hjälp.85 Lokalen brinner ned i

räddningsprocessen, och i en tematisk sammanflätning måste mannen se dockorna han gjorde i sin systers avbild brinna upp.86

Tokyo bombades i flera omgångar, men den med högst dödsantal var brandbombningen 9-10 mars, 1945, som beräknats ha orsakat cirka 84 000 civila dödsfall, 40 000 skadade och kring en miljon utan hem. Även tempel, parker, gravplatser och stadens träd förstördes.87 Mannen som återberättar sina minnen ger inget datum för sin berättelse, men säger att det rör sig om ”...the great air raid on Tokyo”, så det är troligt att händelserna utspelar sig natten 9-10 mars 1945.88 Detta är en historisk referens med ännu färre förklaringar än de som beskrivs ovan, vilket antingen antyder att den är mer närvarande i den tilltänkta läsarens medvetande - vilket kanske är troligt med tanke på det höga dödsantalet, och att läsaren antagligen åtminstone är medveten om att Tokyo bombades – eller att det finns mindre för skaparna att kommentera på. Att bombningar av Tokyo skedde tycks inte vara ett faktum någon försöker förneka, och

KCDS går inte in på detaljer kring dödsantal eller efterdyningar. För episoden tematiska

sammanflätning kunde systern dock ha dött i vilken eldsvåda som helst, eftersom berättelsen inte egentligen är centrerad runt brandbombningen. Otsuka och Yamazaki tar ändå

möjligheten att återigen avbilda det civila lidandet under andra världskriget, i det här fallet barns lidande. Som den amerikanska redaktören Horn påpekar är det också möjligtvis en referens till Eldflugornas Grav (1988), en animerad japansk antikrigsfilm om ett par syskon under andra världskriget. 89

85 _{Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 12. 2012. s.182ff} 86 _{Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 12. 2012. s.191-201}

87 _{Cheng, Sheauchi, McBride, Joe. Restoration of the urban forests of Tokyo and Hiroshima following World War} II. Urban Forestry & Urban Greening Vol. 5. No.4. 2006. s. 155–168. DOI: 10.1016/j.ufug.2006.07.003 s.156f; Searle, Thomas. "It Made a Lot of Sense to Kill Skilled Workers": The Firebombing of Tokyo in March 1945. The Journal of Military History. Vol. 66. No.1. 2002. s.103-133. https://www.jstor.org/stable/2677346 (Hämtad 2019-12-13) s.103

88 _{Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 12. 2012. s.161}

28

BILD OTILLGÄNGLIG PÅ GRUND AV UPPHOVSRÄTTSLIGA SKÄL

Fig 7. Sidorna 162-163 av Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. The Kurosagi Corpse Delivery Service 12.

Milwaukie: Dark Horse Manga. 2012. Den gamle mannen syns på sidan 162 med dockan. Notera att planen och det brinnande Tokyo från hans minnen syns bakom honom i samma ruta.

BILD OTILLGÄNGLIG PÅ GRUND AV UPPHOVSRÄTTSLIGA SKÄL

Fig 8. Sidorna 190-191 i ibid. Notera att han ser dockan av sin syster brinna upp som på sidan 163, vilket utgör en tematisk sammanflätning. Uppslagen läses från övre högra hörnet till nedre vänstra hörnet.

29 Volym 16 inleds med en bild av ett sönderbombat Tokyo, 1945. En kvinna använder en pendel för att hitta rätt plats att sticka ned en stav i marken, och säger att den förändrar energiflödet, så att kriget inte ska återupprepas; ”Comme cela, la guerre ne se reviendra

pas...”. 90 Sedan förflyttas serien till nutid, och Numata som får akupunktur samtidigt som en politiker på TV hävdar att Boy’s Love-manga (manga om homosexuella män, med kvinnor som tilltänkta läsare) borde censureras. Tatsuko, Numatas akupunktör, påpekar att Hitler inte bara tog judar och romer till koncentrationslägret, utan också homosexuella, och att inte många politiker som talar om det. Senare hittar KCDS ett lik med en likadan stav som i öppningsscenen genom munnen, och Tatsukos hus rivs på grund av ett nytt politiskt projekt.91 Vi får reda på att kvinnan i öppningsscenen är Tatsukos farmor eller mormor, och att hon var en feng shui-mästare, och att någon nu försöker ändra det fredliga energifluxet hon slog fast med sina stavar efter kriget. Då Tatsuko går ut för att återställa det, blir hon mördad. 92 Genom Karatsu förklarar sedan Tatsuko att utan stavarna kan all energi i Tokyo omdirigeras för att koncentreras till en enda punkt, vilket skulle kunna göra den som befinner sig där väldigt mäktig. Det var därför feng shui mästarna satte ut dem; för att förhindra att en ny, karismatisk diktator dök upp. Nu försöker samma politiker som tidigare var på TV omdirigera hela Tokyos energi så att han kan bli ännu mäktigare.93 Karatsu reanimerar Tatsukos lik, och låter henne konfrontera politikern. Hon använder akupunktur för att se till att han förlorar sin muskelstyrka och avgår som resultat.94 Serien avslutas med att en staty har rests över Tatsuko, där hon håller i en av stavarna. Statyn reproducerar de bilder vi sett av Tatsuko och hennes mormor eller farmor som utgör en tematisk sammanflätning genom hela serien, och agerar i sig själv som en stav som stoppar energiflödet och återställer balansen. Den sista rutan visar statyn framför politikerns kontor, med en lugn himmel och träd i bakgrunden.95

Denna episod griper inte tillbaka på någonting så handfast som Enhet 731 eller massakern i Nanjing. Dock säger Tatsukos anmoder rakt ut att ”kriget ska inte återanvända”, och varnar för historielösa populistiska och karismatiska politiker. Hjältarna i berättelsen är feng shui- mästarna och Tatsuko som försöker stoppa att kriget kommer på nytt, medan politiker som vill ha makt på andra människors bekostnad representerar ”den onde”, och alltså bryter mot

90 _{Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. Kurosagi Livraison de Cadavres 16. Vanves: Pika Édition. 2015. s.3ff} 91 _{Otsuka, Yamazaki. Kurosagi Livraison de Cadavres 16. 2015. s.11ff, s.17-23}

92 _{Otsuka, Yamazaki. Kurosagi Livraison de Cadavres 16. 2015. s.24-38} 93 _{Otsuka, Yamazaki. Kurosagi Livraison de Cadavres 16. 2015. s.42-49} 94 _{Otsuka, Yamazaki. Kurosagi Livraison de Cadavres 16. 2015. s.56-63} 95 _{Otsuka, Yamazaki. Kurosagi Livraison de Cadavres 16. 2015. s.64ff}

30

doxa. Ledorden under uppbyggnaden av Japan efter kriget var ”demilitarisering och

demokrati”, och de knöts enligt historikern John Dower nära till varandra – en sann demokratisk nation skulle skydda mot framtida militarisering. Dower påpekar också att diskussioner kring krig, fred och demokrati sedan dess har återkommit i det japanska politiska landskapet, bland annat under 1960-talets protester mot Japans involvering i Vietnamkriget, då vissa aktivister påpekade att Japan hade fred med priset av andras förtryck av demokrati och krig på annat håll.96 Om berättelsen förstås mot en tänkt koppling mellan demokrati, fred och demilitarisering blir hotet av ”un nouveau dictateur charismatique” någonting som tydligare implicerar en upprepning av tidigare tragedier, vilket förstärks av den inledande scenen där Tatsukos anmoder sätter ned stavarna för att förhindra ytterligare krig, och att politikern rycker upp dem för att få makt. 97

BILD OTILLGÄNGLIG PÅ GRUND AV UPPHOVSRÄTTSLIGA SKÄL

Fig 9. samt fig. 10. Rutor från sidan 33 respektive sidan 64 av Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. Kurosagi Livraison de Cadavres 16. Vanves: Pika Édition. 2015. Tatsuko som håller i feng shui-stavar är ett

återkommande visuellt tema i kapitlen hon är med i. Från vänster till höger syns hon som vuxen, barn och staty.

Avsaknaden av faktiska HBTQ-personer i berättelsen ovan innebär antagligen att valet av att just manga om homosexuella män – dessutom i genren som oftast är av kvinnor och för kvinnor, och inte genren av homosexuella män för homosexuella män – som ämnet för censur inte ska läsas som en kommentar på HBTQ-personers situation i Japan. Möjligtvis valdes

Boy’s Love för att det möjliggör ett skämt då Makino och Sasaki förklarar för Yata vad ”BL”

96 _{Dower, John. Peace and Democracy in Two Systems - External Policy and Internal Conflict. I Postwar Japan as} History. Gordon, Andrew (red.). s.12-32. Berkeley: University of California Press. 1993. s.12, s.22

31 är.98 En senare episod i volym 20 innehåller karaktärer som antingen är dragqueens eller transkvinnor. Det förekommer ibland en hopblandning av de olika grupperna i Japan, särskilt då termen okama kan betyda feminin homosexuell man eller transkvinna beroende på vem som talar, vilket kan göra det svårt att identifiera vilken grupp som egentligen avbildas eller talas om.99 Oavsett vilken grupp av HBTQ-personer som avbildas handlar en del av komedin i episoden kring att (antagligen heterosexuella) Yata, Numata och Karatsu klär sig i

kvinnokläder för en crossdressing-tävling. Läsaren ska under episoden sympatisera med HBTQ-personer då en av dem blir mördad så att skurken kan göra kopior av hens ansikte.100 Att serien i stort undviker att kommentera på verkliga problem HBTQ-personer i Japan upplever, bortsett från Tatsukos tidigare kommentar, och att ”män i klänning” är en punchline skapar dock återigen en situation där det faktiska meddelandet kan bli förvirrat om meningen är att uppmuntra sympati med homosexuella eller transpersoner och hur de behandlas eller har behandlats.

Liknande resonemang kring makt som de i episoden med Tatsuko återfinns i volym 9. Inledningen till ett av kapitlen visar barn i en nedsänkning i marken, som lyssnar efter krigsplan under andra världskriget tillsammans med en ung soldat med ett ärr på kinden. Barnen hör också en ”himmelsk röst” som säger att Japan kommer förlora kriget. Nästa scen är nutid, och visar en gammal man med ett likadant ärr som soldaten som just har dött. 101 Det avslöjas att mannen hette Goro Minowa, och var en politisk rådgivare, bland annat till Shigeru Yoshida, premiärminister efter andra världskriget. Bland Minowas saker hittades ett antal burkar med öron i, varför Sasayama ber KCDS om hjälp att ta reda på vart de kommit ifrån.102 De återvänder med liket till nedsänkningen, som kallas för choongo, och vars funktion är att förstärka ljud så att man kan lyssna efter krigsplan.103 Minowas lik avslöjar att han var ledare för en trupp unga pojkar som skulle lyssna efter krigsplan, och att han dödade dem i Showas 20:e år (1945) för att ”...in that era, oracles could not be permitted”, och “the only voice from

heaven we may hear is that of the emperor”. Minowa, som också hörde rösten från himlen,

98 _{Otsuka, Yamazaki. Kurosagi Livraison de Cadavres 16. 2015. s.26}

99 _{Lunsing, Wim. The politics of okama and onabe: Uses and abuses of terminology regarding homosexuality} and transgender. I Genders, Transgenders and Sexualities in Japan. MacLelland, Mark, Dasgupta Romit (red). s.81-95. London: Routledge Taylor & Francis Group. 2005. s.87

100 _{Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. Kurosagi Livraison de Cadavres 20. Vanves: Pika Édition. 2017. s.79ff, s.112ff} 101 _{Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. The Kurosagi Corpse Delivery Service 9. Milwaukie: Dark Horse Manga. 2009.} s.103-109

102 _{Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 9. 2009. s.119ff} 103 _{Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 9. 2009. s.143}

32 skar av deras öron så att de skulle slippa ha kraften i nästa liv, och försökte sedan begå

självmord, men misslyckades. Då han vaknade på sjukhuset var kriget över, och Shigeru Yoshida bad honom om hjälp att återuppbygga Japan. Minowa avslutar med att säga att efter att Japan blev rikt började folk tala om honom som någon som ”såg”, trots att han ”hörde”, och avslutar med att säga ”...and we [som hörde framtiden] were tools only for the powerful to

keep their power”.104 Berättelsen innehåller även en subplot med en korrupt politiker från Japans liberaldemokratiska parti som är beredd att mörda för sin egen vinning.105

BILD OTILLGÄNGLIG PÅ GRUND AV UPPHOVSRÄTTSLIGA SKÄL

Fig 11. Sidan 103 av Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. The Kurosagi Corpse Delivery Service 9. Milwaukie: Dark Horse Manga. 2009. Pojkarna som lyssnar efter flygplan i en choongo.

Även om exempelvis sound mirrors har använts för att lyssna efter krigsplan, främst under första världskriget och bland annat av Storbritannien, verkar inte heller denna episod referera

104 _{Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 9. 2009. s.159-165} 105 _{Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 9. 2009. s.143-156}

33 till en enda konkret händelse. 106 Goro Minowa är inte en verklig person, men Shigeru

Yoshida var Japans premiärminister efter kriget, och höll posten i över sju år under perioden 1946-1954. Tetsu Katayama var premiärminister under 1947.107 Narrativet upplevs som mer autentiskt då man låter verkliga karaktärer figurera i det; en liknande strategi har använts bland annat i Yoshikazu Yasuhikos Niji-iro no Torotsukii.108

Narrativet kritiserar också övermakten – kejsarsytemet – under krigstiden i Japan; Minowa känner sig tvingad att döda barnen eftersom det är hans plikt till kejsaren, och känner så mycket skam över sin handling att han omedelbart efter försöker begå självmord. Även om Minowa är påhittad finns japanska soldaters upplevelse dokumenterad. Kasahara har noterat att den japanska militären hade en inhuman kultur, som främst var fokuserad på att bevara kejsarsystemet, och inte att beskydda folket. Japanska soldater uppmuntrades exempelvis att begå självmord snarare än att bli krigsfångar, och var menade att lyda order oavsett vad som hände, eftersom en order från en överordnad var likställd med en order från kejsaren. Även militärhistorikern Mark Peattie har påpekat att den japanska militären ansåg sina egna intressen stå över folkets, och var ovilliga att någonsin gå till reträtt om det befläckade den militära äran.109 Mot denna historiska bakgrund kan vi förstå att Minowas berättelse - att tvingas att döda barn och begå självmord - liksom andra historiska referenser i KCDS, som demonstrerats ovan, kan läsas som en kritik mot den japanska militarismen och trycket att blint lyda order från en överordnad. KCDS demonstrerar som diskuterats ovan det civila lidandet som orsakas i krig, men diskuterar i denna episod även militärens inhumana kultur som exempelvis enligt Kasahara var en del av varför massakern i Nanjing ägde rum.110

Även de episoder som inte är centrerade kring en faktisk händelse under perioden 1937-1945 framställer kriget som en obehaglig period, där politiker och soldater som begick krigsbrott i nationalismens och imperialismens namn konsekvent är de som representerar ondskan. Undantaget är möjligtvis den påhittade Minowa, som var soldat, men som framställs som att

106 _{Judkins, Phil.Sound and fury: sound and vision in early U.K. air defence. History and Technology, Vol. 32. No.} 3. s.227-244. 2016. DOI: 10.1080/07341512.2016.1236526. s.237f

107 _{Gibney, Frank. Foreword to the new edition. I Yoshida Shigeru: Last Meiji Man.Yoshida, Shigeru, Nara} Hiroshi (red.). New ed. s.ix-xiii Lanham: Rowman & Littlefield Publishers; 2007. s.ix; Dower. Peace and Democracy in Two Systems - External Policy and Internal Conflict. 1993. s.12

108 _{O’Dwyer. Heroes and Villains: Manchukuo in Yasuhiko Yoshikazu’s Rainbow Trotsky. 2013. s.122} 109 _{Kasahara. Remembering the Nanking Massacre. 2015. s.78f; Peattie, Mark. Japan’s Defeat in the Second} World War: The Cultural Dimension. I War and Militarism in Modern Japan: Issues of History and Identity. Podoler, Guy (red.). s.111-119. Folkestone: Global Oriental. 2009. s.113

34 ha känt sig tvingad till de handlingar han utförde. Inte heller Minowas krigshandlingar

glorifieras, i och med hans uppenbara skuldkänslor inför dem. I episoden med Tatsuko ser vi en tydligt uttalad varning för att en karismatisk politiker återigen kan orsaka problem, även om det inte skrivs ut huruvida dessa problem skulle innebära en ökad militarisering av Japan. Att den teoretiska ansiktslösa, karismatiska politikern står framför en enorm solflagga antyder åtminstone att resultatet skulle kunna vara militärt, och åtminstone skulle innebära en ökad nationalism.111 Emer O’Dwyer har kommenterat i sin analys av Yoshikazu Yasuhikos Niji-iro no Torotsukii att den framställer japansk imperialism som menande god och naiv, och

undviker att visa japanskt våld mot kineser, samt framställer den japanska armén som god jämfört med Sovjet. På så sätt passar Niji-iro no Torotsukii in i 2000-talets ”konservativa revisionism” i Japan.112 _{KCDS tycks i sin framställning av krigstiden och konservativa} politiker tydligt ta ställning mot denna konservativa revisionism. Berättelserna om perioden 1937-1945 och den japanska militarismen kan överlag läsas som Rüsens exemplariska, i det att de visar på varför fred och demilitarisering har varit normer sedan efterkrigstiden.

BILD OTILLGÄNGLIG PÅ GRUND AV UPPHOVSRÄTTSLIGA SKÄL

Fig 12. En ruta från sidan 44 av Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. Kurosagi Livraison de Cadavres 16. Vanves: Pika Édition. 2015. Tatsuko förklarar att man var orolig för möjligheten att en diktator skulle ersätta kejsaren efter kriget. Det är troligt att solflaggan representerar militarism eller nationalism.

Historikern Erik Ropers har påpekat att seinen-genrens krav på åtminstone semi-lyckliga slut i vissa fall kan förvirra och komplicera framställningen av exempelvis tvingade

militärprostituerade då en fullständigt mörk bild av japanska soldater inte skulle accepteras av

111 _{Otsuka, Yamazaki. Kurosagi Livraison de Cadavres 16. 2015. s.44}

35 läsarna. I KCDS fall ser vi Minowa som en motvikt till soldaten som mördade alla i Tumani, eller soldaterna som arbetade på Enhet 731; Minowa är ett porträtt av en ”vanlig” människa som tvingas till orimliga handlingar. Samtidigt utnyttjar KCDS skräcks och seinens

konventioner kring lyckliga slut (den onde besegras) för att driva hem poängen kring vem som verkligen var på fel sida av historien och att det utgör ett lyckligt slut då de på något vis straffas för sina handlingar. Som demonstrerats ovan, och som Ropers respektive DiNitto och Luebke noterat i sin forskning, finns det dock instanser då genre eller andra konventioner eller estetiska val arbetar emot det meddelande skaparen försöker framföra. 113