Historia III
HT-2019 Kandidatuppsats, 15 högskolepoäng
Fakulteten för lärande och samhälle
”Now that they’re teaching ’patriotism’ in the schools again,
maybe it wasn’t in your history books.”
Om historiebruk i skräckserier
Aiden Kvarnström
BILD OTILLGÄNGLIG PÅ GRUND AV UPPHOVSRÄTTSLIGA SKÄL
Fig 1. Del av omslag till The Kurosagi Corpse Delivery Service 5. Design av Bunpei Yorifuji. Copyright Darkhorse, Eiji Otsuka, Housui Yamazaki och Bunpei Yorifuji.
Slutseminarium: 2020-01-16 Handledare: Emma Lundin Examinator: Thomas Småberg
Abstract
The research in this paper is focused on examining the use of history in horror comics, particularly the example of manga. The paper focuses on examining how the use of history takes shape in a certain part of popular culture, why the particular historical incidents portrayed may have been chosen and whether the conventions of the horror genre affect the way the story is told. The text examines in particular use of history in the comic The Kurosagi
Corpse Delivery Service by Eiji Otsuka and Housui Yamazaki and whether the history
brought up in this work can be connected to discourse and currents in the Japanese cultural landscape at the time of publication, although a brief comparison with Hideshi Hino’s
Panorama de l’Enfer and Junji Ito’s A Deserter in the House is made.
The paper employs Thierry Groensteen’s “system” for comics as a method to analyse them, and Jörn Rüsen’s theories of how facts and norms are conveyed through “stories” claiming to represent history as a theoretical basis, along with a discussion of how horror as a genre reinforces particular doxa when whatever monster is representing evil in a given work is defeated. The paper is divided into themes mainly based around the historical events the works are depicting.
Conclusively, this paper finds that the use of history in the works examined does argue for a particular view of history and can in many cases be connected to an ongoing discussion in society at the time of publication. Therefore, the paper argues that more genres than those concerned with the strictly and directly historical need to be examined. Furthermore, it argues that the horror genre can be particularly effective at demonstrating who was on the wrong side of history according to the author of any given work, as the people on the wrong side of history are cast as evil characters, and various doxa are reinforced as they are defeated. However, the use of history in comics or other forms of popular culture has not been
sufficiently studied that it is possible to state to what extent these stories are received by the audience as the authors intended, and therefore further research particularly around the reception of historical stories in popular culture are needed.
Keywords: Use of history, manga, horror, Japan, comics
Innehåll
1. Inledning, syfte och frågeställning ... 1
1.1 Inledning ... 1
1.2 Syfte ... 2
1.3 Frågeställningar ... 2
2. Bakgrund ... 2
2.1 Om manga ... 2
2.2 Om Eiji Otsuka och The Kurosagi Corpse Delivery Service ... 3
3. Forskningsläge ... 6
4. Material ... 10
5. Metod ... 12
6. Teoretiska perspektiv och begrepp ... 15
6.1 Vad menas med historiebruk? ... 15
6.2 Rüsens berättelser ... 16
6.3 Bourdieu och perspektiv på skräck ... 17
6.4 Förslag till begrepp kring historiebruk i serier ... 18
7. Analys ... 19
7.1 Andra världskriget och andra kinesisk-japanska kriget ... 19
7.1.1 Enhet 731 ... 19
7.1.2 Massakern i Nanjing ... 23
7.1.3 Andra referenser till krigstiden ... 26
7.2 Övriga referenser till historia i KCDS ... 35
7.2.1 ”Dekorativt” historiebruk ... 35
7.2.3 Om karaktärernas förhållningssätt till historia ... 36
8. Slutdiskussion ... 42
8.1 Avslutande reflektioner ... 42
8.2 Förslag till vidare forskning ... 44
9. Referenser: ... 46 9.1 Primärkällor: ... 46 9.2 Sekundärkällor: ... 47 9.2.1 Litteratur: ... 47 9.2.2 Material från webben: ... 52 10. Bildindex ... 54
1
1. Inledning, syfte och frågeställning 1.1 Inledning
Om vi accepterar att en historiker, eller överhuvudtaget någon som behandlar historiska narrativ i sitt yrke, är påverkad av sin samtid, och dessutom - som Maria Ågren påpekar - agerar som en slags tolk som pekar på rimliga och orimliga slutsatser men inte sitter inne med en ultimat sanning, så är en naturlig slutsats att det finns flera olika narrativ kring en
händelse.1 Många länder har en officiell historieskrivning, eller en idé om sin egen historia, vars narrativ kanske slätar över förflutna händelser man anser skamliga eller konstruerar ”myter” som kanske inte är helt grundade i sanning, men som passar den rådande självbilden . I Sverige har vi exempelvis ett komplicerat förhållande till kolonisationen av Norrland, även om historieböcker på universitetsnivå och Sametinget skriver om den, och i Frankrike matchar kanske inte det som länge varit narrativet kring franskt motstånd under andra världskriget det som de historiska bevisen pekar på.2 I sin tur innebär detta att konflikter kan uppstå kring officiella berättelser. I augusti 2013 upptäcktes att kopior av mangan Hadashi No Gen av Keiji Nakazawa, om bombningen av Hiroshima, hade tagits bort från hyllorna i
skolbiblioteken i Matsue, Shimane-prefekturen. Enligt en artikel i Asahi Shimbun berodde beslutet att ta bort Hadashi No Gen på att en medborgare hade klagat och sagt att mangan avbildade negativa handlingar som japanska trupper aldrig utfört. Beslutet att ta bort Hadashi
no Gen upphävdes, men agerar enligt Nissim Otmazgin som exempel på hur erinran av det
förflutna och formeringen av historiskt ”minne” inte enbart sker i akademiska diskurser, utan även i populärkulturen.3 I The Historian Filmmaker’s Dilemma argumenterar David
Ludvigsson för att populärkulturella narrativ har möjlighet att nå många fler än den
professionella historikerns narrativ, även om alla kanske inte tror på exempelvis det de ser på TV.4
1 Stråth, Bo. Att Revidera Bilden av Det Förflutna. Scandia. Vol. 79, No. 2, 2013, s. 90-100. s.90f;Ågren, Maria. Därför Är Jag Historiker. Scandia. Vol. 79, No.2, 2013. s. 68 – 75. s.68f
2 Sametinget. Sveriges Koloniala Historia. Uppdaterad: 2018-05-08. https://www.sametinget.se/62102 (Hämtad 2019-11-28); Tufts, Clare. Re-imagining Heroes/Rewriting History: The Pictures and Text in Children’s
Newspapers in France 1939-45. I History and politics in French-Language Comics and Graphic Novels. McKinney, Mark (red.). s.44-68. Jackson: university Press of Mississippi. 2008. s.64ff; Berggren, Lars. Greiff, Mats. En Svensk Historia från Vikingatid till Nutid. 2:a uppl. Lund:Studentlitteratur. 2013. s.213ff
3 Otmazgin, Nissim. Introduction: Manga as ”Banal Memory”. I Rewriting History in Manga – Stories For the Nation. Otmazgin, Nissim, Suter, Rebecca (red.). s. 1-25. New York: Palgrave Macmillan. 2016. s.1f
4 Ludvigsson, David. The Historian-Filmmaker’s Dilemma
Historical Documentaries in Sweden in the Era of Häger and Villius. Diss., Uppsala Universitet. 2003. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:163796/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 2019-11-28) s.15ff, s.19ff
2 Populärkultur är också en arena där olika narrativ kan ventileras; media som drivs av
känslomässiga reaktioner snarare än rationella har kanske, som Otmazgin påpekar, möjligheten att påverka ett socialt eller historiskt minne.5 Det är därför av intresse att
undersöka populärkulturens historiebruk. Populärkulturella framställningar når dels alltså en större publik, och kan dels kanske ge ett annat perspektiv på och uttryck för andra
uppfattningar än en officiell historieskrivning kan. I följande text kommer tecknade serier i skräckgenren, en del av populärkulturen, undersökas utifrån sitt historiebruk.
1.2 Syfte
Tidigare forskning om historiebruk i serier fokuserar ofta på antingen serier för barn eller serier med historia som huvudämne, vare sig de anger sig för att vara facklitterära eller skönlitterära - exempelvis är biografiska, och självbiografiska eller socialrealistiska serier populära att studera. Forskningen saknar ofta de perspektiv som kommer från att även studera hur olika genrer bortom den historiska påverkar berättande, och därför per automatik
historiebruk, om det finns med i verket, samt perspektiv på hur en historisk diskurs kan reproduceras i populärkulturen även utanför direkt historiska genrer. Syftet med uppsatsen således är att undersöka historiebruket i en skräckserie, hur genren påverkar det historiska narrativet samt att placera in serien och dess historiebruk i sin kulturella kontext.
1.3 Frågeställningar
Forskningsfrågorna är som följer:
- Hur ser historiebruket i det valda källmaterialet (skräckmanga) ut? Vilken historia berättar materialet, och från vilket perspektiv? Hur påverkar genren historiebruket?
- Hur anknyter det till synen på historia eller andra samhällsföreteelser i källmaterialets ursprungskontext?
2. Bakgrund 2.1 Om manga
Det valda källmaterialet är manga, alltså japanska serier. Manga utgör i Japan ungefär en fjärdedel av allt publicerat material, och under 1990- och 2000-talet var cirka var tredje bok som publicerades manga. Enligt Paul Gravett utgjorde manga i olika former nästa 40% av de
3 totala publikationerna i Japan år 2002.6 Trots att det naturligtvis inte publiceras till en
homogen publik och det inte finns en ”medelmangaläsare”, är det viktigt att förstå att manga delvis existerar på andra termer än exempelvis serier i Sverige. Om vi jämför med en artikel i
SvD från just 2002 hävdas det att svenska serietecknare då hade ”färre
publiceringsmöjligheter än någonsin”.7 I skrivande stund, 2019, är 2002 för 17 år sedan och vissa saker har naturligtvis ändrats under den tiden, men exemplen är ändå talande för att förklara skillnaden i den kulturella kontexten för en manga och en svensk tecknad serie.
Att manga är så stort i Japan, och existerar i så många olika genrer, vissa av dem
historieinriktade, gör att den naturligtvis inte är fri från diverse kontroverser och diskurser som har uppkommit kring Japans historieskrivning. Avbildning av historiska händelser i manga som bland annat framställer japanska nationen som skyldig exempelvis till händelsen som triggade deras invasion av Kina 1931 kallas exempelvis en del av den ”masochistiska” historieskrivningen av grupper som ligger politiskt till höger. Under 2000-talet har också bland annat nya mer nationalistiska skolböcker publicerats. Den här diskussionen är relevant för källmaterialet, då det började publiceras 2002, året efter att Atarashii Rekishi Kyōkasho o
Tsukuru Kai (Japanska Sällskapet för Historieboksreform) publicerat sin Atarashii Rekishi Kyōkasho (Ny Historielärobok), 2001.8 Skräck i manga måste också förstås från den
annorlunda religiösa kontexten i Japan, där bland annat buddhism och inte kristendom ligger till grund för troslandskapet.9
2.2 Om Eiji Otsuka och The Kurosagi Corpse Delivery Service
För att fullt förstå uppsatsen krävs också en kort sammanfattning av källmaterialets handling. Källmaterialet utgörs främst av serien The Kurosagi Corpse Delivery Service. Den handlar om en grupp studenter vid ett buddhistiskt universitet i Tokyo, som använder sina, ibland
6 Gravett, Paul. Manga - Sixty Years of Japanese Comics. London: Laurence King Publishing Ltd. 2004. s.13; Otmazgin, Nissim. Introduction: Manga as ”Banal Memory”. 2016. s.3f
7 Berndt, Jaqueline. Considering Manga Discourse: Location, Ambiguity, Historicity. I Japanese Visual Culture: explorations in the world of manga and anime. MacWilliams, Mark (red.). s.295-310. New York: M.E. Sharpe, Inc. 2008. s.296ff; Huor, Jesper. Suveräna Serier Har Svårt att Nå Ut. Svenska Dagbladet. 2002-04-16.
https://www.svd.se/suverana-serier-har-svart-att-na-ut (Hämtad 2019-11-29)
8 Rosenbaum, Roman.Redacting Japanese History: Ishinomori Shōtarō’s Graphic Narratives. I Rewriting History in Manga – Stories For the Nation. Otmazgin, Nissim, Suter, Rebecca (red.). s. 95-109. New York: Palgrave Macmillan. 2016. s.103
9 Pandey, Rajyashree. Medieval Genealogies of Manga and Anime Horror. I Japanese Visual Culture:
explorations in the world of manga and anime. MacWilliams, Mark (red.). s.219-236. New York: M.E. Sharpe, Inc. 2008. s.221ff;
4 övernaturliga, talanger för att hitta lik, fråga dem om de har en önskan att bli ”levererade” mot betalning till en släkting för en begravning om det exempelvis rör sig om ett självmord eller en naturlig dödsorsak, eller om de är mordoffer, till sin mördare eller en myndighet. De är alltså ”The Kurosagi Corpse Delivery Service”. Serien utspelar sig till största del under samma tid som den publicerades, alltså 2000-talet, men kommenterar både samtida och historiska händelser. Ett kort persongalleri:
Kuro Karatsu, mer eller mindre huvudpersonen. En buddistisk student i 22-årsåldern med
förmågan att tala med lik, och reanimera dem korta stunder. Ao Sasaki, en kvinna som är några år äldre än de övriga, gruppens de facto ledare och välutbildad inom ett antal olika ämnen, samt en fantastisk hacker. Makoto Numata använder sig av en slagruta (i form av en pendel) för att hitta lik. Även den i gruppen som oftast får bära saker, och köra bil. Yuji Yata hävdar att han kan prata med utomjordingen Kereellis genom en docka han har på sin hand. Även gruppens expert på avancerad matematik och senare i serien religion och folklore. Keiko
Makino är en balsamerare, utbildad i USA. Om det behövs ansvarar hon för att restaurera
liken, eller prata engelska. Också väldigt intresserad av mode. Tooru Sasayama är en ex-polis som arbetar för socialkontoret i Shinjuku, Tokyo. Han är insatt i huvudpersonernas
övernaturliga arbete, och hjälper dem täcka upp med myndigheter samt förmedlar ibland oidentifierade kroppar till dem som hittats i Shinjuku, så att de kan hjälpa honom identifiera dem. Runt 50 år gammal, och alltså äldre än de övriga huvudkaraktärerna, som alla verkar vara mellan 20 och 30. Eftersom karaktärerna refereras till med sina efternamn genomgående i verket kommer deras efternamn också användas i uppsatsen.
The Kurosagi Corpse Delivery service är skapad av två personer: Eiji Otsuka (manus) och
Housui Yamazaki (bild). Bilden är viktig som bärare av information i serier, men eftersom Otsuka står för manuset och därför dikterar vad som ska hända och hur det ska presenteras kommer följande stycke fokusera på Otsukas och inte Yamazakis bakgrund. Otsuka föddes 1958, och är utöver manusförfattare antropolog och mediakommentator. Roman Rosenbaum har påpekat att Otsukas generation var de som växte upp med bland annat Osamu Tezukas (1928 - 1989) manga, kritisk till krig och imperialism. Generationerna av människor som överlevt kriget använde bland annat popkultur för att kommunicera trauman till
efterkommande generationer. Otsuka har även manusförfattat manga som är mer ”realistiskt” historisk, och exempelvis innehöll en lång referenslista (Hokushin Denki). Matthew Penney menar att Hokushin Denki är didaktisk på samma sätt som hans akademiska verk, och påpekar att det även släpptes en roman och en facktext i samband med mangan. Hokushin Denki
5 använde enligt Penney fiktion som ett sätt att peka på det fiktiva i nationen Japans historia och projektet att skapa en enhetlig japansk historia och japansk identitet. Penney påpekar också att Otsuka kopplar institutionaliseringen av exempelvis historiska och folkloristiska studier till kolonialism och etnocentrism.10 Otsuka har alltså en historia av att kommentera både på samtiden och det förflutna både i sitt yrke som manusförfattare och i sina andra yrkesroller. Att han växte upp i generationen som tog del av kritik mot krig och japansk imperialism genom popkultur har antagligen påverkat hans ideologiska projekt. Det bör dock noteras att den väldigt nationalistiska mangaskaparen Yoshinoro Kobayashi - som bland annat anser att den japanska historieskrivningen och narrativ kring imperialismen är ”masochistiskt” och bara böjer sig efter Kinas och västvärldens narrativ - föddes 1953, så det går inte att dra hela generationen över en kam.11
BILD OTILLGÄNGLIG PÅ GRUND AV UPPHOVSRÄTTSLIGA SKÄL
Fig 2. Sidan 6-7 av Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. Kurosagi Livraison de Cadavres 16. Vanves: Pika Édition. 2015. Från vänster till höger syns Sasayama, Numata (i solglasögon), Makino (hukad), Yata med Kereellis, Sasaki (i glasögon) och Karatsu.
10 Rosenbaum, Roman. Reading Shōwa history through manga - Astro Boy as the avatar of postwar Japanese Culture. I Manga and the Representation of Japanese History. Rosenbaum, Roman (red.) s.40-59. New York: Routledge. 2013. s.40ff; Penney, Matthew. Making history - Manga between kyara and historiography.I Manga and the Representation of Japanese History. Rosenbaum, Roman (red.) s.146-170. New York:Routledge. 2013. s.161f
11 Shields, James Mark. ‘Land of kami, land of the dead’ - Paligenesis and the aesthetics of religious revisionism in Kobayashi Yoshinori’s ‘Neo-Gōmanist Manifesto: On Yasukuni’.Rosenbaum, Roman. I Manga and the Representation of Japanese History. Rosenbaum, Roman (red.) s.189-216. New York: Routledge. 2013. s.189
6
3. Forskningsläge
Som konstaterats av både Helena Magnusson, i hennes doktorsavhandling om de svenska barnseriernas historia, och av Nina Ernst, i hennes doktorsavhandling om svenska
självbiografiska serier, finns det knapphändig svensk forskning om tecknade serier.12
Magnussons avhandling kom ut 2005, och Ernst 2017, och under de tolv år som gått har viss svensk forskning tillkommit, men för forskning direkt relevant för denna studie är
internationella perspektiv mer givande. Magnussons avhandling öppnar däremot upp för metodologiska perspektiv på att analysera serier som källmaterial, vilket kommer diskuteras vidare i metodavsnittet.
Ett antal forskare har undersökt hur historiebruket i tecknade serier i olika delar av världen ser ut, och hur det kan reflektera sin samtid eller påverka åsikter hos sina läsare.
Timothy Nelson konstaterar i sin avhandling om amerikanska superhjälteserier att serier kan reflektera historiska skiften i attityd, och är produkter av både historien och sin samtid. 13 I Trapped in the Past: Anti-Semitism in Hergé’s Flight 714 konstaterar historikern Hugo Frey genom en undersökning av Hergés antisemitism att en serie, utan att utge sig för att vara politisk, ändå tydligt kan reflektera skaparens åsikter.14 Språkforskaren Clare Tufts har visat på hur barnserier i Frankrike under andra världskriget dels användes som propaganda och dels hur serierna faktiskt påverkade franska ungdomar, och hur det som blev den ”officiella” historien om Frankrikes motstånd till nazismen reflekteras i serier publicerade kort efter andra världskrigets slut, trots att serier publicerade under den tyska ockupationen hade mer skilda narrativ.15 Det Nelsons, Freys och Tufts forskning visar på är alltså att även skönlitterära - och inte bara (själv-)biografiska eller faktabaserade - serier kan reflektera både personliga och samhälleliga politiska och historiska åsikter, och dessutom möjligtvis bidra till att forma narrativen kring historiska händelser. Ovan nämnda forskare fokuserar på västerländskt källmaterial och generaliserar inte nödvändigtvis sina slutsatser, men det går att dra paralleller mellan deras forskning och undersökning av annat källmaterial.
12 Magnusson, Helena. Berättande Bilder - Svenska tecknade serier för barn. Diss., Stockholms Universitet. Göteborg: Makadam Förlag. 2005.s.15; Ernst, Nina. Att Teckna Sitt Jag – Grafiska Självbiografier i Sverige. Diss., Lunds Universitet. Malmö: Apart Förlag. 2017. s.20
13 Nelson, Timothy. America Dreaming After The Bomb: History and fantasy in Marvel Comics, 1961-1976. Diss., University of Hull. 2006. https://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?did=2&uin=uk.bl.ethos.440229 (Hämtad 2019-12-02) s.21f
14 Frey, Hugo. Trapped in the Past: Anti-Semitism in Hergé’s Flight 714. I History and politics in French-Language Comics and Graphic Novels. McKinney, Mark (red.). s.27-43. Jackson: university Press of Mississippi. 2008. s.40f 15 Tufts. Re-imagining Heroes/Rewriting History: The Pictures and Text in Children’s Newspapers in France 1939-45. 2008. S.51-59, s.64ff
7 Nissim Otmazgin pekar i Manga as ”Banal Memory” på att manga - och annan populärkultur - skapar och reproducerar historiskt minne, och hur manga-specifika koncept hjälper till att bygga nya historiska narrativ. Även Otmazgin påpekar att även den mest oskyldiga media för barn kan vara politiskt laddad och påverka åsikter och uppfattningar om omvärlden.16
Otmazgins forskning fokuserar dock till skillnad från denna uppsats på uttalat historiskt-tematisk manga, i betydelsen manga som utger sig för och främst handlar om att skapa ett historiskt narrativ, exempelvis samuraj-manga eller manga som ”bevisar” gamla japanska krönikor. Otmazgin skiljer också på serier som historisk källa, alltså källa till historiska händelser och attityder där man exempelvis skulle använda manga från krigstiden för att lära sig om krigstiden, och manga som historiografi, då man använder manga från en senare tid som återskapar det förflutna för att komma åt den senare tidens historiska diskurs.17
Roman Rosenbaum menar i sin forskning också att kampen om det historiska minnet, som underbygger våra identiteter, även sker på seriernas arena - särskilt eftersom serieläsning har ökat både i Asien och i västvärlden, vilket innebär att både forskare och lekmän måste förhålla sig till att kultur och lärande kanske inte längre är övervägande textbaserat.18 Rosenbaum har också bland annat argumenterat för att Osamu Tezukas Ambassador Atom kan läsas som ett uttryck för Tezukas egen komplicerade relation till amerikaner och den amerikanska kulturen.19 Eldad Nakar visar att manga med andra världskriget som huvudämne gått igenom ett antal svängningar, som kan kopplas till det övergripande historiska narrativet i samtiden då mangan publicerades. Nakar visar bland annat på hur 1950- och 60-talet såg mer nationalistiska narrativ, medan slutet av 60-talet och 70-talet presenterade en mer allvarsam bild av kriget som en hemsk period.20 Inte heller Nakar berör serier som inte har ett historiskt narrativ som huvudämne, eller serier som publicerats efter 1977.
Japanforskaren Raffael Raddatz har undersökt diskursen i mer samtida manga, i sin text om
Manga Kenkanryū (2005) av pseudonymen Sharin Yamano, vars plot handlar om hur
massmedia och vänsterpolitiska krafter ljuger om japansk-koreansk historia, och uttrycker starka anti-Korea-idéer. Verket ignorerar enligt Raddatz flera vittnesmål och andra dokument
16 Otmazgin, Nissim. Introduction: Manga as ”Banal Memory”. 2016. s.4f, s.13 17 Otmazgin, Nissim. Introduction: Manga as ”Banal Memory”. 2016.7ff
18 Rosenbaum. Redacting Japanese History: Ishinomori Shōtarō’s Graphic Narratives. 2016. s.97
19 Rosenbaum. Reading Shōwa history through manga - Astro Boy as the avatar of postwar Japanese Culture. 2013. s.47
20 Nakar, Eldad. Framing Manga: On Narratives of the Second World War in Japanese Manga, 1957-1977. I Japanese Visual Culture: explorations in the world of manga and anime. MacWilliams, Mark (red.). s.177-199. New York: M.E. Sharpe, Inc. 2008. s.195ff
8 som visar på hur koreaner behandlats av japanska staten under tiden kring andra världskriget, eller flyttar runt detaljer för att skapa en ny ”sanning” som passar det anti-koreanska
narrativet. Raddatz påpekar att det pågår en trend av nationalistisk historierevisionism i Japan och att Manga Kenkanryū kan placeras in i det sammanhanget, men också att uppståndelsen kring ett kontroversiellt verk och dess faktiska effekt på läsare eller samhället inte behöver vara proportionerliga till varandra. Även Rosenbaum har noterat att manga uttrycker både nationalistiska högerdiskurser och anti-krigsdiskurser.21
Rajyashree Pandey, lektor i asiatiska studier och specialist på medeltida japansk litteratur, argumenterar för att trots att skräck som genre i anime och manga är modern och influerad av (och har influerat) västvärldens skräcktradition vilar skräcken på andra kulturella och religiösa grunder i Japan. Pandey påpekar bland annat att den buddistiska religionen innebär en annan uppfattning av människans relation till världen och exempelvis djur i den än en judisk-kristen kontext.22 Pandey påpekar också att i japanska narrativ som är influerade av Buddhism, är människan inte nödvändigtvis i centrum versus exempelvis naturen, och döden är inte nödvändigtvis lika skrämmande eller slutgiltig eftersom att buddhism bjuder in till en annan förståelse av jaget, som någonting skiftande och metamorfoser mellan olika liv och
dödstillfället.23 Pandeys forskning kommer has i åtanke då materialet analyseras.
En genre som åtminstone kan sägas tangera skräck är Suehiro Maruos eroguronansensu (erotiskt-groteskt-nonsens). Maruos alternativa historia, Planet of the Jap, i vilken Japan under andra världskriget istället bombar och invaderar USA, har analyserats av historikern Peter Luebke och Rachel DiNitto, doktor i japansk litteratur. Genom att bland annat dra paralleller till popkultur som Apornas Planet och till nazistisk ideologi satiriserar Maruo Japans militär och imperialism, och använder våldsamma och obehagliga bilder för att illustrera hur även lyckad imperialism i grunden fortfarande är baserad på våld och förtryck. DiNitto och Luebke noterar dock att Maruos verk flirtar med en fetischisering av fascism och innehåller mycket överflödigt sexuella bilder; de jämför med hur Yoshinori Kobayashi har använt konventioner från pornografi då han avbildar kvinnor som tvingades arbeta som
21 Raddatz, Raffael. Hating Korea, hating the media - Manga Kenkanryū and the graphical (mis-)representation of Japanese history in the Internet age.I Manga and the Representation of Japanese History. Rosenbaum, Roman (red.) s.217-234. New York: Routledge. 2013. s.220-227; Rosenbaum. Introduction: The representation of Japanese history in manga. 2013. s.8
22 Pandey. Medieval Genealogies of Manga and Anime Horror. 2008. s.221ff 23 Pandey. Medieval Genealogies of Manga and Anime Horror. 2008. s.234f
9 prostituerade för japanska militären, för att undergräva legitimiteten i deras i verkligheten dokumenterade lidande. Maruos poäng riskerar enligt Luebke och DiNitto gå förlorad eftersom hans verk inbjuder till en likande voyeurism.24
Det finns en diskussion i forskningen om exakt hur mycket och hur olika former av popkultur påverkar läsare eller tittare, exempelvis Alexander Bukhs, universitetslektor i internationella relationer och expert bland annat på Japan, forskning som antyder att historisk manga kan möta skepsis just för att det är manga, men mycket tyder på att popkultur i olika grader har makten att både reflektera och skapa narrativ.25 Som bland annat Otmazgin och Rosenbaum påpekar kan serierna ses som ett uttryck för olika sorters minne. Tillräckligt med tidigare forskning även utöver deras, exempelvis Rachael Hutchinsons, lektor i japanska studier, konstaterande att Osamu Tezukas Hi no Tori bjuder in till reflektion över historia och minne,26 tyder på att manga eller serier med historiska teman kan vara ett uttryck för socialt minne eller historiskt minne, att det skulle bli överflödigt att göra ännu en sådan analys i följande text.
Med ovanstående forskning som bakgrund vill jag undersöka hur historia brukas i skräckserier som inte utger sig för att vara historiska; hur skräckgenren och utnyttjas av narrativet och historiebruket som läggs fram, och hur berättelsen är en produkt av sin författare och samtid. KCDS behandlar dessutom i vissa fall kontroversiella händelser i den japanska historien och kan därför även undersökas utifrån vilken ståndpunkt den tar till dessa händelser. Perspektiv bland annat på vissa genres, inklusive skräck, saknas i viss utsträckning. Gängse praxis i forskning om serier är att infoga bilder i den löpande texten, vilket kommer göras i den här uppsatsen.
24 DiNitto, Rachel, Luebke, Peter C. Maruo Suehiro’s Planet of the Jap - Revanchist fantasy or war critique? I Manga and the Representation of Japanese History. Rosenbaum, Roman (red.) s.81-101. New York: Routledge. 2013. s.82-94
25 Se ex: Ludvigsson. The Historian-Filmmaker’s Dilemma. 2003.
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:163796/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 2019-11-28) s.19ff; Rosenbaum, Roman. Introduction: The representation of Japanese history in manga. I Manga and the Representation of Japanese History. Rosenbaum, Roman (red.) s. 1-17. New York: Routledge. 2013. s.2; Bukh, Alexander.Decoding “Hate the Korean Wave” and “Introduction to China”: A Case Study of Japanese University Students. I Rewriting History in Manga – Stories For the Nation. Otmazgin, Nissim, Suter, Rebecca (red.). s. 133-150. New York: Palgrave Macmillan. 2016. s.141-148
26 Hutchinson, Rachael. Sabotaging the rising sun - Representing history in Tezuka Osamu’s Phoenix. I Manga and the Representation of Japanese History. Rosenbaum, Roman (red.) s.18-39. New York: Routledge. 2013. s.33
10
4. Material
Det valda källmaterialet är främst en japansk skräckserie, 黒鷺死体宅配便 (Kurosagi Shitai
Takuhaibin), eller The Kurosagi Corpse Delivery Service, hädanefter KCDS, volym 1-21,
först publicerade i Japan 2002-2016. KCDS är skapad av Eiji Otsuka (manus) och Housui Yamazaki (bild). Tecknade serier valdes för att trots att det finns en del forskning om dem, särskilt från de senare åren, noterar forskare ändå att det är ett underforskat område, särskilt med historiska perspektiv.27 Anledningen till att KCDS valdes är att det är en skräckserie som inte utger sig för att på något vis egentligen handla om historia - utan den utspelar sig allt som oftast i sin samtid - men den griper ändå tillbaka på historiska händelser. Den behandlar dessutom Enhet 731, vilken, till skillnad från massakern i Nanjing inte har nämnts explicit i någon av den tidigare forskningen. 28 Hur just skräckgenren och verk som inte utger sig för att vara någonting utöver underhållning använder historia är det intressanta i studien. På grund av min oförmåga att läsa japanska kommer främst den engelska översättningen användas.
Översättning innebär ofta lokalisering och en viss förskjutning av mening; som
mangaöversättaren Frederik L. Schodt påpekat var det för amerikaner inte bara texten som skulle översättas när manga - alltså serier från Japan - först exporterades. Även de japanska suffixen, som indikerar rangordning och relation till andra, Japan-specifika ord, svartvita bilder och läsordningen från höger till vänster var i olika grad främmande för en västerländsk publik. Anpassning till den amerikanska marknaden har bland annat inneburit att böcker spegelvänts, färglagts, att ljudeffekter redigerats från japanska till västerländska, att suffix har tagits bort och att fotnoter från översättare inkluderats i böckerna.29 Numera brukar böcker i västerländska översättningar inte spegelvändas eller färgläggas, utan publiceras svartvitt och läses från höger till vänster. I både tyska och amerikanska översättningar av manga lämnas suffixen allt oftare kvar, men romaniserade till exempelvis -chan och -san. Även
onomatopoeian, alltså ljudeffekterna, lämnas allt oftare orörda för att översättningen ska ligga så nära källmaterialet som möjligt.30
27 Se ex: Rosenbaum. Introduction: The representation of Japanese history in manga. 2013. s.1
28 Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. The Kurosagi Corpse Delivery Service 4. Milwaukie: Dark Horse Manga. 2007. s.78
29 Schodt, Fredrik L. Translator’s Note: Translating Manga. World Literature Today. March 2016.
https://www.worldliteraturetoday.org/2016/march/translating-manga-frederik-l-schodt (Hämtad 2019-11-28) 30 Jüngst, Heike. Manga in Germany – From Translation to Simulacrum. Perspectives, Vol 14, No. 4, 2007, s. 248-259, DOI: 10.1080/09076760708669042, s.249; Schodt, Fredrik L. Translator’s Note: Translating Manga. World Literature Today. March 2016. https://www.worldliteraturetoday.org/2016/march/translating-manga-frederik-l-schodt (Hämtad 2019-11-28)
11 I den engelska översättningen KCDS lämnas suffixen i texten ganska sällan (inkludering sker då översättaren eller redaktören anser att det är befogat, men det artiga -san ersätts oftast av engelskspråkiga Ms. eller Mr.), men böckerna läses från höger till vänster och den japanska onomatopoeian har lämnats kvar i bild.31 Dessutom kommer den engelska översättningen med ett antal fotnoter i slutet av varje bok, Disjecta Membra, i vilken redaktören och översättaren bland annat förklarar japanska kulturella företeelser, pekar på var de lokaliserat och översatt ordvitsar och liknande. Att Disjecta Membra dels gör översättningen relativt transparent, och dels förklarar en del av de fenomen som kräver förklaring för en västerländsk läsare men inte en japansk gör att denna översättning kan ge en fingervisning om vad den tilltänkta läsaren redan förväntas veta. Den engelska översättningen finns bara till 14 av 21 översatta volymer, och dessa 14 kommer utgöra fokus för undersökningen. Andra europeiska översättningar, som franska Kurosagi Livraison de Cadavres eller italienska Kurosagi Consegna Cadaveri är inte lika transparenta och saknar i stor utsträckning översättningsfotnoter och förklaringar till eller kommentarer på kulturella fenomen. Den franska översättningen kommer användas för referenser till volym 15-21. Det kommer också förekomma en kortare jämförelse med två andra manga, och de står inför liknande källkritiska problem kring översättningen.
Huruvida materialet är tendentiöst eller inte är en av de intressanta punkterna då historiebruk undersöks, varför traditionell källkritik blir svårapplicerad. Däremot kommer ett skönlitterärt verk med andra utmaningar; vi ser ett exempel i Volym 4 av KCDS. Kapitel 1 av Volym 4 handlar om en utomjording som vill återvända till rymden, vilket får en av karaktärerna att börja prata om Roswell-incidenten.32 En krasch av något slag skedde i Roswell 1947. Konsensus sedan dess är att det inte var utomjordingar, men karaktären fortsätter med konspiratoriska utläggningar kring mörkläggning av UFO-krascher.33Alltså krävs det att de historiska händelser som tas upp bekräftas i utomstående källor, i största möjliga mån akademiska källor, och att fakta sorteras bort från folklore, urbana legender och författarens egen fantasi. Dessutom krävs läsning kring den japanska, kulturella kontexten.
31 Se ex: Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. The Kurosagi Corpse Delivery Service 7. Milwaukie: Dark Horse Manga. 2008. s.139 där “Makino-chan” används i en konversation och har behållits i översättningen för att det
indikerar att personen mitt i konversationen blir mer familjär med Makino, då han har bytt från Makino-san till Makino-chan.
32 Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 4. 2007. s.23
33 Se ex: Broad, William. Wreckage in the Desert Was Odd but Not Alien. The New York Times. 1994-09-18. https://www.nytimes.com/1994/09/18/us/wreckage-in-the-desert-was-odd-but-not-alien.html (Hämtad 2019-11-27); Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 4. 2007. s.23
12 Media- och mangaforskaren Jaqueline Berndt har varnat för att inte göra för universella läsningar av manga när man forskar i en icke-japansk kontext, och även att inte anta att bara för att ett verk diskuteras i eller utanför Japan ska det nödvändigtvis anses som representativt för alla liknande verk. Hayao Miyazakis filmer, påpekar Berndt, antas utanför Japan
representera alla japanska animerade filmer, och att de ses av en homogen publik, trots att så inte är fallet. Berndt varnar för att studier av manga inte får bortse från att den japanska och västerländska sociala och kulturella miljön är olika och att hur vi konsumerar, väljer och kategoriserar media skiljer sig åt. Men hon påpekar också att västerlänningar ofta gör misstaget att separera manga från våra ”comics” eller ”bandes dessinées”, som om det inte skulle tillhöra samma medium, vilket gör att studier missar det som faktiskt är specifikt för manga inom mediet tecknade serier.34 I största möjliga mån kommer Berndts råd tas i aktning i undersökningen av källmaterialet.
Här bör noteras att KCDS har kategoriserats som shōnen eller seinen, och har alltså tonåriga pojkar eller vuxna män som den tilltänkta primära målgruppen, och innehåller genrespecifika troper.35 Vad som också bör noteras är att KCDS tillhör kategorin manga som har publicerats först i seriemagasin, ett kapitel i taget, en vanlig publiceringsform i Japan.36 Mellan att kapitlen publiceras vart och ett för sig och att de samlas i tankōbon (volymer) kan det hända att skaparna - precis som européer som exempelvis Hergé gjorde när hans strippar samlades i album - gör vissa ändringar i materialet, ibland av estetiska anledningar och ibland på grund av kontroverser. Exempel i KCDS finns, som den amerikanske redaktören påpekar,
exempelvis i utökat sidantal.37 Det är alltså samlingsvolymerna som analyseras, och materialet kan skilja sig något från den första, serialiserade versionen.
5. Metod
I Unflattening argumenterar konstkritikern och läraren Nick Sousanis för att orden, trots att de i västvärlden länge ansetts vara det, inte är givet viktigare eller bättre på att kommunicera än bilden. Sousanis påpekar att en serie läses både sekventiellt - som text - och att sidans -
34 Berndt. Considering Manga Discourse: Location, Ambiguity, Historicity. 2008. s.296ff
35 Berndt. Considering Manga Discourse: Location, Ambiguity, Historicity. 2008. s.299; Brienza, Casey. Manga is for Girls: American publishing houses and the localization of Japanese comic books. Logos. Vol. 22, No.4. 2011. s.41-53. DOI: 10.1163/095796512X625445. s.44f
36 Gravett. Manga - Sixty Years of Japanese Comics. 2004. s.13
37 Horn, Carl Gustav. I Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. The Kurosagi Corpse Delivery Service 12. Milwaukie: Dark Horse Manga. 2012. s.75, s.213f; Frey. Trapped in the Past: Anti-Semitism in Hergé’s Flight 714. 2008. s.28
13 bildens - komposition tas in i sin helhet på en gång. Serien, som medium, har därför möjlighet att kommunicera på sätt som bara bild eller bara text inte kan åstadkomma i sig själv.38
Serietecknaren och -teoretikern Scott McCloud har ökänt sagt ”The gutter plays host to much of the magic and mystery that are at the very heart of comics”. 39 Det McCloud menar är att kanalen, alltså utrymmet eller linjen mellan två rutor i en serie, är platsen där läsaren själv kopplar ihop rutorna med varandra (closure). En serietecknare behöver inte visa ett yxmord; det räcker med att visa en ruta med en arg yxmördare, och en ruta med ett onomatopoeiskt skrik – alltså en ljudeffekt - ut i natten. Läsaren konstruerar själv det som händer mellan dem. McCloud menar att låta läsaren till en så hög grad fylla i det osedda med sin egen fantasi är unikt för serier, och serier därför inte bör behandlas som en hybrid mellan grafisk konst och litteratur, utan som sitt eget medium. Dessutom kan serier uttrycka hur tid passerar inom en ruta genom att exempelvis ha flera pratbubblor, eller använda flera rutor för att belysa olika aspekter av ett enda ögonblick, i aspekt-till-aspekt-övergångar.40 Litteraturvetaren Nina Ernst påpekar att McCloud har ett icke-akademiskt förhållningssätt i sin diskussion - men att man ändå förhåller sig till hans teorier i och med att hans bok räknas som ett pionjärverk inom serieteori.41 Att vissa av McClouds poänger dessutom återfinns i mer akademiskt rigorösa texter - medieforskaren George Legrady påpekar exempelvis också att övergången mellan två rutor är ett viktigt moment i serieläsandet - gör att hans verk ändå har en viss legitimitet. Även serieteoretikern Thierry Groensteen påpekar att läsaren själv fyller i mellanrummet mellan rutor - om en karaktär skadar sig i en ruta och är hos läkaren i nästa fyller läsaren själv i vad som har hänt mellan dem. Även Ernst behandlar i sin forskning serier som ett medium, med särskild retorik och särskilda berättarstrategier.42 Groensteen menar också att rutorna, eller alla bilder i en serie, existerar i relation till varandra, i ikonisk solidaritet. En ruta förstås som narrativ genom sin sidoställning med andra rutor. Jaqueline Berndt påpekar hur en serie dels blandar text och bild, dels suddar ut gränsen mellan text och bild, då text i serier kan anta illustrerade kvalitéer.43
38 Sousanis, Nick. Unflattening. Diss., Columbia University. London: Harvard University Press.2015. s.54ff, s.62f 39 McCloud, Scott. Understanding Comics: the invisible art. New York: HarperCollins Publishers, 1994. s.66 40 McCloud. Understanding Comics. 1994. s. 67, s.79, s.92ff
41 Ernst. Att Teckna Sitt Jag – Grafiska Självbiografier i Sverige. 2017. s.28
42 Groensteen, Thierry. The System of Comics. Jackson: University Press of Mississippi. 2007. s.131; Legrady, George. Modular Structure and Image/Text Sequences: Comics and Interactive Media. I Comics Culture. Christiansen, Hans-Christian och Anne Magnussen (red.). s.79-90. Köpenhamn: Museum Tusculanum Press, University of Copenhagen. 2000. s.81f; Ernst. Att Teckna Sitt Jag – Grafiska Självbiografier i Sverige. 2017. s.23 43 Groensteen. The System of Comics. 2007. s.19ff, s.108; Berndt. Considering Manga Discourse: Location, Ambiguity, Historicity. 2008. s.298
14 En serie kan med andra ord inte behandlas bara som en bild, som man gör en traditionell bildanalys på - då en sådan bildanalys inte skulle ta i akt det som händer i kanalerna - eller som en litterär genre som analyseras litteraturvetenskapligt. Serier är ett eget medium, som kräver metodologi som tar det i beaktning. Gängse praxis är ofta att läsa serierna mot det teoretiska ramverk man valt; exempelvis använder Helena Magnusson i sin avhandling bland annat Groensteens seriesystem. Leticia Neri analyserar i sin doktorsavhandling serier mot historiskt kontext och teori kring humor och vad komiska serier i sådant fall säger om sin samtid.44 Likt Magnusson och Neri kommer serier i denna uppsats analyseras mot ett teoretiskt ramverk. Även i denna uppsats kommer serierna läsas och analyseras dels mot ett historieteoretiskt ramverk, som detaljeras i teoriavsnittet samt mot tidigare forskning kring de faktiska historiska händelserna, dels mot ett serieteoretiskt ramverk.
Groensteens teorier kan användas som en metod för att analysera var och hur en serie skapar mening. Bland annat ”tressage”, ”sammanflätning” i Magnussons svenska översättning,45 som kommer användas här, som utgör en ”serie” (alltså sammanlänkade bilder utan
nödvändigt narrativ, inte en tecknad serie) i det sekventiella narrativet. Sammanflätningen är alltså inte heller nödvändig i ett grafiskt narrativ. Sammanflätningen kan ske på samma sida, och vara samtidigt överblickbar, eller på olika sidor, och vilka rutor som helst kan tematiskt sammanflätas. Groensteen menar också att en serie har sites privilégiés, exempelvis första och sista rutan i ett kapitel eller i ett album. Dessa sites privilégiés är också troligare att vara där sammanflätningen sker. Groensteens på sammanflätning på sites privilégiés är första och sista sidan av Hergés Coke en Stock, när vi i första rutan ser texten FIN, och i sista texten
START.46 Magnusson lägger till Groensteens lista på sites privilégiés även omslagsbild och titel. 47 Jag skulle vilja påpeka att även mittuppslag bör anses vara en site privilégié.
Genom att undersöka exempelvis vart sammanflätning i en tecknad serie sker, och vilka rutor eller teman som därigenom blir viktiga, eller vad som placerats på sites privilégiés, kan serien analyseras.
44 Magnusson. Berättande Bilder - Svenska tecknade serier för barn. 2005 s.42ff; Neria, Leticia. Humour As Political Resistance and Social Criticism: Mexican Comics and Cinema. Diss., University of St. Andrews. 2012. https://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?did=1&uin=uk.bl.ethos.558114 (Hämtad 2019-11-28)
45 Magnusson. Berättande Bilder. 2005. s.43
46 Groensteen. The System of Comics. 2007. s.146f, s.148ff 47 Magnusson. Berättande Bilder. 2005. s.46
15 I någon mån används dock bildanalys vid undersökning av det visuella innehållet i rutorna. Man identifierar de olika bildelementen för att sedan sammanställa dem till en enhet. Genom att ta fasta på detaljer, som ofta är meningsskapande enheter i bilder, blir analysen mer
komplett. För att analysera en serie bör ikonografisk bildanalys användas, alltså att man tolkar bilden som bärare av ett budskap. För att analysera bilden krävs att man först beskriver den, sedan analyserar, och slutligen tolkar den genom att placera in den i sin kontext.48 I avseende till serier krävs att man har de andra rutorna i avseende, exempelvis i fall där en bakgrund saknas i en ruta men det är underförstått att karaktärerna är kvar i samma rum som innan, även utan bakgrunden, eller i den narrativa relationen mellan rutorna som beskrivs ovan. Rutan kan inte lyftas ur serien och analyseras bara för sig själv. Dessutom måste den kulturella kontexten serien kommit till i, och de kroppsspråk och gester som kommer med den, tas i aktning.
6. Teoretiska perspektiv och begrepp 6.1 Vad menas med historiebruk?
Peter Aronsson beskriver historiekultur som bland annat källor, artefakter och påståenden med referenser till det förflutna och som möjliggör att binda samman det förflutna med nutid.
Historiebruk är att aktivera historiekultur och därigenom skapa mening. Historiemedvetande
är uppfattning ”om sambandet mellan dåtid, nutid och framtid som styr, etableras och reproduceras i historiebruket”, alltså ”ett visst urval av historiekulturen iscensätts i ett
historiebruk och formerar ett historiemedvetande”.49 Hur historia brukas och vad som väljs ut är alltså meningsskapande, och historiebruk innebär de delar av historiekulturen man
använder för att skapa ett historiemedvetande.
Klas-Göran Karlsson menar att historiebruket har en instrumentell aspekt; alltså att man gör bruk av historia för att nå vissa bestämda mål. Karlsson menar också exempelvis att ett historiebruk nära knutet till minnen och erfarenheter (som placerar brukaren i ett vi) ökar i tider av osäkerhet - alltså är historiebruket påverkat av sin samtid - och att historia kan brukas för att skapa upprördhet, på ett moralisk sätt vända sig mot en maktutövning som varit eller uppfattas som brutal.50 Det är därför av intresse att undersöka varför vissa historiska händelser lyfts i en skräckserier - är de menade att uppröra, och i sådant fall uppröra vem?
48 Eriksson, Yvonne. Bildens Tysta Budskap. 2:a upplagan. Lund: Studentlitteratur. 2017. s.37, s.69f 49 Aronsson, Peter. Historiebruk - att använda det förflutna. Lund: Studentlitteratur. 2004. s.17f
50 Karlsson, Klas-Göran, Zander, Ulf (red.). Historien är Närvarande - historiedidaktik som teori och tillämpning. Lund: Studentlitteratur. 2014. s.70ff
16
6.2 Rüsens berättelser
Historieteoretikern Jörn Rüsen argumenterar för att “historier är berättelser om mänskliga handlingars tidsförlopp”, och vidare att berättelser används av handlande subjekt för att orientera sig i tiden. Genom att blicka till det förflutna försöker man tolka och förstå samtiden och framtiden. Berättelser förmedlar, enligt Rüsen, både fakta och normer; de kan berätta både hur något blev så och inte så, och hur någonting borde bli. Vidare menar Rüsen att det finns olika typer av fakta- och normförmedlande berättelser.
Traditionella berättelser beskriver någonting förflutet som en tradition verksam i nutiden;
alltså exempelvis genealogier som legitimerar varande härskares anspråk på tronen. Rüsen räknar till traditonella berättelser alla berättelser som vill förstärka rådande normer och normsystem, vilket de gör genom att påminna om hur rådande system blev gällande. Hit hör också framställningar av historisk utveckling som normativt hävdar att att återvända till tiden innan utvecklingen innebär oönskad tillbakagång.51
Exemplariska berättelser framställer förflutna händelser på ett sådant sätt att det från dem går
att härleda allmänna handlingsregler. Exemplariska berättelser är också legitimerande av normers giltighet, och de man använder för att bedöma huruvida ett handlande är rimligt eller inte. ”Minnet” av lyckade respektive misslyckade försök att förverkliga avsikter agerar som en guide. Som exempel pekar Rüsen bland annat på Machiavellis Discorsi, vilken använder Livius historiska framställning för att skriva regler om politik.52
Kritiska berättelser är berättelser som framställer tidigare handlingsförlopp som ursprung till
normer och normsystem, men som problematiserar normernas giltighet. De pekar på avvikande historiska erfarenheter, för att förstärka tvivlet på rådande normer. De påpekar exempelvis hur vissa situationer borde ha varit på ett annat sätt om rådande normer hade påverkat dem. Som exempel ger Rüsen historieskrivning som motiverar kravet på deltagande från de som hittills varit utestängda från makten; alltså exempelvis Upplysningens
historieskrivning.53
51 Rüsen, Jörn. Berättande och Förnuft - Historieteoretiska Texter. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB. 2004. s.61ff
52 Rüsen. Berättande och Förnuft - Historieteoretiska Texter. 2004. s.63 53 Rüsen. Berättande och Förnuft - Historieteoretiska Texter. 2004. s.63f
17 I genetiska berättelser minns det tidigare handlandet som en förändring som har lett till utgångsvillkoren för dagens handlande. Genetiska berättelser kan rekonstruera uppkomsten av dagens sociala system som en riktad process - om en handling är riktig eller inte beror på om den passar in med en viss riktning av samhällsutvecklingen. Rüsen pekar exempelvis på framstegsbegreppet som en sådan riktningsangivelse. Rüsen pekar på hur genetiska berättelser återfinns då det förflutna erinras i avsikten att påpeka att nutiden är förmögen till och behöver förändring.54
De berättelser Rüsen pekar är historieskrivning som med olika strategier gör anspråk på en sanningshalt av en eller annan grad, vilket skönlitteratur inte gör. Däremot, som Ludvigsson påpekat, nås allmänheten oftare av populärkulturella framställningar av historia. Även Rüsen påpekar att det inte bara är vetenskapliga institutioner utan också museum och massmedier som är en del av den övergripande kategorin ”historiekultur”. 55 Därför bör det även i en skönlitterär framställning av historia åtminstone i vissa fall gå att undersöka vilken typ av berättelse som läggs fram, och därför vilka intentionerna bakom berättelsen är.
6.3 Bourdieu och perspektiv på skräck
Filmkritikern Robin Wood argumenterar för att skräck ger uttryck för det som är undertryckt i ett samhälle eller en kultur, genom att låta ”monstret” representera det som kulturen anser vara Den Andre eller Den Onde. I ett patriarkalt eller monogamt samhälle innebär det att monstret i skräck kan representera exempelvis kvinnlighet, eller bisexualitet; det första ett hot mot maskulinitetens dominans, det andra ett hot mot myten ”den enda, rätta partnern”. 56 Ett liknande konstaterande kring att skräck straffar de som överskrider gränser har gjorts av Philip Smith och Michael Goodrum i en artikel om 50-talets moralpanik kring tecknade serier.57 Som Simon Haynes har påpekat innebär detta att besegrande av monstren, enligt Woods teori, innebär ett bekräftande av att Den Andre är ond och förstärker rådande
strukturer. Haynes påpekar att monstren, för Wood, representerar det som ligger utanför doxa,
54 Rüsen. Berättande och Förnuft - Historieteoretiska Texter. 2004. s.64
55Rüsen. Berättande och Förnuft - Historieteoretiska Texter. 2004. s.65ff, s.150f; Ludvigsson. The Historian-Filmmaker’s Dilemma. 2003. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:163796/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 2019-11-28) s.15ff
56 Wood, Robin. The American Nightmare – Horror in the 70s. I Horror, The Film Reader. Jancovich, Mark (red.). s. 25-32. London: Routledge. 2002. s.26ff
57 Goodrum, Michael, Smith, Philip. “Corpses … Coast to Coast!” Trauma, gender, and race in 1950s horror comics. Literature Compass. Vol. 14 No. 9. 2017. e12404 https://doi.org/10.1111/lic3.12404 s.11
18 och att doxa alltså bekräftas genom skräck.58 Doxa används enligt Pierre Bourdieus definition: Bourdieu menar att doxa är det som tas för givet, alltså de oskrivna regler eller gränser som finns inom en viss grupp eller ett visst samhälle. Bourdieus doxa kommer i enlighet med Wood användas för att analysera vad besegrandet av ”monstret/skurken” innebär i källmaterialet. Som demonstrerats i forskningsläget finns skilda narrativ kring vissa av händelserna som skildras i källmaterialet i denna uppsats måste det läsas som inte nödvändigt representativt för en hel kultur, utan för en grupp inom den övergripande kulturen. Bourdieu menar förvisso att doxa är just det i ett samhälle som inte ifrågasätts, men samtidigt att i exempelvis ett klassamhälle - där indelning i klasser är doxa - är det i underklassers intresse att tänja på doxas gränser, ändå måste innebära att doxa i någon mån kan diskuteras och därför bör applikationen beskriven ovan fungera för att förklara hur att ett monster eller en skurk besegras bekräftar vissa värden eller idéer i ett samhälle.59
6.4 Förslag till begrepp kring historiebruk i serier
Benoît Peeters har föreslagit att sidlayouten i en serie kan vara konventionell, eller som Groensteen föreslår, regelbunden (när layouten är i ett strikt konstant format), dekorativ (där estetiken står över andra layout-funktioner), retorisk (då layouten anpassar sig efter det som händer i rutorna) och produktiv (där organiseringen av sidan verkar diktera berättelsen). 60 Jag skulle vilja föreslå att användning av historia i serier kan kategoriseras på ett liknande sätt; exempelvis är shōjo - manga för flickor- från 70-talet, känd för att utspela sig i ett sorts fantasi-historiskt Europa och fungerande som en drömsk lekplats för fantasin.61 Att använda en sorts påhittad ”historisk” miljö som bakgrund för en berättelse utan historisk grund är ett uppenbart annorlunda sätt att använda historia än (själv-)biografier som Art Spiegelmans
Maus, om hans pappas upplevelser under andra världskriget. I shōjo handlar den europeiska,
”historiska” miljön om att vara estetiskt tilltalande och inte faktiskt historiskt berättande, och är alltså dekorativ. I Maus styr ett faktiskt historiskt narrativ berättelsen, och är alltså
produktivt. Historia används alltså, precis som sidlayouten, inte alltid på samma sätt i serier.
58 Haynes, Simon. Narrating Horror: the horror film as a cultural construct. Diss., Keele University. 1997. https://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?did=3&uin=uk.bl.ethos.242287 (Hämtad 2019-12-05) s.3f
59 Bourdieu, Pierre. Outline of a Theory of Practice. Cambridge: Cambridge University Press. 1977. s.166ff 60 Peeters, Benoît, i Groensteen. The System of Comics. 2007. s.93.
61 Heinze, Ulrich. Making history herstory: Nelson’s son and Siebold’s daughter in Japanese shōjo manga I Manga and the Representation of Japanese History. Rosenbaum, Roman (red.) s. 102-120. New York: Routledge. 2013. s.103
19
7. Analys
I följande del kommer materialet analyseras. Referenser till historia kommer undersökas och fakta bekräftas i annan litteratur, för att sortera ut fakta från skönlitteratur. Episoderna av serien kommer också undersökas mot det teoretiska ramverket och sin egen historiska kontext.
7.1 Andra världskriget och andra kinesisk-japanska kriget
Många av de historiska referenserna i KCDS handlar om olika aspekter av Japans deltagande i andra världskriget (1939-1945) eller andra kinesisk-japanska kriget (1937-1945). Nedan följer en analys av de delar av serien som behandlar denna tidsperiod.
7.1.1 Enhet 731
Volym 4 är en av de första gångerna KCDS explicit kommenterar historia. Kapitlet inleds med att huvudpersonerna besöker en utställning av plastinerade kroppar. Plastinering är en i vår värld, och inte bara serien, verklig process som innebär att kroppar bevaras genom att behandlas med plast och ställs ut i exempelvis utbildande syfte. Tysken Gunter von Hagens utställning Body World har turnerat internationellt, och kropparnas ursprung har ifrågasatts av den tyska tidningen Der Spiegel.62 Dessa verkliga kontroverser tangeras av narrativet i KCDS. Karatsu får en känsla av att de plastinerade kropparna på utställningen de ser inte kommer från frivilliga, och Kurosagi-medlemmarna plus Sasayama (som kan mandarin) åker till Kina för att undersöka Nunokusa Biological Preservation Research Facility, där kropparna kom ifrån. Adressen leder dem till Enhet 731s gamla lokaler. Karatsu och Numata frågar vad Enhet 731 var, och en frustrerad Sasayama skäller ut dem för att de inte känner till den, innan han förklarar att det var en militär forskningsenhet i ockuperade Kina, där japaner under ledning av Shiro Ishii experimenterade med biologisk krigföring på sina fångar. Sasayama avslutar med att säga ”Of course, now that they’re teaching ‘patriotism’ in the schools again, maybe it
wasn’t in your history books.” 63 Senare blir Makino kidnappad av de som faktiskt driver Nunokusa-faciliteten, och tagen till den verkliga adressen. Herr Nunokusa möter dem, och förklarar att efter andra världskrigets slut gjorde hans och andras förfäder upp
62 Se ex: Röbel, Sven, Wasserman, Andreas. LEICHENHANDEL: ”Russische Kadaver“. Der Spiegel. 2004-03-01. https://www.spiegel.de/spiegel/print/d-30090482.html (Hämtad 2019-12-10); SVT Nyheter Utrikes.
Plastination gör döden till konst. 2006-11-17. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/plastination-gor-doden-till-konst (Hämtad 2019-12-10)
20 överenskommelser, precis som nazist-vetenskapsmännen, så att de kunde fortsätta Enhet 731s arbete, vilket Nunokosa och deras barnbarn nu gör. Karatsu svarar allvarsamt ”It’s because of
people like you that suffering continues even after a war ends”.64 Nunokusa bestämmer sig sedan för att han ska plastinera Makino, medan han låser in övriga huvudpersoner. Karatsu återupplivar tillfälligt alla lik i byggnaden, för att rädda henne och sina andra vänner. Liken dödar Nunokusa och övriga närvarande arvingar till Enhet 731, och bränner sedan ned
byggnaden, för att få frid. Den sista rutan, en site privilégié, visar den brinnande byggnaden.65 Läsaren ska alltså lämnas med bilden av att Nunokusa besegras och Enhet 731 slutligen förstörs, vilket bekräftar doxan att de straffas för att ha begått felaktiga handlingar.
BILD OTILLGÄNGLIG PÅ GRUND AV UPPHOVSRÄTTSLIGA SKÄL
Fig 3. Sidan 78 av Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. The Kurosagi Corpse Delivery Service 4. Milwaukie: Dark Horse Manga. 2007. Sidan läses från övre högra hörnet till nedre vänstra hörnet. Sasayama förklarar Enhet 731.
64 Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 4. 2007. s.82ff, 88ff 65 Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 4. 2007. s.93-108
21 Nunokusa och de levande liken som tar hämnd på honom är uppenbara produkter av Otsukas och Yamazakis fantasi, men Sasayamas fakta är tagna från verkligheten. Enhet 731 var en militärenhet ledd av Shiro Ishii, och de utförde bland annat dissekering av sina offer medan de fortfarande levde och infekterade dem med olika sjukdomar. Ofta rörde det sig om kinesiska fångar. Enhet 731 hävdade att offren var politiska fångar, men det fanns barn bland dem. Nunokosas jämförelse med nazi-vetenskapsmännen är inte heller tagen ur luften; USA bytte även immunitet för ledare inom Enhet 731 mot information om deras experiment. Det har även noterats att Enhet 731s aktiviteter inte är lika välkända som exempelvis Massakern i Nanjing.66 Även den amerikanske redaktören för KCDS, Carl Gustav Horn, noterar anekdotiskt att han inte sett Enhet 731 omnämnas i en manga innan.67
Episoden bekräftar att Enhet 731 – genom att straffa dess påhittade arvingar - var de som agerade fel, och genom att de dödas av sina egna offer skipas rättvisa. Läsaren får se hur Nunokusa, som tycks sakna empati och ånger för det han gjort och bara anser att det är bra affärer som han är nöjd med, påbörjar att faktiskt dränera Makinos blod.68 Då hon är en av huvudkaraktärerna och ”god” är det uppenbart att Nunokusa representerar de onda.
Berättelsen argumenterar för doxan att krig bör undvikas, då de orsakar mänskligt lidande, exempelvis enligt Karatsus kommentar ovan. Fotnoterna innehåller inget om att något särskilt skulle ha skrivits om för den amerikanska publiken, utan utvecklar främst kring den historiska bakgrunden. Episoden innehåller också vad som kan läsas som direkt kritik mot rörelsen för reform av historieböcker i Japan, som särskilt tonar ned japanska militärens krigsbrott under andra världskriget. I fallet Atarashii Rekishi Kyōkasho (2001) även censureras även den japanska civilbefolkningens lidande genom att inte ange dödsantal för bombningarna av Hiroshima och Nagasaki, och har anklagats för att försöka ”städa upp” kriget för att kunna försvara ny militarisering.69 Volym 4 av KCDS publicerades först i Japan 2004, och serien hade innan dess gått i magasin, vilket placerar publiceringen nära i tid till Atarashii Rekishi
Kyōkashos publicering, 2001. Under mitten av 90-talet användes oftast böcker som beskrev
bland annat Enhet 731, vilket ledde till att Atarashii Rekishi Kyōkasho o Tsukuru Kai
66 Pawlowicz, Rachel, Grunden, Walter E. "Teaching Atrocities: The Holocaust and Unit 731 in the Secondary School Curriculum." The History Teacher. Vol. 48. No. 2. 2015.s.271-294. www.jstor.org/stable/43264405. (Hämtad 2019-12-10) s. 272f; Hickey, Doug; Li, Scarllet Sijia; Morrison, Celia; Schulz, Richard; Thiry, Michelle; Sorensen, Kelly. Unit 731 and Moral Repair. JOURNAL OF MEDICAL ETHICS. Vol. 43 No. 4. 2017. S.270-276. DOI:10.1136/medethics-2015-103177 s.270f
67 Horn, Carl Gustav. I Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 4. 2007. s.214 68 Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 4. 2007. s.90
22 formades, för att visa en mer ”positiv” sida av Japans historia. Enligt Kathleen Woods
Masalski ledde Atarashii Rekishi Kyōkasho till internationella kontroverser, och kommunala och statliga skolor i bokvalet inför 2002 valde att inte använda den.70 Dock har exempelvis historikern Emer O’Dwyer beskrivit klimatet under 2000-talet i Japan som ett av ”konservativ revisionism”, 71 så att Sasayama uttryckligen kritiserar skolböcker och en patriotism som censurerar den japanska militärens handlingar är antagligen inte en slump. KCDS målgrupp är som sagt dessutom läsare i ungefär gymnasie- eller universitetsålder, och som berörs av skolboksreformer.
Episoden med Enhet 731 kan, samtidigt som den ställer sig kritisk mot en samtida företeelse, läsas som Rüsens exemplarisk, alltså förstärkande av en existerande norm - vi är emot krig och mänskliga experiment, för att krig och mänskliga experiment innebär att människor utnyttjas och lider; detta får inte hända igen. Genom att konfrontera läsaren med att en av huvudpersonerna riskerar att råka ut för samma öde som Enhet 731s offer trycker Otsuka och Yamazaki på att skräcken, och skurken, i det här fallet inte är de vandrande liken - som dödar Nunokusa och räddar huvudpersonerna - utan Nunokusa som bevarat Enhet 731s osmakliga arv.
Det bör dock noteras att i scenen med Nunokusas experiment visas Makino naken, i
helkropp.72 Även om bilden inte drar från en nödvändigtvis pornografisk tradition är detta inte den enda instansen då kvinnorna i serien överflödigt visas nakna i en utsatt situation. Volym 18 innehåller exempelvis en episod i vilken Sasaki istället blir kidnappad av en galen doktor, och ett av kapitlens titelsidor visar henne i pinup-stil, omgiven av skalpeller och sprutor. Även senare i kapitlet ser vi henne avklädd och fastspänd i en stol.73 Som DiNitto och Luebke noterar kring Suehiro Maruos manga finns det i KCDS fall en risk att seinen-genrens
konventioner kring att sexualisera kvinnliga karaktärer i vissa fall distraherar från det faktiska budskapet kring att situationerna de utsätts för är negativa och obehagliga.74 Den japanska kulturforskaren Kanako Shiokawa har noterat att även om representationer av kvinnor i
70 Woods Masalski, Kathleen. Examining the Japanese History Textbook Controversies. Japan Digest. November 2001. https://fsi-live.s3.us-west-1.amazonaws.com/s3fs-public/textbook.pdf (Hämtad 2019-12-15)
71 O’Dwyer, Emer. Heroes and Villains: Manchukuo in Yasuhiko Yoshikazu’s Rainbow Trotsky. I Manga and the Representation of Japanese History. Rosenbaum, Roman (red.) s. 121-145. New York: Routledge. 2013. s.137 72 Otsuka, Yamazaki. The Kurosagi Corpse Delivery Service 4. 2007. s.93ff
73 Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. Kurosagi Livraison de Cadavres 18. Vanves: Pika Édition. 2017. s.81, s.122-135 74 DiNitto, Luebke, Peter C. Maruo Suehiro’s Planet of the Jap - Revanchist fantasy or war critique? 2013. s.82-94
23 manga för män har utvecklats från enbart ”dekorativ” till att kvinnorna i någon mån agerar som männens kollegor (vilket ofta är fallet i KCDS där Makino och Sasaki har personligheter och ibland drivande roller), förekommer det ändå ofta en sexualisering av de kvinnliga karaktärerna, vilket är fallet i KCDS, och vilket riskerar att distrahera från eller förvirra det faktiska meddelandet skaparna vill förmedla.75
BILD OTILLGÄNGLIG PÅ GRUND AV UPPHOVSRÄTTSLIGA SKÄL
Fig. 4 samt fig. 5. Sidan 81 av Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. Kurosagi Livraison de Cadavres 18. Vanves: Pika Édition. 2017, respektive ruta från sidan 98 av Otsuka, Eiji, Yamazaki, Housui. The Kurosagi Corpse Delivery Service 4. Milwaukie: Dark Horse Manga. 2007. Notera att både Sasaki och Makino visas nakna i obehagliga situationer, Sasaki i en sexuell pose. Jämförbar sexualisering av de manliga karaktärernas nakna kroppar saknas.
7.1.2 Massakern i Nanjing
Volym 5 inleds med en berättelse om en gammal man som dör på ett ålderdomshem. Sasayama ber KCDS att hitta hans familj, så att kommunen inte behöver ta hand om hans
75 Shiokawa, Kanako. Cute but Deadly: Women and Violence in Japanese Comics. I Themes and Issues in Asian Cartooning: Cute, Cheap, Mad and Sexy. Lent, John A. (red.). s.93-121. Bowling Green: Bowling Green State University Popular Press. 1993. s.109ff
