6.1 Anmälan av avhjälpande
Med avhjälpande avses utredning, efterbehandling och andra åtgärder för att av- hjälpa en föroreningsskada eller en allvarlig miljöskada, se 10 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken i dess lydelse efter den 31 juli 2007.300 Anmälningsskyldighet-
en enligt 28 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd avser endast föroreningsskador. Vid allvarlig miljöskada finns en skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten enligt 10 kap. 12 och 13 §§ miljöbalken (se avsnitt 9.3).
Anmälningsplikten omfattar endast avhjälpandeåtgärder. Om det i samband med exempelvis schaktning för en ledning i förorenad mark blir nödvändigt med av- hjälpandeåtgärder, bör anmälningsplikt för avhjälpandeåtgärderna som huvudregel föreligga. Om en schaktning görs genom ett område som visar sig vara förorenat, och denna inte har föregåtts av en anmälan enligt 28 §, gäller dock alltid underrät- telseskyldigheten301 (se avsnitt 5.11). Försiktighetsåtgärder kan då krävas av till-
synsmyndigheten enligt de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken.302
Anmälningsplikt gäller även då avhjälpande ska genomföras i samband med explo- atering av en fastighet. Anmälningsplikten bör sannolikt även omfatta utredningar eftersom dessa ingår i definitionen på avhjälpande. Om risken för spridning eller
300 SFS 2007:660.
301 10 kap. 11 § miljöbalken (SFS 2007:660). 302 2 kap. 3 § miljöbalken.
28 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Det är förbjudet att utan anmälan till tillsynsmyndigheten vidta en avhjälpandeåtgärd med anledning av en föroreningsskada i ett mark- eller vattenområde, grundvatten, en byggnad eller en anläggning enligt 10 kap. miljöbalken, om åtgärden kan medföra ökad risk för spridning eller exponering av föroreningarna och denna risk inte bedöms som ringa.
Första stycket gäller inte i fråga om områden som blivit förklarade som miljöriskom- råden enligt 10 kap. 15 § miljöbalken.
Beträffande anmälan enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i 20-25§§. För- ordning (2007:735).
exponering av föroreningarna anses som ringa behöver avhjälpandet dock inte anmälas. Endast i undantagsfall bör risken vara att betrakta som ringa. Även in-situ behandling och övertäckning av föroreningar är som huvudregel anmälningsplik- tigt. Bestämmelsen om anmälningsplikt är straffsanktionerad.303
En anmälningspliktig verksamhet får påbörjas tidigast sex veckor efter det att an- mälan har gjorts om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat.304 En anmä-
lan ska vara skriftlig och ges in i två exemplar.305 Anmälan ska innehålla de upp-
gifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma åtgärdens art, omfattning och miljöeffekter.306
Vidare ska en anmälan i den utsträckning det behövs innehålla en MKB enligt 6 kap. miljöbalken.
6.2 Tillstånds- eller anmälningsplikt enligt
miljöbalken i övrigt
6.2.1 Miljöfarlig verksamhet - avfallsanläggningar m.m.
Regeringen har i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd föreskrivit anmälnings- respektive tillståndsplikt för avfallsanlägg- ningar och användning av avfall för anläggningsändamål.
Genom ändring307 i bilagan den 1 januari 2008 har det öppnats möjligheter att via
ett anmälningsförfarande utföra behandling av uppgrävda förorenade massor på den plats där de uppkommit, punkt 90.370. Sådan behandling var tidigare i princip alltid tillståndspliktig. Anmälningsförfarandet förutsätter dock att:
• anläggningen finns på platsen under högst en tolvmånadersperiod • behandlingen inte innebär någon form av deponering på platsen.
Om syftet är att använda de renade massorna till återfyllnad inom det område som efterbehandlas är det ett led i saneringen och räknas inte som deponering. Om åter- fyllnad av renade massor däremot utförs i syfte att bortskaffa avfall räknas det som deponering och är därmed tillståndspliktigt. Om massorna används för anlägg- ningsändamål kan också verksamheten vara tillstånds- eller anmälningspliktig,
303 29 kap. 4 § miljöbalken.
304 9 kap. 6 § fjärde stycket miljöbalken.
305 25 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. 306 25 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. 307 SFS 2007:674.
enligt punkterna 90.130 alternativt 90.140 i bilagan till förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. För ytterligare vägledning och information se Naturvårdsverkets handböcker om deponering av avfall (2004:2), mottagnings- kriterier för avfall till deponi (2007:1) och återvinning av avfall i anläggningsar- beten (2010:1).
Behandling av uppgrävda förorenade massor enligt ovanstående ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 21 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälso- skydd. Avhjälpandeåtgärden i sig ska även anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 28 § samma förordning. Dessa båda anmälningar kan i lämpliga fall göras i samma dokument.
Begreppet anläggning i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd avser många olika sorters verksamheter och vad som ska anses utgöra en anläggning måste därför bestämmas med hänsyn till den enskilda verksamhetens art. Enbart det förhållandet att en verksamhet har bedrivits med viss varaktighet medför inte att en anläggning har inrättats.308 För att det ska vara fråga om en an-
läggning krävs att åtminstone någon åtgärd av teknisk natur har vidtagit för att möjliggöra verksamheten.309 Miljööverdomstolen har ansett att en verksamhet som
bestod av yrkesmässig insamling av avfall som förts för mellanlagring till en sär- skild plats inom ett industriområde och som hade en delvis hårdgjord yta och var inhägnad skulle betraktas som en anläggning för mellanlagring.310 Deponering
omfattas av deponeringsförordningen (2001:512). Eftersom deponeringsförord- ningen innehåller krav av teknisk natur krävs någon form av anläggning och verk- samheten omfattas därmed av FMH-bilagan.
Vid bestämmande av vilka verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga är även definitionen av deponi respektive behandling av intresse.
Enligt 5 § avfallsförordningen (2011:927) avses med deponi upplagsplats för av- fall. Som deponi anses inte en plats eller anläggning där avfall
1) omlastas för att beredas för vidare transport till en annan plats där det ska återvinnas, behandlas eller bortskaffas
2) lagras innan det återvinns eller behandlas, om lagringen sker för en kor- tare period än tre år, eller
3) lagras innan det bortskaffas, om lagringen sker för en kortare period än ett år.
308 Miljööverdomstolens dom 2002-05-13 i mål M 768-01 (MÖD 2002:36). 309 Miljööverdomstolens dom 2005-07-21 i mål M 3195-04 (MÖD 2005:37). 310 Miljööverdomstolens dom 2004-11-19 i mål M 7488-03 (MÖD 2004:59).
Enligt 14 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall avses med behand- ling användning av fysikaliska, termiska, kemiska eller biologiska metoder, inklu- sive sortering, som ändrar avfallets egenskaper så att dess mängd eller farlighet minskas, hanteringen underlättas eller återvinning gynnas.
I Naturvårdsverkets allmänna råd (2004:14) till avfallsförordningen avseende far- ligt avfall finns som allmänt råd till bilaga 4 och 5 en definition på lagring och mellanlagring: