Anonymitetens betydelse för socialisering på Internet är något förbryllande och flersidig. Det är inte alltid självklart att anonymitet är önskvärt i de sociala interaktionerna på Internet om vi ska utgå ifrån olika synpunkter som framgår i olika forskningsresultat.
Ett antagande är att känslan av anonymitet har stor betydelse för interaktioner på Internet. Forskning kring sociala relationer på Internet har i många sammanhang cirklat kring anonymitetens betydelse för de handlingar man involverar sig i på Internet och hur man väljer att förhålla sig i sociala situationer, interaktivt såväl som statiskt.
Tre olika forskningsperspektiv där anonymitet diskuterades mycket på 1990 talet kan urskiljas. En syn var att den begränsade möjligheten för ”social context cues” skulle datamedierad kommunikation innehålla mindre
socioemotionellt innehåll och de som kommunicerar med varandra ha en större känsla av anonymitet. En konsekvens av detta var då att medvetenheten om och känsligheten inför andra skulle minska. Det hävdades därför att datamedierad kommunikation inte var lämplig för personlig kommunikation. Om vi tittar på
Internets användning i just sociala interaktioner i dag, kan vi snabbt konstatera att så är inte fallet. Bara på Lunarstorm vistas 1,2 miljoner människor i syfte att interagera socialt. Kritiker till teorin om ”social context cues” pekar på att social kommunikation kan visst överföras digitalt, fast det tar längre tid, och att
strategier utvecklas för att minska tiden det tar att kommunicera samt att råda bot på förlusten av kroppsspråket genom tillkomsten av till exempel ”smileys” (2 Svenningsson, 2006, s 2).
En annan forskningslinje är den postmodernistiska som hävdar att anonymiteten på Internet resulterar i mindre stabila identiteter. Forskare inom detta paradigm såg Internet som en väg till frigörelse från sociala strukturer som människan är underordnad i verkliga livet. På Internet fanns möjligheten för att frigöra sig från den fysiska världen vilket sågs på som positivt, speciellt med tanke på dem som inte gynnades av de etablerade strukturerna i verkliga livet av olika orsaker. Dessa kunde genom Internets anonymiserande egenskaper
kommunicera och interagera med andra på lika villkor och detta skulle på sikt leda till ett mer jämställt samhälle. En kritik till detta sätt att tänka är huruvida de egenskaperna som missgynnar individen i verkliga livet faktiskt är osynliga. En annan är att skapa en bild på Internet av att tillhöra en annan grupp inte i verkligheten kan kallas någon verklig och varaktig frigörelse (2 Svenningsson, 2006, s 3).
Det tredje perspektivet har vissa anknytningar till teorin om ”social context cues”, där frånvaron av social information antas leda till en minskad respekt inför auktoriteter och därigenom en mer jämlik status mellan deltagarna i diskussioner. Detta är en konsekvens av att vi bryr oss mindre om vad andra människor tycker och tänker om oss, och därför får också det sociala trycket minskad betydelse. Resultatet är ett djärvare beteende på nätet beroende på avsaknaden av repressalier. Konsekvenserna av detta är båda positiva och negativa. Positivt är att man i större grad vågar säga till, också gentemot auktoriteter, negativt att vi öppnar oss på ett för tidigt stadium i relationer.
Samtidigt kan också färre hämningar orsaka negativa beteendemönster som kan ge sig uttryck i trakasserier och mobbning (2 Svenningsson, 2006, s 4).
Anonymitet på Internet är enligt Daneback en av de viktigaste faktorerna för utövning av sexualitet på Internet, och orsaken till detta är att anonymiteten innebär att vi kan göra saker som strider emot sociala script, utan att löpa risken att straffas genom sociala sanktioner. Anonymiteten ger människan friheten att agera utan att bli sedd, och därmed undviker de att kontrolleras av andra. Den virtuella anonymiteten blir således motsatsen till Focaults ”panopticon”.
involvera sig i uppträdanden de annars inte skulle involvera sig i under kommunikation ansikte till ansikte (Daneback, 2006).
Anonymitet på Internet kan graderas enligt Daneback. Graderingen är avgörande för vad användarna engagerar sig i. Till exempel hittade han i sin studie att ju högre grad av anonymitet, ju mer sexuellt utagerande blev
kommunikationen (Daneback, 2006, s 59). Ett argument som kan tala emot detta är att man inte alls är anonym eftersom alla kan spåras genom till exempel via IP adress, men det är grad av upplevd anonymitet det handlar om. De mest
anonyma sajterna, är de vilka Internetanvändare inte är uppmärksamma på varandras närvaro, medan minst anonyma är när det försiggår direkt
kommunikation i MSN till exempel, där parterna oftast känner varandra. Daneback hävdar dock att i interaktion i mindre anonyma
kommunikationskanaler är graden av explicit sexuell kommunikation
förhandlingsbar parterna emellan (Daneback, 2006). Så som jag uppfattar detta så är kanske anonymitetens betydelse för individens kommunikation högst individuell. Det vill säga att anonymitetens betydelse värderas individuellt av individuella skäl.
Begreppen anonymitet och kroppslöshet har varit tätt förknippade och det är svårt att veta vad det egentligen syftar på. Anonymitet innebär att det finns vissa saker man inte vet om varandra, och enligt detta sätt att se det innebär anonymitet att vi inte är tillfullo identifierbara, och därmed inte möjliga att spåra och hitta igen (2 Svenningsson, 2006, s 5). Till exempel har Daneback hittat att anonymitet för den unga Internetgenerationen ofta handlar om så kallat ”faceless interaction”, interaktion utan ansikte, men i den betydelse att man inte behöver träffa den man pratar med i verkliga livet ansikte mot ansikte i en social situation (Daneback, 2006). Men Svenningsson poängterar att namnet, eller personens alias, ändå blir en ersättning för personens ”ansikte”, och i sådant fall är man inte anonym på nätet, utan pseudonym, i den mening att man är identifierbar under ett pseudonym (2 Svenningsson, 2006, s 6). Jakobsson i sin avhandling ”Virtual worlds and social interaction design”, där han undersöker hur sociala
interaktioner fungerar och hur man konstruerar virtuella världar utifrån just social integration, säger han att de figurerna som konstrueras för att presentera en spelare fungerar som en mask som inte gömmer personen, utan avslöjar den. Många påpekar att de genom att gömma sig bakom masken kan vara sig själva i större grad än de upplever att de kan vara i verkliga livet. Masken kan öka den sociala närvaron genom att maskera den verkliga kroppens närvaro (Jakobsson, 2006, s 134 – 135).