Ansvarsfördelning - BHV-sjuksköterskor : en profession med stor betydelse för att tidigt upptäc

5. Metod

5.6 Ansvarsfördelning

Ansvaret för uppsatsen har delats lika. Det innebär att texten skrivits tillsammans fast på distans och att båda har varit lika delaktiga i såväl artikel- och litteratursökningar som i framställande av enkät och uppsats.

6. Resultat

Enkäten har besvarats av 159 respondenter, däremot varierar antal svaranden på de olika frågorna då ingen fråga var obligatorisk. Syftet med att inte ha obligatoriska frågor var för att öka svarsfrekvensen.

6.1 Respondenterna

Populationen i den här studien utgörs av 728 mailadresser till BHV-sjuksköterskor, enhetschefer och vårdcentraler, varav 159 BHV-sjuksköterskor besvarade enkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 21,8 %.

Figur 6.1 Landsindelning av respondenterna

(Fråga 3) Populationen i studien är indelat i Norrland, Svealand och Götaland och diagrammet visar hur populationen är fördelad. Av respondenterna är 28 personer från Norrland, 67 personer från Svealand och 56 personer från Götaland.

0 10 20 30 40 50 60 70

Norrland Svealand Götaland

Landsindelning av respondenterna

Figur 6.2 Antal år respondenterna varit verksamma som BHV-sjuksköterskor.

(Fråga 5) Resultatet visar antal år som respondenterna har varit verksamma som BHV-sjuksköterskor. Det som framgår av diagrammet är att tiden i yrket är ojämnt fördelat bland respondenterna. (Fråga 1 & 2) De som deltagit i studien är enbart kvinnor där åldersspannet sträcker sig mellan 26 och 67 år där medelvärdet för respondenterna är 47 år. (Fråga 4) I studien efterfrågades vad BHV-sjuksköterskorna har för ytterligare utbildning utöver grundutbildningen som sjuksköterska, vilket visade att 55,35 % var distriktssjuksköterskor och att 40,88 % var barnsjuksköterskor. Det fanns även alternativet annat som visade på att en väldigt liten grupp, endast 3, 77% bland annat var specialistsjuksköterskor, alternativt att de hade en helt annan utbildning.

6.2 Kunskap

(Fråga 6) Respondenterna tillfrågades i vilken omfattning de upplever att de har kunskap att tidigt

upptäcka barn som far illa. Svarsalternativen var från väldigt liten omfattning till mycket stor

omfattning på en femgradig skala. Vid sammanställningen av resultatet framkom att medelvärdet var på 3,57 och standardavvikelsen var på 0,82. 92 % av respondenterna svarade 3–5 på skalan att de har övervägande bra kunskaper.

20,63%

25,63%

15,00% 10,00%

28,75%

Hur länge har du varit verksam som BHV-sjuksköterska

Figur 6.3 Hur respondenterna fått kunskap om barn som far illa.

(Fråga 7) Resultatet visar hur de respondenter som har kunskap om barn som far illa erhöll den

kunskapen. Här fick respondenterna möjlighet att fylla i flera olika val där de flesta svarade att de fått kunskapen genom utbildning. 2,7 % uppger att de saknar utbildning att tidigt upptäcka barn som far illa.

Figur 6.4 Hur respondenterna fick kunskap om rapporteringsskyldigheten enligt 14 kap. 1 §

SoL. 0,00% 10,00% 20,00% 30,00% 40,00% 50,00% 60,00% 70,00% 80,00% 90,00% Grundutbildning högskola/universitet Formell utbildning på arbetsplatsen Erfarenhet på arbetsplatsen Saknar utbildning om barn som far illa 52,70%

62,00%

86,70%

2,70%

Om du har kunskap om barn som far illa, hur fick du då den

kunskapen?

0,00% 10,00% 20,00% 30,00% 40,00% 50,00% 60,00% 70,00% 80,00% Grundutbildning högskola/universitet Formell utbildning på arbetsplatsen Erfarenhet på arbetsplatsen Annat 74,80% 57% 62,90% 13,20%

Om du har kunskap om rapporteringsskyldigheten enligt

(Fråga 10) Resultatet visar hur de respondenter som har kunskap om rapporteringsskyldigheten enligt

14 kap. 1 § SoL erhöll den kunskapen. Här fick respondenterna möjlighet att fylla i flera olika val där de flesta svarade att de fått kunskapen genom utbildning.

(Fråga 8) Respondenterna fick frågan i vilken utsträckning de önskade ytterligare utbildning för att

tidigt upptäcka barn som far illa på en femgradig skala där 1 motsvarade väldigt liten utsträckning och 5 motsvarade mycket stor utsträckning. 92,06 % av respondenterna svarade alternativen 3-5 att de önskar ytterligare utbildning trots att de anser sig ha bra kunskaper om barn som far illa. Medelvärdet var 3,92 och standardavvikelsen var 0,93. (Fråga 9, 11) Oavsett i vilken omfattning respondenterna upplevde sig ha kunskap om att tidigt upptäcka barn som far illa svarade 98 % att de har kunskap om rapporteringsskyldigheten enligt 14 kap. 1 § SoL och på en femgradig skala upplever hela 50 % att de har kunskap i mycket stor utsträckning att upprätta en orosanmälan.

6.3 Organisation

Figur 6.5 Huruvida respondenterna anser att de har stöd eller inte från sin arbetsgivare vid

misstanke om att ett barn far illa.

(Fråga 21) Resultatet visar att 91,18 % anser att de har stöd av sin arbetsgivare vid misstanke om att

ett barn far illa.

(Fråga 22) En följdfråga ställdes till de som anser sig ha stöd från sin arbetsgivare i vilken

omfattning de upplevde det. På en femgradig skala där 1 motsvarar väldigt lite stöd och 5 motsvarar

91,18% 9,82%

Anser du att du har stöd från din arbetsgivare vid misstanke

om att ett barn far illa?

mycket stort stöd svarade 88,72 % av respondenterna alternativen 3–5 att de har stöd från sin arbetsgivare. Hela 53,38 % anser att de har mycket stort stöd medan endast 2,26 % anser att de har väldigt lite stöd. Medelvärdet visade 4,26 och standardavvikelsen var 1,09. (Fråga 23) På frågan om respondenterna någon gång avstått från att göra en orosanmälan på grund av att de inte fått rätt stöd från sin arbetsplats svarade 96,35 % att de inte har avstått på grund av det.

Figur 6.6 Finns rutiner angående orosanmälningar på respondenternas arbetsplats.

(Fråga 13) Resultatet visar att 92,80 % av respondenterna svarade att det finns rutiner på

arbetsplatsen gällande orosanmälningar.

(Fråga 14) En följdfråga ställdes till de som anser sig ha rutiner på sin arbetsplats i vilken

omfattning de anser att dessa är tydliga. På en femgradig skala där 1 motsvarar väldigt liten

utsträckning och 5 motsvarar mycket stor utsträckning svarade 91,25 % av respondenterna alternativen 3-5 att rutinerna på arbetsplatsen är tydliga. 27,01 % anser att deras rutiner på arbetsplatsen är tydliga i mycket stor utsträckning medan endast 2.19 % anser att de har det i väldigt liten utsträckning.

Medelvärdet var 3,9 och standardavvikelsen var 1, 01. (Fråga 18) 67,69 % av respondenterna anser att riktlinjer påverkar handlingsutrymmet genom att det skapar trygghet och ett rättssäkert förfarande.

(Fråga 24) På frågan om respondenterna har tillgång till gemensamma teammöten med kollegor

för att diskutera oro kring barn och deras vårdnadshavare svarade 86,86% ja medan 13.14% svarade nej. (Fråga 25) Av de som ansåg att teammöten på arbetsplatsen gav stöd visade det sig att

respondenterna i hög grad tyckte att det fanns ett stort stöd då medelvärdet var 4, 33 och

standardavvikelsen 0,96 på en femgradig skala. (Fråga 27) Respondenterna fick frågan om hur stor betydelse de ansåg att frivilligheten att besöka BVC har för att tidigt upptäcka barn som far illa.

92,80% 4,30% 2,90%

Finns rutiner på arbetsplatsen gällande orosanmälningar

Svarsalternativen var från väldigt liten betydelse till mycket stor betydelse på en femgradig skala. Vid sammanställningen av resultatet framkom att medelvärdet var på 4,0 och standardavvikelsen var 1,33. Var sjunde respondent ansåg att frivilligheten hade en väldigt liten betydelse, vilket tyder på att de allra flesta anser att det har betydelse för att tidigt upptäcka barn som far illa. (Fråga 26) På frågan om respondenterna hade för lite tid med barnen och deras vårdnadshavare i förhållande till deras behov så svarade 34,07 % att de har för lite tid.

6.4 Orosanmälningar

Figur 6.7 Antal orosanmälningar som respondenterna gjort det senaste året.

(Fråga 31) Diagrammet visar att enbart 15,15 % av respondenterna inte har gjort någon orosanmälan det senaste året. Resultatet visar att de allra flesta upprättar orosanmälningar under året och att 18,94 % har upprättat fyra eller fler. (Fråga 20) 89,86 % upprättar orosanmälningar helt själva, medan 2,9 % upprättas av chefen och resterande 7,25% upprättas av BHV-sjuksköterskorna tillsammans med kollegor eller chefen.

15,15%

17,42%

29,55% 18,94%

18,94%

Hur många orosanmälningar har du gjort det senaste året?

Figur 6.8

Diagrammet visar vad som är den vanligaste orsaken är till att respondenterna

upprättar orosanmälan.

(Fråga 32) 41,48 % av respondenterna anger att den vanligaste orsaken till orosanmälan är försummelse. 26,67% svarade annat på denna fråga vilket vidare tas upp i analysen.

(Fråga 29) I studien visar resultatet på att 17,42 % av respondenterna någon gång avstått från att göra en orosanmälan på grund av rädsla att förlora alliansen till vårdnadshavarna.

(Fråga 33) På frågan om respondenterna någon gång har avstått från att göra en orosanmälan på grund av en hotfull situation riktad mot dem svarar 97,76 % nej. (Fråga 28) Respondenterna tillfrågades i vilken omfattning de anser att de orosanmälningar de gjort har haft en positiv effekt för de barn som är berörda. Svarsalternativen var från väldigt liten omfattning till mycket stor omfattning på en

femgradig skala. Vid sammanställningen av resultatet framkom att medelvärdet var på 3,74 och standardavvikelsen var 1,39.

6.5 Samverkan

41,48% 12,59% 14,07% 1,48% 26,67% 3,70%

Vanligaste orsaken till orosanmälan

Figur 6.9 Hur respondenterna upplever kontakten med socialtjänsten på deras arbetsplats.

(Fråga 34) Resultatet visar på en femgradig skala hur respondenterna upplever kontakten med socialtjänsten på sin arbetsplats. Medelvärdet är på 2,92 och standardavvikelsen är på 1,28. (Fråga 37) Respondenterna tillfrågades om de någon gång avstått från att göra en orosanmälan på grund av bristande samverkan med socialtjänsten och på det svarade 86,36 % nej och 13,64% svarade ja. 0,00% 5,00% 10,00% 15,00% 20,00% 25,00% 30,00% 35,00% 1 Väldig dålig kontakt 2 3 4 5 Mycket god kontakt Vet ej 15,79% 20,30% 34,59% 16,54% 10,53% 2,26%

Hur upplever du att kontakten är med socialtjänsten är på

din arbetsplats

39,69%

60,31%

Har du fått återkoppling från socialtjänsten när du har gjort

en orosanmälan?

Figur 6.10 Diagrammet visar på huruvida respondenterna fått återkoppling från

socialtjänsten när de har gjort en orosanmälan.

(Fråga 39) Respondenterna i studien fick frågan huruvida de var nöjd med den återkoppling de fått från socialtjänsten på en femgradig skala varpå respondenterna svarade 28,83 % att de inte alls var nöjd med återkopplingen och att endast 2,7 % var mycket nöjd, vilket visar att flertalet visade på missnöje med återkopplingen från socialtjänsten. Medelvärdet var 2,68 och standardavvikelsen var 1,62.

6.6 Bivariata analyser

För att ta reda på vilka faktorer som kan påverka BHV-sjuksköterskornas benägenhet att upprätta orosanmälningar har studien sökt svar i ett antal bivariata analyser och de som visat sig vara mest signifikanta redovisas i nedanstående tabeller. De bivariata analyser som varken visade signifikans eller samband redovisas inte i några tabeller utan de redovisas här nedan. Variabeln BHV-

sjuksköterskornas upplevda kunskap om att tidigt upptäcka barn som far illa mot variabeln vilken den vanligast orsaken till att BHV-sjuksköterskorna gjort en orosanmälan. Variabeln antal gjorda

orosanmälningar mot variablerna, ålder, tid i yrket, stöd och rutiner. Variabeln anser du att god kontakt med socialtjänsten leder till fler orosanmälningar mot variablerna tid i yrket och rutiner.

Tabell 6.1 Påverkas antalet orosanmälningar av respondenternas upplevda kunskaper om

att tidigt upptäcka barn som far illa

Hur många

orosanmälningar har du gjort det senast året?

I vilken omfattning upplever du att du har kunskap om att tidigt upptäcka barn som far illa?

Hur många

orosanmälningar har du gjort det senast året? Spearman´s rho Correlation 1,000 ,296 Signifikansnivå 0,001 Antal 132 132 I vilken omfattning upplever du att du har kunskap om att tidigt upptäcka barn som far illa? Spearman´s rho Correlation ,296 1,000 Signifikansnivå 0,001 Antal 132 151

(Fråga 6 & 31) Resultatet visar att det finns ett samband mellan upplevd kunskap och antalet gjorda

orosanmälningar då tabellen visar på en hög signifikans 0,001, motsvarande 0,1 %.

Tabell 6.2 Påverkar respondenternas tid i yrket deras uppfattning om att god kontakt med

socialtjänsten leder till fler orosanmälningar

Hur länge har du varit verksam som BHV-sjuksköterska 0–2 år 3–5 år 6–8 år 9–11 år 12 år eller fler

Total Anser du att god

kontakt med socialtjänsten leder till fler orosanmälningar Ja 22 20 16 11 26 95 23,2 % 21,1 % 16,8 % 11,6 % 27,4 % 100 % Nej 2 14 6 3 11 36 5,6 % 38,9 % 16,7 % 8,3 % 30,6 % 100 % Total 24 34 22 14 37 131 18,3 % 26 % 16,8 % 10,7 % 28,2 % 100 % Chi-Square Tests Value df Asymptotic Significance (2-sided) Pearson Chi-Square 7,967a ₄ _0,093 Likelihood Ratio 8,851 4 0,065 Linear-by- Linear Association 0,489 1 0,484 N of Valid Cases 131 a. 1 cells (10,0%) have expected count less than 5. The minimum expected count is 3,85.

(Fråga 5 & 36) Resultatet visar på ett komplext och oenhetligt mönster i tabellen vad gäller

respondenternas tid i yrket och deras uppfattning om att god kontakt med socialtjänsten leder till att fler orosanmälningar görs. Detta föranleder att det inte finns något direkt samband, men Chi2 prövningen, signifikansen som prövar hela tabellen visar att det ändå kan finnas ett samband trots ett komplext mönster.

7. Analys

Det redovisade resultatet kommer nu med hjälp av det postpositivistiska perspektivet att tolkas, förklaras och analyseras mot bakgrund av tidigare forskning, litteratur samt även söka stöd i de teorier som ligger till grund för denna studie. För att tolka och förstå resultatet används Lipskys teori Street- level bureaucracy och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell i ett försök att komma närmare sanningen. Fyra områden har fått utgöra stommen i denna analys. Dessa områden är; kunskap, organisation, orosanmälningar och samverkan. Då det i grund och botten handlar om olika faktorer som kan påverka BHV-sjuksköterskornas benägenhet att upprätta orosanmälningar så föll valet på att fördjupa oss i frågor kring hur ålder, tid i yrket, rutiner, kunskap, stöd och riktlinjer är relaterade till varandra. Tidigare forskning har visat att dessa faktorer har betydelse för andra professioner.

7.1 Kunskap

7.1.1 Kunskap om barn som far illa

Kunskap om barn som far illa är viktigt för att i ett tidigt skede uppmärksamma så att de ges möjlighet att få en trygg uppväxt under goda levnadsförhållanden (Rikshandboken, 2020). Hälften av BHV- sjuksköterskorna i studien uppgav att de fått kunskap genom sin grundutbildning, medan flertalet uppgav att det fått kunskap på arbetsplatsen. Det är av stor vikt att hålla sig uppdaterad med ny kunskap och därför är det viktigt att arbetsplatsen erbjuder personalen fortlöpande utbildning inom området barn som far illa för att upptäcka indirekt och direkt våld. Detta bekräftas av Kuruppu et.al., (2018) som menar att sjukvårdspersonalen behöver ytterligare utbildning för att uppmärksamma olika tecken som tyder på att barnen inte har det bra.

Även om de flesta BHV-sjuksköterskor i denna studie har kunskap om barn som far illa så visar knappt tre procent ändå att de saknar utbildning om detta, vilket skulle kunna vara oroväckande då det är viktigt att kunna identifiera risk- och skyddsfaktorer (Broberg, 2015). Av de tre procenten som säger att de saknar utbildning upplever de ändå att de har kunskap om att tidigt upptäcka barn som far illa. En fråga att ställa sig är om den kunskapen då verkligen är adekvat och hur det påverkar deras syn på att ingripa eller inte till ett barns skydd. BHV-sjuksköterskorna upplevde sig överlag ha relativt goda kunskaper, men resultatet tyder ändå på att de i väldigt stor utsträckning önskade ytterligare utbildning om att tidigt upptäcka barn som far illa. Det är liktydigt med den tidigare forskningen där Kuruppu et.al., (2018) påvisar att det behövs mer utbildning inom området.

7.1.2 Kunskap om upprättande av orosanmälningar

Det visade sig att nästintill samtliga av BHV-sjuksköterskorna hade kunskap om innebörden av rapporteringsskyldigheten gällande barn som misstänks fara illa enligt SoL, 14 kap. 1 § och i nästan lika hög grad upplevde de att de hade den kunskap som behövdes för att upprätta en orosanmälan. Trots att BHV-sjuksköterskorna upplever hög kunskap så önskar 92 % ändå ytterligare utbildning,

vilket kan tolkas som att det finns behov och intresse av att lära sig mer. Tidigare forskning (Kuruppu et.al, 2018, Marijke et.al., 2015) styrker den här studien då även de visar på att vårdpersonal har en önskan att få mer kunskap då det skulle kunna förbättra självkänslan kring upprättandet av

orosanmälningar.

Resultatet av studien är att de flesta BHV-sjuksköterskorna önskar ytterligare utbildning, vilket kan tolkas som att det kan finnas en osäkerhet runt förfarandet gällande orosanmälningar och att en

påminnelse om risk- och skyddsfaktorer kontinuerligt behövs på arbetsplatsen. En studie av Douglas (2012) visar ett liknande resultat då även dessa respondenter önskade mer utbildning på området. Lipsky (2010) menar att det är ett dilemma att få ihop praktiken med teorin som i BHV-

sjuksköterskornas fall där det kan handla om att de har kunskap om SoL, 14 kap 1 § men där de saknar de praktiska erfarenheterna av att orosanmäla.

Vad innebär det egentligen att en orosanmälan ska ske vid misstanke? Här finns det ett stort tolkningsutrymme om vad ordet misstanke egentligen innebär. Regeringen ger en bild av

komplexiteten bakom ordet misstanke där de syftar till att lagen inte kan precisera misstankegrad då det är situationsbundet till ålder och övriga samhälleliga och familjära faktorer i övrigt

(Prop.2012/13:10). Detta talar för att praktiken under utbildningen är av yttersta vikt för att på bästa sätt få en förståelse av innebörden av lagen för att sedan på ett adekvat sätt omsätta det i praktiken.

In document BHV-sjuksköterskor : en profession med stor betydelse för att tidigt upptäcka barn som misstänks fara illa (Page 33-45)