För att sammanfatta hur Acimans beskrivning av Elio och förhållandet med Oliver kan påstås göra queert motstånd kommer här en genomgång av sätten som normfrånskridandet sker på. Till att börja med var den maktstruktur Foucault beskriver med sin penetrationsmodell ytterst central för antikens syn på normativ sexualitet.369 I Acimans skildring av Elios och Olivers relation är modellen i högsta grad närvarande i Elios sätt att tänka men när det väl blir allvar mellan honom och Oliver frångår paret den förväntade rollfördelningen och delar den dominant penetrerade rollen, och därmed också makten, mellan sig. På detta sätt frigör sig paret från en modell som utgår från tanken om den ena partens konstanta överhet gentemot en underordnad part.
98
I fråga om avvikelserna i förhållande till ett modernt sexualitetskoncept finns det här skäl att återigen ta upp genusteoretikern Judith Butlers heterosexuella matris. Butler använder som tidigare nämnts begreppet för att beskriva en i samhället etablerad uppfattning om en orsaksrelation, nämligen den att det bara finns två biologiska kön och att den givna ordningen skulle vara att en individs biologiska könstillhörighet ”stämmer överens” med den genusidentitet (könsroll) individen intar, plus att personens sexuella begär är uteslutande riktat mot det motsatta könet.370 Butler menar att den ordningen inte alls är given och antagandet att den skulle vara det i olika sammanhang beror på ett heteronormativt tänkande. Till det heteronormativa tänkandet kan även idén om tvåsamhet som en given relationsform läggas till. Det främsta queera brottet som förekommer i båda versionerna av Call Me by Your Name består i att Elio ger uttryck för samkönat begär. Hans begär är inte enbart riktat mot det motsatta könet utan båda. Guadagninos tolkning antyder i högre grad att Elios sexuella och personliga utvecklingsresa landar i att han väljer bor det olikkönade begäret för det samkönade och axlar en homosexuell identitet.
Som en andra avvikelse från matrisen beskriver Elio i Acimans text hur hans inre könsidentitet/genusidentitet inte nödvändigtvis överensstämmer med den biologiska kroppen. I den sexuella kontakten med män och kvinnor vill han vara både man och kvinna.371 I detta rör sig Acimans Call Me by Your Name bortom de heteronormativa ramar Judith Butler beskriver vilka förutsätter ett enhetligt förhållande mellan det biologiska könet och genusidentiteten. Elio upplever sig inte tvunget ha en manlig könsidentitet bara för att han har en biologiskt manlig kropp utan beskriver hur han pendlar fram och tillbaka mellan ett manligt och ett kvinnligt alternativ. Detta är något som förmedlas till läsaren via Elios utskrivna tankar och frånvaron av samma resonemang i Guadagninos version är förståelig då en berättarröst, som hade kunnat ge tittaren samma insikter om Elios perspektiv på saken, saknas. Som ett tredje och sista queert brott följer inte Elios och Olivers relation tvåsamhetsnormen, vilket den gör i Guadagninos version. Elio har sexuella relationer till både Oliver och Marzia parallellt, utan att det presenteras som ett skäl till konflikt eller avundsjuka, varken för Elio eller Oliver. Den utökade relationsformen bygger emellertid inte på samtliga parters medvetna deltagande.
Det finns skäl att fråga sig i vilken utsträckning Acimans tillämpning av antik tematik står sig som en möjlighet att queera en heteronormativt definierad syn på sexualitet när ljuset riktas mot strategins brister. Frångåendet av Foucaults penetrationsmodell i romanen är ett exempel
370 Butler, 2011a, s. 74 f. 371 Aciman, 2009, s. 25.
99
att börja med för även efter att paret har frångått den reflekterar Elio på ett sätt som talar om att modellen fortfarande är högst gällande. Efter att han har fått inta den penetrerande rollen känner han sig som en lärare och dessutom äldre än Oliver, han känner också att han måste beskydda honom. Detta är klassiska erastesattribut tillhörande den dominanta parten i en erastes/eromenos-relation.372 Även om de ombytta rollerna leder till en omfördelning av makt
ifrågasätts aldrig själva systemet vars maktfördelning utgår ifrån vem som penetrerar och vem som penetreras. Det närmaste en jämlikhet paret kommer är att byta roller och turas om inom modellen som på så vis aldrig ogiltigförklaras utan bekräftas. Att penetrationsfrågan aldrig tematiseras i Guadagninos verk hade kunnat tolkas som ett sätt att frångå dessa idéer om maktfördelning på antika grunder men då han på andra sätt framställer relationen som klassisk pederastisk, och förmedlar bilden av Oliver som dominant i förhållande till Elio i andra avseenden, ges tittaren aldrig några uppenbara skäl att överge den uppfattningen när kameran viker undan från den sexuella samvaro som utan tvekan förekommer. Genom att utelämna ämnet tillåts istället en mer traditionell bild att bestå.
När det kommer till Elios avvikelser i fråga om den biologiska kroppens relation till könsidentiteten bekräftar hans reflektioner återigen Foucaults penetrationsmodell. Att vara kvinna avslöjar sig som likställt med att inta den penetrerade rollen, att vara man innebär omvänt att inta den penetrerande rollen.373 I den mån bytet av könsidentitet i den sexuella
relationen fortfarande kan hävdas vara queert i det läget är den queera variationen endast förbehållen män. Det framstår inte vara så att kvinnor har möjligheten att vara något annat än ”all-women”. Medan den biologiskt manliga parten alltså har större könsidentitetsrörlighet förblir den kvinnliga könsidentiteten ofrånkomligt fixerad vid den biologiska kvinnokroppen och en underordnad roll. Vad gäller maktfördelningen mellan könen är den alltså stabil i fråga om kvinnor, det enda en man kan göra är att ”sänka sig” till en kvinnas nivå. Att det inom ramarna för Acimans Call Me by Your Name skulle röra sig om en värdesänkning antyds av att Elio känner sådan ångest efter den första natten med Oliver, en ångest han kommer till rätta med först när den penetrerande rollen tillfaller dem båda.
Modellen frångår aldrig heller motsatsrelationerna ”man och kvinna” eller ”manligt och kvinnligt”, vilket bekräftar den heteronormativa matrisens binära tankespår.374 Den antika
begärsmodellen som tematiseras i Acimans Call Me by Your Name kan bevisligen användas för att göra motstånd och queera bilden av manlig sexualitet i förhållande till den moderna
372 Foucault, 1990, s. 195. 373 Ibid., s. 46.
100
heteronormativa matrisen, men det är ett motstånd som har sina begränsningar, och det är inte ett alternativ som öppnar för en motsvarande kvinnlig nyansering. Inte heller är det en tillämpning som tillåter en höjning av kvinnans status till den nivå att hon skulle betraktas som mannens jämlike. Vid studiet av hur Acimans gestaltade kärlekshistoria kan sägas utmana normer och konventioner är resultatet inte entydigt. På vissa punkter kan det sägas stämma men texten ger även uttryck för strukturer som upprätthåller ojämlika maktförhållanden som inte bara påverkar relationen mellan män och kvinnor utan också den mellan de två unga männen i den centrala kärleksrelationen. I sökandet efter en mer tillåtande tid där kärleken mellan människor kan få uttryckas i friare former och på lika villkor, samkönad som olikkönad, bör blicken kanske ändå riktas framåt mot en alternativ framtid och inte bakåt mot ett idealiserat förflutet.