I Foucaults penetrationsmodell är kvinnan menad att vara den passiva parten i relation till den aktiva mannen, vilket motsvarar den roll en eromenos har till en erastes.312 Denna gemensamma positionering inom modellen gör att Elio i boken mer än en gång dras till att spegla sig i kvinnornas begär för att komma underfund med sitt eget. Han beskriver i boken Olivers kropp för Chiara ”because I wanted to see if her arousal took the same turns as mine, so that I might trace mine on hers and see which of the two was the genuine article”.313 En i stunden omedveten
koppling mellan Elio och de unga kvinnorna utgörs även av att de upprepade gånger passivt väntar på föremålet för sina begär, som aktivt väljer att befinna sig på annat håll. Denna koppling blir extra tydligt i boken när Elio ligger på sitt rum och förgäves väntar på Olivers hemkomst. Samtidigt väntar Marzia lika förgäves på Elio där de tidigare hade avtalat möte. Elio konstaterar i texten att: ”It never crossed my mind that I too was a traitor, that somewhere on a beach near her home a girl had waited for me tonight, as she waited every night now, and that
312 Foucault, 1990, s. 46, 195. 313 Aciman, 2009, s. 45.
80
I, like Oliver, hadn’t given her a second thought.”314 När Elio senare påpekar för Oliver hur han
tvingats vänta inser han att han ”sounded like my mother reproaching my father when he came home inexplicably late”, vilket även i detta fall länkar honom till en väntande kvinna i förhållande till en man.315 Den gemensamma rollen i penetrationsmodellen spelar också in i hur
Elio till sist tar ett avgörande steg i Olivers riktning. Under en kväll Elio har sex med Marzia förundras han över Marzias förmåga att vara både sårbar och sexuellt företagsam på samma gång, vilket ger Elio självförtroendet att ta ett avgörande steg och skicka en lapp till Oliver. Denna lapp leder som tidigare nämnts till deras midnattsmöte natten därpå och det första samlaget.316 Elio är med andra ord i förhållande till Oliver vad Marzia är i förhållande till Elio, men i relation till det de båda begär innehar de samma passiva, submissiva roll. I Acimans Call
Me by Your Name går Foucaults penetrationsmodell alltså igen både i kvinnans förhållande till
mannen liksom den yngre mannens förhållande till den äldre, i likhet med den maktstruktur som genomsyrade det antika samhällets syn på begärsrelationer.317 I Guadagninos film där Elios tankevärld endast är förmedlad genom ord och minspel blir Elios sätt att spegla sig i kvinnorna i hans liv, att jämföra sig med dem och inspireras av dem, inte något som framträder på samma sätt som i Acimans verk. Det de har gemensamt i Guadagninos verk är den passiva väntan på den begärda mannen som befinner sig på en annan plats men även det är ett samband som inte lyfts fram lika tydligt som i boken.
En annan sak som åskådliggörs genom Elios utskrivna tankar i Acimans textförlaga är att trots denna samhörighet som existerar mellan kvinnorna och Elio, följden av en delad positionering i Foucaults penetrationsmodell, framträder också en uppfattad skillnad mellan könen. När Elio planerar hur han ska gå till väga för att få Oliver i säng föreställer han sig följande scenario inne på Olivers rum ifall denne trots Elios förhoppningar vägrar ta första steget: ”I’d go for him, he’d fight me back, and we’d wrestle, and I’d make sure to turn him on as he pinned me down while I wrapped my legs around his hips like a woman”.318 Inför mötet då de ska ha sex första gången har Elio också tvekat över bästa sättet att få av sig kläderna. Om Oliver inte hade hjälpt till, vilket det visar sig att han gör, hade Elios plan varit att göra ”what so many girls did in the movies”: klä av sig naken, stå passiv och erbjuda sig att bli tagen (”here, take me, I’m yours”).319 I Elios tankevärld framstår kvinnan som fullkomligt väsensskild från
314 Aciman, 2009, s. 96. 315 Ibid., s. 101. 316 Ibid., s. 117 f. 317 Foucault, 1990, s. 46. 318 Aciman, 2009, s. 87. 319 Ibid., s. 132.
81
mannen, i den grad att han i boken rättfärdigar sina parallella sexuella relationer med Marzia och Oliver genom att mena på att: ”Bakers and butchers don’t compete”.320 Kvinnan är därtill
sammankopplad med passivitet, underkastelse och den submissiva rollen. Detta framgår speciellt i sättet Elio reflekterar över sexuella relationer och använder begreppen ”man” och ”woman” som synonymer för den dominant penetrerande och den submissivt penetrerade rollen. Relativt tidigt i Acimans bok beskriver Elio sina begär som att han tillsammans med ”men and women” vill vara ”both man and woman”.321
Fram till den första natten Elio delar med Oliver tyder emellertid allt på att Elio i det föregående exemplet menar att han vill vara man (dominant penetrerande) i förhållande till kvinnor, men kvinna (passivt penetrerad) i förhållande till män. I hans fantasier spelar han alltid den senare rollen i förhållande till Oliver förutom i ett udda fall som trots att det avviker stärker hans ursprungliga övertygelse om vad han önskar av föreningen med Oliver. Den första antydningen om att hans önskning är mer komplex kommer natten innan de har sex första gången. Elio har då haft sex med Marzia och börjar fantisera om att erbjuda Oliver att lukta på hans hand som fortfarande bär hennes (köns-)doft.322 Elio kan sägas låna ett av Marzias kvinnoattribut som en metod för att presentera sig själv i den submissiva rollen med målet att på den vägen väcka begär hos Oliver. På nästa sida inser Elio att han faktiskt inte bara vill erbjuda Oliver hennes doft på handen utan även spåren av sin sperma. Vad Elio önskar erbjuda Oliver är både en representation av kvinnlighet och manlighet.
Genom denna iakttagelse ökar förståelsen för den ångest Elio upplever morgonen efter den första samlagsnatten med Oliver. Han har blivit penetrerad i enlighet med sina tidigare fantasier men känner sig inte längre helt bekväm med den rollen och drar sig undan Oliver. Paret finner vägen tillbaka till varandra genom att börja turas om med rollfördelningen vilket enligt Foucaults modell innebär att makten som annars skulle tillhöra endast den ena parten istället fördelas lika. Att den aktiva/dominanta/penetrerande rollen och den passivt/submissiva/penetrerade rollen är ofrånkomligt sammankopplad med mansrollen och kvinnorollen i Elios tankevärld konstateras en gång för alla när Elio beskriver det nu balanserade förhållandet med att Oliver är hans ”man-woman whose man-woman I was”.323 Så öppnar han för att en och samma person kan inneha både en manlig och kvinnlig könsidentitet. Detta är en möjlighet som inte tycks tillskrivas någon annan än individer av biologiskt mankön
320 Aciman, 2009, s. 151. 321 Ibid., s. 25.
322 Ibid., s. 118 f. 323 Ibid., s. 161.
82
emellertid. Efter sitt samlag med Marzia som föregår det första med Oliver konstaterar Elio att: ”all I had to do was to smell Marzia on my hand and I loved the all-woman in every woman”.324
Kvinnor tycks inte kunna vara något annat än helkvinnor – kan hända för att deras kroppar saknar det väsentliga redskapet som är centralt i Foucaults penetrationsmodell och avgörande för innehavandet av den dominanta rollen – det manliga könsorganet. Kvinnor tillskrivs inte samma möjlighet till en flytande och växelbar identitet som den Elio tillskriver sig själv medan mannens fysiologi möjliggör intagandet av båda rollerna.
Återigen är detta inslag i Acimans textförlaga något som faller bort i Guadagninos filmversion på grund av tittarens begränsade insyn i Elios tankegångar. Att det skulle finnas en väletablerad skillnad mellan män och kvinnor är dock något som framträder i båda verken och inom ramarna för båda berättelserna åtföljs denna skillnad av en underliggande värdering där mannen, enlig Foucaults förståelse av antikens kultur enligt penetrationsmodellen, erkänns en högre status än kvinnan vars positionering inom modellen ”did denote an inferiority of nature and condition […]”.325 Det är också en inställning som framträder hos Platon i fråga om
förmåga och den filosofiska sysslan, som Spelman konstaterar.326 Nedan följer en närmare granskning av hur Acimans och Guadagninos skildringar av Elios och Olivers relation kan sägas ge uttryck för dessa i Gästabudet förekommande tankegångar.