Under användandet av informellt tvång

Denna domän innefattar olika sätt att övertala och argumentera mot patienten till att gå med på olika interventioner som den inte vill. I resultatet framkom att sjuksköterskorna besitter

stor makt när de argumenterar med patienten med hjälp av sin yrkeskunskap samt genom sitt övertag när de befinner sig på sitt eget territorium. Medan patienten är nedsatt av sin ohälsa och vistas inlåst i en främmande miljö reduceras dennes argumentationsförmåga. Detta överensstämmer med Rundqvist som menar att sjukvårdsmiljön är sjuksköterskans domän vilket naturligtvis ger denne mera makt att förfoga över. När sjuksköterskans argument bakom informellt tvång tryter och hen inte får gehör från patienten kan dennes integritet skadas genom sjuksköterskans förtäckta hot levererade i form av upplysningar om negativa följder vilket bekräftas i en studie gjord av Rose m.fl. (2013). Rundqvist anser att då sjuksköterskan använder sig av sådana förtäckta påtryckningar innebär det att hen använder sig av sin makt. Författarna anser att detta är ett primitivt sätt att försöka hota och skrämma patienten till lydnad. Olofsson m.fl. (1998) fann att sjuksköterskorna känner sig avskyvärda då de är tvungna att agera på detta sätt vilket även framkom i detta arbete.

För att lyckas med sina intentioner vädjar sjuksköterskan ibland till patientens känslor och förnuft som författarna inser är en mindre kränkande variant av informellt tvång men ändå lika kraftfullt.Även i forskning gjord av Szmuckler och Appelbaum (2008) framkom att sjuksköterskan i sin övertalning vädjar till patientens känslor vilket ansågs vara en lättare form av informellt tvång. Vid utförande av informellt tvång använder sig sjuksköterskorna av selektivt informerande som inte överensstämmer med patientlagen 3 Kap. 1 § (2014:821) som säger att de har rätt till information gällande deras vård och behandling. Även forskning gjord av Haglund m.fl. (2003) visar på att sjuksköterskor informerar patienterna selektivt exempelvis då de undanhåller fakta gällande negativa biverkningar och bara delger

fördelarna med medicinen. Szmuckler och Appelbaum (2008) går ett steg längre och kallar detta tillvägagångssätt för bedrägeri. Mot denna bakgrund hävdar författarna att förfarandet är etiskt tveksamt då patienten vilseleds för att exempelvis ta en medicin som den inte vill, på grund av negativa effekter. Rundqvist menar att då patienten undanhålls information

reduceras delaktigheten samt att hen förlorar bestämmanderätten över sin kropp. I resultatet framkom att sjuksköterskan nyttjar olika tekniker då det kommer till att förhandla med patienten. Detta framkom även i forskning gjord av Bigwood och Crowe (2008) samt Vukovich och Artinian (2005) att sjuksköterskor använder sig av förhandlandet vid skiftande tillfällen där informellt tvång är närvarande. Ett sätt att förhandla är att

begagna sig av belöningar som patienten erhåller efter den uppfyllt sjuksköterskans

påtvingade intention. Denna metod kan vid första anblicken verka harmlös men författarna hävdar att det finns en för patienten plågsam och cynisk baksida integrerat i detta förfarande som sjuksköterskan begagnar. Szmuckler och Appelbbaum (2008) benämner denna teknik ”threats and offers” (hot och erbjudanden) vilket i detta arbetes resultat redovisades som piska/morot. Vad händer då patienten vägrar och inte faller till föga för lockelsen?

Förmodligen hamnar hen i en situation som vållar illabefinnande eller psykiskt obehag vilket sjuksköterskan är medveten om och utnyttjar. Rundqvist anser då att sjuksköterskan genom sin maktutövning kan framkalla tortyrliknande känslor hos patienten. I resultatet framkom också att sjuksköterskorna har svårt att förlika sig med denna variant av informellt tvång. Sjuksköterskor besitter därmed en makt som härstammar från deras position i vårdkulturen samt lagar och ramar som styr verksamheten och sjuksköterskeprofessionen. Detta kan författarna relatera till Rundqvist som beskriver att sjuksköterskan har en given fullmakt från

vårdgivaren då den uteblivit från patienten. Denna fullmakt innebär ett åtagande som åligger sjuksköterskan att möta patienten på ett värdigt och respektfullt sätt.

Att möta patienten på ett respektfullt sätt framkom också i resultatet som en väg att nyttja informellt tvång genom att sjuksköterskan ger patienten tillräckligt med information. Sjuksköterskan förklarar på vilka grunder interventionen görs så att någon form av samsyn med patienten erhålls. Även i forskning gjord av Vukovich och Artinian (2005) framkom att sjuksköterskorna använde sig av tekniker de behärskar för att nå en förståelse och enighet med patienten i svåra situationer. Detta förfarande anser författarna gynnar patientens autonomi och kan lägga grunden för ett informerat samtycke. Ytterligare en positiv aspekt på detta förfarande som framkom i resultatet är att sjuksköterskan och patienten kommer tillrätta med den uppkomna situationen.

Sjuksköterskornas tillvägagångssätt vid förhandlandet visade sig i resultatet innebära ett lirkande som ansågs vara ett varsammare sätt att närma sig patienten. Därav anser

författarna att sjuksköterskan behöver kunna kommunicera och möta patienten på den nivå den befinner sig vid användande av lirkandet. Även i forskning gjord av Chambers m.fl. (2014) påtalas att sjuksköterskorna använder sig av alternativa metoder för att underlätta kommunikationen genom att lirka i sin förhandling med patienten.

En annan kategori i resultatet handlar om att ge tid och vara inväntande på patienten under utförandet av informellt tvång. Det framkom att sjuksköterskorna låter tiden bero för att patienten skall tillgodogöra sig i information eller då det saknas en vårdrelation och sjuksköterskan avvaktar för att bilda sig en uppfattning om patienten. De intervjuade sjuksköterskorna uppgav att ge tid kan vara till godo både för sjuksköterskan och patienten då det inte är akut och förebygger ett eventuellt eskalerande av situationen vilket bekräftas även av forskning gjord av Chambers m.fl. (2014). Enligt Rundqvist bör sjuksköterskan ha en förmåga och tålamod att invänta patientens fullmakt innan den börjar närma sig patienten. Författarna anser att detta kan förstås som att sjuksköterskor rättar sig efter

omständigheterna och börjar inte använda informellt tvång förrän tiden är mogen. Dock påpekar sjuksköterskorna i resultatet att det är en omöjlighet att ge tid i alla situationer vilket kan resultera i ett nekande svar från patienten. Utifrån Rundqvist kan detta ses som en utebliven fullmakt från patienten och sjuksköterskan använder sig då av den fullmakt som är given hen via vårdgivaren.

Sista kategorin i denna domän handlar om att sjuksköterskorna använder sin makt för att stärka det informella tvånget. Det framkom i resultatet att det finns både för- och nackdelar med att sjuksköterskorna tillsammans med kollegor använder sin numerära överlägsenhet för att driva igenom sina interventioner. Däremot påvisas det motsatta i forskning gjord av Pettit m.fl. (2017) att då situationen var det omvända, vid låg bemanning så reduceras detta övertag. Dock kan användandet av det numerära övertaget ses som oetiskt med tanke på att patienten befinner sig i en beroendesituation och inte anser sig vara i behov av

sjuksköterskans intention. Enligt Rundqvist är patienten sårbar och befinner sig i en utsatt situation där hen är utelämnad och tvungen att förlita sig på sjuksköterskans förmåga och makt att ”lindra eller förorsaka lidande”. Således kan sjuksköterskornas användande av makten i det numerärara övertaget komma i konflikt med vad Rundqvist kallar att erhålla

patientens fullmakt även då sjuksköterskan agerar utifrån vad hen tror är den lämpligaste åtgärden. Dock visar författarnas resultat att sjuksköterskorna använder sig av den här sortens makt då de känner sig osäkra eller rädda för patienten. Detta kan tolkas som att det numerära övertaget används till sjuksköterskors favör.

Sjuksköterskor använder sig även av verbala och icke verbala signaler som tonläge och kroppsspråk vid användandet av informellt tvång. Chambers m.fl. (2015) forskning bekräftar också att rösten och kroppshållningen har betydelse vid utförande av informellt tvång. Rundqvist anser att språkbruket och rösten synliggör makten och kan skapa en känsla av vanmakt och myndighetsutövning samt kränkning av patienten. Detta står i kontrast med vad som framkom i resultatet där sjuksköterskan strävar efter att få patienten känna sig delaktig och respekterad.

Tidigare forskning av Salzmann-Eriksson m.fl. (2008) och Valenti m.fl. (2015) beskriver att då patienterna uppvisar ett avvikande beteende begränsas detta av sjuksköterskan genom att skapa hinder vilket även framkom i detta arbete. Salzmann-Eriksson anser detta vara ett humant sätt att begränsa patienten från ett ohälsosamt beteende dock framkommer i resultatet att detta förfarande kan vara en kortsiktig lösning då patienten eventuellt återgår till hur hen vill ha det efter utskrivning. Dessutom kan hindret ses som ett sätt att

tillfredsställa omgivningens krav på vården. Hindret förklaras genom Rundqvist som hävdar att sjukhusmiljön kan inverka på patientens handlingsfrihet och reducera dess makt. I detta sammanhang anser Rundqvist även att användande av en vårdteknisk jargong kan innebära ett hinder i att möta patienten på en jämlik nivå.