Den arabisktalande målgruppen och deras första jobb i Sverige

Resultaten från den arabiska målgruppen visar att de flesta intervjupersonerna hade en högre utbildning med sig från hemlandet, men bara en av dem kunde få jobb inom sitt utbildningsområde. Tre av våra informanter har valt att inte söka jobb direkt utan utbilda sig inom något område först. Dessa tre personer som har valt att studera vidare kom till Sverige i tjugoårsåldern. Personen som inte utbildade sig i Sverige kom i mitten av fyrtioårsåldern, han hade tankar om att studera, men fick rådet av Arbetsförmedlingen att glömma utbildningen eftersom de ansåg att han är för gammal för studier. Däremot har han valt att validera sin civilingenjörsutbildning och söka jobb inom sitt utbildningsområde. Den personen kommer vi att kalla för informant 1.

Informant 1 har en civilingenjörsutbildning med sig från hemlandet, han flyttade till Sverige när han var 44 år gammal. Informant 1 validerade sin utbildning i Sverige och läste svenska på gymnasienivå. Han gjorde praktik och försökte hitta jobb med hjälp av

Arbetsförmedlingen och andra privata företag, men ingen ville anställa honom. Han säger med sorg i rösten:

32

I mer än sex år har jag letat efter jobb som en galning. Jag har skickat min CV till över 200 företag i Sverige, men jag har inte blivit kallat till en enda intervju. Det kan vara min ålder eller brist på erfarenhet i Sverige, men jag är säker på att de bara anställer folk som de känner.

Till början kände informanten inga människor i Sverige, men när hans barn och familj flyttade till Sverige några år efter honom, började barnen delta i en ideell organisation som hjälper nykommande barn i Sverige att integrera sig i det svenska samhället. Den unga svenska mannen som startade organisationen blev en god vän till familjen. Några år senare blev den unga mannen politiker, med mycket makt och kapital och frågade informant 1, om han ville jobba som projektledare i en av hans projekt som han gjorde i samarbete med EU.

Informant 1 blev anställd av kommunen som en projektledare för ett projekt i EU som hjälper invandrare att integrera sig Sverige. Han jobbade där i två år, men var i ständig stress på grund av språket. Jobbet krävde av honom att göra månadsredovisningar av resultat inför viktiga personer med höga politiska positioner. Informant 1 valde att sluta på grund av ångestkänslorna och förblev arbetslös igen i flera år. Till slut gav informanten upp tanken med att söka jobb som matchar hans socioekonomiska status från hemlandet och utbildade sig till busschaufför.

Informant 2 har också en civilingenjörsutbildning, men kom till Sverige i mycket yngre ålder än informant 1. Informant 2 var 29 när han kom till Sverige och var dedikerad att få jobb inom sitt utbildningsområde.

När jag kom till Sverige år 1998. Jag var fasbesluten att jobba inom mitt yrke, på Arbetsförmedlingen erbjöd de mig jobb som taxichaufför eller städare, men detta ingick inte alls i mina planer. Jag lärde mig språket, validerade min utbildning, gick kurser på universitetsnivå för att göra mig mer attraktiv för arbetsmarknaden och lärde känna några människor på universitetet. Människorna som jag lärde känna rekommenderade mig att ta specifika kurser inom vägdesign eftersom de visste att det fanns en stor efterfrågan för jobb inom den inriktningen då.

Informant 2 förklarar att det fanns en stor efterfrågan på ingenjörer när han flyttade till Sverige, men informanten säger att det var ändå en stor utmaning för honom att få det första

33

jobbet. Efter sitt första jobb berättar informanten att han skaffade sig erfarenhet och kontakter, och blev efterfrågad av många företag. Nu har han en chefsposition i ett storföretag och använder ofta sin makt i företaget för att hjälpa andra invandrare att få jobb.

Informant 3 är utbildad till kemist i hemlandet. Han flyttade till Sverige när han var 29 år gammal. Informanten berättar att det var svårt för honom att få jobb inom sitt utbildningsområde, han blev tvungen att svartjobba som servitör till en börja.

Jag mådde dåligt, hade ångest och var inte nöjd med mitt nya liv i Sverige. Jag hade en hög utbildning från hemlandet och jag kunde inte acceptera den nya livsstilen så jag bestämde mig att börja plugga igen.

Informanten visste inte vad han ville utbilda sig till, men han började med att läsa gymnasiekurser på Komvux för att bli behörig för universitetsstudier.

Jag var vilse och visste inte vad jag ville göra den enda jag visste är att jag ville ha en utbildning som leder till jobb.

Informant 3 hade tankar om att studera till biomedicinanalytiker, men han kom i kontakt med informant 2 efter hans giftermål i Sverige. Informant 2 som har en chefsposition i ett byggföretag rekommenderade honom att ta kurser i lantmäteri, och garanterade honom ett jobb i sitt företag. Informant 2 är i släkt med informants 3 fru och har även hjälpt hans frus bror att få jobb i sitt företag. Informant 3 fick jobbet som lantmätare efter kurserna som han blev lovad utan några svårigheter.

Informant 4 är en kvinna som kom till Sverige när hon var 25 år gammal. Hon gick sjuksköterskeprogrammet i sitt hemland, men kom till Sverige innan hon hann avsluta sin utbildning.

Jag kände ingen när jag först kom till Sverige, men när jag började studera på Komvux lärde jag känna några människor från mitt hemland. Jag började delta i en religiös församling med människor från samma land och religion. Jag fick både vänner och stöd där, plötsligt kände jag mig inte ensam längre. En av vännerna där jobbade inom

34

hemtjänsten. Hon visste att jag sökte jobb och frågade mig om jag var intresserad av att börja jobba i hennes arbetsplats, eftersom de sökte personal. Tack vare henne fick jag mitt första arbete i Sverige.

5.1.2 Den albansktalande målgruppen och första jobbet i Sverige

Resultaten från albansktalande målgruppen visar att de har upplevt svårigheter med att integrera sig i den svenska arbetsmarknaden med deras utbildningsnivå från hemlandet. Tre av intervjupersonerna har försökt att validera sin gymnasieutbildning från hemlandet, men under 1990-talet såg det svenska utbildningssystemet annorlunda ut jämfört med idag. Informanterna berättar att de var helt hopplöst att hitta jobb med deras

utbildningsbakgrund. Livet var svårt i deras hemländer på grund av krig och ekonomiska orsaker, så när de flyttade till Sverige ville de bara hitta ett jobb för att överleva.

Den femte informanten berättar om sin bakgrund i Sverige. Hon var inte nöjd med sitt liv till en början och var fokuserad på att hitta jobb så fort som möjligt, för att inte bli beroende av socialen.

Jag hade jobbat i mitt land som barnskötare i en förskola, men här i Sverige var jag tvungen att börja om från början för att hitta jobb inom det område. Jag registrerades som arbetssökande på Arbetsförmedlingen, som hänvisade mig till ett bemanningsföretag där jag fick hjälp med jobbsökandet, CV skrivandet och om hur arbetslivet ser ut i Sverige. Jag fick stöd från min handledare, men jag var ansvarig att hitta jobb och praktik på egen hand. Jag gick själv till ett äldreboende, där träffade jag arbetsgivaren och lämnade min ansökning för att få en praktikplats. Efter praktiken fick jag även min första anställning som undersköterska.

Informant 6 kunde inte validera sin gymnasieutbildning från hemlandet. Informant 6 berättar att han inte fick nytta varken av sin utbildning eller erfarenheter från hemlandet, när han kom till Sverige. Han försökte att hitta andra vägar för att integrera sig på den svenska arbetsmarknaden. Informant 6 berättar att han fick hjälp att hitta sitt första jobb som betongarbetare från Arbetsförmedlingen. Informanten berättar hur han har hittat sina första jobb i Sverige:

35

Jag har visat intresse och gått till olika företag för att träffa arbetsgivare. Jag har fått information om lediga jobb genom Arbetsförmedlingen, mina kontakter, vänner, kollegor också vidare. I mitt första jobb i Sverige delade jag tidningar, men företaget jag jobbade i gick i konkurs. Jag blev tvungen att registrera mig som arbetslös igen. Arbetsförmedlingen hjälpte mig med att få en busschaufförutbildning och jag har jobbat inom det område sedan dess.

Informant 7 har en annan utbildningsbakgrund och andra intresse än informant 5 och 6. Hon berättar kort om sig själv och om de olika svårigheter som hon har upplevt i Sverige:

Jag hade ett helt annat liv i mitt hemland. På flyktingkamparna var vi tvungna att gå runt i köket och vänta på vår tur att få skära en brödbit. Jag var tvungen att börja om från grunden och hade ingen som kunde vägleda mig eller ge mig information om utbildningssystemet eller arbetslivet i Sverige. Ibland säger jag till mina barn; ni måste vara tacksamma för de ekonomiska omständigheter ni lever idag. På min tid var det jättesvårt att integrera sig på arbetsmarknaden och få jobb. Men trotts omständigheterna, jag var så bestämd och motiverad att skapa ett bättre liv här.

Informant 7 har studerat sjuksköterska programmet i sitt hemland och försökte validera sin utbildning, men utbildningen kunde inte valideras här i Sverige. Informanten kompletterade sina betyg på Komvux och utbildade sig till intensivvårdssjuksköterska. Hon fick sitt första jobb genom praktiken som hon hade under utbildningen som sjuksköterska.

Informant 7 har varit motiverat att studera här i Sverige för att få en bättre framtid:

Mitt mål var att försörja mig själv. Jag kände ingen frihet när jag var registrerat i socialtjänsten de första tre år i Sverige. Jag var målmedveten och motiverat att studera i Sverige även om jag var den enda försörjaren till familjen. Jag ville inte ge upp för jag ville ha ett bättre liv.

Det är intressant att se hur andra vägar hjälpte informant 7 att integrera sig på arbetsmarknaden och vilka faktorer som har haft betydelse för hennes utbildning:

36

I den tiden när jag jobbade fanns det ett projekt i arbetsplatsen för oss anställda. Man behövde uppfylla vissa krav för att vara med i projekten. Projektet syfte var att hjälpa oss anställda att få möjlighet att läsa vidare med en betalt utbildning. Man behövde bli godkänd från arbetsgivaren eftersom det fanns ett urval för oss anställda. Jag fick vara med i

projektet eftersom jag hade bästa referensen från min andra arbetsgivare. I

magisternivåutbildningen fanns det 248 ansökningar som 20 av de blev accepterat och jag var en av dessa 20 personerna.

Informant 8 har flyttat till Sverige i ung ålder för familjeåterförening. Informant 8 berättar att hon inte blev färdig med gymnasieutbildningen från hemlandet, men försökte att integrera sig på arbetsmarknaden i Sverige genom att läsa barnskötare utbildningen. Informant 8 berättar hur hon gick tillväga för att hitta sitt första arbete i Sverige:

Jag gick till en arbetsplats som ligger nära mitt hus och sökte min första praktik där. Jag lämnade min ansökan till arbetsgivaren och skickade de intyg som behövdes för

ansökningen. Praktiken var anledningen till att jag fick mitt första jobb som barnskötare i Sverige. Den andra jobbet jag fick som barnskötare var via vikariebanken, en arbetsplats där man kan skicka sin ansökning och arbetsgivare kallar en när de behöver en vikarie.

5.1.3Sammanfattning

Alla fyra informanter från den arabiska målgruppen har en hög utbildning med sig från hemlandet och upplevde svårigheter att få jobb inom sitt utbildningsområde. De blev erbjudna enklare jobb som inte motsvarar deras utbildningsnivå men de var inte nöjda med det. De valde att validera sin utbildning eller studera vidare för att utveckla sig själva och öka deras möjligheter på arbetsmarknaden. Alla våra arabisktalande informanter upplevde svårigheter med integrationen, de vände sig till sina nära kontakter (sammanbinda socialt kapital) för att få sina första jobb i Sverige.

Alla fyra albansktalande informanter har försökt integrera sig på den svenska

Arbetsmarknaden nästan på samma sätt. Informant 5, 6 och 7 har migrerat till Sverige på grund av politiska och ekonomiska orsaker förutom informant 8 som har flyttat på grund av

37

familjeåterförening. Informant 5, 6 och 8 har läst svenska på lägre nivå, till skillnad från informant 7 som har läst svenska på högre nivå. Resultaten av intervjuerna visar att alla fyra informanterna har fått sina första jobb genom praktiken och de har själv varit aktiva med jobbsökandet.

Informanterna från den albansktalande målgruppen har en gemensam bakgrundshistoria. De migrerade på grund av politiska och ekonomiska svårigheter och var väldigt fokuserade på att hitta ett jobb så snart som möjligt, för att få bättre omständigheter än det de har haft i sitt hemland. Medan den arabiska målgruppen var inte lika fokuserade på att få jobb, de kom från en högre socioekonomisk bakgrund och var tvungna att flytta från deras

hemländer på grund av krig. De upplevde svårigheter med att jobba med andra yrken som inte motsvarar deras utbildningsnivå och dröjde längre tills de fick deras första arbete.

5.2 Överbryggande eller sammanbindande socialt kapital? Informanternas