Arbetet med Lucia

Min ramfaktorteoretiska ekvation, går ut på att förklara vilka möjligheter som finns till

undervisning. För att ta reda på det måste ramarna subtraheras ur direktiven. Det som återstår är vad som är möjligt att utföra (s. 12). För att utröna några av de ramar som är de viktigaste följer här en del av intervjuerna som beskriver hur musiklärarna själva uppfattar sitt arbete med Lucia och vilka problem de ställs inför under den här perioden.

För att ankyta till mina frågeställningar, om Lucias vara eller icke vara, fortsätter intervjuerna att behandla vad musiklärarna tycker är positivt med luciafirandet och huruvida de anser att arbetet med Lucia är värt det (s. 2).

6.6.1 Musiklärarnas upplevelser

Jag undrar vad Lucia innebär för musiklärarna själva. Tre av sex menar att det är viktigt att föra vidare traditionen. För Isak är Lucia viktig eftersom deras skola är multikulturell. Åsa tycker det är roligt att jobba med så många elever samtidigt. Hennes tåg har aldrig under 100 deltagare. Björn vill avsluta luciakapitlet och införa något nytt. Varje år tänker han ut ett nytt tema och sedan gör de en luciashow. Han tycker att Lucia enar skolan och tillför energi. Anledningen till att han fortsätter är att eleverna ser fram emot Lucia.

Lucia har blivit ett kitt som förenar oss. Vi är många elever och tre arbetslag, så vi lever nästan som tre olika världar där. Lucia är en grej som håller ihop skolan och som det snackas om. Jag har från början vart inne på att det egentligen handlar om budskapet och sammanhållningen (Björn).

Klara och Elin anser att Lucia är givande för eleverna. Elin säger att konceptet Lucia är speciellt för att det skapar en inre motivation hos dem, antagligen för att det pågår under en begränsad tid. För Klara och Anna är Lucia ett välbehövligt avbrott, där de får göra något fint tillsammans med eleverna, under den hektiska tid som alla betygen ska sättas.

Jag frågar musiklärarna om arbetet med Lucia går relativt smärtfritt eller om något upplevs vara problematiskt. Tre av sex menar att det går åt mycket tid till att förbereda inför Lucia. Elin tycker att

tidsbristen är svårast att hantera. Hon försöker lägga halva reptiden på skoltid och halva utanför. Men eleverna vill inte komma efter skolan, eftersom de vill hem och spela dataspel.

Fyra av sex säger att Lucia stör de andra lärarnas undervisning. Tre av dessa fyra säger att de måste vara bestämda med sina kollegor för att få det att fungera.

Jag brukar vara ganska hård och säga att om ni vill komma och titta på lucia på

luciamorgon, så måste ni bjuda till lite reptid. Det är ett jättejobb att organisera det (Elin). Att hitta en lokal att repa i kan vara problematiskt enligt hälften av musiklärarna. Annas skola har ingen aula och musiksalen är ofta upptagen för den reguljära musikundervisningen. Björn menar att det både är svårt att få ihop schemat, samtidigt som aulan ofta är uppbokad.

Så det ska stämma med mitt schema, det ska stämma med aulan, det ska stämma med min kollegas schema och det ska stämma hyfsat med elevernas schema. Det kommer ju dessutom alltid ligga prov och nationella prov på hösten i nian och det gör att det blir väldigt sällan jag övar med alla i kören samtidigt (Björn).

Klara arbetar mycket övertid som hon inte får kompensation för och delvis beror övertiden på att aulan inte går att boka på dagtid.

Man lägger ner tid utanför skolan, dels för att eleverna inte ska missa andra ämnen, men även för att aulan ska vara ledig. Man får sällan ett tack för det slit man har gjort, utan det tas för givet på något vis, för att det är en tradition (Klara).

Intervjun fortsätter med frågan om några särskilda omständigheter påverkar musiklärarnas vilja till att hålla i Lucia. Fyra av lärarna är positivt inställda till Lucia som det ser ut idag. Björn säger att Lucia ger glädje och positiv energi. Isak är nöjd med sina förutsättningar, vilket gör det roligt varje gång. Anna känner att hon vinner mycket på att hålla i Lucia, att intresset för ämnet ökar och att deltagarna fördjupar sig mycket i körsång. Elin känner sig privilegierad att få vara med och se hur eleverna spränger sina gränser.

Jag har fått en annan bild av strulputtar. Både killar och tjejer. Som plötsligt kommer i ett annat sammanhang. Och jag tror alltid på dem! Och vill alltid tro det goda. Från början kanske de är, och då tänker jag mest på killarna, först kanske de spelar lite Allan och så, men så tror jag på dem hela tiden och så småningom utvecklas de och så står de där i sina vita skjortor och är fullt allvarliga och du vet… tårarna sprutar på alla som tittar på dem. Nä, men att få följa dem, det är min stora drivkraft (Elin).

Björn säger att han inte hade orkat om inte eleverna hade varit så drivande. Anna och Björn tycker båda två att tiden är svår att få att räcka till, eftersom Lucia infaller i samband med betygssättning.

Det är stressigt i slutet. Alltid. Och det är ju alltid musiklärarna som har det värst i slutet av terminen och det gäller båda terminerna (Anna).

Åsa gör sin Lucia inom ramtiden som det ser ut nu, men om hon inte hade fått göra det hade hon inte velat ha kvar Lucia. Hon skulle heller inte vilja hålla i det om det skulle kännas som ett tvång eller om någon annan skulle bestämma vad hon ska göra. Åsa jobbar helst ensam, medan Klara tycker att Lucia är svårt att arrangera ensam, det är för energikrävande. Hon tror att det är det som gör att en del musiklärare vill lägga ner Lucia.

6.6.2 Kontroverser kring Lucia

Bland musiklärare är Lucia omdiskuterat, särskilt med avseende på huruvida traditionen borde vara kvar eller inte. Jag frågar mina informanter varför de tror att Lucia ger upphov till diskussioner. Alla musiklärare kommer in på hur stort kursinnehållet är i förhållande till den begränsade tid som är utsatt för musikämnet. De menar att det inte finns något utrymme för något annat än vad som måste hinnas med. Två av musiklärarna tror att det handlar om att arbetsbördan ökar, samtidigt som kompensationen minskar. Isak tror att skolorna är rädda för att gå emot folks förväntningar och menar att man spelar ut främlingsfientlighet mot tradition, samtidigt som många vill värna om traditionen. Åsa säger också att hon tror att religion bidrar till diskussionen. Förutsättningarna skiljer sig åt för landets musiklärare, vilket Elin tror spelar stor roll. Hon tycker att ämnets status måste höjas och den kampen är upp till musiklärarna att föra.

Man har satt i system att sätta in en duktig musiker, som inte har pondusen att landa i styrdokument osv. Man skulle ju aldrig sätta in en duktig matematiker, som mattelärare. Föräldrarna skulle aldrig godta det. Jag tror att vi utbildade musiklärare, har ett jobb i att värdesätta ämnet. När jag gjorde mitt examensarbete gjorde jag en jämförelse med musik och om varför det var viktigt. Då grundade jag det i att när man hittade lämningar från stenåldern hittade man någon benflöjt. Då tänkte jag att om man spelade flöjt på stenåldern, så måste man förstå att musik, för där gjorde man inte så mycket för nöjes skull, är något viktigt (Elin).

Till sist frågar jag musiklärarna om de tycker att arbetet med Lucia är värt det. Alla sex musiklärare tycker att det är det. De är överens om att eleverna växer som människor, trots att Lucia är ett projekt som pågår under en mycket begränsad tid. Björn och Klara säger att vinsten är stor med att

driva igenom ett luciaprojekt. Att få se hur det brinner i ögonen hos eleverna, glädjen de känner när de får musicera tillsammans och hur de växer, är den stora vinningen, tycker Björn. Klara säger att lärare får en chans att se eleverna i ett annat forum och se hur de utvecklas som människor. Hon säger att hon inte hade tyckt att det hade varit värt det om hon inte hade haft möjlighet att berätta om historien bakom Lucia. Anna säger att hon, under processens gång, ofta tänker att det inte är värt det. Men när hon ser glädjen hos eleverna efteråt, när de får beröm för sin insats av kamrater och lärare, känner hon att hon vill göra det igen. Isak tycker att arbetet med Lucia gör att kulturer kan mötas. Han tycker att det är viktigt att traditionen blir viktig för fler, så att de kan känna sig delaktiga i svensk kultur.

6.6.3 Kapitelsammanfattning och vidare analys

Hälften av musiklärarna tycker att traditionen är viktig att föra vidare. Lucia är någonting som enar och som ger energi och som är roligt att arbeta med, eleverna får en inre motivation och spränger sina gränser. Drivkraften för alla musiklärare jag talat med, för att fortsätta med Lucia, är att eleverna är så drivande i frågan.

Ett vanligt problem är att hitta replokal, men även att tiden inte räcker till. Ändå är två tredjedelar positivt inställda till arbetet med lucia, som det ser ut i deras skolor idag.

Musiklärarna tror att diskussionerna kring Lucia handlar om hur stort kursinnehållet är i förhållande till den begränsade tid som är förbehållet musikämnet. En tredjedel säger att

arbetsbördan ökar, medan kompensationen minskar. Ändå visar Skolinspektionens undersökning att musiklärare, trots den höga arbetsbelastningen, tycker sig ha ett roligt arbete (se s. 8).

Anledningar till att Lucia läggs ner på en del skolor, menar mina informanter, ibland kan bero på religiösa skäl. En lärare menar att ledningen kanske är rädd för främlingsfientligheten i

samhället. I läroplanen står dock att läsa att eleverna ska få förutsättningar att utveckla samhörighetskänsla (se s. 7).

En av mina informanter menar att hela musikämnets status måste höjas och det är upp till lärarna att göra det. I skolinspektionens rapport, Är du med på noterna, rektorn?, uppfattas

musikämnet ofta inte som ett kunskapsämne, vilket beror på att skolan inte prioriterar ämnet. Detta ger i sin tur upphov till att ämnets status blir lägre. Argumenten för att höja ämnets status är att musikämnet är betydelsefullt för elevernas välbefinnande och deras sociala och personliga utveckling (se s. 8-9). Musiklärarna som deltog i min studie ser många vinster med att fortsätta

arrangera Lucia, bland annat av samma anledning, nämligen att Lucia får eleverna att växa otroligt mycket som människor.

7 Diskussion

Diskussionen är uppdelad i flera delar. Första delen är en metoddiskussion, i den andra delen diskuteras studiens syfte och frågeställningar och den sista, och avslutande, delen behandlar framtida forskning.

7.1 Metoddiskussion

I metoddiskussionen förklaras valet av kvalitativa intervjuer som metod och de etiska dilemman som uppkommit i samband med det här arbetet.

7.1.1 Val av metod

Kvalitativa intervjuer som metod har gett mig möjlighet att få uttömmande svar från de musiklärare som deltog i studien. Under intervjuerna kunde jag nå djupare information genom att ställa

följdfrågor, när jag tyckte att ett svar inte var tillräckligt informationsmättat. Anledningen till att jag valde kvalitativa intervjuer före kvantitativa metoder som exempelvis enkäter, var att jag ville få möjligheten att ställa följdfrågor. Enkäter ger visserligen ett bredare spektrum av information, men de begränsar möjligheten att få mer utvecklade svar, där det saknas (Johansson & Svedner, 2006). För att besvara syftet med studien, där jag ville ta reda på vilka dilemman som musiklärare ställs inför när de arbetar med Lucia, räcker det inte med svar av typen ”ja”, ”nej” eller ”kanske”. Att inte ha möjlighet att ställa följdfrågor genererar ett alltför stort tolkningsutrymme, när jag sedan ställs inför uppgiften att tolka resultatet. Syftet med hela studien skulle därmed kunna äventyras. Enkäter skulle kunna vara motiverat som ett nästa steg, om jag skulle välja att forska vidare inom ämnet, när jag vet vilka musiklärarnas dilemman faktiskt är.

Ytterligare en av de kvantitativa metoder som jag har valt bort är textanalyser, som går ut på att analysera, tolka och förstå texter på ett djupare plan (Johansson & Svedner, 2006). Om min studies syfte hade varit kopplat till något som uttryckligen står att läsa om i exempelvis

styrdokumenten, vore textanalys ett värdefullt inslag. Det skulle kunna ge bättre förståelse för varför Lucia genomförs i svenska skolor idag. Nu är det emellertid så att Lucia överhuvudtaget inte omnämns i styrdokumenten, vilket gör en sådan textanalys tämligen överflödig i sammanhanget.

En annan kvantitativ metod som jag valt att inte utföra är observationer. Det skulle vara klart intressant att göra observationer i kombination med kvalitativa intervjuer, för att ge en mer

nyanserad bild av musiklärarnas arbete med Lucia. Jag har kontemplerat en kombination av kvalitativa intervjuer och observationer för att få ytterligare en infallsvinkel i de dilemman som musiklärarna upplever. Problemet och anledningen till att jag valde att inte göra detta, är att Lucia utspelar sig under en enda bestämd dag och förberedelserna utspelar sig under några få begränsade veckor dessförinnan. Jag skulle därmed ha behövt göra observationer på flera ställen samtidigt, vilket förstås är omöjligt, eftersom jag är en enda person och tidsramen för examensarbetet till stora delar ligger utanför och efter december månad. Därför valde jag slutligen att nöja mig med

kvalitativa intervjuer som enda metod.

En svårighet jag upplevde var att formuleringen av intervjufrågorna ibland gjorde att

informanterna tolkade frågan på väldigt olika vis, vilket resulterade i mer eller mindre användbara svar. Det krävs både simultankapacitet och fokus för att samtidigt som man lyssnar på

informanternas svar, avgöra vilka följdfrågor som är relevanta för undersökningens syfte. Någon som är mer erfaren än mig på intervjuteknik, har antagligen mer rutin och skärpa att välja rätt i detta läge. För att stävja fällan att hamna för långt ifrån ämnet försökte jag hålla den aktuella frågan i minnet, även om svaret blev förhållandevis ingående. Enligt Kvale & Brinkman (2009), bör man undvika att ta ställning under intervjun. Särskilt under de första, av mina sju utförda intervjuer, märkte jag att jag kände en vilja att svara informanterna medhållande när deras utsagor

överensstämde med mina egna uppfattningar. Jag försökte ändå ha i åtanke att hålla mig så neutral som möjligt, vilket jag fick mer rutin på efterhand.

Jag lärde mig även att inte vara för ivrig att komma vidare i intervjun, för att istället ge informanterna det utrymme de behövde för att hinna tala till punkt.

7.1.2 Etiska dilemman

Forskare stöter ibland på dilemman under sitt arbete, där en uppgiftslämnare kan råka illa ut. Dessa dilemman kan ibland förutspås, men även ske momentant. Det gäller då för forskaren att skapa en balans där nya viktiga upptäckter kan göras, utan att det sker på bekostnad av uppgiftslämnaren (Wiles, 2013). Ryen (2004) menar i sin bok Kvalitativ intervju -från vetenskapsteori till fältstudier att konfidentialitetskravet kan vara svårt att upprätthålla, även om forskaren försöker ta hänsyn till informanten genom att exempelvis fingera namn, utelämna ålder och uppehållsort. I min jakt på informanter från hela landet, blev jag varse om denna fara. Även om det var en begränsad grupp människor som såg inlägget som jag postade, lät jag musiklärare svara öppet där, huruvida de ville

delta eller inte. Som tur var fick jag hela 21 intressenter, av vilka jag valde ut 4. Detta bör trots allt göra de utvalda personerna relativt anonyma. Lärdomen här är att även om det går att hitta deltagare den här vägen, borde jag ha låtit intressenterna svara i ett personligt meddelande, vid intresse att delta. I efterhand förstår jag hur viktigt det är att i förväg läsa på ordentligt, om olika fällor och scenarion som kan tänkas uppstå.