Arbetslaget en betydelsefull del av verksamheten

I detta avsnitt presenteras det tredje och sista utfallsrummet som vi fann i vårt empiriska material; arbetslaget - en betydelsefull del av verksamheten. Här behandlas respondenternas uppfattningar om arbetslagets betydelse i arbetet med barnet samt hur arbetslaget arbetar för att utveckla en trygg anknytning.

Respondenterna uttrycker att arbetslaget har en stor betydelse i arbetet med att utveckla en trygg barngrupp. Respondenterna påtalar också att barngruppen är en spegelbild av arbetslaget. Respondent tre uttrycker;

Jag tänker att klimatet pedagoger emellan och i arbetslaget smittar av sig i barngruppen. Trygga pedagoger som utstrålar eller signalerar och ger trygghet i arbetslaget gör att barnen känner sig trygga i verksamheten och på förskolan.

Respondent ett fortsätter;

Det är många vuxna i ett arbetslag och det är alltid någon som kommer på någonting för att underlätta för barnet, och det är även andra barn som kan hjälpa till och berätta vad barnet behöver och vara involverade vad man kanske ska göra. Det samspelet mellan allt och alla är jätteviktigt för att det ska fungera och det är ju samspelet som gör det möjligt.

Även respondent fyra är inne på samma linje när det gäller klimatet i arbetslaget. Hon beskriver också att ett arbetslag bör ha gemensamma ramar för verksamheten vilket i sin tur bidrar till hur barnet utvecklas och huruvida barnet känner trygghet i verksamheten.

Det tror jag är jätteviktigt just att vi är samspelta och att vi har pratat igenom. Barnen vet att de får genomtänkta svar och då är det som gäller. Det är tydligt och det tror jag också ger en trygghet.

Respondent två fortsätter;

Arbetslaget ska vara tillåtande, att prova sig fram med barnet. Att inte fastna vid regler och rutiner där någon säger att vi gör så här. Nä, det gör vi inte för att alla barn är olika och varje relation är ju unik och det ska man respektera och det tycker jag är väldigt viktigt.

Vi tolkar respondenternas svar som att de tillskriver arbetslaget en stor betydelse för hur barngruppen och för hur varje enskilt barn utvecklas i verksamheten och för huruvida barnen känner trygghet i gruppen. Samspelet är något som respondenterna talar mycket om och som vi tolkar att de uppfattar som viktigt, om inte arbetslaget är samspelta och har samma ramar och värderingar blir det svårt att forma trygga barn och en trygg grund att stå på. Vi tolkar det också som att respondenterna anser att det är viktigt att

verksamheten utgår från barnet och att barnet får möjlighet att prova sig fram och att dessa ramar som tillskrivs viktiga av respondenterna inte övergår till att fastna vid regler och rutiner som hämmar barnen från att våga utforska verksamheten. Detta kan vi koppla till Johanssons (2011) resultat om att barnet gynnas i en samspelande atmosfär med arbetslag vars förhållningssätt kännetecknas av lyhördhet gentemot barnet. Respondenternas svar tolkar vi också som att de har en kunskap kring att barn som inte känner sig trygga, inte heller vågar utforska vilket kan kopplas till Perssons (2015) resultat om att det inte sker någon utveckling eller lärande om barnet inte känner att de har någon trygg relation till en pedagog. Även Bowlby (2010) påtalar när han beskriver, att en trygg anknytning där barnet får närhet, stöttning vid svårigheter eller andra skrämmande situationer vågar barnet utforska världen. Samtidigt menar respondent ett gällande frågan om arbetslagets funktion att;

Alla pedagoger har inte den känslan att bemöta nya barn i verksamheten, det är därför detta ämne är så pass stort fast det egentligen är det enklaste. Man komplicerar upp det, är regelbundna, använder sin makt.

Respondent ett fortsätter;

Och sen är det jätteviktigt med kommunikationen i arbetslaget.

Vi tolkar respondentens svar som att hon anser att förskollärare har ett behov av ett kollegialt lärande, de behöver en kunskap om vikten av en trygg anknytning i skapandet av en trygg relation och i sin tur en trygg barngrupp. I Hagströms (2010) studie påtalar förskollärarna vikten av kompetensutveckling för att utvecklas i sitt arbete med anknytning och trygga relationer. Respondent nummer fyra beskriver professionens betydelse i arbetslaget;

Vi klickar olika med olika barn, sen måste jag vara professionell och gör mitt yttersta för att barnet ändå ska få en känsla av att den här vuxna kan jag ty mig till. Det här är en vuxen som lyssnar som respekterar mig och så vidare, men ja, att det är så att man klickar faktiskt lite olika med olika barn.

Vi tolkar respondentens svar att utan kunskap kring anknytningens betydelse i skapandet av trygga relationer är det inte enkelt att bemöta varje barn i en barngrupp med en förståelse för att utvecklandet av dessa relationer ska ske på barnets villkor. Därför är diskussioner om arbetssätt och dilemman för att hitta ett gemensamt förhållningssätt betydelsefulla i arbetslaget. Vi tolkar respondentens svar till att hen har förståelse för att varje relation är unik såsom Bowlby (2010) beskriver och att arbetslaget på så vis gynnar

barngruppen genom att det består av flera pedagoger som barnet kan utveckla känslomässiga relationer till och att varje pedagog på så vis har en betydelsefull roll i att bidra med trygghet i gruppen. Detta i likhet med Bowlbys (2010) beskrivning av anknytning, något som kan leda till anknytningsrelationer om barnets behov tillgodoses men barnet kan även ha flera personer runt sig som det visar anknytningsbeteende mot.

Respondenterna beskriver att ett arbetslag som består av en bra kommunikation, en tydlighet mot både barn och pedagoger samt ett arbetslag som har roligt ihop är en betydelsefull faktor i arbetet med att skapa trygghet. Respondenterna utrycker även att arbetslaget bör ha en gemensam syn på barnet och att verksamheten ska utgå från barnet som betydelsefulla faktorer när det gäller trygghet. Respondent två beskriver;

I vårt arbetslag tycker jag att vi har en jättebra gemenskap, vi har rak kommunikation. Är det någonting vi känner är fel så tar vi upp det med detsamma. Vi har väldigt roligt tillsammans, skrattar mycket och det smittar av sig på barngruppen. Vi har samma barnsyn.

Respondent fyra fortsätter på samma linje som föregående;

Vi är väldigt, väldigt samspelta och det tror jag är A och O. Just det här med tydligheten, går de till en vuxen så får de samma svar om de går till nästa vuxna. Vi ger inte en massa dubbla budskap utan de får en tydlighet. De får ramarna men ändå en stor plattform. Ramarna kan flyttas på efterhand men att de utökas.

Respondent ett beskriver att en anpassning till barnet från arbetslagets sida betyder mycket för hur barnet känner trygghet.

Att man anpassar det till barnet, det arbetslaget ser och det man tror barnet behöver. Det är inte svart eller vitt på det sättet utan det är liksom beroende på hur barnet fungerar och reglerar därefter. Att öppna ögonen och inte ta förgivet att ”det barnet fungerar på det sättet”, utan man ska vara nyfiken på barnet och diskutera om barnet för att det ska få bästa förutsättningar för att bli trygg.

Vi tolkar respondenternas svar som att det är viktigt att ha en lättsam ton i arbetslaget och att det går att vara så pass tydligt och våga framföra sina åsikter kring sina tankar om barnet. Det är för barnet som verksamheten anpassas och om arbetslaget är tydliga med ett gemensamt synsätt och förhållningssätt påverkas barnet och barngruppen positivt. Att vara öppna för barnets signaler och att inte ta för givet hur barnet känner sig samt att ha roligt är något som respondenterna anser vara viktigt i arbetet med att skapa trygghet. Respondenternas svar tolkar vi som att de vill utveckla trygg bas i verksamheten genom att ge barnet ramar och tydlighet för att barnet ska känna sig tryggt i likhet med Bowlbys (2010) studie som beskriver att en trygg bas behövs för att barnet ska våga ta sig vidare och utforska världen. Respondent fyra beskriver detta tydligt;

Vårt största mål i arbetslaget är att barnen ska lämna förskolan och känna och kunna blick tillbaka och kunna säga att det här är roligt. Det är vårt största mål att barnen ska kunna se tillbaka till förskoletiden och känna att det här gillade jag, det här var kul. Att kunna ta ut svängarna tillsammans och våga ta plats då ser man att barnen växer och vågar lämna oss.