Resultatdiskussion

Vi har valt att dela upp vår resultatdiskussion i två underrubriker för att underlätta för läsarna. Underrubrikerna är följande; anknytning samt strategier i arbetet med anknytning som kan kopplas till våra frågeställningar.

7.1.1 Anknytning

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare uppfattar och arbetar med anknytning i förskolan. Respondenterna som deltog i våra intervjuer var eniga om att en trygg anknytning innebär en unik relation mellan barn och pedagog, en relation som de också anser som viktig för barnet. Detta kan jämföras med Bowlbys (2010) anknytningsteori där han framskriver att anknytning innebär en unik känslomässig relation. I respondenternas svar är relationen mellan barn och pedagog i fokus och beskrivs som betydelsefull i likhet med Hagström (2010) vars studie visar att förskollärare är betydelsefulla för barnet som kompletterande anknytningspersoner. Samtidigt menar en av respondenterna att denna relation inte kan se likadan ut till samtliga barn. Respondenten menar att en sådan unik relation inte går att ha med alla barn och att det är barnet som bestämmer huruvida relationen ska vara unik eller inte, vilket stämmer överens med Bowlbys (2010) forskning. Bowlby (2010) menar att en unik relation enbart utvecklas om barnets behov tillgodoses men barnet kan dock utveckla ett anknytningsbeteende till många men det är enbart till ett fåtal som en anknytningsrelation skapas. Samtidigt beskriver respondenten vikten av att ha en professionell relation till alla barn i verksamheten.

En av respondenterna har också beskrivit vikten av trygghet för barnets fortsatta utveckling och lärande vilket, i likhet med Perssons (2015) resultat om att barnets utveckling och lärande påverkas positivt av en trygg relation i förskolan. Även Johansson och Pramling Samuelsson (2001) samt Halldén (2016) menar att omsorg och lärande inte

ska stå i motsättning till varandra något som även vi belyser. Samtidigt blir vi förvånade över att det bara är en av respondenterna som har påpekat att trygghet och en trygg anknytning bidrar till barnets fortsatta utveckling och lärande då precis som Persson (2015) beskriver är relationen med barnet viktig för hur den fortsatta utvecklingen för barnet i verksamheten ser ut. Detta skriver även Bowlby (2010) som också han menar att barnets personlighetsutveckling påverkas av huruvida anknytningen är trygg eller otrygg. I intervjun visar respondenterna också sin profession kring centrala begrepp inom anknytningsteorin. Flertalet av respondenterna beskriver sina uppfattningar kring anknytningsbegreppet på så vis att vi kan tolka det som att de har goda kunskaper kring begrepp som trygg bas och säker hamn, anknytningshierarkier samt anknytningsmönster enligt Bowlbys (2010) anknytningsteori. Respondenterna visar i intervjuerna att de besitter en bred kunskap kring anknytningen och dess betydelse. Främst gällande att de förklarar begreppet anknytning med en unik relation och nämner ett flertal olika begrepp från anknytningsteorin. Vi blev inte förvånade över respondenternas kunskap men på något sätt förvånade det oss att flertalet av dem beskrev anknytning som en relation. Denna förvåning kan bero på att vi själva från början inte gjorde en direkt koppling mellan anknytning och en unik relation utan att vi till en början främst kopplade begreppet anknytning med trygghet. Detta i sin tur kan bero på att trygghet enligt oss är en av de viktigaste uppgifterna att arbeta med i förskolan då trygghet utgör grunden för lärandet enligt Lpfö98 (Skolverket, 2016), vilket även Tallberg Bromans (2017) påtalar.

Respondenterna uppfattar att arbetet med att utveckla en trygg anknytning och skapa en unik relation är något som tar tid. Samtliga respondenter menar också att denna process är något som måste få lov att ta tid. Respondenternas svar tolkar vi som att de är noga med att sätta barnet i fokus och utgå från barnets villkor, vilket visar på att respondenternas uppfattningar kring hur en trygg anknytning byggs upp och är beroende av den tid och det engagemang som varje pedagog bidrar med, är av betydelse för den relation som skapas. Respondenternas svar stämmer överens med Bowlbys (2010) studie om att en anknytningsrelation bland annat bygger på den vuxnas engagemang, den tid som spenderas med barnet samt kvaliteten på kontakten mellan barnet och den vuxna. Att det enbart är en av respondenterna som beskriver svårigheter med att tiden inte alltid räcker till för att på nytt bygga upp relationen efter exempelvis en konflikt är för oss förvånande, då vi ofta i vår omgivning hör många inom förskolan som påtalar att tiden inte räcker till i verksamheten. Kanske kan det bero på att övriga respondenter samtalat

mer kring inskolningen och hur de arbetar med den samt kring vikten av att låta inskolningen få lov att ta tid. Respondenten som påtalar att tiden inte alltid finns har inte nämnt något kring inskolning och arbetar på en avdelning med enbart äldre barn. Detta tror vi kan bero på att relationen på en avdelning med äldre barn oftare är i behov av att återupptas, då det oftast är fler konflikter på en avdelning med äldre barn och att det då måste finnas tid för att åter bygga upp relationen och att det är därför respondenten upplever det som att tiden inte alltid räcker till.

Respondenterna påtalar att arbetslaget har en stor betydelse för att utveckla trygghet hos barnet och en trygg barngrupp. Ett flertal av respondenterna påpekar att barngruppen speglas av arbetslaget, deras förhållningssätt, hur pedagogerna är som personer samt i hur de fungerar tillsammans. Ett arbetslag som är väl fungerande, med gemensamma ramar och ett gemensamt förhållningssätt menar respondenterna ökar barnets trygghet och bidrar till barnets utveckling. Respondenterna menar att om det inte finns något samspel i arbetslaget blir det svårt att utveckla trygga barn. Detta anser vi stämmer överens med resultatet i Johanssons (2011) studie kring atmosfärer i verksamheten. En god atmosfär i både arbetslag och barngrupp bidrar till att barngruppen utvecklas samt att interaktionen mellan barnen påverkas positivt (Johansson, 2011). Även Bratterud et al. (2012) menar att barnets samspel till andra barn och vuxna är av stor betydelse för hur barnet mår. De menar vidare att de barn som inte trivs på förskolan grundar sig på hur pedagoger bemöter barnet (Bratterud et al, 2012).

Det vi finner intressant är att tidigare forskning främst inriktar sig på relationen mellan barn och pedagog medan respondenterna i vår studie även påtalar arbetslagets betydelse för att upprätta trygg anknytning och trygga relationer. Respondenterna menar att varje person i arbetslaget blir en viktig faktor för att utveckla anknytning och relationer. På så vis menar respondenterna att det behövs flera vuxna för att alla barn ska få möjlighet och känsla av att ingå i en anknytningsrelation, som enligt Bowlby (2010) är unik. Respondenterna påtalar också att relationen mellan barn och pedagog är viktig men att det behövs flera pedagoger för att kunna tillgodose alla barn i en barngrupp vilket Hagström (2010), Buyse et al. (2009) och även Quan-McGimpsey et al. (2011) påpekar. De menar att relationen mellan barnet och förskolläraren är av stor betydelse samt att förskolläraren som kompletterande anknytningsperson är viktig.

7.1.2 Strategier i arbetet med att skapa en trygg anknytning

En av strategierna som respondenterna beskriver som viktig är att ge barnet en bra start på dagen för att skapa trygghet. Att bekräfta, bemöta samt vara lyhörd för barnet påtalar respondenterna som betydelsefullt i arbetet med barnet. Att detta har stor betydelse påpekar Hagström (2010), Buyse et al. (2009) men också Quan-McGimpsey et al. (2011) i sina studier. De menar att lyhördhet, omsorg och sensitivitet bidrar till hur barn upplever trygghet. Persson (2015) menar också att kvaliteten på relationen mellan barn och pedagog har stor betydelse för barnets utveckling och lärande. En relation som kännetecknas av värme, omtanke och närhet bidrar till barnets trygghetskänsla och därav även till barnets fortsatta utveckling (Persson, 2015), vilket även vi ser i respondenternas uppfattningar då de beskriver glädje samt att ha roligt tillsammans, vilket de menar bidrar till att utveckla trygghet och trygga relationer.

Tre av respondenterna beskriver inskolningen som ett moment som kräver tid och engagemang. Som strategier för att skapa en bra och trygg inskolning för barnet beskriver respondenterna att de innan barnet börjar på förskolan tar kontakt med vårdnadshavarna för att ta reda på barnets intresse och behov. På så vis menar respondenterna att det blir enklare för barnet att knyta an och skapa en relation med förskolläraren. Denna strategi beskrivs också i Quan-McGimpsey et al. (2011) studie där förskollärarna beskriver att de skapar trygghet och närhet till barnet genom att ta reda på sådant som barnet tycker om redan innan barnet börjar på förskolan. I Quan-McGimpsey et al. (2011) studie beskrivs även denna strategi som betydelsefull för att tidigt kunna stödja och bekräfta barnet under dess första tid i förskolan. Även Persson (2015) påtalar att inskolningstiden är betydelsefull för att utveckla positiva relationer som i sin tur leder till att barnet kan utveckla strategier i sin vardag, vilket i sin tur gynnar barnets fortsatta utveckling och lärande.

Strategier kring konflikthantering såsom att bekräfta, vara närvarande samt kramas är något som en av respondenterna tar upp vid intervjun. Respondenten upplever dock att det inte alltid finns tid för att hinna reparera och bygga upp relationen igen om en konflikt mellan barnet och pedagogen uppstått. Samtidigt är respondenten medveten om att detta gör att relationen till barnet blir lidande. Detta visar på att respondenten har en förståelse kring relationens betydelse som stämmer överens med Quan-McGimpsey et al. (2011)

studie som påtalar vikten av att återuppta en raserad relation med strategier såsom att sitta i knät eller kramas efter en konflikt. Att enbart en av respondenterna har påtalat detta finner vi intressant. Det är möjligt att övriga respondenter inte förknippar en konflikt med att relationen påverkas, utan enbart förknippar relationer med positivitet såsom närhet, värme och omtanke. Det kan också bero på att respondenten arbetar med enbart äldre barn och att konflikterna där är av annan modell än på en avdelning med yngre barn eller med blandad barngrupp.

Respondenterna påtalar att arbetslaget är av stor betydelse i förhållande till det kollegiala lärandet. De menar att den kunskap varje pedagog i ett arbetslag besitter är av vikt för verksamheten. Respondenterna menar vidare att diskussioner bidrar till att arbetslaget formar ett gemensamt förhållningssätt och utvecklar kunskap kring olika ämnen då varje pedagog oftast har olika kunskaper att bidra med. Förskollärarna i Hagströms (2010) studie påtalar vikten av kompetensutveckling, i detta fall gällande anknytning för att öka förståelsen för anknytningens betydelse samt för hur barnet utvecklar sitt lärande i samspel med andra. Därför anser vi att kompetensutveckling i förskolan är viktig. Om en pedagog i arbetslaget har stor kompetens kring exempelvis anknytning är det fördelaktigt att denna kompetens sprids genom diskussioner och samtal, vilket gör arbetslaget mer samspelt i sitt arbete. För att detta ska bli möjligt menar vi att samtliga i arbetslaget bör förmedla sina kunskaper så att övriga får ta del av dem, annars försvinner betydelsen av kompetensutveckling som enligt oss är en betydande del i verksamheten och dess utveckling.