Artefakter och förmågor

Resultaten från de resterande fyra intervjufrågorna presenteras och analyseras under denna rubrik. Frågorna handlar mer om lärarnas åsikter kring de två artefakternas möjligheter att utveckla förmågor i stort samt specifikt resonemangsförmågan i en separat fråga.

Till att börja med skriver L1 att grafritare, simuleringar och dylikt är ett utmärkt verktyg för att utveckla matematiskt kunnande. Däremot skriver hen att det finns en nackdel med att det kan få för fort framåt men L1 menar samtidigt på att datorer som artefakt bidrar till att man lättare kan se mönster. Vad gäller läroboken skriver L1 att ”Matte är ingen åskådarsport” och menar på att läroboken krävs i undervisningen för att man ska lära sig. Hen anser dock att det krävs att man har en lärobok där uppgifterna är av stigande grad för att man ska kunna utvecklas. Svaren tyder därmed på att både datorer och läroboken kan utveckla matematiska förmågor men att det beror på hur man arbetar med datorn eller hur läroboken är uppbyggd. Vidare skriver L2 att datorer för att utveckla matematiska förmågor är bra på grund av att ”omväxling förnöjer” men däremot skriver läraren också att det inte bara ska vara att man endast använder en dator. L2 skriver dessutom att hen inte anser att läroboken i sig utvecklar några förmågor i matematik men att det är något att ha som utgångspunkt. Det tyder således på att hen anser att det är elevens arbete snarare än artefakten som leder till en utveckling av matematiska förmågor. Däremot kan man, utifrån det teoretiska perspektiv som detta arbete grundas i, se att hens svar i någon mening ändå syftar till att datorer kan utveckla förmågor och att ett varierat arbetssätt är viktigt för att utveckla elevers förmågor i matematik, även om hen inte anser att läroboken utvecklar några förmågor. Vidare L3 menar att datorer genom exempelvis program som GeoGebra kan vara bra för att få en djupare förståelse för någonting men menar samtidigt på att datorer är svårare att använda sig av än läroboken som hen anser är bekant och lätt att använda sig av. Svaren tyder således på att hen anser att båda artefakterna kan leda till utveckling av matematiska förmågor men att läroboken i någon mening är enklare att använda sig av vilket därmed kan tolkas som att hen anser att läroboken utvecklar förmågor mer än datorer då datorer är svårare att använda sig av. Däremot delar L4 inte åsikten kring att datorer i någon form kan utveckla elevers förmågor då hen uttrycker sig:

37

”Datorer och andra digitala hjälpmedel bidrager tveklöst till att utveckla elevernas förmågor. Datorer är samtidigt en distraktion precis som mobiltelefoner, men ju förr eleverna lär sig hantera denna distraktion desto bättre.”

Det tyder på att L4 tydligt inte anser att någon form av digital artefakt kan bidra till att utveckla matematiska förmågor och istället anser att de är en distraktion för elever. Vidare anser L4 det är viktig att eleverna får arbeta med ”stoffet” och ser inga problem i att det skulle kunna vara genom läroboken eller någon annan artefakt. Läraren har alltså inte har några problem med mer ”traditionella” artefakter men att hen anser att digitala sådana inte bidrar till att utveckla matematiska förmågor. L5 uttrycker sig annorlunda och anser snarare att datorer är bra för undersökande uppgifter och där man arbetar med problemlösning men också för att illustrera begrepp, men hen menar samtidigt att datorer inte är en bra artefakt för att träna på procedurförmågan. Vidare skriver L5 att läroboken istället är en bra artefakt för att träna på procedursförmågan men menar att flera av de andra förmågorna inte utvecklas på samma sätt med denna artefakt. Hen skriver att det krävs olika former av dialoger för att utveckla de andra förmågorna. L5 svar är tydligt inriktade på att datorer kan bidra till att utveckla problemlösningsförmågan och begreppsförmågan men att den inte går att utveckla procedursförmågan men att läroboken kan utveckla denna förmåga på ett bra sätt. L6 delar inte denna åsikt och skriver att många elever endast fokuserade på att få så många poäng som möjligt och att fokus inte fanns på inlärning. L6 skriver vidare att läroboken för att utveckla förmågor är bra, men kommenterar inte sitt svar ytterligare.

Sammanfattningsvis kan man kategorisera lärarnas svar utifrån de som tycker datorer är positiva gentemot negativa för att utveckla matematiska förmågor och liknande för läroboken som artefakt. L1, L2, L3 och L5 uttrycker sig övervägande positivt till att datorer utvecklar matematiska förmågor, men menar på att de inte ska användas i samtliga områden. L4 och L6 är dock tvärtom och har en mer negativ inriktad åsikt till datorers möjlighet att utveckla förmågor i matematik och anser snarare att de distraherar elever. Till kategoriseringen för läroboken som artefakt för att utveckla förmågor så är L1, L3, L4 och L6 övervägande positivt inställda till användningen av läroboken för att utveckla förmågor och anser att det mer eller mindre är en nödvändig artefakt.

38

L2 anser i sin tur att läroboken inte alls utvecklar några förmågor. L5 kan kategoriseras mellan dessa två kategorier, då hen anser att läroboken endast är bra för att utveckla procedursförmågan. För två av lärarna verkar det således som att de har en positiv syn på datorer men en negativ för läroboken. Sedan för ytterligare två lärare verkar det vara samma fast de är positiva till läroboken och negativa till datorer. Slutligen de övriga två verkar vara positiva till båda artefakter men att de menar på att de kanske inte bör användas i samtliga situationer ändå. Det finns således en väldigt delad åsikt kring lärarna om huruvida datorn eller läroboken som artefakt bidrar till en utveckling av matematiska förmågor. Vidare om man studerar resultaten och svaren till den underfråga som svarades på tidigare kan man se att det inte finns något samband mellan lärarnas uppfattning om artefakten och deras åsikt kring artefaktens möjlighet att utveckla matematiska förmågor. Detta kan man se genom att både att alla lärare var positiva till användningen av läroboken i matematik, men inte alla var helt positivt inställda till att läroboken är bra för att utveckla förmågor. Dessutom kan man se att det finns lärare som L4 och L6 som hade svar som var mer positiva kring datorn överlag i undervisningen men menar här på att de inte är bra för att utveckla matematiska förmågor. Vidare kan man även se L3 som hade en negativ uppfattning vad gäller datorer i undervisningen men som nu är positiv till att den utvecklar förmågor.

Vidare till svaren på de resterande två frågorna som handlar mer specifikt om hur de arbetar idag för att utveckla elevers resonemangsförmåga samt vilket av de två artefakterna som enligt dem är mest optimalt för att utveckla denna förmåga. L1 skriver att hen fokuserar väldigt mycket på att eleverna måste berätta hur de tänker och hen får dem att kommunicera matematik för att kunna utveckla resonemangsförmågan. L1 skriver även att hen anser att en variation av de båda artefakterna är bra men skriver också att hen anser att det snarare är hur man organiserar sitt klassrum som är det viktiga och inte artefakten i sig. L2 skriver på samma sätt att hen använder sig mycket av kommunikation för att utveckla resonemangsförmågan och skriver samtidigt att hen anser att vare sig datorer eller läroboken utvecklar resonemangs- förmågan utan att det krävs bra frågor och intresserade elever. Hen uttrycker dock att personen inte helt förstår frågan vilket är liknande för L3 som inte svarat på denna fråga alls. Däremot skriver L3 att hen idag använder sig av presentation av svårare problem som eleverna ska lösa med viss hjälp för att utveckla resonemangsförmågan. L4 skriver att hen

39

låter eleverna gå igenom lösningar tillsammans med eleverna där eleverna sedan självständigt får testa med motsvarande problem. Läraren använder sig således av problem- lösning för att utveckla resonemangsförmågan. Vidare skriver läraren att hen är osäker på den sista frågan, men skriver sedan att det viktiga är att eleverna får arbeta med problem- lösning i någon form, men att lärobok eller dator spelar ingen roll. L5 skriver att hen genom att bara gå runt och lyssna på elevers resonemang och ställa motfrågor utvecklar elevers resonemang. L5 skriver också att hen delar ut större och mer öppna problem där eleverna får möjlighet att föra mer utförliga resonemang. Således kan man se att även L5 använder sig av problemlösning för att utveckla elevers resonemang. Vidare skriver L5, precis som många andra, att den sista frågan är konstigt formulerad. Däremot skriver hen att det krävs bra problem vilket kan komma från läroboken men att sedan datorn är ett komplement till detta som man kan använda för att lösa problemet. Hen uttrycker dock att det är viktigt för läraren att efteråt samtala med eleven kring deras tankegång och resonemang för att eleven ska utvecklas, men menar också på att detta kan vara svårt att få tid till. Slutligen skriver L6 att hen arbetar väldigt varierat och använder sig av spel, lekar, gruppdiskussioner, tävlingar med mera för att utveckla förmågan. Det tyder således på att hens undervisning fokuserar mer på kommunikation än problemlösning, som andra lärare uttryckt sig. L6 skriver vidare att hen inte anser att datorer utvecklar resonemangsförmågan men att de kan vara bra för andra saker som att illustrera eller visa samband.

Sammanfattningsvis kan man se att samtliga lärare inte anser att specifikt en av de två artefakterna är mer optimal än den andra för att utveckla elevers resonemangsförmåga. Däremot uttrycker sig lärarna att de idag arbetar antingen mycket med kommunikation eller problemlösning eller båda för att utveckla förmågan. För att bevara frågeställningen ”Hur uppfattar gymnasielärare att olika artefakter bidra till elevers möjlighet att utveckla resonemangförmågan?” kan man då säga att lärarna inte anser att en av de två artefakterna bidrar till mer utveckling av förmågan än någon annan. Man kan dessutom se att lärarna i stora drag inte anser att det viktiga är att en specifik artefakt används utan att det snarare är viktigt att eleverna får möjlighet att kommunicera samt kunna lösa problem.

40