Artpooler

Indata till artpoolerna omfattar alla rödlistade arter (exklusive RE) som på något vis är associerade med träd (levande eller döda) och som är representerade i ArtDatabankens observationsdatabas. Information om skogsarternas biotoputnyttjande är hämtad från ArtDatabankens artfaktabas BIUS,

Uppdelning i skogstyper

Sammanställning av arealer/ antal artfynd per

ekoruta.

Frekvensskikt

Kartor och GIS-skikt

Statistik per län och region

Traktanalys Sammanlagt traktförslag

skogstyperna och de specifika skogstyperna med undantag för ås- och sandskog och skogsbete. Urvalet för de översiktliga skogstyperna presenteras i tabell 3.1. Artpooler per skogstyp görs dels för det totala antalet arter och dels för den delmängd som ligger inom organismgrupperna lavar, svampar, mossor, skalbaggar och fjärilar. Till varje artpool kopplas även information om de ingående arterna är unika för ett län, eller om de har en strikt nordlig eller sydlig utbredning. Endast koordinatsatta fynd ingår och varje artfynd representeras av en punkt.

Tabell 3.1 Urval från BIUS för de översiktliga skogstypernas artpooler.

Översiktlig skogstyp BIUS (S=substrattabellen; B=biotoptabellen)

Tallskog S: Tall Granskog S: Gran

Barrblandskog S: Tall S: Gran Lövblandad barrskog B: Barr o lövblandskog

Triviallövskog S: Björk S: Asp S: Klibb o Gråal S: Rönn o Oxel S: Salix

Ädellövskog S: Ek S: Alm S: Ask S: Avenbok S: Bok S: Hassel S: Lind S: Lönn Triviallövskog med

ädellövinslag

S: Björk S: Asp S: Klibb o Gråal S: Rönn o Oxel S: Salix S: Alm S: Ask S: Avenbok S: Bok S: Ek S: Hassel S: Lind S: Lönn

Barrsumpskog B: Gransumpskog B: Tallmosse

Lövsumpskog B: Björksumpskog B: Asksumpskog B: Klibbalskog

3.1.2 Naturtypskarteringen

Naturtypskarteringens skogstyper motsvarar de översiktliga skogstyperna. Karteringen delas inte upp i specifika skogstyper. Tre rikstäckande raster (GRID) med skogsklassningen har skapats från karteringen, ett för alla ingående objekt, ett för naturreservat och nationalparker och ett för den strikt skyddade skogen inom naturreservat och nationalparker.

3.1.3 Nyckelbiotopsinventeringarna

En utförlig beskrivning av utsökningen finns i bilaga 2. Vilka specifika skogstyper som gått att söka ut ifrån de olika underlagen listas i tabell 3.2.

Nyckelbiotopsinventeringen från Skogsvårdsorganisationen och Karlstad stift

Utsökningen baseras på biotoptyp (nyckelord) och trädslagsfördelning (i tiondelar). Nyckelbiotoper kan ha två biotoptyper, till exempel bergbrant och lövskog. Vid utsökningen används uppgifterna från första fältet vilket medför att samtliga nyckelbiotoper fördelas över de översiktliga skogstyper med bibehållen ursprungsareal. Objekt med naturvärden har bara en biotoptyp. Biotoptyperna brandfält, å och bäck, källa, myrmosaik, brant, skogsbete, lövskogslund och lövskogsrest har inte kunnat separeras mellan de översiktliga skogstyperna. Samma naturvärdesobjekt kan därför förekomma i två eller flera GIS-skikt med översiktliga skogstyper. Deras arealer överlappar

från biotoptypens statistiska fördelning mellan de översiktliga skogstyperna inom regionens nyckelbiotoper. En del av objekten har tilldelats någon av de 22 specifika skogstyperna.

Utsökningen baseras på biotoptyp och i vissa fall vegetationstyp (markskikt). Uppgifterna i båda fälten har i tillämpliga fall använts för att så bra som möjligt få en bild av utbredningen av dessa, i många fall ovanliga skogstyper. Samma objekt kan därmed uppfylla kriterierna för flera specifika skogstyper.

Tabell 3.2 Förekomst av specifika skogstyper inom vardera inventering (X). Avsaknad (---)

av typen kan bero på att indata inte har varit tillräckligt för utsökning eller att den saknas. (Alskog) innebär att inventeringen inte särskiljer klibbal och gråal. Arealerna är i dessa fall endast med i frekvensskiktet för Alskog.

Specifika skogstyper SVO _DomänAssi Sveaskog Holmen_{skog skog väst} Bergvik Karlstad _stift

Hällmarkstallskog X X X X X X Tallmosse X X X X X X Tallskog kalkrik X X --- X X X Granskog mager X X X X --- X Granskog rik X X X X X X Gransumpskog X X X X X X Björksumpskog X X --- X X X Aspskog X X X X X X

Gråalskog X (Alskog) --- (Alskog) (Alskog) X Klibbalsskog X (Alskog) --- (Alskog) (Alskog) X

Hedekskog X X X --- X X Ängsekskog X X --- --- --- ---

Hedbokskog X X --- --- --- --- Ängsbokskog X X --- --- --- ---

Lindskog X --- --- --- --- --- Alm- och askskog X --- --- --- --- ---

Asksumpskog X --- --- X X --- Löväng X X X X X --- Brandfält X X X X X --- Hasselrika lövskogsmiljöer X X X X X --- Ås- och sandskogar X X X X X X Skogsbete X --- --- X X ---

Tabellerna med de utvalda objekten inom varje naturtyp kopplas till GIS-skikten med

nyckelbiotoper och naturvärden via fältet Kartid2. Kartid2 är en unik objektsidentitet i vardera databas (nyckelbiotoper respektive naturvärden) men samma ID-nummer kan förekomma i båda baserna. Felaktiga kopplingar tas bort genom en kvalitetskontroll av de objekt som kopplats till båda skikten. Objektskikten jämfördes med ursprungstabellen och poster som saknar koppling till GIS-skiktet noterades. Restposterna är få (< 1%) och ingår inte i frekvensanalyserna. För att utesluta andra felkopplingar beräknas arealen per objekt i GIS-skiktet och jämförs mot databasens arealuppgift. Skillnader förekommer men är mycket små och databasens uppgift har används vid sammanställningen av areal per ekoruta. I NBI databasen förekommer objekt där den angivna arealen är noll vilket beror på att arealen avrundats till hundradels hektar (0,00 ha).

Nyckelbiotopsinventeringen på Assi Domäns marker

Majoriteten av objekten tilldelas en översiktlig skogstyp medan ett mindre antal har kunnat delas upp i specifika skogstyper. Utsökningen görs i första hand på biotoptyper, därefter i förekommande fall efter trädslagsfördelning. Samtliga biotoptyper accepteras eftersom databasen saknar viktning när två eller flera biotoptyper anges. Dessa objekt och deras areal uppfyller alltså kriterierna för flera översiktliga och specifika skogstyper. Bland lövträdslagen redovisas björk, al, asp, ek, bok och övrigt löv. I fältet med övrigt löv kan såväl triviala som ädla trädslag tänkas dölja sig, men här antas att det handlar om övriga ädla lövträd. För att inte alltför många objekt ska falla bort, görs en bedömning i de enskilda fallen vart objektet kan tänkas föras. Där har biotoptypen ofta fått fälla utslaget. Huvudsakligen utgörs materialet av nyckelbiotoper, endast ett fåtal objekt med

naturvärden finns.

GIS-skiktet kopplas till tabellerna för respektive skogstyp och resultatet sparas som separata shapefiler för var och en av skogstyperna. I GIS-skikten beräknades arealen utifrån den geografiska avgränsningarna för en jämförelse mot tabelldata. Arealerna sammanfaller med endast ett fåtal undantag och arealen i databasen används i sammanställningen. Till varje skogstyp skapas även ett punktskikt från tabellens X och Y koordinater. Varje punkt motsvarar en post i den aktuella skogstypens tabell.

Nyckelbiotopsinventeringen på Sveaskogs marker

Majoriteten av objekten tilldelas en översiktlig skogstyp medan ett mindre antal har kunnat delas upp i specifika skogstyper. Utsökningen görs i första hand på biotoptyper, därefter i förekommande fall efter trädslagsfördelning. Trädslagsfördelningen redovisas som tiondelar vad gäller tall, gran, triviallövträd och ädellövträd. Vi har antagit att all redovisad mark i databasen är produktiv skogsmark. Drygt 200 objekt saknar trädslagsfördelning varav ungefär 150 objekt saknar biotoptyp. Dessa tilldelas inte någon skogstyp.

GIS-skiktet kopplas upp mot accessdatabasen och separata shapefiler skapas för vardera skogstyp. Det finns enstaka objekt som kopplas till två eller flera av de översiktliga skogstyperna. Arealen av de geografiska avgränsningarna beräknas i GIS-skiktet och jämförs mot tabelldata. Dessa

sammanfaller med endast ett fåtal undantag och arealen i databasen används i sammanställningen. Till varje skogstyp skapas ett punktskikt från tabellens X och Y koordinater. Varje punkt motsvarar en post i den aktuella skogstypens tabell.

Nyckelbiotopsinventeringen på Holmen skogs marker

Eftersom fördelning mellan triviallöv och ädellöv saknas, används i första hand biotoptypen som indelningsgrund. Därefter har trädslagsfördelningen använts på resterande objekt. Saknas andra indikationer har löv antagits vara triviallöv. Vi har antagit att all redovisad mark i databasen är produktiv skogsmark. Cirka 1 100 objekt har inte kunnat fördelas då de saknar trädslagsfördelning eller annan information.

GIS-skiktet som omfattar alla objekt är är ett punktskikt som anger objektets läge. För en tredjedel av objekten finns även ett polygonskikt med objektens avgränsning. Punktskiktet kopplades till tabellerna för respektive skogstyp och resultatet sparades som separata shapefiler för var och en av skogstyperna. I förekommande fall kopplades även tabellinformationen till polygonskiktet och sparades ned som separata shapefiler för vardera skogstyp.

Nyckelbiotopsinventeringen på Bergvik skog väst/öst (Stora Enso respektive Korsnäs)

Nyckelbiotopsinventeringen på Bergvik skog öst har använt sig av Skogsbiologernas metod som innebär att de klassas i 8 klasser. Den grova indelningen medför att objekten endast tilldelas översiktliga skogstyper. Angiven areal är produktiv skogsmark.

Nyckelbiotopsinventeringen på Bergvik skog väst delas upp i både översiktliga och i ett antal av de specifika skogstyperna. Utsökningen baseras på biotoptyp. Vi har antagit att angiven areal är produktiv skogsmark. Samma objekt kan innehålla flera biotoptyper utan att deras inbördes arealer särredovisas. Detta medför att ett objekt kan tilldelas flera skogstyper och kan innebära att vi sammantaget överskattar arealen.

GIS-skikten kopplades till tabellerna för respektive skogstyp och resultatet sparades som separata shapefiler för var och en av skogstyperna. Arealen från databaserna användes i sammanställningen. Till varje skogstyp skapades även ett punktskikt från tabellens X och Y koordinater. Varje punkt motsvarar en post i den aktuella skogstypens tabell.

3.1.4 Ängs- och Hagmarksinventeringen

Objekt i värdeklass 1- 3 delas upp på naturtyper (bilaga 3). Värdeklassen kan redovisas två fält, antingen i ett med romerska siffror, eller i ett med numeriska siffror. I några län används båda systemen. Överensstämmer inte de angivna värdeklasserna i fälten valdes den klass som har högst naturvärde. Aktuella naturtyper söktes ut direkt ifrån GIS-skiktet med delobjekt. I GIS-skikten på objektsnivå kan ett objekt kopplas till information om en eller flera naturtyper i databasen. I databasen skapades en korstabell med objektets id-nummer och uppgift om ingående arealer fördelat på naturtyp. Korstabellen med naturtyper kopplades till GIS-skikten för de aktuella länen. Skiktet delades upp i två filer; objekt med endast en naturtyp och objekt med flera naturtyper. GIS- skikten med delobjekt och de utvalda objekten med en naturtyp lades samman till en rikstäckande shapefil. För dessa objekt används polygonernas arealer vid sammanställningen.

Länsfilerna innehållande objekt med flera naturtyper gavs likadana kolumner där varje kolumn motsvarar en naturtyp och dess areal. Filerna lades samman till ett rikstäckande skikt med polygoner och ett rikstäckande skikt där attributen kopplas till en punkt. Punkterna motsvarar polygonernas centrum. I de fall ett objekt omfattar två eller flera polygoner är punkten centrum i objektets sydvästligaste polygon. I Jönköpings län är 35 objekt med ”Betad skog” angivna som en liten fyrkant (15 x 15 m) i GIS-skiktet. Objektets verkliga areal är angiven i databasen.

Motsvarande punktskikt med dessa objekt skapades från polygonernas centrum och kopplades till arealen från databasen.

Totalt ca 40 000 ha av GIS-skiktens polygoner går inte att koppla till databasen. Dessa objekt ingår inte i frekvensanalysen (framför allt Östergötlands och före detta Malmöhus län).

3.2 Sammanställning av arealer

För varje typ av skogsmiljö summeras arealen biotop per ekoruta (motsvarar 5 x 5 km), län och inom traktgränserna. Arealerna sammanställs i tabeller och frekvensskikt. Här redovisas hur arealen biotop kopplas till respektive geografisk redovisningsenhet.

3.2.1 Naturtypskarteringen

Naturtypskarteringen är rasterskikt där arealen per skogstyp beräknas inom ekorutornas, länens och trakternas gränser. Arealen som är kopplad till exempelvis en ekoruta är därmed den areal som återfinns inom ekorutan och inte kopplat till antalet objekt i karteringen. Arealsammanställningarna för ekorutor baseras dels på den totala skogsarealen, dels på den strikt skyddade skogsarealen. För län och trakter sammanställs dessutom arealen inom naturreservat och nationalparker.

3.2.2 Nyckelbiotopsinventeringarna

I analysen av översiktliga skogstyper används arealen skogsmark (produktiv skog) i första hand, biotoparealen endast om den föregående saknas. För specifika skogstyper används biotoparealen det vill säga den geografiskt avgränsade arealen. Varje objekt kopplas till en geografisk

redovisningsenhet, till exempel ekoruta eller län. Det innebär att ett objekt kan sträcka sig över flera ekorutor men arealen kopplas endast till en av dessa (figur 3.2).

Nyckelbiotoper från Skogsvårdsorganisationen och Karlstad stift

Objekten kopplas till den ekoruta och det län som är angivet i databasen (figur 3.2). För varje redovisningsenhet sammanställs objektens biotopareal och arealen skogsmark.

Nyckelbiotoper på Bolagsmark

För Sveaskog, AssiDomän, Holmenskog samt Bergvik skog öst och väst har objekten överförts till punktskikt via tabellernas X och Y koordinater. Objektens arealer kopplas till den ekoruta eller det län som punkten ligger inom (figur 3.2). Arealerna som sammanställs baseras på attributtabellernas arealuppgifter som är eller har antagits vara produktiv skogsmark (se bilaga 2).

3.2.3 Ängs- och hagmarksinventeringen

Det rikstäckande GIS-skiktet innehållande objekt med en naturtyp rastrerades till 25 m pixlar. Från rasterskiktet beräknades arealen inom varje ekoruta och län för naturtyperna. Arealen är därmed naturtypens verkliga utbredning inom ekorutan/länet. Objekt som innehåller flera naturtyper och skogsbeten i Jönköpings län kopplas till den geografiska redovisningsenhet där polygonens centrumpunkt ligger. Arealerna beräknas per naturtyp. Ett objekt kan därmed spänna över två eller flera ekorutor men dess areal kopplas endast till en av dessa.

Figur 3.2 Objekt inom Nyckelbiotops- karteringarna kan sträcka sig in i flera ekorutor. Objektens areal kopplas till den ruta som är angiven i databasen (övre objektet kopplas till ruta 15 E 6b) eller till den ruta där

centrumpunkten ligger (nedre objetet kopplas till ruta 15 E 4d). Det medför att omgivande rutor inte erhåller någon värdekärneareal från objekten trots att de sträcker sig in i dessa.